Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
måndag 29 april 2024
Boktriss R
En bok som fick följa med hem
söndag 28 april 2024
En smakebit på søndag - Osebol
lördag 27 april 2024
Veckans mening v. 17 2024
Du fick även lära dig sanningar som är likadant i det stora samhället att det är många som ska dra åt samma håll för att det ska gå bra men det behövs inte mer än ett fåtal som drar åt ett annat håll för att allt ska gå åt helvete.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
torsdag 25 april 2024
Helgfrågan v. 17
- De flesta av de som kom till festen bar frack eller långklänning. Det ska vara "De flesta av DEM som kom..." Av är en preposition och efter prepositioner ska det vara objekt.
- Vilket väder vi har fått! Dels regnar det och dessutom blåser det. Dels måste följas av dels. "Dels regnar det, dels blåser det." (Att skriva "Dels regnar det OCH dels blåser det" är förresten också fel.)
- När han kom hade han hans bror med sig. Vems bror? Om det är hans egen bror ska det vara "När han kom hade han SIN bror med sig."
- Hon blev glad eftersom att hennes önskan gick i uppfyllelse. Varför har det börjat smyga sig in ett "att" efter "eftersom"?!
- Att den svenska bisatsordföljden är på väg bort och ersätts av engelsk ordföljd är också mycket irriterande, men jag orkar inte tänka ut något exemepel nu.
onsdag 24 april 2024
En bok från biblioteket
Omslagsonsdag v. 17: Väder och vind
Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Hon konstaterar att det har varit ombytligt väder. Temat är väder och vind. Här är mina omslag:
Dagens visdomsord 2024-04-24
tisdag 23 april 2024
Tisdagstrion: Böcker som jag tror/vet skulle tåla en omläsning
Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.
Sammanvägda med de äregiriga politikernas liv är deras kvinnor. Deras drömmar och männens ambitioner går inte alltid ihop. Ofta blir smärtsamma uppgörelser följden. Lojaliteten sätts på hårda prov.
rapporter vi får från det brittiska parlamentet nu.
Jeffrey Archer har stor kunskap om hur arbetet i parlamentet fungerar. Han var nämligen ledamot av underhuset 1969-74.
Boken är skriven 1984 och utspelar sig 1964-91. De senare åren är således fiktiva och läser man den idag märker man att den inte var profetisk. Händelserna i boken blev aldrig verklighet. Men det har ingen som helst betydelse för upplevelsen av boken. Det som är intressant är att följa hur tre män, alla invalda i underhuset 1964, har som sitt stora mål i livet att bli premiärminister. Åtminstone en av dem gör vad som helst för att nå dit. Ändamålet får helga medlen. För den som ibland förundras över vad som händer i det politiska livet i Storbritannien är boken riktigt intressant och dessutom lättläst och underhållande.
Jeffrey Archer är en intressant person på många sätt. 1985-86 var han vice ordförande i det konservativa partiet. 1992 blev han ledamot av överhuset. 2001-03 satt han i fängelse. Bara en sån sak...
måndag 22 april 2024
Boktriss Q
Dags att välja grav
I eftermiddag ska jag till kyrkogården för att välja gravplats till min bror. Familjegraven är bara för urnor och han önskade sig en kistbegravning. Därefter måste jag bestämma om avskedet ska tas i kapellet eller om vi ska följa kistan till graven.
söndag 21 april 2024
En smakebit på søndag - Vedergällning
lördag 20 april 2024
Veckans mening v. 16
Så fucking jävla mycket blod.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
torsdag 18 april 2024
Helgfrågan v. 16
onsdag 17 april 2024
Omslagsonsdag v. 16: Drömsemester
Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är drömsemester. Några av platserna har jag besökt, men de kan väl vara drömmål ändå? Här är mina omslag:
Dagens visdomsord 2024-04-17
tisdag 16 april 2024
Tisdagstrion: Yrken med uniform
Blå stjärnan är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Tidigare delar är Brobyggarna, Dandy, Mellan rött och svart och Att inte vilja se.
I likhet med Att inte vilja se utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.
Guillou har anklagats för att ha stulit stora delar av romanen från andra verk. Verk som han anger i efterordet. Om detta har jag inget att säga. När jag läser en roman behöver jag inte bekymra mig om hur materialet har tagits fram.
Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.
När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem då ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.
Hetta är skriven av Jane Harper, som bor i Melbourne.
Boken är väl uppbyggd. Genom hela boken får vi tillbakablickar; både från händelserna för 20 år sedan och från det som föregick tragedin hos familjen Tadler. Harper har lagt ut en hel del villospår för läsaren, vilket gör det till en bra deckare. Upplösningen kom som en total överraskning för mig, och det är ju så det ska vara.
Den miljö som skildras känns trovärdig. Säger jag, som aldrig varit i närheten av Australien. Man kan verkligen känna den närmast outhärdliga hettan, och när de talar om jättekrabbspindlar inne i sovrummet skruvar jag olustigt på mig. Skvallret och missunnsamheten i ett litet döende samhälle, där gamla oförrätter aldrig glöms, känns också som något jag kan föreställa mig. En isolerad by kan skapa en otrolig samhörighet, men då får ingen sticka ut.