Sidor

tisdag 2 april 2024

Tisdagstrion: Blommor

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat blommor (specifik sort eller bara "blomma") i titel, författarnamn eller på omslag. Här är min blommande trio:

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Abichie.
Eugene Achike är en god man. Han skänker pengar till välgörenhet. Genom sin tidning bekämpar han korruption och förtryck. Och han misshandlar sin fru och slår sina barn.
I Lila hibiskus tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd.
Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.
Genom den här boken får läsaren en bild av Nigeria, där korrupta militärer tar makten och fängslar eller mördar dem som vågar ifrågasätta deras styre. Men framför allt handlar det om förhållandena i en familj, där kärlek och ofattbar grymhet finns sida vid sida.
Kambilis far Eugene, i boken helt enkelt kallad Papa, tvekar inte att tortera medlemmar i sin familj, om han tycker att det är nödvändigt för att rena dem från synden. Han är en människa, som är så grym att man hoppas på hans snara frånfälle så familjen blir befriad.
Men om Papa enbart hade varit en grym tyrann, så hade boken inte blivit intressant. Författaren låter honom även ha goda, kärleksfulla sidor. Han älskar verkligen sin familj och han tvekar inte att stötta människor som har det svårt. Men hans djupa katolska tro gör honom lika förtryckande som fundamentalistiska islamister. Nåde den som inte läser alla sina böner, och han förfasar sig om en kvinna inte täckt sitt hår ordentligt när hon går i kyrkan. Och han vägrar träffa sin far, som är hedning. Papa är mer katolsk än Påven. Det är det faktum att han inom sig både bär den innerligaste kärlek och en ofattbar grymhet, som gör att han blir intressant.
Och givetvis älskar Kambili sin far, så som de flesta misshandlade barn gör. Han är kärleken och hon vill inget hellre än att få ett erkännsamt leende från fadern när hon har sagt något gudeligt som hon vet kommer att göra honom glad. Samtidigt fruktar hon honom givetvis.

Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmqvist.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén.
Gloria har följt med sin nye pojkvän Adam till skärgården för att tillbringa några lugna dagar på hans familjs storslagna sommarnöje Ekudden. Trots deras olika bakgrund har även Gloria minnen från ön, från ett par somrar i tidiga tonåren då hennes mamma hyrde ett hus där med sitt feministiska kollektiv. Något som bidrar till att hon redan första kvällen kommer på kant med Adams familj.
Bland öns bofasta råder en märklig stämning, de verkar vara uppdelade i två läger och talar inte med varandra. Under sina promenader får Gloria en krypande känsla av att vara iakttagen, men i de mardrömmar som plötsligt äter upp hennes nätter är hon den som iakttar - och det hon ser är flimrande bilder av en gammal trasig jeansjacka.

20 kommentarer:

  1. Hibiskus-boken är en höjdare. Det är inte Rapsbaggarna, i mitt tycke, jag råkar nämligen ha läst den. Visst ett och annat leende kan den framkalla, men jag undviker numera nogsamt den författaren (har läst ett par till som hon skrivit).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske ingen höjdare, men lite kul är den allt ;=

      Radera
  2. läst annat av Karin Brunk Holmqvist, Hibiskus väntar i bokhyllan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är alldeles för bra för att ha väntande i bokhyllan.

      Radera
  3. Lila hibiskus kommer jag nog att läsa någon gång. Tyckte om hennes En halv gul sol.

    SvaraRadera
  4. Lila hibiskus-boken finns oläst i min hylla.

    SvaraRadera
  5. Lila hibiskus är så läsvärd. Har läst annat av Brunk Holmqvist som jag gillar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det värsta är att den känns trovärdig.

      Radera
  6. Lila hibiskus har jag läst. men En halv gul sol är det bästa hon har skrivit. om du frågar mig. Och blomstren dö verkar kuslig och bra.

    SvaraRadera
  7. Lila Hibiskus har jag också med i min trio idag: bra bok! Dina andra två tips blir jag nyfiken på!

    Maria Bokologen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rapsbaggarna är ingen stor litteratur, men rolig att läsa.

      Radera
  8. Och blomstren dö tyckte jag var mycket spännande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag borde läsa mer av författaren.

      Radera
  9. Jag har läst de två sista i din trio, Rapsbaggarna var jätterolig. Själv garderade jag mig, eftersom jag inte trodde Lavendel räknades som blomma. Så nu har du fått förklaringen varför jag har fyra.

    SvaraRadera
  10. Lila hibiskus har jag i läslistan och de andra två böckerna är nya för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Chimamanda Ngozi Abichie är en mycket bra författare.

      Radera