En smakebit på söndag - Utvandrarna

Dags för en smakebit på söndagen igen. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu är Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna.

Den boken är också en del i mitt läsande inom ramen för Lyrans klassikerutmaning.

Jag tycker att inledningen är så fin, varför jag väljer att hämta smakbiten från den:

Detta är en berättelse om några människor, som från sina hem i Ljuder i Småland utvandrade till Nordamerika.
De var de första som utflyttade från sin ort. De kom från de små stugornas och de stora barnkullarnas land. De var jordens folk och de kom från en släkt, som sedan årtusenden hade brukat den jord de lämnade. Släktleden hade bytt av varandra: sonen trädde till efter fadern vid harv och årder, och dottern tog moderns plats vid spinnrock och vävstol. Genom alla skiften förblev gården släktens hem och givaren av livets uppehälle. Brödet kom från rågåkern och sovlet från boskapen, av fårullen, linet och kreaturens hudar bereddes kläder och skodon, som gångeskräddare och gångeskomakare sydde. Alla oumbärliga ting togs från jorden. Människorna berodde av Herrens väderlek, som gav dem godår och svagår, men av ingen annan makt under solen. Gården var sin egen avskilda värld och ägde intet behov av yttervärlden. Stugorna hukade låga och gråa, men de var timrade för seklerna, och under samma tak av torv och björknäver levde människorna sitt liv från födelsen till döden. Bröllop hölls och barnsöl och jordöl, liv tändes och utslocknade inom samma fyra väggar av skrädda furustockar. Utanför livets stora tilldragelser gavs det ingen omväxling mer än årstidernas egen. På åkern stod brodden grön om våren och stubben gul om hösten. Livet levdes stilla, medan bondens år fullbordade sin ring.