Mormor fixar det!

Dagens visdomsord 2018-02-28

Böcker måste vara tunga. De rymmer hela världen. (Cornelia Funke)

Tematrio - Udda karaktärer

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat udda karaktärer. Så här skriver Lyran: Inspirerad av en underbar bok jag läser just nu blir veckans tema udda karaktärer.

Berätta om tre bra romaner som kretsar runt en eller flera lite ovanliga, udda personer!

Jag börjar med en bok jag läste för några veckor sedan - Lolita av Vladimir Nabokov. Där finns den märklige Humbert Humberts, som är bokens berättare.
Av baksidestexten framgår att detta är historien om den 40-årige bildade gentlemannen Humbert Humberts fatala passion för Lolita, den 13-åriga barnkvinnan, "nymfetten", och att boken vid det här laget är en klassiker som har översatts till många språk och även filmats. Det är en gripande kärlekshistoria - trots sitt upprörande motiv - berättad på ett lyriskt mästerligt språk med inslag av både svart humor, ömhet, sinnlighet och poesi.
Låt mig börja med att säga vad Lolita INTE är. Det är inte en pornografisk bok. Jag skulle inte ens kalla den erotisk. Den som till äventyrs kastar sig över denna bok för att få frossa i barnsex kommer att bli djupt besviken.
Visst är det så att Humbert Humbert har en sexuellt förhållande med 13-åriga Dolores, som han kallar Lolita. Men boken är HH:s skildring av sitt liv med särskild tonvikt vid kärleken till den unga flickan. Det märks att författaren är bildad, och jag missar säkert en del eftersom jag oftast inte förstår de franska sentenserna och ofta missar att förstå referenserna till klassisk litteratur.
Baksidestexter är ju reklampelare och behöver inte alltid stämma så väl in. Men jag håller med om att det är en gripande kärlekshistoria och att det är ett vackert språk. Den torra humorn uppskattar jag också.
Tyvärr förstår jag inte slutet. Jag tänker inte "spoila" men kan konstatera att jag inte hängde med i svängarna i bokens slutuppgörelse.
Trots detta tycker jag att detta är en bok som jag kan rekommendera. Låt dig inte skrämmas av ämnet om en vuxen mans sinnliga kärlek till ett barn. Boken innehåller så oerhört mycket mer än detta.

Jonas Jonasson gjorde ju stor succé med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) är hans tredje bok. Det är en bok jag sett fram mot att få läsa.
I den här boken får vi följa en avsatt kvinnlig präst, en manlig receptionist på ett tredje klassens hotell samt Mördar-Anders.
De två förstnämnda kommer på flera goda (och förfärligt olagliga) sätt att tjäna pengar i en verksamhet där Mördar-Anders står i centrum. De tjänar pengarna utan att Mördar-Anders riktigt begriper vad som händer.
Boken får nog sägas vara mycket hädisk, vilket egentligen inte passar mig. Men samtidigt får man förstå att boken ska vara underhållande, och det är svårt att vara satirisk utan att trampa på en och annan öm tå.
Det är en ganska rolig bok och man får beundra Jonasson för att han lyckas hålla ihop alla spretande tåtar. Hans största problem är väl egentligen att hans första bok blev en sådan succé. Jämfört med debutromanen framstår hans senare böcker som lite blekare. Men lästiden kändes inte bortkastad. Den är underhållande, men inte lysande.

Körkarlen av Selma Lagerlöf är inte någon av författarinnans bästa verk, men nog finns där väl en udda karaktär.
Den utspelar sig en nyårsafton. I inledningen får vi veta att slumsystern Edit ligger för döden. Då ber hon att få träffa David Holm. Ingen förstår varför hon vill träffa den försupne mannen.
Det är dock inte slumsystern som är huvudpersonen, utan David Holm. Han dör och blir hämtad av körkarlen. Det är han som ska avlösa Georges, som kört vagnen ett helt år och hämtat de döda. De närmaste timmarna får David följa med körkarlen, och han ser då följderna av det liv han levt och hur det har drabbat hans närmaste.
Om Selma Lagerlöf har läst En Julsaga av Charles Dickens? Skulle nästan tro det!
Det är en söt liten berättelse, men mycket moraliserande. Den vill visa följderna av lasterna. Det viktigaste du kan göra i livet är att försöka leva ett riktigt liv, så att du utan fruktan kan möta döden. Den enda bön du behöver be är: Gud, låt min själ få komma till mognad, innan den ska skördas!

En smakebit på söndag - Djungelboken

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu är Djungelboken av Rudyard Kipling.

Så där i förbigående kan jag väl nämna att bilden här bredvid är en annan utgåva än den jag läser.

Djungelboken berättar om Mowgli, pojken som växte upp bland vargarna i djungeln och som lärde sig tyda skogens alla tecken. Det handlar om Baloo, björnen som lärde Mowgli djungelns lag, om den svarta pantern Baghera som lärde honom jaga, om ensamvargen Akela, om ormen Kaa och mungon Rikki-Tikki-Tavi, alla barns favorit. Det är både glada och vemodiga berättelser - om ömhet mellan djur och människor, om godhet och grymhet, spännande äventyr och kamp mot fiender i det vildas gröna rike.

Smakbiten är hämtad från sidorna 60-61, när Mowgli fångats av aporna:

I Kalla hålorna hade apfolket inte den ringaste tanke på Mowglis vänner. De hade fört pojken till den Glömda staden och var för tillfället mycket belåtna med sig själva. Mowgli hade aldrig förr sett en indisk stad, och fast alltsammans var nästan en enda ruinhög, tycktes honom staden helt underbar. Någon konung hade byggt den för mycket länge sen på en liten höjd. Ett stort slott utan tak krönte kullen. Slottsgårdarnas och springbrunnarnas marmor var splittrad,och till och med stenplattorna på gården där kungens elefanter hade bott, hade brustit sönder och sprängts av träd och buskar. Från slottet kunde man se rad på rad av taklösa hus, som kom staden att likna en samling tomma, svarta honungskakor. Vidare såg man det formlösa stenblocket, som hade tjänstgjort som avgud på torget, där fyra gator möttes, hålen och groparna i gathörnen, där de offentliga brunnarna hade varit, och de vittrade tempelkupolerna med vilda fikonträd spirande fram på sidorna.

Helgfrågan v. 8

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången gäller det hur vi gör när det kommer förfrågningar från författare om man vill läsa och recensera deras böcker och frågan är:

Hur gör ni vid förfrågningarna via mejl? Vilka tackar ni ja/nej till?

Bonusfråga: Vilken bok läser du nu?

Det brukar oftast gå att hitta någon information om vad för slags bok det är och vad den handlar om. Tycker jag att det låter intressant, så tackar jag ja. Men ibland inser jag att den bok jag erbjudits inte alls passar mig och då brukar jag vänligt tacka nej. Det är tråkigt för mig att läsa en bok som är fel för mig och det är inte rätt mot författaren att ta emot en bok som jag redan från början känner att jag faktiskt inte vill läsa.

Just nu läser jag Människans illusoriska rationalitet av Claes Wallenius, men jag ska snart börja läsa Djungelboken.

Ett bokpaket

Igår fick jag ett bokpaket med posten. Det kom från Grim förlag och innhöll boken Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson.

Olikhetsutmaningen: Huvudroll och biroll

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om huvudroll och biroll.

Julia Roberts som den prostituerade Vivian Ward i filmen Pretty Woman är en av mina favoriter när det gäller huvudroller. Filmen blev väl hennes verkliga genombrott och vem kan  inte älska henne när man ser den?
För rollen i Erin Brockovich fick hon en Oscar.

Biroll då? Här väljer jag Ingrid Bergman som den enfaldiga svenskan Greta Ohlsson i en klassisk filmatisering av Agatha Christies Mordet på Orientexpressen.
Ingrid Bergman fick faktiskt en Oscar för bästa kvinnliga biroll för den rolltolkningen.

Dagens visdomsord 2018-02-21

Man blir kanske inte en bättre eller ens i längden en lyckligare människa av att läsa böcker, men man blir mera människa. (Göran Hägg)

Tematrio - Idoler

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat idoler. Så här skriver Lyran: Veckans tema kan vara hur litterärt eller olitterärt som helst. Det är inspirerat av den konsert vi var på i Globen i lördags.

Berätta om tre nuvarande eller tidigare idoler!

Dalai Lama (den fjortonde som innehar ämbetet) tycker jag är värd respekt. Oförtrutet har han arbetat för det tibetanska folket, som förtrycks av kineserna, men han har inte lämnat sin tro på fred och icke-våld.

Bamse vill jag lyfta fram också. Världens starkaste björn. Ständigt står han på den svages sida. Här är några Bamsecitat:

• Ingen blir snäll av stryk
• Många små svaga tillsammans kan besegra den starke
• Det är modigt att våga säga att man är rädd
• Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då kanske de blir snällare

Sen får det bli en björn till. Den dumme, men ändå förståndige, Nalle Puh. Här har vi några citat av honom:

• Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan korta, lätta ord som: "Vad sägs om lite lunch?!
• Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram.
• Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som är nästan ännu bättre.

En smakebit på söndag - Människans illusoriska rationalitet

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu är Människans illusoriska rationalitet av Claes Wallenius.

Jag läser mest skönlitteratur, men ibland kan det vara skönt att få stoppa in någon helt annat. Som den här lilla boken av fil dr Claes Wallenius.

Från baksidestexten:
Är vi människor rationella? Väljer vi det alternativ med den bästa balansen mellan kostnad och nytta när vi fattar beslut? Eller styrs vi mer av våra känslor och impulser? Claes Wallenius menar att det kan vara både och, men oftare än vi vill tro det senare. Våra känslor - och våra sätt att hantera dessa - är viktiga orsaker till att beslut inte får förväntat resultat, såväl som till fiendebilder, våld och ondska.

Smakbiten är hämtad från sidan 14:

Det är självklart inte irrationellt att njuta av livet, att vara ineffektiv, att älska eller att bara sitta och beundra en vacker solnedgång. Tvärtom - om målet är att njuta och slappna av är detta väldigt rationellt. Däremot kan det i olika sammanhang finnas en motsättning mellan det som är njutning på kort sikt och det som är det på längre sikt. Droger kan vara ett exempel på detta, otrohet ett annat, då konsekvenserna kanske inte ligger i linje med ens långsiktiga livsdrömmar och mål.

Blodlokan

Titel: Blodlokan
Författare: Louise Boije af Gennäs
Förlag: Bookmark Förlag (2017)
Antal sidor: 448

Blodlokan är en roman av Louise Boije af Gennäs. Jag har fått boken som recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!

Så här beskrivs boken:
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv.
Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på PR-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.
Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt - men vem? Och till vad?

Det här är en riktig spänningsroman. Boken är samhällskritisk utan att bli torr och tråkig. Författaren blandar in autentiska artiklar om moderna rättsfall och skandaler där det svenska samhället inte visat sig från sin bästa sida.
Vi följer Sara som, trots att hennes liv har blivit i det närmaste perfekt med en underbar pojkvän, en fantastisk ny väninna och ett intressant och välbetalt jobb, snart märker att det händer allt märkligare saker kring henne. Hon börjar ifrågasätta sitt eget förstånd. Till slut vet hon inte vem som är hennes vän och vem som vill henne och hennes familj riktigt illa.
Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är en roman av det där slaget när man vill komma fram till slutet så snabbt som möjligt, men när man nått dit vill man bara läsa mer.
Men när jag läst klart känner jag mig ändå frustrerad. Det finns mängder av frågor som inte har fått något svar.
Då söker jag tröst i faktumet att detta är första delen av Motståndstrilogin. Jag hoppas att de många lösa tåtarna knyts ihop i nästa del.
Sammanfattningsvis: En riktigt bra spänningsroman, som verkligen ger mersmak.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 13: En bok med en blomma på omslaget.

Helgfrågan v. 7

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Har du gjort någon bokreabeställning? Vilket är ditt absolut bästa reatips för i år?

Bonusfråga: Brukar du kolla efter röda prislappar?

Nej, jag gör aldrig någon bokreabeställning. Det händer att jag tittar i reakatalogerna, men sen lufsar jag helt enkelt in i bokhandeln och ser vad jag kan hitta.

Något allmänt reatips kan jag inte ge. Däremot vet jag vilken bok jag absolut ska köpa. Det blir Jan Guillous roman Äkta amerikanska jeans, vilken är den sjätte delen i romansviten Det stora århundradet. Den sjunde delen, 1968, fick jag i julklapp, men jag vill läsa den sjätte delen innan jag ger mig på sjuan. De fem tidigare delarna står i bokhyllan.

Röda prislappar? Klart att blicken alltid dras till det som andas nedsatta priser. Dock är det ju inte alltid sånt man vill ha som är nedsatt. Om de röda prislapparna lockar en att köpa sånt man inte vill ha, så blir det dyrt. Som med chokladbitar. Antag att jag är sugen på en Japp. Den kostar kanske 6 kronor. Men så står det på en skylt att man kan köpa fyra chokladbitar för 20 kronor. Då är det lätt att man köper fyra bitar i tron att man sparat pengar. Men det har man ju inte! Man har ju betalat 14 kronor mer än man hade tänkt sig när man gick fram till godishyllan.

Ännu en recension av Synd

Nu har det dykt upp ännu en recension av Synd, denna gång från Bokhyllan i pepparkakshuset. Där kan man bland annat läsa följande:

Mordet är ju en sak, och ganska spännande, men bokens stora behållning för mig är den lilla byn, personerna i den och de historiska detaljerna. Just det där med den lilla byn, och att alla tycker att de känner varandra, tillför en del till mordhistorien förstås också, det måste ju nästan vara så att mördaren är någon man känner. Jag tycker ju om böcker som är snabblästa, det är den här. Språket tycker jag var lagom gammaldags för att passa till historien.

Olikhetsutmaningen: Kärlek och hat

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om kärlek och hat.

Kärleken får representeras av en av Bibelns böcker, nämligen Höga Visan. Där kan man bland annat läsa följande:

Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud,
med en enda blick har du fångat mitt hjärta,
med en enda länk av din halskedja.
Vad din kärlek är skön,
min syster och brud,
din kärlek är ljuvare än vin,
din balsam ljuvare än alla dofter.
Av sötma dryper dina läppar, min brud,
din tunga gömmer honung och mjölk,
dina kläder doftar som Libanon.

Mein Kampf av Adolf Hitler måste väl anses vara en av de "främsta" böckerna när det handlar om att förmedla hat.
I boken delar Hitler upp människoraserna, där den ariska rasen är den kulturbyggande. Därefter kommer de kulturbärande raserna. Längst ner finns judarna, som benämns kulturförstörande.
Hitler skriver att om bara 12000-15000 judar hade gasats ihjäl 1914 så skulle offret av miljontals soldater inte ha varit förgäves.

The Heroic Horseback Librarians

Det här tyckte jag var jätteintressant!

Dagens visdomsord 2018-02-14

Läser man länge så lär man sig någonting, eller glömmer sorgen, eller somnar - men man vinner alltid något. (Henryk Sienkiewicz)

Ny recension av Synd

Jennie med bloggen Jennies Boklista har recenserat Synd. Så här säger hon om boken:

Spännande, fängslande & lättläst!

Tematrio - kärlek

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat kärlek. Så här skriver Lyran: Lite förutsägbart kanske, men det var det bästa jag kunde komma på den här veckan. Med tanke på den kommande Allahjärtansdagen är veckans tema kärlek.

Välj själv konstform och stil, berätta om tre bra tavlor/sånger, texter o s v som handlar om kärlek.

Varför inte börja med ett självklart val - Shakespeares Romeo och Julia? En romantisk tragedi, som knappast behöver någon ytterligare presentation.
Bilden här bredvid är från en tavla av den brittiske konstnären Frank Dicksee.


En av de vackraste kärleksvisorna tycker jag är Den vackraste visan om kärleken av Ture Nerman, tonsatt av Lille Bror Söderlundh.

Så en dikt av Gustaf Fröding. En morgondröm. Denna vackra kärleksdikt, som skalden blev åtalad för. Den var alltför tydlig när det gällde den fysiska kärleken.

Helgfrågan v. 6

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Vad tycker du om att allt fler lägger recensioner på Instagram, vilket föredrar du? Motivera.

Bonusfråga: Hur ser dina torsdagskvällar ut?

Svaret på den första frågan är enkelt. Jag föredrar definitivt att recensionerna läggs ut på bokbloggar. Det enkla skälet till detta är att jag inte har Instagram. Borde jag ha det? Jag vet i ärlighetens namn inte vad det är, även om jag givetvis har hört talas om det. Ack så uråldrig jag kommer att framstå som nu. Jag får nog kolla med döttrarna om det är något jag borde skaffa.

Det tråkiga svaret på bonusfrågan är att jag arbetar då. Är ute och säljer hemlarm. Ikväll kom jag hem vid 23-tiden. Jag hade önskat att svaret hade varit att jag tillbringar kvällen i hemmets lugna vrå, där jag inmundigar ärtsoppa och dricker varm punsch därtill. Men icke!

Den här bilden är tyvärr inte från mitt hem.

Veckans utmaning - En element-fyrväppling

Jag är lite sen på bollen, men jag vill vara med i Kulturkollos veckoutmaning. Denna gång handlar det om att göra en kulturell fyrväppling kring de fyra elementen. Därför ska man skriva om:

• en film man associerar med ett av de fyra elementen
• en bok man associerar med ett annat av de fyra elementen
• musik man associerar med ett tredje och
• en TV-serie man associerar med det fjärde elementet

Som film väljer jag ett avsnitt ur filmerna om Pippi Långstrump, där de färdas i en luftballong.

Boken får bli Resan tillbaka av Karina Johansson, där en förödande brand (eld) har central betydelse.

Musiken hämtar jag från Finland, närmare bestämt den finländska nationalsången, där texten lyder:

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord.

Rederiet väljer jag som TV-serie. Den utspelade sig ju på Östersjön, det vill säga på vattnet.

Olikhetsutmaningen: Ung och gammal

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om ung och gammal.

Den första jag kommer att tänka på är Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt, där ung och gammal möts.
Baksidestexten berättar att det handlar om en sjuårig flicka och hennes mormor som berättar sagor om Landet-nästan-vaken och kungariket Miamas. Låter både tramsigt och barnsligt. Men...
Min mormor hälsar och säger förlåt är faktiskt en helt fantastisk bok. Den handlar om Elsa som är nästan åtta år och som har en sjuttiosjuårig mormor som är galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna. Till en värld där alla är annorlunda, och då behöver ingen vara normal.
När mormor dör efterlämnar hon en serie brev, med ursäkter till folk som hon gjort illa. Det gör att Elsa får lära känna alla dem som bor i huset.
Jag vill understryka att detta inte är en barnbok, även om den vid första påseendet kan ge det intrycket. Den handlar om hur vi vuxna har så svårt att leva tillsammans och med oss själva och det krävs ett barn för att se igenom allt. Lite av barnet som upptäcker att kejsaren är naken.
Boken är mycket underhållande, men samtidigt innehåller den så mycket allvar. Det är en bok som jag bara måste rekommendera.

Sedan får det bli en bok jag läste i januari - Vladimir Nabokovs Lolita. Där finner vi ett möte mellan ung och gammal på ett helt annat vis.
Av baksidestexten framgår att detta är historien om den 40-årige bildade gentlemannen Humbert Humberts fatala passion för Lolita, den 13-åriga barnkvinnan, "nymfetten", och att boken vid det här laget är en klassiker som har översatts till många språk och även filmats. Det är en gripande kärlekshistoria - trots sitt upprörande motiv - berättad på ett lyriskt mästerligt språk med inslag av både svart humor, ömhet, sinnlighet och poesi.
Låt mig börja med att säga vad Lolita INTE är. Det är inte en pornografisk bok. Jag skulle inte ens kalla den erotisk. Den som till äventyrs kastar sig över denna bok för att få frossa i barnsex kommer att bli djupt besviken.
Visst är det så att Humbert Humbert har en sexuellt förhållande med 13-åriga Dolores, som han kallar Lolita. Men boken är HH:s skildring av sitt liv med särskild tonvikt vid kärleken till den unga flickan. Det märks att författaren är bildad, och jag missar säkert en del eftersom jag oftast inte förstår de franska sentenserna och ofta missar att förstå referenserna till klassisk litteratur.
Baksidestexter är ju reklampelare och behöver inte alltid stämma så väl in. Men jag håller med om att det är en gripande kärlekshistoria och att det är ett vackert språk. Den torra humorn uppskattar jag också.
Tyvärr förstår jag inte slutet. Jag tänker inte "spoila" men kan konstatera att jag inte hängde med i svängarna i bokens slutuppgörelse.
Trots detta tycker jag att detta är en bok som jag kan rekommendera. Låt dig inte skrämmas av ämnet om en vuxen mans sinnliga kärlek till ett barn. Boken innehåller så oerhört mycket mer än detta.

Dagens visdomsord 2018-02-07

Fä dör, fränder dö, även själv skiljes du hädan, men ett vet jag, som aldrig dör, domen över död man. (Hávamál)

Resan tillbaka

Titel: Resan tillbaka
Författare: Karina Johansson
Förlag: Norlén&Slottner (2017)
Antal sidor: 224

Resan tillbaka är Karina Johanssons fjärde roman i Sunnemiljö.
Olga bodde hos familjen Björksjö på Carlsbergs gård i många år, fram till en natt sommaren 1980 då herrgården brann och familjen omkom. Polisen betraktade branden som en olycka. Olga däremot var övertygad om att någon tänt på. Nästa morgon hittade hon Aika Matka, en till synes oansenlig ört som besatt oanade krafter. Den kunde åstadkomma tidsresor.
Med dess hjälp skickar hon trettiosju år senare sitt barnbarn Ellinor tillbaka i tiden för att ta reda på vad som faktiskt hände.

Det här är en annorlunda bok jämfört med dem Karina Johansson tidigare publicerat. Då har det handlat om mera uttalade kriminalromaner. Förvisso begås det brott Resan tillbaka också, men den känns inte som en deckare. Här har författaren bytt genre och skapat en korsning mellan SF-berättelse och feelgood-roman. Kärleken är en viktig beståndsdel, samtidigt som vi färdas mellan 2017 och 1980.

Att skriva böcker med tidsresor är svårt. Det skapas lätt paradoxer. Tänk om man möter sig själv! Eller man kanske av misstag råkar ta livet av sin farfar då denne fortfarande är ett litet barn. Då kan man inte själv existera. Men om man inte existerar, så kan man ju inte heller ta livet av farfadern. Och så vidare. Ni fattar va?

Karina Johansson lyckas skapa en trovärdig tidsresebok utan störande paradoxer. Ja, trovärdig om man accepterar att det finns tidsresor och att de kan genomföras med hjälp av en ört. Och varför inte? Det skrivs ju böcker om spöken och vampyrer och om varelser från andra planeter. 

Resan tillbaka är en trevlig läsupplevelse som jag hoppas ska spridas till en större publik.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 33: En bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslaget.

En smakebit på söndag - Blodlokan

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu är Blodlokan av Louise Boije af Gennäs.

Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv.
Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på PR-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.
Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt - men vem? Och till vad?

Smakbiten är hämtad från prologen på sidan 11:

Smärtan var outhärdlig. Den hade en färg: röd utåt kanterna och vit i mitten, och den hade slagit sig ner inne i hans huvud. Det gick inte att förstå om hela kroppen fortfarande hängde ihop med hans hjärna eller om enskilda kroppsdelar hade avlägsnats. Lukten av blod - hans eget - var överväldigande och äcklande. Han torrhulkade, men det fanns inget maginnehåll kvar att spy upp.

Han flöt ut och in ut sitt eget medvetande, och rösterna omkring honom försvann och kom tillbaka. De talade ett språk som han förstod, samtidigt som han ändå inte kunde få orden att hänga samman och skapa mening. Ändå var syftet klart: de ville att han skulle ge upp och överlämna den. Men det kunde han omöjligt göra.