Ingrid Kampås vann Nordiska Romanpristävlingen

Det blev Ingrid Kampås från Träslövsläge, som vann Nordiska Romanpristävlingen. Ingrid har tidigare publicerat fem romaner.

Konstigt, Expressen!

Elisabet Höglund har en krönika i dagens Expressen om språket på radion. Hon tycker bland annat att radiojournalisterna är dåliga på att använda tungspets-r och hon pekar på grammatiska felaktigheter.

Eftersom det finns en kommentarfunktion till krönikan, plitade jag ned följande lilla inlägg:

Jag tycker att Elisabet Höglund har rätt i mycket av det hon skriver i artikeln. Även tidningsjournalister skriver ofta "det kommer bli" istället för "det kommer att bli." Och även jag saknar tungspetsärren, men det tycks vara omöjligt att få stockholmare att uttala bokstaven "R" ordentligt.

Men detta mitt inlägg ströks omedelbart av Expressens censor. Två gånger till och med. Jag har skrivit till Expressens nättidningsredaktör Thomas Mattsson och frågat varför, men inte fått något svar. Är det för att jag hade synpunkter på tidningsjournalisters språk, eller är det för att jag nämnde stockholmare? Om man inte får säga något om stockholmskan, är det lite märkligt att synpunkter om skånskan tillåts bland kommentarerna.

Jag har inte fått svar från Thomas Mattsson.

SF-tävling

Som barn (ungdom) älskade jag science fiction. Jag sprang på biblioteket och lånade massor av böcker. En hel del skräp kan man väl säga så har i efterhand, men även exempelvis Isaac Asimovs Stiftelsetrilogi, som är helt lysande.

Jag såg att det finns en essätävling på gång inom SF. Det är nättidskriften Vetsaga som arrangerar den. Vore kanske kul att prova på.

Hur begreppet essä ska tolkas här vet jag inte. Låter som en skoluppsats. Kan det vara en novell månntro?

Vad står Svenska Kyrkan för?

CD-skivor går inte bra i Svenska kyrkan. Heliga Trefaldighets församling i Kristianstad har ingripit med kraft.

Men i Umeå stadsförsamling anställer man en troende muslim (!) för att tillsammans med en präst arbeta i ett projekt i skolorna. Läs här. Som bekant var Muhammed en falsk profet enligt kristen uppfattning, men det har man tydligen inte kläm på i alla församlingar inom Svenska kyrkan. Jag tycker att vi ska respektera islam och alla andra religioner, men jag tycker också att Svenska kyrkan borde respektera kristendomen. Muhammeds massakrer mot judar, hans sexövergrepp mot barn och hans förnekande av Kristus som Guds Son visar att han inte på något vis representerade samma Gud som den Jesus predikade om. Men Svenska kyrkan bekymrar sig över cd-skivor.

Varför i all världen ska jag betala flera tusen kronor om året till en kyrka som inte tycker att den kristna kyrkan står för ett unikt sanningsbudskap? Någon som kan ge ett tips på någon kyrka i Sverige som faktiskt tror på Trosbekännelsen?

Dorés bibel

Jag har just avslutat läsningen av Torgny Lindgrens Dorés bibel. Det var mitt första möte med Lindgren, och jag blev mycket förtjust. I början hade jag lite svårt att förstå mig på boken, men ju mer jag läste, desto mer gripen blev jag av huvudpersonens öde. En bildad man, som tillbringat många år på en institution för "obildbara." Hela hans liv bygger på en lögn, men han inser det aldrig. Jag rekommenderar boken varmt!

Farliga hästar

Jag var med mina döttrar till ridskolan igår. Jag satt på läktaren, medan flickorna red. Den ordinarie ridläraren var ledig, så de hade en vikarie som inte kunde namnen på barnen. På slutet av ridlektionen fick de rida en bana och hoppa över hinder. En efter en hoppade de, men en av dem blev bortglömd, nämligen min tioåriga dotter. Så jag påpekade vänligt detta, och naturligtvis fick även hon rida den lilla hinderbanan. På sista hindret, som var mycket lågt, snubblade dock hästen och min dotter ramlade av. Hon fick rejält ont, så jag fick åka med henne till akuten på Centralsjukhuset i Karlstad. (Kunde inte låta bli att tänka att om inte jag hade påpekat att hon inte fått hoppa, så hade det inte hänt...)

När vi kom till akuten fick vi först vänta en halvtimme på att få anmäla oss. Sedan satt vi i väntrummet i en och en halv timme, innan en sköterska hämtade oss och förde oss till ett undersökningsrum. Där fick vi vänta två timmar tills en läkare undersökte dottern. Hon ordnade med en remiss till röntgen, och vi fick vänta lite mera. Efter en halvtimme kom en skamsen sköterska och berättade att hon glömt att säga till oss att vi kunde åka upp till röntgen nu. Efter röntgen kom vi tillbaka till undersökningsrummet igen, men snart blev vi uppmanade att gå ut till väntrummet eftersom de behövde rummet till andra patienter. Ny väntan, innan vi vi komma in i ett nytt väntrum och vänta på läkaren. Sammanlagt var vi på akuten i sex timmar. Flickan var förfärligt hungrig, men personalen på akuten vägrade att låta henne äta något. Läkaren kom till slut och berättade att min dotter hade brutit armen strax under axeln. Så nu har hon armen i en mitella.

Det är farligt med ridning. Fast hade jag haft pojkar hade de säkert spelat ishockey, och det är också farligt. Tyvärr för min dotter dröjer det nog ett bra tag innan hon får rida igen, men det har hon nog inte riktigt förstått ännu. Jag är i alla fall glad att det inte gick värre än så här.

Första advent

Vi var i kyrkan igår, hela familjen. Det var ju första advent. Kyrkans barnkör i Nor-Segerstads församling, kallad Sångfåglarna, medverkade, och i den kören är båda mina döttrar med. Äldsta dottern (10 år) fick även sjunga solo, så då var pappa naturligtvis jättestolt.

Första advent är något speciellt. Till min stora glädje var det idel klassiska psalmer som vi fick sjunga, såsom Bereden väg för Herran, Hosianna och Gläd dig du Kristi brud. Inga moderna experiment. Jag tror faktiskt att kyrkobesökarna uppskattar att få känna igen sig när de kommer till kyrkan.

Men en del konstiga nymodigheter tvingades man ändå genomlida. Vi fick sitta både vid evangelieläsningen och välsignelsen och Fader Vår är förändrad så att församlingen inte kan läsa med. I över 400 år har församlingen kunnat Herrens bön, men nu har vi fått en ny version som ingen kan.

Svenska Kyrkan tror att de kan locka folk genom att förändra så mycket som möjligt, men där tror jag att de har fel. De flesta av oss tycker om att känna igen oss i gudstjänsten. Men det är de ideliga förändringarna som gör att man måste dela ut gudstjänstagendor för att besökarna ska veta vad som händer. Den främsta effekten av alla nymodigheter i gudstjänsterna är att de trogna gudstjänstbesökarna blir förvirrade och de som går i kyrkan någon enstaka gång känner inte igen sig. De som aldrig går i kyrkan, och som kyrkan tror sig kunna locka genom att förändra sig, bryr sig inte. Kyrkan får inte en enda ny besökare genom sina tramsreformer.

De ortodoxa kyrkorna har inte reformerat sina gudstjänster de senaste 1500 åren, och de delar inte ut några gudstjänstagendor. Ändå kan de få folk att komma till kyrkan. Något att tänka på kanske...

Nästan 300 romanbidrag

Mellan 250 och 300 bidrag fick Hemmets Journal in till sin Nordiska Romanpristävling, som genomförs tillsammans med en norsk och en dansk veckotidning. Sammanlagt för de tre länderna har det kommit in 500 bidrag. Tycks som om vi svenskar är extra ivriga att få skriva.

Vinnarna presenteras i januari 2009. Läs mer här.

(Och tack Skrivarpiskan för länken.)

Romanpris i Karlstad?

Jag har lagt ett förslag att Karlstads kommun ska inrätta en årlig romanpristävling med ett förstapris på 250 000 kronor. En professionell jury ska utse pristagaren. Idag tillstyrktes förslaget av en enig kultur- och fritidsnämnd.

Kruxet är bara att man räknat ut att kostnaden skulle kunna uppgå till 1,5 miljoner kronor, så det är ju inte alldeles säkert att kommunfullmäktige skjuter till de pengarna...

Men jag tror att det vore en jättebra idé för Karlstad att kunna marknadsföra sig som kommunen med det mest betydelsefulla romanpriset.

Umeå Novellpristävling populär

Umeå Novellpristävling har tydligen rönt stort intresse bland skrivintresserade. De fick in 1 044 bidrag, vilket är 500 fler än förra året. Läs mer här.

Men visst tycker väl juryn att mitt bidrag var bäst?! Snälla! P-p-pretty please!

Bloggintresserade

Jag vet inte om det här är en kul grej, men jag har i alla fall lagt till funktionen "Bloggintresserade." Där kan du anmäla ditt intresse av att följa den här bloggen. Du hittar funktionen till i spalten i höger.

Mordet på Orientexpressen

Nu har jag läst Agatha Christies Mordet på Orientexpressen. Det var sannerligen på tiden. Jag såg filmen för längesedan (Ingrid Bergman var med), men nu har jag även läst boken.

Agatha Christie är verkligen i en klass för sig, men visst märks det att boken är gammal. Många fantastiska generaliseringar om olika nationaliteter, och alla karlar röker. Hercule Poirot frågar herrarna vad de röker, och svaret blir pipa, cigarr eller cigaretter, men ingen enda säger att de inte röker. Det alternativet var tydligen inte tänkbart.

Upplösningen av fallet är något alldeles extra. Ni har väl läst boken?

Kapitel 1 igen

Jag passade på att lägga in en bok till. Den heter Schack matt. Ett antal kapitel tänker jag lägga ut. Men jag tänker nog inte lägga ut hela böckerna. Det är väl inget kul med deckare, som alla redan har kunnat läsa på nätet.

Kapitel 1

Kapitel1 verkar vara en rolig och intressant sida. Där kan man lägga upp sina manus. Jag har lagt upp några kapitel från en av mina böcker. Den heter Liket på logen. Första kapitlet är extremt kort, men kapitel två läggs ut automatiskt i morgon. Kolla gärna på mitt bidrag.

Sverige, Sverige fosterland?

Skrivarpiskan tipsar om en manustävling. Det är LL-förlaget som utlyser en synopsistävling om Sverige av idag. Hur mångkulturellt är Sverige idag? Hur öppna är svenskarna? Texten ska vara skönlitterär, skriven för vuxna, och de söker texter med mycken humor och svärta. De vill ha synopsis på minst 5 000 tecken samt provkapitel av valfri längd.

Skrivarpiskan tipsar även om Libris manustävling, men den har jag nämnt här förut.

Det finns så mycken ondska

Kan man bli annat än upprörd och förbannad, när man läser om den 13-åriga somaliska flickan, som bad för sitt liv, men som ändå grävdes ner och stenades till döds? Läs mer här.
Flickan dömdes av en islamistisk domstol, som tillämpar Sharia, det vill säga det barbariska rättssystem som förutom stening även innebär piskrapp och stympning.
Och i helvetet sitter Muhammed och ler...

Tänkvärt

Jag hittade den här grejen på en sida som säljer klistermärken.

Bandidosjuniorerna

Så är det dags igen. Det är Halloween, har det sagts mig. Ungar utklädda till spöken, häxor och monster ringer på och säger "Bus eller godis!"

Men stopp nu! Det är inte påsk nu. Och inte en enda teckning har de med sig. Det är ju så det går till. Man ritar påskbrev, klär ut sig, går runt och ringer på dörrar och lämnar ett påskbrev och säger Glad Påsk! Då får man lite godis som tack.

Men det häringa Halloween har ju en annan inriktning. Här tar de till ett grövre artilleri. Ge oss godis, annars ställer vi till med något bus. Glöm det! Mina barn får inte gå runt på Allhelgonahelgen och kräva godis, och andras barn får inget av mig.

När de där barnen växer upp, kommer de antagligen att gå med i Bandidos eller Hells Angels. Då åker de runt till restauranger och krogar och säger att betalar ni oss inte, bränner vi ner krogen. "Bus eller godis!"

Så stoppa den organiserade brottsligheten i tid. Jaga iväg alla ungar som ringer på dörren och säger "Bus eller godis!"

Umejuryn utsedd

Nu är det klart vilka som sitter i juryn för Umeå kommuns novellpristävling 2009. Det är:
Per Olov Enquist, författare
Gunnar Balgård, författare
Elin Claeson, kulturjournalist
Peter Kihlgård, författare
Svante Weyler, förläggare
Kerstin Wixe, kulturjournalist

Jag drabbades av skrivlust

Jag kom på en liten berättelse, som ropade att den ville bli skriven. Så därför skrev jag den. Den blev på nästan 4000 ord. Jag blev riktigt förtjust i den, så jag var bara tvungen att skicka den till Umeå kommuns novellpristävling. Tiden går ju ut den 31 oktober.

Tackar som frågar

Jag har just avslutat läsningen av Jennie Dielemans Tackar som frågar - Historien om några människor. Den var svår att komma in i till en början, eftersom det var fem olika personer/familjer som beskrevs, och det kunde gå ett antal kapitel innan man kom tillbaka till en viss person, så jag fick gå tillbaka ganska ofta för att försöka komma ihåg vad som hade hänt. Men mot slutet vävdes faktiskt de olika berättelserna ihop, så upplägget var inte helt knasigt. Är väl ändå inte säker på att jag gillade boken så där förtvivlat mycket. Det var lite för mycket "Rinkebysvenska" här och där för att jag skulle uppskatta det, men det är ju en fråga om tycke och smak förstås. Prisvärd var boken dock. Jag köpte den på Ica Maxi för 10 kronor!

Slarvige Ranelid

Jag läste just en recension i Nya Wermlands-Tidningen av Björn Ranelids senaste bok, Ansikte av eld. Recensionen var inte nådig. Förutom att recensenten säger sig bli galen över Ranelids "tråcklande", vilket gör boken några hundra sidor för lång, pekar hon på ett antal fel i boken. Inte minst studsar hon över att Ranelid låter bokens huvudperson möta Isaac Grünewald och dennes "lille son Ivan" i juni 1945. Men Ivan Grünewald var född i november 1911, och måste sålunda ha varit 33 år vid mötet. Läs hela recensionen här.
Men i flera andra tidningar, bland annat Svenska Dagbladet, är recensenterna devota som alltid, när det handlar om Ranelid.

Varför ha bråttom?

Det går en radioreklam just nu som jag tycker är så kul. I reklamsnutten är det en försäljare som vill sälja snabbare och billigare bredband. Då svarar kunden: "Nä, jag har inte bråttom. Och jag betalar så gärna."

Jag tycker att den är jättekul, men jag är inte säker på att jag ser det roliga på det sätt som bredbandsföretaget har tänkt sig. Antagligen ska jag skratta åt kunden och tycka att han är korkad, och därefter ska jag beställa ny bredbandsuppkoppling. Men jag har roligt, därför att jag tycker att kundens svar är så underbart. Han har inte bråttom!

Vi har alldeles för bråttom i vårt samhälle. Vi ilar själva och vi skyndar på våra barn från morgon till kväll. Då känns den där reklamsnutten så skön. Nästa gång telefonen ringer och någon vill sälja en snabbare bredbandsuppkoppling ska jag också svara så. "Nä, jag har inte bråttom." Ska bli kul att se hur försäljaren reagerar.

Le Clézio

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Så heter 2008 års mottagare av Nobelpriset i litteratur. Jag måste erkänna att jag inte har läst en rad av honom, men det säger naturligtvis mer om mig än om honom. Nu kommer vi snart att få läsa folkets röst på tidningarnas fora på nätet, där en massa personer ondgör sig över att Svenska Akademien har valt "en okänd författare som man aldrig har hört talas om." Det var till och med folk som sade så i fjol när Doris Lessing fick Nobelpriset.

Det är lustigt det där att varenda kotte anser sig kompetent att uttala sig om ifall rätt person fick Nobelpriset. Ingen ondgör sig över att de inte har hört talas om Nobelpristagarna i exempelvis kemi, men alla som har läst en bok tycker att de har något att tillföra i diskussionen om litteraturpriset.

I Nya Wermlands-Tidningen idag fick fyra personer på stan svara på frågan vem de tyckte skulle få Nobelpriset i litteratur. Svaren var Stephanie Meyaer, Stieg Larsson, Theodor Kallifatides och Astrid Lindgren!!!

Personligen anser jag att Astrid Lindgren är alltför avliden för att få några litteraturpris över huvud taget. Men när hon fortfarande levde tyckte jag att det var ganska lustigt att var och varannan svensk var upprörd över att hon aldrig fick Nobelpriset. "Hon har ju glatt så många barn över hela världen." Jag undrar om det var någon utanför Sverige som förväntade sig att just Pippi Långstrumps skapare skulle hamna på samma lista som Heinrich Böll, Gabriel Garcia Marquez, John Steinbeck, Selma Lagerlöf och Ernest Hemingway.

Varför är inte lika många upprörda idag över att priset inte har gått till JK Rowlings. Hon har också glatt barn över hela världen. Nej visst nej. Hon är ju inte från Sverige...

En halvtimme kvar

Nu är det en halvtimme kvar tills Horace Engdahl ska avslöja vem som får 2008 års Nobelpris i litteratur. Vem ska vi gissa att det blir? Philip Roth kanske?

Fast Horace Engdahl har ju i en intervju sagt att "USA är för trångsynt och isolerat för att litterära förmågor ska kunna utvecklas på samma sätt som i Europa", så det blir kanske inte en amerikan ändå.

Utmaningen

Jag har blivit utmanad av Ponnymamman på www.ettknytt.blogspot.com.

1. Vilken mat äter du ofta?
Jag skulle kunna äta korv hur ofta som helst, men jag får inte servera det för ofta hemma. Min fru säger att jag kommer att se ut som en korv. Men det är ju så gott! Varmkorv, grillkorv, falukorv i ugn, korvgryta... Förresten var det oerhört längesedan jag åt hackkorv.
2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Jag och min fru sitter och låter värdparet duka av. Det är vi som är gäster. Men vi är konsekventa. Vi vill inte att gästerna ska duka av när de är bjudna till oss.
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Hemma.
4. Köper du ofta Triss?
Nej, det är ganska sällan. Däremot brukar jag lämna in en Lottokupong.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Jättesvår fråga. Men jag är oerhört glad över att ha fått vara på semester i Israel. Tänk att jag har badat i Döda Havet! Det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. Det var även fantastiskt att besöka Födelsekyrkan i Betlehem och Den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem.
6. Vilken TV-kanal tittar du på mest?
Jag tror att det är 3:an.

Jag utmanar http://ninnasbokblogg.blogspot.com/, http://elinaelinaelina.blogspot.com/, http://ablativ.blogspot.com/ och http://frunpagarden.blogspot.com/.

Reglerna: Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.

Snart är tiden ute...

På onsdag går tiden ut för att skicka in bidrag till HJ:s Nordisk Romanpristävling. Sedan är det väl bara att sätta sig ner i fåtöljen och vänta på att de hör av sig och gratulerar, eller hur? :-)

Ballografpriset

Nähä, det blev inte jag som vann Ballografpriset. Fast jag visste ju att konkurrensen var mycket hård, så jag är inte ledsen för det. Vann gjorde tydligen Elisabeth Lahti, känd från TV-serien "Slutet på historien." På temat "En kärlek i mitt liv" vann hon med en novell om saknaden efter katten Isis.

Barnbokstävling

Libris utlyser en barnbokstävling. Boken ska ge hopp till barn som lever nära någon vuxen med alkoholproblem. Tävlingen "Du är inte ensam" pågår till den 30 maj 2009 och vinnaren får 50 000 kronor. Läs mer här.

Bloggroman

Det här var ju en kul idé. Någon som kallar sig Solvarm har lagt upp en blogg, där läsarna ska skriva romanen.

En ny bekantskap

Jag har just avslutat läsningen av Viveca Lärns bok "Vi ses vid Röda Sten." Det var mitt första möte med Viveca Lärn. Jag kan förstå att hon är populär. Hon skriver lättsamt och med en stor portion humor. Jag älskar till exempel det här lilla stycket, där huvudpersonen Judit funderar över det faktum att hon snart ska flla fyrtio. Hon promenerar nerför Avenyn.
- Flytta på dig, kärring! ropade en kille som kom susande förbi Seven Eleven på gröna inlines.
Judit vände sig om men hon kunde inte se någon kärring över huvud taget. Det var egendomligt.

En annan som saknar självinsikt var gäller den egna åldern är Judits vän Dennis. Han bestämmer sig för at sluta supa, och tar på sig träningskläder och ger sig ut att jogga.
Hans kondition var anmärkningsvärt god. Han hade fått en stor fläck fram på tröjan och kände också svetten rinna mellan skulderbladen.
Tvu unga mammor som sköt var sin barnvagn framför sig stirrade på honom vid Mariaplan. Han gav dem en lång blick. Han kanske var rätt snygg ändå.
Bakom sig hörde han dem fnissa. De undrade nog om han var ledig.
Dennis kände sig i form.

Det känns som att jag nog gärna kan läsa någon mer bok av Viveca Lärn.

Skickade in några fler

Jag skickade ju in mitt bidrag till Umeå kommuns novellpristävling för över en månad sedan, men jag kunde inte hålla mig, utan skickade idag iväg några av de noveller som jag skrivit i min egen lilla utmaning med novellskrivande. De är i och för sig kortare, men jag tänkte det kunde vara kul att skicka in bidrag av helt olika karaktär. Går det så går det. Det kostar ju bara portot att skicka in några extra bidrag, så varför inte?
Konstigt, förresten, att de fortfarande inte har utsett juryn. Hade varit kul att veta vilka som ingår.

Exakt 1000

Jag ser på besöksräknaren längst ner att den här bloggen har besökts exakt 1000 gånger. Hur många tiotusentals personer är det som besöker Linda Rosings blogg? Varje dag! Hon får visst 90 000 kr i månaden för att blogga.

Färdig med Ranelid

Nu har jag läst klart Björn Ranelids bok Till alla människor på jorden och i himlen. Ledsen, men jag förstår fortfarande inte storheten i hans författarskap. I stora delar av boken nämns samma saker om och om igen. Jag vet att det är "fint" att tycka om hans böcker, men jag vet egentligen inte varför. Jag undrar om det inte är väldigt många som bestämmer sig för att tycka om vissa författare, därför att de har läst på någon kultursida att det är rätt att göra så.

Men nu är jag färdig med hans bok. Känns nästan som att jag är färdig med honom som författare också. Det dröjer nog innan jag läser någon mer bok av honom. Nu har jag börjat med en bok av Viveca Lärn istället. Den blir nog lättare att smälta! :-)

Kan du läsa det här?

Kan du läsa vad som står här ovan? Kolla noga! Ser du vad det står? Det är faktiskt två ord - good och evil. Det kan tolkas symboliskt om du vill. Det visar att det goda inte kan existera utan det onda.

Jag blir så trött...

Jag tittade på SVT2:s dokumentärserie Singelmammor. Den är inspelad i Stockholm, så alla gick omkring och sade "typ" och "wow" hela tiden. Där fanns en ung mamma, som var bostadslös och därför bodde hos sin syster i en etta. Det var så synd om henne. Trots att hon hade barn fick hon ingen förtur till en lägenhet. Tydligen råder det bostadsbrist i Stockholm.

Och nu kommer det som jag tycker är så märkligt, och som retar mig. Om en värmlänning eller en norrlänning inte får tag på något jobb, då tycker många stockholmare att de som är arbetslösa ska flytta. "Det finns jobb, men de där norrlänningarna vill bara ha bidrag för att kunna åka snöskoter och vägrar att flytta dit jobben finns!" Någon som har hört nollåttor säga så...?

Men då vill jag säga, att det råder faktiskt ingen bostadsbrist i Sverige. Det finns massor med bostäder. Det är bara att flytta. Då kan ju de kommunala bostadsbolagen slippa riva hyreshus där lägenheterna står tomma.

Visserligen kanske den där stockholmsmamman inte får något jobb, om hon flyttar till Ekshärad. Men å andra sidan får ju ekshäringen inte någon lägenhet om han flyttar till jobben i Stockholm, så det borde väl jämna ut sig...

Om jag skulle flytta till Stockholm för att jobba där, måste vi ju sälja vår sexrumsvilla, och vi skulle väl få 800-900 000 kronor för den. Vad får man för de pengarna i Stockholm? En etta med kokvrå?

Robert for President!

Hälften kvar

Hälften kvar. Så hette en kampanj från Skattebetalarnas förening. Jag har också hälften kvar. Nu är fem av de tio novellerna klara.

Bredvid min säng ligger en bok, som jag håller på att läsa. Det är Björn Ranelids "Till alla människor på jorden och i himlen." Jag har väl ungefär hälften kvar där också. Ska jag vara ärlig, så förstår jag inte alls vad han vill ha sagt med sin roman. Men det hör väl ändå till att man ska ha läst någon av hans böcker...

Var det inte någon som sade: "Det finns två skäl till att läsa en bok. Det ena är att man vill läsa den. Det andra är att man vill kunna berätta att man har läst den."

Minns inte vem det var som sade detta, men det senare skälet är det nog som gäller, när jag nu läser Björn Ranelids bok.

Jodå, jag skriver fortfarande

Nu har jag skrivit den tredje och fjärde novellen också. Tyckte att det var bäst att berätta det, så ni inte tror att jag har kroknat. Ska det bli tio noveller, gäller det att ligga i.

Det skulle vara roligt att skicka dem till någon tidning. Är det någon som vet hur man gör? Skickar man bara några noveller till en tidning, precis som man skickar bokmanus till ett förlag, eller ska man kontakta dem först och fråga om de är intresserade? Alla tips och förslag är välkomna.

Andra novellen klar

Så var då den andra novellen klar. Den blev på 2 950 ord. Det här är faktiskt riktigt roligt. Jag rekommenderar att ni provar, om ni inte redan har gjort det.

Första novellen klar

Så där, då var första novellen av tio klar. 2 843 ord på mindre ett dygn. Riktig Nanowrimo-fart, eller hur Sama? :)

Jag tror det här kan bli ett roligt projekt. 30 000 ord känns så mycket, men när man ska skriva 3 000 känns det inte alls så farligt.

En ny idé

Jag har kommit på en idé. Jag ska skriva tio noveller om vardera cirka 3 000 ord. Varför? För att jag vill det. Så nu blir det ännu en ordräknare för att hålla uppe pressen på mig. Det får nog bli lite småromantiska berättelser. Då kanske man kan få någon veckotidning att nappa senare.

Lagt på lådan

Jag skickade iväg min barnbok "Magiska skogen" till ett par förlag idag. Jag tycker faktiskt att de borde förstå att det är en bok som barn i åldern 7-10 år skulle tycka jättemycket om. Men jag har aldrig förstått hur förlagen resonerar, så det är bara att vänta och se.

Samtidigt lade jag mitt bidrag till HJ:s romantävling på lådan. Jag gjorde en sista genomläsning och rättade några stavfel. Usch, så svårt det är att bedöma sin egen roman. Inledningskapitlet kan jag tycka är lite segt, eftersom det ingår en hel del presentationer av romanfigurerna, men de andra kapitlen är jag själv riktigt nöjd med. Fast jag sitter ju inte i juryn förstås...

Så då var det avklarat. Och Umeå kommuns novellpristävling och Ballografpristävlingen har jag skickat in till tidigare. Så vad ska jag göra nu då? Blir kanske till att skriva nästa bok om "Magiska skogen", som jag sagt förut. Känns så tungt att börja på en ny roman, när jag just avslutat en. Får väl se vad som drar mest.

Finsk skrivartävling

Det finns ju olika teman på skrivtävlingarna. Den här tävlingen anordnas i Finland. Är inte så säker på att den kunde ha anordnats i Sverige.

Nog för att jag kan vara tankspridd...

...men så illa som för den här israeliska familjen jag läste om är det inte. När de flugit i 40 minuter, upptäckte de att de hade glömt sin treåriga dotter på flygplatsen!!! Läs mer här!

Gjorde en liten utflykt

Idag åkte jag iväg till en liten herrgård, dit jag förlagt handlingen i mitt tävlingsbidrag till HJ:s romantävling. Jag har varit där förut, men var tvungen att friska upp minnet. Måste ha sett lite lustig ut, där jag gick omkring i parken och antecknade trädslag, färgnyans på huset och liknande. Gick även in i huset (det är en restaurang med övernattningsmöjligheter) och smög omkring lite. Skrev upp vilken sorts möbler det fanns i sällskapsrummet. Sådana där detaljer, som behöver finnas med i en roman.

Nu har jag kryddat texten med dessa bilder. Sedan bestämde jag mig (tror jag...) för att romanen är klar. Se ordräknaren, som stod på 24 000 från början. Ska suga lite på det hela ett tag, men sedan lägger jag nog manuset på lådan. När det väl är ivägskickat behöver man ju inte bekymra sig så mycket över vilka ytterligare förändringar man borde ha gjort.

Nu är jag klar!

Nu är mitt bidrag till HJ:s romantävling klart. Mordfallet är löst, och jag tycker själv att jag fick till det ganska bra. (Fast det är ju inte säkert att juryn gillar kriminalgåtor.) Nåja, klart och klart. Nu ska jag gå igenom alltihop och se vad som behöver ändras. Kanske lägga till lite miljöbeskrivningar. Man måste ju undvika att det blir ett samtal mellan "talande huvuden", som författarinnan Elizabeth George så träffande uttrycker det. Om ni inte har läst hennes bok Skriv på! så rekommenderar jag den. Originalets engelska titel är mycket fyndigt. Boken heter Write away!

Flygande älgar

Man ska naturligtvis inte skoja om svåra olyckor, men jag måste bara låta er få veta att i Värmland i natt krockade en motorcyklist med en flygande älg! Så nu vet ni - i Värmland kan verkligen allt hända.

Läs mer om det här.

Kunde inte låta bli

Jag skrev ett bidrag till igår till Ballografpriset. Kunde inte låta bli. Finns ju alltid en och annan kärlek i ens liv att skriva om. Jag ska posta den idag. I morgon är ju sista dagen.

Sju kapitel klara

Nu är sju kapitel av åtta klara i mitt bidrag till HJ:s romantävling. Som jag sagt tidigare, så är det en kriminalhistoria. Nu återstår bara kapitlet där allting uppenbaras. Det är alltid roligast att skriva, så det ser jag fram mot.

En sorglig tilldragelse

Jag nattade min yngsta dotter ikväll. (Hon är 8 år.) Lovade att jag skulle läsa en saga för henne. Medan jag fixade en grej i hennes rum, skulle hon ge mat åt guldhamstern Ludvig, oftast kallad Ludde. Så hör jag dotterns röst:

- Pappa, Ludde ligger i ett hörn av buren och ser ut som han sover.

Jag gick dit, och det var naturligtvis som jag misstänkte. Ludde var död. Detta besked fick dottern att gråta. Jag fick allt en tår i ögat jag med. Inte för hamsterns skull, utan för att min dotter blev så ledsen.
Så nu har jag utlovat begravning till i morgon. Jag sade att vi får lägga Ludde i en liten kartong. Då tyckte yngsta dottern att det nog borde vara en finare låda än en vanlig kartong. Jag förklarade då att det måste vara en kartong som kan förmultna, precis som Ludde kommer att förmultna.
Tanken på att Ludde skulle förmultna tilltalade henne inte alls. Jag försökte berätta det fina i att det skulle komma att växa upp blommor tack vare detta, men det bet inte riktigt. Ja ja, vi får väl se hur det går i morgon. Det ordnar sig nog. När jag läste saga för henne, tycktes hon ha glömt att hon var ledsen för Luddes skull.

På klassisk mark

Jag tog med familjen på en hemlig utflykt idag. Målet var Selma Lagerlöfs Mårbacka. Där finns verkligen ett författarföredöme. Men man får ju ångest när man tänker på hennes prestation. Tänk att hon fick Nobelpriset i litteratur 1909 och blev invald i Svenska Akademien 1914, i en tid då svenska kvinnor fortfarande inte hade rösträtt!

Alltid roligt att lära sig något nytt

I samband med den stora FRA-debatten stod det i tidningarna att "stekarna" protesterade mot lagen. Jag hade aldrig hört talas om stekarna förut, men antog att det handlade om en grupp kockar. Svenska kocklandslaget kanske?
Men idag tog jag och googlade på ordet, och det visade sig att jag fullständigt hade missförstått uttrycket. Tydligen är en "stekare" en arbetsskygg person utan egen inkomst, som ägnar sitt liv åt att spendera pappas pengar. Tänk så fel man kan ha.

En kärlek i mitt liv

Så var ett bidrag till Ballografpriset färdigt. Det ska ju vara högst 3 sidor och högst 9000 tecken inklusive blanksteg. När jag var färdig, hade jag skrivit 9300 tecken. Jag visste inte hur petiga de var, så jag strök lite vilket förbättrade texten.
Egentligen går det ju ganska fort att skriva 9000 tecken, men det tog ganska lång tid för mig. Jag valde att skriva om min pappas bortgång (som ligger ganska många år bakåt i tiden) och då kom minnena hela tiden över mig, vilket gjorde att det tog många gånger längre tid än det annars skulle ha gjort.
Blev det något vettigt och "prisvärt" av det hela då? Det vet jag inte, men det kändes bra för mig att få skriva det, och egentligen är det väl det som är det viktigaste.

Kruskalaset

Alla orter ska ju numera "placera sig på kartan." Detta uttryck tycker jag är otroligt fånigt, eftersom orterna redan brukar befinna sig på kartan. Vad det handlar om är väl snarast att man vill att även storstadsbor ska känna till en. Det påminner lite grand om när européerna åkte ut i världen och "upptäckte" hela världsdelar, till stor förvåning för dem som redan bodde där.

Men visst är det bra att göra saker som väcker positiv uppmärksamhet. Om det dessutom bidrar till sammanhållningen i bygden är det ju ännu bättre.

Jag tycker att Böle-Hoo hembygdsförening har lyckats alldeles utmärkt med detta. (Böle-Hoo ligger inte långt från Hammarstrand, som är känt från TV-serien Allt för byn.) I Böle-Hoo arrangerar man varje år det stora kruskalaset. Då serverar man kakor i mängder. I år var det tioårsjubileum. Vi ställde oss i kö vid tolvtiden, och klockan ett öppnade portarna. De sista i kön kom väl in ungefär halv tre. Det fanns 95 kaksorter, och sammanlagt över 10 000 kakor. Klockan tre stängde man, så det gällde för de sista att skynda sig att plocka för sig av kakorna.

En verkligt rolig idé för att få folk att lägga märke till byn, och dessutom drar det in pengar till hembygdsföreningen.

I hjältarnas spår

Lite tragikomisk är däremot historien om Karolinermonumentet i Duved. Ett pampigt monument över 3000 karoliner som dog här 1719 i samband med fälttåget mot Norge. De flesta länder skulle naturligtvis ha ett monument över tappra soldater, som stupat efter hjältemodiga strider mot lede fi. Men detta monument minner om något annat. De 3000 soldaterna stupade nämligen inte i strid med dansken, utan de frös helt enkelt ihjäl. De mötte aldrig fienden. Och över detta har man alltså rest detta monument, högt uppe på en kulle.

I sameland

Under besöket i Jämtland blev det också ett besök i Niarkas sameläger. Ett par samekvinnor berättade om samernas historia. Oerhört intressant, men samtidigt synnerligen beklämmande. Det är en fruktansvärd historia, med etnisk rensning och försök till utplånande av en samiska kulturen. Fortfarande tillhör Sverige länderna som vägrar skriva under konventionerna om urbefolkningarnas rättigheter (som exempelvis Kanada har skrivit under.) Vi kan ju ha synpunkter på hur indianer och aboriginer har behandlats, men vi glömmer hur nattsvart vår egen historia är.

Tillbaka från Jämtland

Jag har varit i Jämtland med familjen och hälsat på barnens mormor. Berättade inte det i förväg på bloggen, för det är ju det samma som att berätta för inbrottstjuvar att man inte är hemma.
Det är ju lite svårt att skriva när man är på semester, men jag lyckades faktiskt skriva några kapitel på följetongen, så det känns ju bra. Har börjat på sjätte kapitlet av åtta. Den där ordräknaren på bloggen är en bra grej, för det sätter verkligen press. Man vill ju inte att stapeln ska stå stilla.

Jobbar med barnboken igen

Jag har börjat skriva på den andra boken om Magiska skogen. (Nej, den första är inte publicerad. Suck!) Men det känns skönt att få ha något annat i huvudet än bara den där deckarföljetongen som jag tänkte skriva till HJ:s romantävling. Egentligen tror jag att man alltid ska ha flera projekt på gång samtidigt, så att man kan få byta spår och rensa skallen emellanåt.

Andra kapitlet klart

Så var andra kapitlet i följetongen klart. 5 839 ord har det blivit. Jag skrev ju att jag har valt att skriva en deckare. Den utspelar sig i herrgårdsmiljö, eftersom det är så trevliga ställen att mörda på. Inget lik än, men i nästa kapitel är det dags. Då ska nog ett par stycken bli avlivade...

Fast det måste kanske vara romantiskt också... Personerna i min berättelse är folkpensionärer hela bunten, så det vill till att göra dem romantiska och liderliga.

SÅ ska en HJ-roman skrivas!

Jag köpte Hemmets Journal idag. Tänkte se hur deras följetonger ser ut. Jag fann en roman som heter Ödets dyrbara gåva." Så här lyder resumén:

LADY HARVEY har fött ett barn, dottern HOPE, utom äktenskapet, och hon tror att barnet var dödfött. Fadern är kapten ANGUS PETTIGREW. Husan NELL tar med barnet till sina föräldrar MEG och SILAS, där Hope växer upp. Under en period blir Hope lekkamrat med RUFUS, legitim son till lady Harvey och SIR WILLIAM. Men så bestämmer sir William att Rufus i stället ska umgås med andra pojkar, och Hope är inte längre välkommen. När Hope är tolv år dör Meg och Silas i tyfus, och Hope flyttar hem till Nell och hennes man ALBERT, i grindstugan på Briargate. Men Albert är en tyrann och hustrumisshandlare, och äktenskapet med Nell har aldrig blivit fullbordat. När Hope en dag inte hinner laga middag till Albert tar han struptag på henne och slår henne. Nell konfronterar honom och säger att om han inte slutar slå Hope och henne tänker hon avslöja att Albert aldrig har legat med henne. Han gråter och säger att han önskar att han var som andra män, och Nell veknar och tänker att det kanske ändå finns hopp för Albert.

Det är alltså så man ska skriva för att ha en chans i deras romantävling. Alla som vill skriva en roman i liknande stil som "Ödets dyrbara gåva" räcker upp en hand nu........ Jo, jag sade att alla som vill skriva en roman i liknande stil som "Ödets dyrbara gåva" räcker upp en hand nu. ;)

Besviken på Expressen

Jag blev inte en av de sex delsegrarna i Expressens krönikörtävling. Det kan jag acceptera. Juryn tyckte helt enkelt att det fanns andra som var bättre. Däremot gillar jag inte att de tydligen ändrat reglerna i efterhand. De delade ju in de 30 finalisterna i 6 "heat" om fem deltagare. En skulle utses som vinnare varje dag. Men nu ser jag att de tog ut två bidrag från den sista dagen, nämligen nu 26 och 28. Från del deltävling där jag var med, andra dagen, tog man inte ut någon segrare alls. Så var inte reglerna från början, och det gör mig mycket besviken. Det är okej att förlora, men inte genom att någon ändrar reglerna i efterhand.

55 ord

Det här var ju en riktigt rolig utmaning. Vem skriver den bästa berättelsen på 55 ord? Månadens vinnare får 1 000 kronor. (Kan säkert på sikt bli lönsamt för initiativtagarna också, eftersom det kostar 15 kr att nominera sin berättelse.) Men som sagt. Kul idé. Läs mer här.

Ballografpriset

June Rydgren tipsar om en novelltävling. Det är Ica-Kuriren, AB Ballograf och CGI Göteborg som arrangerar tävlingen benämnd Ballografpriset. Temat är "En kärlek i mitt liv." Första pris är 15 000 kr och ett pennset. Ja, vem skulle väl inte vilja ha ett fint pennset? :-)

Läs mer om tävlingen här.

Måste skriva barnböcker också

Det är över en månad sedan jag senast läste någon nyskriven saga för mina barn. Jag måste hålla barnboksprojekten levande också. Även om ett par förlag har refuserat Magiska skogen tänker jag skriva en uppföljare. Om man nu formellt kan skriva en uppföljare till en bok som aldrig har publicerats. I vilket fall som helt, så uppskattar mina barn om jag skriver sagor åt dem, och det är väl huvudsaken.
Jag har nu lagt in en ordräknare för den nya barnboken också.

Refuserad igen

Jag fick mejl från Rabéns idag. De ville inte ha min barnbok Magiska skogen. Tråkigt. Fast mest synd om dem. Jag ska få den utgiven. Det har jag bestämt mig för!

Fick pengar idag

Jag fick pengar idag. 700 kronor från Aftonbladet. "Honorar" stod det. Jag begrep ingenting. Jag har inte skickat någon text till den tidningen. Försökte ringa, men "den som har hand om'et" var inte där. Men nu tror jag att jag har kommit på vad det är jag har fått betalt för. Jag skickade till deras tipssida att kungens svåger, John Ambler, hade avlidit. Det måste vara detta som de betalat mig för.
Så är det här i livet. Om jag lägger ner min själ för att skriva barnböcker, deckare och krönikor, så får jag inte ett öre. Men om jag skvallrar om kungahuset, får jag betalt. Jag undrar vilken lärdom jag kan dra av detta...

Världens fulaste hund

En cancersjuk hund som heter Gus har vunnit utmärkelsen Världens fulaste hund. Jag vet inte vad jag ska tycka. På ett sätt kan det ju vara uppfriskande med en sådan tävling som motvikt mot alla tävlingar, där hundarna måste vara så "vackra" som möjligt. Men samtidigt blir det ju freakshow. Tänk om vi skulle ha en sådan omvänd skönhetstävling för människor. En halvblind, svårt cancersjuk man får utmärkelsen Världens fulaste människa. Nä, ju mer jag tänker på det, desto mindre gillar jag idén om att ha fulhetstävlingar. Luktar alldeles för mycket gammaldags cirkusar och tivolin, där man ställde ut dvärgar och skäggiga damer. Det som på modern svenska kallas "freak show."

Första kapitlet klart

Så där, nu var första kapitlet klart på följetongen. Det blev 2 946 ord, så längden ska de väl inte behöva klaga på i alla fall. Vad man kommer att tycka om innehållet är naturligtvis en öppen fråga ;-)

Romantik???

Roade mig med att läsa igenom lite äldre inlägg på Samas blogg. Där skriver hon att hon hittat de norska reglerna till romantävlingen. I dessa står det att det ska vara en romantisk underholdingsroman. Vad då romantisk? Jag har ju bara läst de svenska reglerna, och där stod det då inget om romantik. Hur sjutton ska jag få min 70-åriga huvudperson (som dessutom har en karl där hemma) att plötsligt bli romantisk?

Ja ja, jag får väl skriva den här kortromanen, och sedan skriva en till på annat tema.

Nu börjar jag med HJ-romanen

Nu har jag börjat med följetongen till Hemmets Journals romantävling. Den ska vara på 8-10 kapitel om vardera cirka 3000 ord. Jag har bestämt mig för 8 kapitel. Inte för att jag är för lat för att skriva fler kapitel, men för att jag kom fram till att 8 kapitel var lagom när jag lade upp intrigen.
Jag har lagt in en sådan där liten ordräknare här på sidan, men förstår inte riktigt hur den fungerar. Jag hade trott att den skulle räkna procent alldeles själv, men jag är tvungen att ändra procentsiffran när jag ändrar antalet skrivna ord. Och någon stapel som börjar fyllas i blir det inte alls.
Så går det när man är teknisk idiot.

Det känns som att hoppet är ute

Expressen har fortfarande inte publicerat namnet på den som vann gårdagens omgång i tävlingen om att bli sommarkrönikör. Men eftersom jag inte har blivit kontaktad av tidningen, så lär det inte vara jag. Tråkigt, men så är det.

Nä, nu skickar jag novellen

Man kan alltid hålla på och peta i allting, men nu känns det som om mitt bidrag till Umeå kommuns novellpristävling är färdig. Den blev på 21 766 tecken. Det får räcka, för jag har fått sagt det jag ville säga. Sedan är det bara att glömma alltihop, för det kommer att dröja länge innan den tävlingen är klar. Prisutdelning i april 2009 var det visst.

Idag är det min tur!

Idag är ett av bidragen i Expressens krönikörtävling från mig! Det är bidrag 7: Människor och djur - lika mycket värda? Man kan ju inte se hur folk röstar, så det är bara att ge sig till tåls. (Hmm, känns som om tålamod är en bristvara hos mig just nu.)

Krönikörtävlingen har startat

Nu är krönikörtävlingen igång i Expressen. Fem bidrag tävlar mot varandra idag. Mitt bidrag är inte med denna gång, utan jag får ge mig till tåls. Det finns ju inget jag kan göra nu för att få mitt bidrag att gå vidare, så egentligen är det bara att ta det lugnt. Men jag känner mig inte det minsta lugn. Det känns jättenervöst!

Novellen färdig (tror jag)

Jag har skrivit färdigt novellen till Umeå kommuns novellpristävling. I vart fall tror jag att jag är färdig. Jag har under alla omständigheter nått till det slut jag hade tänkt mig.

Men så var det ju det där med antal tecken. Jag undrar om man ska räkna inklusive eller exklusive blanksteg...

Novellen skulle ju helst inte vara längre än 30 000 tecken. Min novell är på 21 351 tecken inklusive blanksteg och 17 544 exklusive blanksteg. Räcker det eller är det för kort?

Och måste jag bry mig om det? Jag har skrivit en novell som jag tycker fungerar. Då ska jag väl inte börja lägga till en massa irrelevant bludder bara för att få lite mer längd på den. Jag är faktiskt ganska nöjd med "Jag saknar dig redan."

Nå, jag tänker ändå inte skicka in den med det samma. Den får ligga till sig några dagar, och sedan får jag läsa den igen.

Lite falsk marknadsföring är det ju

Som jag nämnde nedan, anordnar Umeå kommun en novellpristävling. I tävlingsstatuterna sägs att en kompetent och namnkunnig jury varje år utser en vinnare. Prissumman uppgår till 100 000 kronor. De fem bästa novellerna presenteras varje år i en antologi.

Den formuleringen kan jag inte tolka på något annat sätt än att en glad vinnare till slut står där med 100 000 kronor i handen. Men hej vad man kan bedra sig. Tävlingen arrangerades ju även förra året, och då fick de fem novellförfattare som fick sina noveller presenterade i antologin dela på prissumman.

Eftersom man även i år tänker presentera de fem bästa novellerna i en antologi, finns det all anledning att anta att man även i år delar på prissumman.

Det är absolut inget fel i att ordna en tävling, där fem vinnare får 20 000 kronor var. Men då ska man säga det, och inte locka med att en vinnare får 100 000. Lite falsk marknadsföring tycker jag faktiskt att det är.

Hurra!

Jag har just fått mejl från Expressen. De har ju utlyst en tävling för att bli deras sommarkrönikör, och jag har nu fått veta att jag är en av 30 finalister! Min krönika kommer nu att publiceras tillsammans med fyra andra på expressen.se. Varje dag röstar läsarna tillsammans med juryn fram dagens krönikör. Till slut blir det en final mellan sex krönikörer. Gissa om jag tycker att det här är spännande!!!

Novellpristävling

Dessutom tänkte jag ställa upp i en novellpristävling. Det är Umeå kommun som anordnar en sådan med 100 000 i prissumma. Helt fantastiskt av en kommun att anordna en sådan tävling som riktar sig till hela landet och inte bara till den egna kommunen eller det egna länet. Bravo Umeå, "kulturhuvudstaden."

Jag håller på med min novell nu. (Ja, jag håller på med flera skrivprojekt samtidigt.) Min novell har arbetsnamnet "Jag saknar dig redan." Nej, det är inte en simpel kärleksroman. Historiens "jag" saknar verkligen någon, men det är inte hans partner. Mer tänker jag inte avslöja just nu.

Romanpristävling

Hemmets Journal anordnar en romanpristävling. Jag tänker vara med! Det får bli en deckare. Jag har skrivit två deckare tidigare, som tyvärr ännu inte har vunnit genklang hos något förlag. Därför tänkte jag använda huvudpersonen i dessa deckare som huvudperson även i HJ-tävlingen.

Jag har skapat figurerna som ska vara med i romanen, och beskrivit dem i min mall. Dessutom har jag valt plats för händelserna och jag har skapat en "konflikt", d v s de motsättningar mellan romanfigurerna som berättelsen bygger på. Eftersom det är en deckare, är konflikten i det här fallet det som ligger bakom det kommande mordet. Vidare har jag börjat göra en mall för vad som händer i de olika kapitlen. När jag är klar med det, kan jag börja skriva.

Jag har inte skrivit i följetongsform förut, så jag får försöka komma på hur varje kapitel ska avslutas så spännande som möjligt.

Nu börjar vi

Hej!

Jag tänkte använda den här bloggen för att publicera tankar om mitt skrivande. Jag har nämligen författardrömmar, och hoppas att någon gång kunna bli publicerad. Jag har skrivit både barnböcker och deckare, men än så länge har de blivit refuserade av förlagen. Men hoppet är det sista som överger människan, så jag fortsätter att trakassera förlagen med mina alster.