Helgfrågan v. 16

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har inspirerats av den gångna tidens händelser i och kring Svenska Akademien. Hon skriver: Vindarna vajar friskt kring Svenska akademin och nu är det bara elva ledamöter kvar. Den ständige sekreteraren Sara Danius tvingades ju avgå.

Vad tycker ni om detta?

Jag vet inte om frågan endast avser Sara Danius avgång. Jag väljer att diskutera helheten.

Akademiens hantering av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson präglas av en ofattbar inkompetens. De påstådda sexuella övergreppen är en sak. Det är en polisiär fråga, som akademien egentligen inte behöver ha någon uppfattning om. Däremot borde de enligt mitt förmenande ha gjort en anmälan när detta kom fram för en hel del år sedan, om jag förstått saken rätt.

Men sedan har vi detta med Arnaults hustru Katarina Frostensson, som ju sitter i akademien. Det har ju framkommit att Arnault vid ett flertal tillfällen har läckt informationen om vem som får litteraturpriset i litteratur och eventuellt även spelat hos bookmaker på detta. Det kan väl antas att det är hustrun som lämnat informationen, vilket strider mot akademiens sekretessregler. Vidare har kulturscenen Forum fått årliga bidrag från Svenska Akademien. Klubben ägs av Arnault, men det har nu framkommit att Katarina Frostensson är hälftendelägare. Detta innebär givetvis att hon varit jävig när beslut om bidrag fattats. Helst borde hon ha lämnat Akademien när nu detta uppdagades, och i andra hand borde övriga ledamöter ha beslutat utesluta henne.

Varför Sara Danius tvingades avgå begriper jag ärligt talat inte. Jag undrar om det finns något bakom som vi inte fått veta. Sista ordet kring detta är nog inte sagt.

Men på något konstigt vis har allt nu kommit att handla om Sara Danius och feminister med knutblus demonstrerar utanför Börshuset och kräver att alla i akademien ska avgå. Helt obegripligt. Varför i all världen måste Sara Stridsberg avgå? Den jag framför allt skulle önska tog sin mats ur skolan är Horace Engdahl.

Jag har alltid haft den största respekt för Svenska Akademien. En fast punkt i kultursverige när de kulturella vindarna växlar. Ungefär som monarkin. Regeringar kommer och går, men kungen består. Därför har hela den här affären gjort mig bedrövad. Jag hoppas verkligen att Svenska Akademien förmår att läkas och att ledamöterna inser sitt ansvar. Akademien bör vara oerhört mycket större än de enskilda ledamöternas egon.