Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna veckahämtad från Lundens hjärta av Linda Edgarsson. (Jag undrar hur lätt det är att väcka döda.)
I ett och ett halvt dygn rådde tystnad på Skogarp för att inte väcka upp den döda, och mitt i allt detta kom två äldre kvinnor från syföreningen för att tvätta och svepa kroppen innan den bars ut på logen i väntan på begravningen.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
Hanteringen av de döda på landsbygden var nog rätt speciell ...
SvaraRaderaDet tror jag absolut att den var. Men likbodarna utanför kyrkorna i städerna var väl också lite speciella.
RaderaNej, det är nog inte så enkelt, att väcka de döda, såvida man inte är Dr Frankenstein. Benke tycker sig ha kommit på varför man inte minns vissa dokumentärer, inte ens de på Stasikanaler som SVT: https://bloggbokhyllan.blogspot.com/2024/06/stasikanaler.html
SvaraRaderaIntressant. Jag kommer över och kollar.
Raderajag tycker att det fanns många fina traditioner på landsbygden vad det gällde hanteringen av döden och de döda. jag minns att det var vackert med granris längs vägkanterna när de döda fördes till den sista vilan till exempel. jag tror att det var att föredra att vara död på landet framför att vara död i staden. mycket av det som gjordes för de döda på landsbygden åtar sig nu begravningsbyråerna för dyra pengar. men helst vill en ju inte vara död alls.
SvaraRaderahttp://mrscalloway.blogspot.com/2024/06/veckans-mening-v-25-2024.html
Åh, det där med granriset längs vägen minns jag också. Det var verkligen en fin tradition.
Radera