Olikhetsutmaning: Början och slutet

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om början och slutet.

Den här utmaningen påminner mycket om olikhetsutmaningen den 11 januari, där orden var först och sist. Jag får försöka komma på något annat den här gången ;)

Orden början och slutet får mig för övrigt att tänka på Uppenbarelseboken 21:6:

Och han sade till mig: "Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ut källan med livets vatten."

Därifrån kommer uttrycket "Det är A och O". A och O är Alfa och Omega, första och sista bokstäverna i det grekiska alfabetet, och grekiska är Nya Testamentets originalspråk.

För att nu hålla sig kvar lite vid det bibliska temat, så får Marianne Fredrikssons Evas bok representera början, för Eva är ju stammodern, den första kvinnan. Då, när allt började.
Boken handlar om hur Eva återvänder till Eden efter att sonen Kain har mördat sin bror Abel. I Eden lever "ljusets barn" - en flock människor som mest verkar vara som djur. De lever helt i nuet och kan inte skilja mellan gott och ont. Eva minns sin barndom i flocken och hur gruppens ledare, Satan, våldför sig på henne och andra unga kvinnor.

Historien känns mest märklig. Upplägget att låta Eva grubbla över det förlorade Eden gillar jag, men berättelsen är alltför konstig enligt min mening.

Så väljer jag Barabbas av nobelpristagaren Pär Lagerkvist. Barabbas var ju den som folkhopen ville se frigiven när Pontius Pilatus frågade dem om de ville att Barabbas eller Jesus skulle friges.
Vi vet inte mycket om denne Barabbas, mer än att han var en rövare. Men Lagerkvist tar sig an uppgiften att berätta om händelserna den där första kristna påsken ur Barabbas' synvinkel.
Hur kan det kännas för den som vunnit livet, när priset var att Guds Son skulle korsfästas? Kristendomen hade just börjat, men för Barabbas var det slutet.
Utan att vara någon litteraturexpert, vill jag ändå säga att jag tror att denna roman är en av de allra bästa i svensk litteraturhistoria. Har ni inte läst den så gör det!

Svar från provläsare

Jag har fått svar från en provläsare av Ingenting att se. Många goda synpunkter att ta till sig, så nu har jag börjat redigera. Det är så bra när fräscha ögon får läsa manuset. Man fastnar så i sin egen text.

Dagens visdomsord 2018-05-30

Tråkighet är allvar utan innehåll. (Ola Hansson)

Igår körde jag på en cyklist

Ja, det är sant. Igår kväll vid 22-tiden körde jag på en cyklist i centrala Karlstad. Jag såg honom verkligen inte. Kanske för att det var regnigt, kanske för att han cyklade på vägen istället för på cykelbanan. Eller kanske var det jag som inte höll ordentlig uppsikt. Plötsligt var han bara framför fronten på bilen.

Jag hoppade naturligtvis genast ur bilen för att se hur det gått med honom. Han reste sig upp och sa att det gått bra med honom. Så tog han sin cykel och körde vidare.

Jag blev inte heller skadad. Däremot måste vindrutan på bilen bytas. Det blir 1600 kronor i självrisk. Men det får väl ses som en liten sak i det stora hela. Jag är mest tacksam över att cyklisten klarade sig.

Helgfrågan v. 21

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan vill hon veta vilken författare vi skulle vilja intervjua och så blir det en fråga om glass också.

Vilken författare skulle du vilja intervjua och vad skulle du fråga?

Bonusfråga: Vilken är din favoritglass?

Jag skulle gärna vilja intervjua den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o och fråga honom vad han ser som skillnader, om det finns några, mellan europeiskt och afrikanskt författarskap. Och om det inneburit svårigheter för honom att få sina böcker sålda när han numera skriver på kikuyu istället för engelska.

Jag är väldigt, jag sa VÄLDIGT, förtjust i glass. När vi ska planera vad vi ska bjuda på för efterrätt funderar jag en lång stund och sedan säger jag att glass vore gott :D

Om jag är ute på stan och blir sugen på glass, så tar jag gärna en mjukglass. Ofta i bägare med chokladtopping. Mums!

Ska jag köpa kulglass, så kommer det alltid med chokladglass, för det är riktigt gott. Glass och choklad samtidigt! Kan det bli bättre? ;)

Men om jag gräver i kyldisken i affären för en glass, då är Tiptop en favorit.

Olikhetsutmaningen: Vänner och ovänner

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Så här skriver hon: "Håll dina vänner nära men dina vänner ännu närmare" är ett citat som tillskrivs den kinesiska generalen Sun-tzu. Veckans olikhetsutmaning handlar om ordparet vänner och fiender.

Vilka kulturella verk som handlar om vänner och fiender vill du lyfta fram?

Åsa Hellbergs Sonjas sista vilja är en bok som handlar om vänskapen mellan fyra kvinnor, varav den ena redan är död när boken börjar.
Jag älskade boken! Redan från inledningsorden var jag fast. Boken börjar så här: Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låt utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det.
Så där skulle jag också vilja kunna börja ett manus. Roligt, underfundigt och lockande till läsning.
Den förmögna Sonja Gustavsson testamenterar alla sina tillgångar till sina tre väninnor, men de måste uppfylla vissa villkor. Därefter följer vi de tre väninnorna i Paris, Barcelona, London och Östersund, sedan de ryckts upp från sina invanda liv. Precis som Sonja planerat.
Boken är rolig. Man vill bara ha mer och det är svårt att lägga den ifrån sig. Boken är välskriven och sexscenerna är inte överdrivna, utan välplacerade. Det är inte porr utan lusta.

Svartsjuka är något som kan leda till fiendskap.
Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant utspelar sig på en frisersalong. Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.
Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.
Det här är en riktigt spännande bok. Här dör flera av salongens kunder. Finns det ett samband? Och vad kan motivet vara? Sarenbrant har valt ett intressant grepp där hon låter de tre frisörerna Stefano, Angelina och Jenny omväxla som huvudpersoner i kapitlen. Man får samma historia berättad, men från olika personers perspektiv, och då förstår man att allt är mer komplext än man kanske tror till en början. Kapitlen är korta, och de blir ännu kortare mot slutet. Det gör att tempot och därmed spänningen stegras. Ett mycket bra grepp som gör denna bok till en riktigt läsvärd spänningsroman.
På minussidan finns det ibland klichéartade språket. "Det gör vi", svarar hon och känner tydligt hur Stefanos besvikna blick bränner i ryggen när hon lämnar köket. Men snälla nån, man kan inte känna en besviken blick bakom ryggen!
Men står man ut med klichéerna är Bakom din rygg som sagt riktigt läsvärd.

Dagens visdomsord 2018-05-24

Den högsta lyckan i livet är förvissningen om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare sagt: att vara älskad trots en själv. (Victor Hugo)

Veckoutmaning: Debuter och debutanter

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången är det Fanny som formulerar frågan och det handlar om kungliga personligheter:

Veckans utmaning är helt enkelt att nämna en eller flera debuter som satt sina spår hos dig - oavsett om vi snackar mästerlig eller kalkon. Vilka har berört dig? Det behöver inte bara handla om debutromaner - tänk lyrik, musik, film, tv eller konst.

Det här kommer kanske att uppfattas som förfärligt egocentriskt, men det som berört mig mest var när jag fick ge ut min debutroman Skam.

Jag har skrivit en längre tid. Efter att jag blev uppsagd från mitt dåvarande arbete 2007 skrev jag ett par kriminalhistorier. (Det är förmodligen lika bra att de inte blivit utgivna.)

Vidare retade jag mig på den låga kvalitén på många av de sagoböcker jag läste för mina barn. Därför skrev jag en egen barnbok. Tyvärr refuserad. Det skulle jag gärna se i tryck. Möjligen återkommer jag till den.

Därefter har jag skrivit två romaner utifrån två av de traditionella dödssynderna. Dessa skulle jag verkligen vilja ge ut.

Men så kom det en romantävling, där det gällde att skriva en kriminalhistoria, gärna i historisk miljö. Det var då jag skrev Skam. Det gick ganska fort att skriva den eftersom jag då var långtidssjukskriven. Medan jag väntade på att få veta om denna blivit antagen började jag på uppföljaren Synd. Jag vann dock inte och därför hade även dessa båda manus kunnat hamna i byrålådan bildligt talat. Men sedan jag 2017 blivit av med jobbet på nytt så öppnade sig en ekonomisk möjlighet att själv ge ut böcker.

Våren 2017 gav jag därför ut kriminalromanen Skam. Jag kan lova er att det är en speciell känsla när man håller i sin egenhändigt skrivna roman. På hösten i fjol lät jag ge ut uppföljaren Synd.

Någon massförsäljning kan jag inte skryta med. Men det mest fantastiska är väl ändå att det finns människor som är beredda att betala för något som jag har skrivit. Och roligast av allt när man möter människor som spontant berättar att de verkligen tyckt om böckerna och hoppas att det kommer fler.

Jag kommer att ge ut en bok i år också. Till skillnad från Skam och Synd är det inte en kriminalhistoria. Jag återkommer om denna.

En smakebit på söndag - Vit krysantemum

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag börjar läsa nu är Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht.

Två systrar - ett krig. Korea, 1943. Hana arbetar som fridykare i en tradition av starka, självständiga kvinnor. Landet är ockuperat av Japan, men de har lärt sig att undvika de grymma och hänsynslösa soldaterna. Tills en dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster Emi låter Hana sig tillfångatas och föras bort från ön - till ett liv som sexslav på en militärbordell.
Sydkorea, 2011. Emi har under mer än sextio år försökt förtränga sin syster och den uppoffring hon gjorde. Nu står hon inför ett val - att konfrontera det förflutna, eller att aldrig få möta systern igen.

Smakbiten kommer från sidan 13:

Hon är sexton och har levt hela sitt liv under ockupation. Japan annekterade Korea 1910 och Hana talar flytande japanska, har läst japansk historia och kultur i skolan och får varken tala, läsa eller skriva på sitt modermål koreanska. Hon är en andra klassens medborgare, med andra klassens rättigheter i sitt eget land. Men det gör henne inte mindre stolt över sitt koreanska arv. Hana och hennes mor är haenyeo, havets kvinnor, och de arbetar åt sig själva. De bor i en liten by på ön Chejudos sydkust och dyker i en vik som ligger dold från den stora vägen in till staden. Hanas far är fiskare. Han styr sin båt på Söderhavet med de andra männen i byn, i skymundan för de kejserliga fiskebåtarna som plundrar vattnen utanför Koreas kust på fångster som de sedan tar med sig hem till Japan.

Äkta amerikanska jeans

Titel: Äkta amerikanska jeans
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget (2016)
Antal sidor: 417

Jaha, så har jag då läst Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou. Det är sjätte delen i hans romansvit Det stora århundradet. Jag har flera gånger lyft fram dessa romaner. Det är en bra idé att skildra 1900-talet genom att följa en släkts öden och äventyr. Tyvärr blev dock denna del en besvikelse.

Första delen, Brobyggarna, och andra delen, Dandy, var riktigt bra. Jag har därför riktigt sett fram mot den här sjätte delen. Men här har Guillou valt ett helt annat sätt att skildra epoken. Istället för att låta en opersonlig berättarröst föra historien framåt är det en i släkten Lauritzen som får vara berättelsens jag. Det är Erik Letang som tydligen 1968 skriver om sin familjs liv under 1950-talet och han skickar texten till sin släkting Johanne, som tydligen är kulturchef på Dagens Nyheter. När jag läser vad Erik Letang berättar om en styvfar som slår honom dagligen och om hur han blir relegerad från realskolan och därför måste börja på internatskolan Stjärnsberg, då får jag en déjà vu-känsla. Var det inte i Ondskan som Jan Guillous alter ego Erik Ponti får stryk av sin far och blir relegerad och hamnar på Stjärnsberg? Joviss var det så. Erik Letang har för övrigt franskt påbrå, vilket även gäller Jan Guillou.

Länge får jag för mig att Guillou placerat in sig själv i släkten Lauritzen, men på slutet blir det så att Erik Letang berättar om hur Erik Ponti börjar på skolan och vi får då veta hur denne Ponti sätter sig upp mot skolans regler.

Kanske har Jan Guillou nu delat upp sig i två alter egon - både Erik Letang och Erik Ponti. (I Det stora århundradet förekommer för övrigt bröderna Oscar och Sverre Lauritzen. Jan Guillou har flera mellannamn, bland annat Oscar och Sverre.) Räckte det inte med Ondskan? Jan Guillou är 74 år. Jag kan väl tycka att han vid det här laget borde ha kommit över sin traumatiska uppväxt.

Så Äkta amerikanska jeans var en besvikelse. Sjunde delen, 1968, finns bland mina olästa böcker. Jag hoppas att den är bättre och att Erik Ponti håller sig borta.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 25: En bok av en författare som skrivit över 20 verk.

Helgfrågan v. 20

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan grunnar hon på hur länge vi haft våra bloggar och så lite om vädret.

Hur länge har du haft bloggen?

Bonusfråga: Vad gillar du det vackra vädret?

Jag har faktiskt haft bloggen i nästan tio år. Det får nog bli en liten utlottning för att fira detta.

Man ska inte klaga på det vackra vädret, men det svänger lite väl mycket. Det känns som om jag alldeles nyss har hängt undan vinterkläderna, och så fick jag svettas igår när det var bortemot 30 grader i Dals Rostock där jag arbetade. Idag hade väl temperaturen sjunkit med tio grader och det var skönt.

Dagens visdomsord 2018-05-16

Att veta när man vet något och att veta när man inte vet något - det är kunskap. (Konfucius)

Veckoutmaning: En kunglig personlighet

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången är det Ulrica som formulerar frågan och det handlar om kungliga personligheter:

I veckans utmaning vill jag att du berättar om en kunglig personlighet - någon du gillar, någon du avskyr eller kanske någon du vill veta mer om. Det kan vara en verklig person - nu levande eller historisk - eller en fiktiv kunglighet från en bok, film eller TV-serie.

Det här känns verkligen som mitt ämne. Jag är en die hard-rojalist och vet mer än genomsnittet om både svenska och utländska kungligheter. Därför minns det hur många som helst att välja mellan. Ett tag tänkte jag välja prinsessan Lilian, som verkar ha varit en fantastisk person på många sätt, men till slut bestämde jag mig för att ta en historisk kunglighet som betytt oerhört mycket för vårt land.

Vi har haft så kallade hjältekonungar, såsom Gustaf II Adolf och Karl XII. Hjältekonungar därför att de gick ut i krig och tog livet av en massa människor och plundrade och stod i. Men det är inte en sådan jag har valt. Istället har jag valt Gustaf III.

På två områden har han betytt oerhört mycket för Sverige. Det ena är statskuppen har utförde 1772, året efter trontillträdet. Han tog makten från riksdagen och gjorde sig mer eller mindre enväldig. Ser vi det med moderna ögon, så verkar det alldeles förfärligt, men vi måste betrakta det utifrån den samtid han levde i. Riksdagen var splittrad och korrupt. Halva riksdagen tog mutor från Frankrike och den andra från Ryssland. Grannländerna var mycket nöjda med Sveriges svaga statsledning, eftersom det innebar att Sverige inte utgjorde något hot mot dem. Det fanns en hemlig överenskommelse mellan Ryssland, Preussen och Danmark att anfalla Sverige och dela landet, så som skedde med Polen, ett annat land med svag statsledning, om Sverige fick en stabilare ledning. De i riksdagen som motsatte sig statskuppen var framför allt adeln, medan bönderna stödde den helhjärtat. Det var inte så konstigt. Bönderna hade hellre en konung som beskattade dem än hundratals adelsmän som förtryckte dem. Genom statskuppen räddades Sverige från undergång.

Det andra området där Gustaf III hade stor betydelse var kulturen. Han grundade flera akademier (bland annat Svenska akademien) och gynnade på olika sätt kulturlivet.

Som bekant mördades Gustaf III 1792. Han sköts av Anckarström på maskeradbalen på Operan. Kungen var inte populär, och hade han avlidit omedelbart kanske Anckarström hade blivit betraktad som en hjälte. Men kungens dödskamp varade i två veckor, och då vände opinionen. Sympatierna kom att ligga hos kungen. Adelsmannen Anckarström piskades i tre dagar på tre av Stockholms torg och avrättades genom halshuggning och stegling. Eftersom hans familj inte ville förknippas med honom tilläts de att byta namn på ätten till Löwenström.

Tematrio - Hetta

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat hetta. Så här skriver Lyran: Ja jag erkänner, jag tillhör de där som gnäller så fort det blir varmt. Jag trivs inte!

Temat för denna vecka blir därför hetta, ni kan ju roa er med att tolka detta precis hur ni vill.

Här har vi en bok där det är heta dagar, men där det även finns nattliga, heta passioner.
Katherine Webbs roman Italienska nätter utspelar sig för snart hundra år sedan. Unga, osäkra Clare Kingsley reser mot sin vilja genom södra Italiens brända landskap. Här ska hon tillbringa sommaren med sin make Boyd, som arbetar för den nyrike markägaren Leandro Cardetta.
Det här är en riktigt bra bok. Vi befinner oss i Apulien i södra Italien i början av 1920-talet. Klassmotsättningarna är stora och de fattiga som försöker organisera sig för att kunna få godsägarna att betala en anständig lön blir misshandlade av flåbusar i svarta skjortor - det är de italienska fascisterna som har vuxit fram som politisk rörelse.
Den historien berättar Katherine Webb, men samtidigt handlar boken om en omöjlig kärlekshistoria mellan den gifta engelska unga kvinnan Clare och den fattige lantarbetaren Ettore. Boken är uppbyggd så att vartannat kapitel utgår från Clare och vartannat från Ettore. I början har de inga beröringspunkter, men snart nog träffas de och historierna vävs samman.
Det är het passion under italienska nätter, men båda vet nog innerst inne att de inte kan få varandra. Men vem vill lyssna till förnuftet när hjärtat brinner?
Romanen Italienska nätter är politik, passion och tragik. Där finns kärlek, hat, ondska och ren galenskap. Det är mångfalden av mänskliga egenskaper, goda som dåliga, som gör Italienska nätter till en riktigt läsvärd roman.

Så en bok där det är vreden som hettar!
Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin - det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.
Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.
Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft. Hon blir Fiona som dödar.
Jag är Fiona som dödar fick jag som recensionsex av författaren. Då vet man inte om det är vin eller vatten som serveras. Nu när jag har läst den kan jag säga att det definitivt är ett gott vin i karaffen.
Ämnet i boken är tungt. Barn som utsätts för sexuella övergrepp av dem som borde skydda dem är ett ämne som inte borgar för någon feel good-roman och det är det naturligtvis inte heller. Men Urban Johansson lyckas arbeta med frågorna på ett sätt att det är en kittlande spänningsroman som han har framfött. Jag bara måste läsa ett kapitel till. Och sedan ännu ett. Visserligen är slutet av boken något av Deus ex machina, men jag förlåter författaren för detta. Det jag saknar ibland är pratminus så att man lättare kan följa vem det är som säger något.
Det som jag framför allt uppskattar i boken är Urban Johanssons bildspråk. Även om inte språket alltid är perfekt (det är lite språkfel här och där) så blir jag ändå förtjust.
Ett exempel: "Den hud som var garvad av hugg och av slag, den jag tyckte var sköld och beskydd, blev så skör av det ljuvligas hand. En själ kan nog tröstas av möten och ord. Men om det gått hål, som hos mig, och om hålen är många, blåser år av studier rakt igenom. Skönhet däremot, via pensel på duk och prosa på pränt, fyller snabbt och effektiv alla djuphålor."

Hur tänkte jag med den sista? Jo, jag tänkte att soppor väl ofta serveras rykande heta.
Kafkas soppa - Världens litteraturhistoria i 14 recept är en minst sagt annorlunda bok. Och underhållande.
Författaren Mark Crick har valt att presentera 14 recept, men det är rösten av 14 olika författare som får berätta. Varje kapitel inleds med ingredienserna. Därefter berättar Homeros, Franz Kafka, Virginia Woolf eller någon av de andra om tillagningen, fast de gör det inuti en historia. Vi serveras sålunda en pastisch, där Crick använder sig av de berömda författarnas stil.

Jag ger här ett exempel från receptet på Löktårta à la Geoffrey Chaucer:
På mjölad Bräda må en Pajdeg kavlas ut,
lägg så Timjan därtill i en Form som är djup.
Trimma Kanterna väl med Köksmästarens Kniv
och grädda den samman till Lågornas Liv.
Smält Ditt Smör med Din Olja i Pannan därtill
under Lock som de kunniga Kockarna vill.
Tillsätt sedan den Lök som Du skurit så tunt
jämte Socker och Salt efter Smak, Pannan runt.

Ett par böcker följde med mig hem

Jag fick ett presentkort från jobbet. Det var ett "superpresentkort" där jag själv kunde bestämma vilken butikskedja jag ville ha presentkortet till. Det blev Akademibokhandeln. Nu har jag använt de 400 kronorna. Det blev 1793 av Niklas Natt och Dag, som är en bok jag bland annat läst om på Vargnatts bokhylla. Recensionen gjorde mig nyfiken, och nu är jag alltså ägare av boken. Den andra boken jag köpte heter Hur man gör succé på dårhus av Emmy Abrahamson. Den boken var mer av ett spontanköp när jag skulle använda resten av pengarna på presentkortet, men jag fick för mig att jag läst om den på någon eller några bokbloggar. Den är säkert rolig att läsa.

Veckoutmaning: Bra och dåliga grannar

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Den här gången är det Linda som formulerar frågan och det handlar om bra och dåliga grannar:

Vem är din favoritgranne? Vem slipper du helst småprata med vid brevlådan?

Om jag ska välja en fiktiv favoritgranne så kanske det kunde bli Majorskan på Ekeby. Ett rekorderligt fruntimmer med åtskilligt skinn på näsan. Jag vill väl kanske inte vara en av hennes kavaljerer i kavaljersflygeln, men om jag fick bo i en herrgård bredvid Ekeby så kunde vi nog ha ett trevligt umgänge.

När det gäller dåliga grannar behöver man inte välja någon fiktiv sådan. Det finns så många i verkliga livet. För sisådär 25 år sen bodde jag och hustrun (vi var i och för sig inte gifta då) i ett hyreshus. Det var inte grannarna i det huset som var problemet, utan en granne i huset mittemot. Han ställde sig gärna på balkongen, harklade sig och loskade sedan rätt ut. Han älskade operamusik, inget fel i det, men han satte på musiken på högsta volym och öppnade balkongdörren. Vid något tillfälle när några arbetare jobbade utanför gick han ut och kastade äpplen på dem. Plus en massa andra saker som jag har förträngt. Vi flyttade...

Tematrio - Margaret, Meg, Maggie m m

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat Margaret, Meg, Maggie m m. Så här skriver Lyran: Den här veckan fastnade jag för ett namntema.

Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnet Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!

Jag väljer att tolka uppgiften som att vi ska ta fram tre böcker, inte bara en.

Mordet på Margaret Thatcher är en novellsamling av Hilary Mantel. Den innehåller elva fristående berättelser. Namnet på den sista berättelsen är också bokens titel.
Efter att ha läst hela boken vet jag faktiskt inte vad jag ska tycka. Författaren formulerar sig väl och hon har en torr humor mitt i det elände hon beskriver, vilket jag uppskattar. Men trots att detta borde tilltala mig, inser jag att berättelserna har fallit ur mitt minne i samma stund som jag läst färdigt dem. Inte ens den gruvligaste tortyr skulle kunna få mig att återge innehållet i "Lång QT-tid" eller någon av de andra berättelserna.
Jag inser att det mycket väl kan vara mitt fel mer än författarens, men det har var tyvärr en bok som jag lade ifrån mig med en lätt uppgivenhet.

En annan form av namnet Margareta är Marit.
I romanen Liten Ida berättar Marit Paulsen om en liten flicka i det tyskockuperade Norge. Idas mor arbetar för tyskarna och har dessutom fått ihop det med en SS-soldat. Modern kallas i det lilla samhället för Tyskhoran och Ida kallas följaktligen för Tyskhorans unge.
De så kallade tyskerbarnen utsattes ofta för mobbning och misshandel och det är detta som Marit Paulsen tar upp i boken. Att Paulsen har tysk morfar har nog inspirerat henne till att skriva boken.

Så får det bli Åsa Hellbergs bok Sonjas hemlighet. Det är uppföljaren till Sonjas sista vilja.
I boken får man följa väninnorna Susanne, Rebecka och Maggan, men även några fler personer dyker upp och mycket kretsar kring Julie och hennes familj. Julie far från London till Paris, vilket gör hennes mor Edith mycket upprörd. Edith vill inte tala om sina ungdomsår i Paris.
Susanne, Rebecka och Maggan upptäcker märkliga saker när de går igenom Sonjas kvarlämnade saker, och de förstår att Sonja burit på en hemlighet som hon inte delat med dem.

En smakebit på söndag - Äkta amerikanska jeans

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu är Äkta amerikanska jeans av Jan Guillou. Den är den sjätte delen i hans romansvit Det stora århundradet.

Eric, den tredje generationen Lauritzen, växer upp på 1950-talet. Det är en tid när grunden för det svenska folkhemmet och välståndet läggs. Ett sönderbombat Europa skriker efter svenska råvaror. Samtidigt präglas tiden av skräcken för kärnvapenkriget. Men för Eric finns orosmolnen på närmare håll. Hans skyddade tillvaro i Saltsjöbaden är på väg att slås i spillror.

Smakbiten är hämtad från sidan 35:

Jag fick ledigt de sista dagarna före skolavslutningen för att vi skulle resa till begravningen i Norge. Det var morfar Oscars och onkel Sverres mamma som hade dött, alltså mammas farmor Och i så fall min egen morfarsmor, om det ordet fanns på svenska. På norska hette det oldemor.
Jag hade varit i Norge förut, men det var några år sen och jag kom inte ihåg så mycket mer än att vattnet var mycket saltare och att man kunde fiska småkrabbor nära stranden eller från bryggorna med blåmusslor som bete på ett snöre.

Bloggen Mitt bokliga liv

Jag har upptäckt en förbryllande sak. I vänstermarginalen länkar jag till ett antal trevliga bokbloggar. En av dem heter Mitt Bokliga Liv och adressen dit är mittbokligaliv.com

Men försöker jag komma dig länkas jag istället till https://inconvenientobservations.com/ som är något helt annat. Någon som upplevt detta eller något liknande?

Edit: Jag har nu plockat bort den från bokbloggslistan. Försökte lägga in den på nytt, men den ändrar hela tiden till den andra länken.

Inget nobelpris i litteratur delas ut 2018

Det kommer inte att delas ut något nobelpris i litteratur i år. Detta har Svenska Akademien meddelat. Skälet är givetvis att akademien har fullt upp med interna bråk.

Det är ledsamt att priset inte delas ut i år, men någon katastrof är inte detta. Enligt akademien kommer man att dela ut 2018 års pris samtidigt med priset för 2019.

Tyvärr kommer Svenska Akademiens rykte att vara skamfilat under lång tid. Jag hoppas att detta faktum inte kommer att innebära att framtida nobelpristagare inte får uppleva att priset har den status det tidigare har haft.

Helgfrågan v. 18

Helgfråga från Mias bokhörna. Idag funderar hon på detta med att lämna kommentarer när man besöker andras bokbloggar.

Vad tycker du? Är det viktigt att kommentera?

Bonusfråga: Vad läser du nu?

Jag tycker att det är väldigt roligt när andra lämnar kommentarer på min blogg. Ibland, när man skriver ett inlägg och det inte får några kommentarer alls, då börjar jag undra om jag bara sitter och skriver för mig själv. I så fall behöver jag ju inte krångla till det med en blogg. Jag kan nöja mig med ett Word-dokument. Så kommentarer är roliga.

Men då måste jag ju faktiskt själv föregå med gott exempel. Jag försöker att lämna kommentarer. Framför allt när det gäller sådana saker som Helgfrågan, Olikhetsutmaningen, Tematrion och så vidare. Där är ju själva idén att vi ska utbyta tankar. Så låt oss alla bli ännu bättre på att lämna kommentarer, om det så bara är ett "Jag håller med".

Så var det bonusfrågan. Jag har alldeles nyss läst klart Vilhelm Mobergs Rid i natt! och ska börja på en ny bok ikväll. Det blir Jan Guillous Äkta amerikanska jeans. Den är sjätte delen i hans romansvit Det stora århundradet.