En smakebit på söndag - 1968

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag ska börja läsa är 1968 av Jan Guillou.

1968 är ett av 1900-talets mest mytomspunna årtal. Protesterna mot Vietnamkriget i både USA och Västeuropa skapade en vänstervåg som dominerade både politiken och kulturen. Eric Letang är färdigutbildad jurist och brinnande aktiv i politiken. Som ung notarie på den beryktade advokatfirman Henning Sjöstrand tvingas han gång på gång ta ställning till hur juridiken kan användas till både gott och ont. Hans första stora mål för honom ut i Europa den heta sommar när de röda fanorna dominerar gatorna i Paris och när socialism med mänskligt ansikte går under i Prag. Men den vänsterradikala vågen kommer att än mer splittra familjen Lauritzen mellan de yngre som anser att det är rätt att göra uppror och de äldre som vidhåller att äganderätten står över allt annat.

Smakbiten är hämtad från bokens inledning:

Det var tillsagt att man måste gå sex i bredd. För detta som för nästan allt annat i tillvaron fanns ett klart politiskt skäl. Det var för att kamraterna som räknade demonstranterna skulle få det lättare. Polisens sedvanliga uppskattningar var alltid förunderlig snålt tilltagna. Var vi tretusen eller fler, som den här försommardagen, meddelade polisen den borgerliga pressen att vi var tvåtusen, vilket journalisterna rundade av nedåt så att tretusen på gatorna blev några hundra i spalterna.
Erics enda uppgift bortanför skrivbordet den här dagen var alltså att traska Strandvägen fram mot den amerikanska ambassaden, gå sex i bredd och bli räknad. Det var ett blygsamt bidrag i kampen mot USA-imperialismen men bättre än att inte göra något alls.