Vattenmelonen av Marian Keyes kom ut i original 1995. Enligt vad jag läst mig till anses den vara den roman som inledde chick lit-genren. Det skulle betyda att den vänder sig till en kvinnlig läsekrets, men det struntar jag i. Den här gubben tyckte att den var riktigt bra. Den ska även räknas som feministisk, eller om det var postfeministisk.
Romanen inleds alltså med att maken James kommer in till sin nyförlösta hustru och berättar att han vill skiljas. Han har nämligen fått ihop det med en grannfru. Chocken för Claire är givetvis total. När hon och den nyfödda dottern får lämna BB åker hon från London till föräldrarna och systrarna i Dublin.
Hela historien berättas av Claire och hennes monologer är underbara. Hon vänder sig hela tiden till läsarna och vi får veta alla hennes tankar. Större delen av boken är därför riktigt underhållande. Mot slutet blir den mer seriös när vi får följa hennes kamp för att stå upp mot maken James, som inte alls är en sån underbar man som man fick intrycket av när hon var förtvivlad över att hon mist sitt livs kärlek. Det gör dock inte att romanen blir sämre, utan den delen ger mer djup till historien.
Boken är visserligen "gammal" (den kom ju ut för nästan 30 år sedan) men jag tycker absolut att den håller. Har du inte läst den än så gör det!
Den läste jag när den först kom ut på svenska. Gillade den och de andra böckerna om Claire och hennes systrar. Kolla upp dem också om du inte läst dem.
SvaraRaderaDet ska jag komma ihåg.
Radera