Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag ska börja läsa är 1968 av Jan Guillou.
1968 är ett av 1900-talets mest mytomspunna årtal. Protesterna mot Vietnamkriget i både USA och Västeuropa skapade en vänstervåg som dominerade både politiken och kulturen. Eric Letang är färdigutbildad jurist och brinnande aktiv i politiken. Som ung notarie på den beryktade advokatfirman Henning Sjöstrand tvingas han gång på gång ta ställning till hur juridiken kan användas till både gott och ont. Hans första stora mål för honom ut i Europa den heta sommar när de röda fanorna dominerar gatorna i Paris och när socialism med mänskligt ansikte går under i Prag. Men den vänsterradikala vågen kommer att än mer splittra familjen Lauritzen mellan de yngre som anser att det är rätt att göra uppror och de äldre som vidhåller att äganderätten står över allt annat.
Smakbiten är hämtad från bokens inledning:
Det var tillsagt att man måste gå sex i bredd. För detta som för nästan allt annat i tillvaron fanns ett klart politiskt skäl. Det var för att kamraterna som räknade demonstranterna skulle få det lättare. Polisens sedvanliga uppskattningar var alltid förunderlig snålt tilltagna. Var vi tretusen eller fler, som den här försommardagen, meddelade polisen den borgerliga pressen att vi var tvåtusen, vilket journalisterna rundade av nedåt så att tretusen på gatorna blev några hundra i spalterna.
Erics enda uppgift bortanför skrivbordet den här dagen var alltså att traska Strandvägen fram mot den amerikanska ambassaden, gå sex i bredd och bli räknad. Det var ett blygsamt bidrag i kampen mot USA-imperialismen men bättre än att inte göra något alls.
tack för intressant smakbit.
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaTack för smakbiten. Guillo är en författare som jag verkligen försökt läsa och tycka om, men nej. Inte för mig.
SvaraRaderaDet var synd, men alla kan ju inte tycka lika.
RaderaJag har bara läst runt hälften av Guillous Hamilton-serie, inga av hans andra böcker. Det är lite osäkert om jag kommer att göra det, jag tycker han är lite för ordrik :)
SvaraRaderaHamiltonböckerna har jag inte läst.
RaderaTack för smakbiten! Intressant årtal att läsa om, även i fiktiv form som här.
SvaraRaderaGuillou kommer säkert att befinna sig mitt i berättelsen.
RaderaJag var förväntansfull när serien skulle starta, när jag sedan högg tag i första boken blev jag enormt besviken. Guillous sätt att skriva gillar jag inte alls, tyvärr. Tack för smakbit
SvaraRaderaDe båda första böckerna i serien är mina favoriter.
RaderaJust den här serien gillade jag, läste de första böckerna. Men sen har jag halkat efter.
SvaraRaderaDe finns ju kvar, så du kan ju fortsätta längre fram.
Raderakänner förstås till boken man jag har inte läst den. tack för smakebiten!
SvaraRaderaFör all del 🙂
RaderaOm jag läste den här boken skulle jag kanske förstå grejen med året 1968, känner att jag nog inte helt har fattat det.
SvaraRaderaDet är nog folk på yttersta vänsterkanten som tycker att 1968 var viktigt. Övriga 99 procenten gick till jobbet som vanligt.
RaderaTack för en intressant smakbit!
SvaraRaderaVäl bekomme!
Radera