En smakebit på søndag - Den som fruktar snön

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Den som fruktar snön och är skriven av H.S. Palladino.

Terapeuten Bjørk Isdahl har stämt träff med en av sina tidigare klienter vid namn Azora. Väntan i den mörka höstkvällen förvandlas till en mardröm när  Azora faller från taket på byggnaden bredvid och Bjørk blir vittne till hennes död.

Nästa dag får hon besök av polisen, som på offret har hittat ett foto av Bjørk med orden: Jag vet varför du har mardrömmar. Att Bjørk har mardrömmar är helt sant; däremot har hon aldrig berättat för någon om dem...

Osäkerheten kring vad som egentligen inträffat växer. Både polisen och Bjørk börjar utreda sambandet mellan henne själv och Azora, och om det kan finnas en koppling till dödsfallet - som snabbt visar sig vara allt annat än självmord.

Smakbiten är hämtad från sidan 47:

Herdis pratar och pratar. Bla, bla, bla, bla, rumba. Bla, bla, bla, bla, utröstad. Sedan jag kom hit för en timme sedan är det bara tyst när hon tar ett djupt bloss på sin cigarett. Jag känner mig kvävd av både orden och nikotinmolnet, men är ändå lycklig här. Det är skönt att vara på besök hos Herdis och barnen. Doften av hembakat tränger genom röken medan hon uppdaterar mig om allt som vanliga människor bryr sig om. Att vara hemma hos Herdis försäkrar mig om att jag har verkliga vänner, att det finns ett annat liv. En värld som jag kan vara en del av om jag vill. Samtidigt blir jag påmind om varför jag aldrig har velat ha barn. Det är inte så att jag inte älskar hennes småbarn. Jag har bara så begränsat tålamod för snor och barns vredesutbrott.