Sidor

tisdag 28 november 2023

Tisdagstrion: Uppväxtskildringar

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat uppväxtskildringar. Här är min trio:

Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Det är gripande att följa den ensamma flickan Kya från barndom till vuxen ålder. Hennes upplevelse är att hon alltid blir lämnad. Lämnad av mamman, lämnad av syskonen, lämnad av fadern. När hon möter kärleken blir hon på nytt lämnad. 

Men hon har vänner. Hon har fiskmåsarna och hon är omgiven av ett myller av liv i träsket. Det finns ingen med större kunskaper om våtmarkens växter och djur än hon. Det är dock ytterst få i omgivningen som förstår det.

Jag är ingen större vän av miljöskildringar i böcker. Ofta tycker jag att de skymmer historien. Men i Där kräftorna sjunger är de en mycket stor del av upplevelsen. Vem kunde väl ana att ett träsk kunde vara så intressant?

Ingenting att seCarin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir alltid svaret: "Där finns ingenting att se!"
Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne.

Shuggie Bain av Douglas Stuart beskriver en dysfunktionell familj där yngsta barnet Shuggie är huvudpersonen. Mamman Agnes verkar alltid kunna fatta fel beslut. Hon lämnade maken som hon hade de äldsta barnen med och flyttar in hos sina föräldrar tillsammans med den tämligen odräglige taxichauffören som hon får sonen Shuggie med. Den notoriskt otrogne nye maken tröttnar till slut på Agnes drickande och placerar familjen i ett hus i ett område där arbetslöshet och misär är det normala. Själv ger han sig av och flyttar ihop med en ny kvinna.

Allt kring Agnes faller samman. Hon sjunker djupare ner i alkoholismen och snart är Shuggie ensam med henne. Det blir han som får ta hand om mamman istället för tvärtom.

Boken ger hela tiden en känsla av hopplöshet. Det blir aldrig bättre; i vart fall inte någon längre tid. Och detta är nog vad författaren velat få fram. När arbetslösheten bredde ut sig i spåren av nedläggningen av gruvor och industrier förlorade människor hoppet om att det någonsin skulle ljusna.

Shuggie Bain är en bra bok. Men den är verkligen dyster.

22 kommentarer:

  1. Ingenting att se vill jag läsa. Där kräftorna sjunger har jag läst men den var inget för mig. Shuggie Bain finns på min TBR. Tack för tips /Bokologen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore kul om du läste Ingenting att se ;)

      Radera
  2. Shuggie Bain tyckte jag mycket om, Delia Owens väntar oläst i bokhyllan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Där kräftorna sjunger var jag säker på att du hade läst. Då har du något att se fram emot.

      Radera
  3. Shuggie Bain är verkligen bra. Mycket elände, men bra. Där kräftorna sjunger har jag i läslistan. Den mellersta boken verkar spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den mellersta boken är egentligen inte spännande. Det är mer en skildring av den svenska samhällsutvecklingen sedd genom Carins ögon.

      Radera
  4. har läs kräftboken och Ingenting att se och Shuggie Bain full pott, alltså!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis! Du vinner en fotvandring till Boden ;)

      Radera
  5. Gillade kräftboken, har Shuggie Bain och din olästa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid bra med olästa böcker. Vad skulle man annars läsa :)

      Radera
  6. Shuggie Bain och Där kräftorna sjunger finns olästa i min bokhylla. Din bok har jag ju läst, men den kom jag inte att tänka på med den här uppgiften

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att det är just min bok du har läst!

      Radera
  7. Eländes elände, undrar om det finns några lyckliga uppväxtskildringar?
    Skulle det bli för trist att läsa om glada minnen?
    Eller har de med en lycklig uppväxt inget behov att skriva av sig? Jag har det definitivt inte.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska ju alltid finnas någon form av konflikt för att det ska bli en bra bok.

      Radera
  8. Här var det böcker man vill läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åtminstone två av dem är bra. En väljer jag att inte bedöma :D

      Radera
  9. Har läst Där kräftorna sjunger och har Shuggie Bain oläst i hyllan. Vill läsa din bok.

    SvaraRadera
  10. Jag såg att Där kräftorna sjunger har blivit film nu, så jag tror att jag ska se den och eventuellt nöja mig med det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om jag vill se filmen. Den kommer alldeles säkert inte ha samma miljö som jag har skapat i huvudet.

      Radera
  11. Shuggie Bain tyckte jag riktigt mycket om!

    SvaraRadera