Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Den har gången går hon i barndomen. Veckans kulturfråga lyder:
Vilka böcker minns du från din barndom?
En bok jag minns och som jag läste om för några år sedan var Elsa Beskows Petter och Lotta firar jul. Det finns en scen där som jag mindes så väl, men jag hade glömt att det var i den boken. Kolarens fru har brutit benet och ligger i sängen. Jag trodde att det brutna benet låg nånstans under täcket. Hur jag föreställde mig att det skulle växa fast igen minns jag inte :)
Jag har inget minne av att någon läste böckerna för mig. Det kan bero på att jag började läsa tidigt.
När jag var något större slukade jag Enid Blytons böcker. (Jag tänker fortfarande på hennes namn med svenskt uttal.) Det var Fem-böckerna (21 stycken), Mysterieböckerna (12 stycken tror jag) och Äventyrsböckerna (8 stycken). Hon skrev andra bokserier också, men dem missade jag tydligen. Jag önskade mig alltid böcker i julklapp, som jag hade läst ut senast Annandagen.
Fem-, Mysterie- och Äventyrsböckerna läste jag för några år sedan med stor behållning när jag hade lässvacka. Då kunde man man hitta dem billigt, men kanske Blyton fick ett lyft efter en stor positiv artikel i DN av Lotta Olsson.
SvaraRaderaEnid Blyton heter för alltid blYYYYton, försök inte med nåt Blajton!
SvaraRaderanja, blajto är korrekt: https://www.youtube.com/watch?v=e4t_-MWv_Qk
RaderaBlyton hette hon, det minns jag.
RaderaDet spelar ingen roll vad som är korrekt. Det vet vi nog allesammans. Men på den tiden när jag tror vi alla växte upp var inte engelskan alls lika utbredd som nu och därför blev det självklart att uttala namnet på svenska.
RaderaHear, hear!
Raderamen jag har besökt bibliotek och bokaffärer i England nyligen, då kan jag inte fråga vad som helt.
RaderaHar också alltid sagt Blyyyton, även om jag vet att det är fel.
RaderaHannele, jag visste inte att vi diskuterade dina biblioteksbesök i England.
Raderajag minns inte heller att någon läste högt för mig. men jag minns att mamma sjöng sorgliga skillingtryck. falskt men med stor inlevelse. jag läste också tidigt själv. och nu kom jag på en favorit jag hade som liten men som jag glömt ända tills du påminde om Beskow, nämligen Blomsterfesten i täppan
SvaraRaderaJag undrar om barn idag läser Elsa Beskows böcker. Nu kom jag förresten att tänka på Pelles nya kläder.
RaderaÅh, Blomsterfesten i täppan tyckte jag också mycket om. Mormor hade kvar gamla läseböcker, orangea av Elsa Beskow och där fanns den om jag inte minns fel.
Radera