Sidor

tisdag 16 april 2024

Tisdagstrion: Yrken med uniform

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat yrken (eller andra roller) med uniform, i handling, titel eller på omslag. (Det är uniformens dag i morgon.) Här är min trio:
Blå stjärnan är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Tidigare delar är BrobyggarnaDandyMellan rött och svart och Att inte vilja se.
I likhet med Att inte vilja se utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.
Guillou har anklagats för att ha stulit stora delar av romanen från andra verk. Verk som han anger i efterordet. Om detta har jag inget att säga. När jag läser en roman behöver jag inte bekymra mig om hur materialet har tagits fram.
Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.
När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem då ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.
(Och som ni ser har kvinnan på bilden uniform.)

I Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump finns två poliser, som inte är de skarpaste knivarna i lådan. Det är konstaplarna Kling och Klang och de bär givetvis uniform.


Hetta är skriven av Jane Harper, som bor i Melbourne.
Boken är väl uppbyggd. Genom hela boken får vi tillbakablickar; både från händelserna för 20 år sedan och från det som föregick tragedin hos familjen Tadler. Harper har lagt ut en hel del villospår för läsaren, vilket gör det till en bra deckare. Upplösningen kom som en total överraskning för mig, och det är ju så det ska vara.
Den miljö som skildras känns trovärdig. Säger jag, som aldrig varit i närheten av Australien. Man kan verkligen känna den närmast outhärdliga hettan, och när de talar om jättekrabbspindlar inne i sovrummet skruvar jag olustigt på mig. Skvallret och missunnsamheten i ett litet döende samhälle, där gamla oförrätter aldrig glöms, känns också som något jag kan föreställa mig. En isolerad by kan skapa en otrolig samhörighet, men då får ingen sticka ut.
(Kopplingen till dagens ämne i tisdagstrion är att det ju måste komma ut brandmän för att släcka bränderna, och de torde ha uniform.)

18 kommentarer:

  1. Pippi och Hetta har jag läst. Guillou har jag bara läst Ondskan och någon till bok av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ganska många Guillou i bokhyllan.

      Radera
  2. Blå stjärnan vill jag läsa - tack för tips / Maria Bokologen

    SvaraRadera
  3. Pippi har jag läst för barnen, 3-åringen älskar klä sig till Pippi

    SvaraRadera
  4. Pippi har jag ju så klart läst 🙂 Och Hetta också, faktiskt.

    SvaraRadera
  5. Hetta var en verkligt bra bok!

    SvaraRadera
  6. Kling och Klang ja, de har en viss likhet med de rätt korkade poliserna i Polis, polis, potatismos.

    SvaraRadera
  7. Pippi och Hetta har jag läst och Kling och Klang är ju poliser även om de är klantiga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är rätt så söta i all sin enfald :)

      Radera
  8. Så kul att du har med Kling och Klang!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När man läser i tidningen om hur polisen gör något konstigt tänker jag alltid på Kling och Klang :))

      Radera
  9. Gillade "Hetta". Och Pippi, förstås. Har inte läst Guillou.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Australien är nog ett intressant land, men jag vill inte åka dig.

      Radera