En smakebit på søndag - Årsboken

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Årsboken och är skriven av Sven Olov Karlsson. (Jag har inte spillt kaffe på boken. Den ser ut så där!)

I almanackan med ram av bär och blad skrev man förr i tiden gärna några ord. Om dagsverken, väder eller temperaturer. Om tranornas ankomst eller grävlingens spår i potatislandet. Det var allmogens dagbok.

När Sven Olov Karlsson med denna som utgångspunkt ger årets månader varsin berättelse avtecknas också nutiden. En underlig pappa närmar sig en insnöad förskola. Almar barkas för att dö. En lastbil störtar Drottninggatan fram.

De tolv novellerna formar sig till en genomlysning av tillståndet i Sverige, i städer och glesbygd. Om högt flygande människor eller enkla jordnära som kämpar tyst, åtklämda av våldsamma händer, av samhällets kalkylerade reträtt eller klimatets förfall.

Smakbiten är hämtad från sidan 43:

Hoffice, nej fy fan. Jobba hemma gick heller inte längre. Det sades vara osunt. Perry Gillström delade den uppfattningen. Arbetets skimmer befläckade vargtimmarna, åt sig in i luft, sömn, måltider, viner, han befläckade sig själv. Hårfästet backade stabilt. Kostymbyxorna blev trängre.

Han förslösade både arbetstimmar och fritid, fastän dessa tidszoner ju för en entreprenörssjäl skulle vara hopkokade, en energisk gryta av ambition och stilmedveten livshunger. Att jobba dag och natt gagnade en föga när det i praktiken gjorde honom till hemmasittare, blek av instängdhet, innan trettio fyllda.