En smakebit på søndag - Dirt Town

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken jag ska börja läsa heter Dirt Town och är skriven av Hayley Scrivenor.

En tryckande fredagseftermiddag i småstaden Durton - som av stadens barn fått smeknamnet Dirt Town - lämnar de bästa vännerna Ronnie och Esther skolan tillsammans. Tolvåriga Esther kommer aldrig hem. Ronnie bestämmer sig för att till varje pris hitta henne. Hon har en plan, och Lewis ska hjälpa henne. Esther kan bara inte vara död, det vägrar hon tro.

Kriminalinspektör Sarah Michaels vet däremot vad folk är kapabla till. Hon vet att människor i svaga ögonblick kan drivas till att göra saker de inte trodde var möjliga. Även Lewis tror att Esther kan vara död. Men han kan inte berätta vad han såg den där eftermiddagen vid floden utan att avslöja sin egen hemlighet.

Smakbiten är hämtad från sidan 7:

Stygnen på mannens arm stramade när han vred pickupens ratt. Från förarsätet syntes boningshuset bara som en liten prick långt borta. Solen var på väg upp nu. Han kontrollerade stängslen efter att ha varit borta från farmen ett tag. Om han bara kört en meter närmare stängslet - och en meter var ingenting på en sådan här egendom - skulle han aldrig ha hittat den. Men pickupens förarhytt lutade en aning när han körde över den mjuka marken. Mannen stod vid den öppna bildörren, och stanken nådde honom på samma sätt som den nått oss. Han gick runt bilen och tog en spade från flaket. Vi ungdomar hörde och såg alltihop. Mannens tunga andhämtning avbröts bara av spadens ljud i jorden. Vi såg honom grimasera av smärta. Vi lade märke till axlarnas vinkel när spadbladet träffade något som inte gav efter, något som varken var jord eller en rot. Vi såg honom huka sig ned och skyffla bort jord med en hand och dra fingrarna längs den blanka, svarta plasten. Det var fyra dagar sedan någon, oss inräknat, hade sett Esther Bianchi.