En smakebit på søndag - Tills jag hittar dig

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. (Förra veckan lade Astrid Terese inte upp något inlägg. Vi får se hur det blir idag.) Boken jag ska börja läsa heter Tills jag hittar dig och är skriven av Harlan Coben.

David och Cheryl Burroughs levde ett enkelt liv i sitt drömhus tillsammans med sin treåriga son Matthew. Aldrig i sin vildaste fantasi kunde de föreställa sig vilken fruktansvärd tragedi som väntade. Fem år senare har Cheryl gift om sig och David avtjänar ett livstidsstraff för att ha mördat sin son.

David hävdar sin oskuld men åren i fängelse har fått honom att förlora både hoppet om upprättelse och tilltron till sig själv. Kan han verkligen vara säker på vad som hände den där natten?

Men när David får ett oväntat besök av Cheryls syster Rachel vänds hans värld upp och ned. Med sig har Rachel ett foto som hennes vän nyligen tagit på en nöjespark. I bakgrunden, mitt framför bergochdalbanor och karuseller står en pojke. Det tar inte många sekunder för David att inse det omöjliga - pojken på bilden är Matthew.

Smakbiten är hämtad från sidan 10:

Om du tror att det här är berättelsen om en felaktigt dömd man som bevisaar sin oskuld så har du fel. För det skulle inte vara mycket till berättelse. Och det skulle ändå inte spela någon större roll. Att bli utsläppt från den här helvetiska cellen skulle inte ge någon upprättelse. Min son skulle fortfarande vara död. Någon upprättelse är inte möjlig i det här fallet.

Det var i alla fall vad jag trodde fram till det ögonblick då vakten, en ovanligt excentrisk figur som vi kallar Curly, kommer till min cell och säger: "Besök."