En smakebit på søndag - Mord i själva verket

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger (fast hon verkar ha varit upptagen med annat de senaste veckorna).  Boken heter Mord i själva verket och är skriven av Vic Suneson.

Det här är en bok som jag "räddade" bland mammas efterlämnade böcker och nu har jag bestämt mig för att läsa den.

Smakbiten är hämtad från sidorna 23 och 24:

Den fruktade byråchefen Petrus Mathias Berglund - gemenligen kallad P.M. - var på sitt tjänsterum.

Det var ett stort rum, ett av de största i huset. Fönstren stod öppna, de ljusa gardinerna var fördragna för att stänga ute den stickande eftermiddagssolen. Golvet var i det närmaste täckt av en tjock, mjuk matta i röd ton. Det stora skrivbordet stod en aning snett ett bra bit från fönstret. En korrekt besöksfåtölj, en bokhylla och en liten sammanträdesgrupp med fyra stolar kompletterade möblemanget.

Skrivbordet var praktiskt taget tomt. Den blanka ytan glänste utan ett dammkorn.

Byråchefen bar en ljusblå sommarkostym, men på grund av hettan hade rocken för ovanlighetens skull fått komma av och vilade nu omsorgsfullt över en stolsrygg. Han satt framåtlutad över skrivbordet med armbågarna mot kanten. Den vita skjortan låg spänd över den böjda ryggen. På det gröna skrivbordsunderlägget låg ett vitt papper och framför det en reservoarpenna.

Den ena handen liksom trevade efter pennan utan att nå fram. Ögonen stirrade stelt, nästan förvånat efter den. Han satt alldeles stilla.

Byråchefen P.M. var som vanligt på sitt tjänsterum. Men han var otvivelaktigt död.