Dagens visdomsord 2022-08-31

En flicka och ett glas gott vin avhjälper all nöd. Den som inte dricker eller kysser, han är död. (Johann Wolfgang von Goethe) 

Tisdagstrion: Böcker av författare från tre intill varandra liggande länder (måste alltså inte utgå från Sverige)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker av författare från tre intill varandra liggande länder (måste alltså inte utgå från Sverige. Här är min trio: 

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk, Polen, liknar nog inget annat jag har läst. Och det ska det kanske inte, när det är en bok av en nobelpristagare.

Vi följer den märkliga Janina Duszejko, som upprörs över att djur dödas. Att någon kan skjuta ett rådjur är något som hon inte kan förstå. Men det mesta som händer här i världen är förutbestämt enligt henne. Hon undersöker hur planeterna och stjärnorna förhåller sig till varandra och kan där se hur en människas liv kommer att bli och även hur hon kommer att dö.

När ett antal märkliga dödsfall sker i trakten har Janina snart kommit på vad som ligger bakom. Hon använder inte bara astrologin utan ser även att det finns djurspår där någon har mördats. Eftersom de döda är jägare och pälshandlare har hon snart bilden klar för sig. Det är djuren som hämnas. Hon skriver till polismyndigheten och berättar vad hon kommit fram till, men ingen vill tro henne.

Som en parallell berättelse följer vi hur Janina och en god vän till henne översätter William Blakes verk och varje kapitel börjar med ett kort Blakecitat. Om jag förstod allt rätt är även bokens titel ett citat från ett av Blakes verk.

I boken finns ett antal ledtrådar som ger svaret på vad som har hänt de döda männen, men det är nog fler än jag som inte lagt märke till dem förrän författaren ger oss upplösningen.

Boken är faktiskt riktigt underhållande, vilket jag inte hade förväntat mig. Språket är mycket bra, och detta kan översättaren Jan Henrik Swahn ta åt sig äran av. En hel del idiomatiska uttryck dyker upp, och jag blir lite nyfiken på vad den polska förlagan säger.

Detta är en av dessa böcker som det är roligt att ha läst. Jag har känt till titeln länge, men enbart det faktum att den är skriven av Goethe har känts lite avskräckande. Han är ju känd som en av de absolut främsta tyska poeterna.

Men Den unge Werthers lidanden skrevs långt innan han blev den store poeten. Den utgör ett exempel på den då rådande epoken Sturm und Drang, som i Tyskland avlöste upplysningen. Den visade vägen mot romantiken.

Boken är vad som brukar kallas en brevroman. Den består till största delen av brev, som Werther skickar till sin vän Walter. Walters svarsbrev får vi inte läsa, utan vi får tänka oss hans svar genom Werthers fortsatta brevskrivande. Genom breven får vi läsa om Werthers glödande kärlek till Lotte; en omöjlig kärlek, för hon är redan bortlovad till en annan. I tidens anda är texten oerhört svulstig. Det är romantik och det är tragedi med stor högstämdhet. På det sättet kan det kännas som märklig läsning för oss nutidsmänniskor, men den är ett intressant dokument från en betydande litterär epok.

Kärlekshistorien är som sagt olycklig, och Werther blir alltmer bedrövad. Han inser att han aldrig kommer att få Lotte, som för övrigt gift sig med Albert, men vi kan ändå ana att Werthers kärlek är besvarad, men Lotte kommer aldrig att lämna sin man. Till slut återstår endast för den lidande Werther att ta sitt liv.

Satans sommar av Kim Faber och Janni Pedersen från Danmark är uppföljaren till Vinterland. Jag tyckte att Vinterland var en riktigt bra kriminalroman; den hade vunnit den danska kriminalakademins debutantpris. Den här är minst lika bra. För den som lockas av den här romanen ger jag rådet att först läsa Vinterland, för de hör ihop. Jag tror att man behöver den förförståelsen för att riktigt uppskatta Satans sommar.

Romanen innehåller den där mixen av terrordåd/kriminalitet och huvudpersonernas personliga problem som ger grunden till en bra roman. Karaktärerna är komplexa. Skrapar man på ytan framträder en annan människa än den man tror. Mordet på den kände advokaten har en helt annan bakgrund än vad man som läsare kan förvänta sig.

Vidare finns det helt klart människor på toppositioner som inte vill att obekväma frågor ska ställas runt terrorbrottet som Vinterland handlade om. Och de skyr inga medel för att förhindra att sanningen kommer fram.

Har alla lösa trådar från Vinterland kunnat knytas ihop genom den här boken? Inte då! Det är helt uppenbart att det finns ett antal obesvarade frågor, framför allt kring terrorbrottet. Jag är helt övertygad om att det kommer fler Martin Juncker-deckare.

Även den här Faber/Pedersen-boken är en höjdare. Jag ser redan fram mot nästa bok i serien.

En smakebit på søndag - Tjänstekvinnans son

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Tjänstekvinnans son och är skriven av August Strindberg.

Pojken Johan, som växer upp i små omständigheter, son till en kryddkrämare och en tjänstekvinna, bygger under barndom och ungdomsår upp en stark revanschlust; berättelsen om hans utanförskap är inte bara en en allmängiltig skildring av ungdom och ensamhet utan också en del i Strindbergs medvetna konstruktion av sig själv som människa och författare: en messianskt utvald, känslig själ som också - och kanske just därför - är missförstådd och motarbetad.

Smakbiten är hämtad från sidorna 11-12:

Fadren syntes endast vid måltiderna. Trist, trött, sträng, allvarlig, men inte hård. Han föreföll strängare, emedan han vid hemkomsten alltid skulle på fri hand avgöra en mängd ordningsmål, som han ej kunde döma i. Och därjämte begagnades hans namn alltid att skrämma barnen med. "Pappa skulle få veta det" var lika med stryk. Det var just ingen tacksam roll han fått. Mot modren var han alltid blid. Han kysste henne alltid efter måltiden och tackade henne för mat. Därigenom vandes barnen orättvist att betrakta henne som alla goda gåvors givare och fadren såsom allt onts.

Man fruktade fadren. När ropet: pappa kommer! hördes sprungo alla barnen och gömde sig, eller ut i barnkammaren för att kamma och tvätta sig. Vid bordet rådde dödstystnad bland barnen och fadren talade endast föga.

Veckans mening v. 34

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Tjänstekvinnans son av August Strindberg. 

Han var rädd för brödernas nävar, pigornas luggar, mormors snubbor, mors ris och fars rotting.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Helgfrågan v. 34

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia nämner en bokmässa som jag aldrig hört talas om. Helgfrågan lyder:

Ska ni besöka Jönköpings bokmässa?

Nej. Jag visste inte ens att den existerade.

Två bokpaket - tre böcker

Idag fick jag två bokpaket från Modernista. Ett av dem innehöll två böcker, så det blev sammanlagt tre nya böcker. Det är Skred av Sara Strömberg, författaren till Sly, Akrobaten av Anders Sundkvist och Flod av döda själar av Liz Moore.

Dagens visdomsord 2022-08-24

Människor är som viner - med åren blir de dåliga surare och de goda bättre. (Marcus Tullius Cicero) 

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker jag ser fram emot att läsa. Här är min trio:   

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij är jag pepp på. En dystopi där människor efter ett utplånande krig har sökt skydd mot den dödsbringande miljö kriget har skapat ovan jord. Det finns tydligen uppföljare också, men jag får börja med den här.

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton. Jag tyckte väldigt mycket om De sju morden på Evelyn Hardcastle av samme författare, så den här ska bli intressant att läsa.

1795 av Niklas Natt och Dag har jag helt glömt bort. Jag har ju läst 1793 och 1794, så jag måste givetvis även läsa sista delen i serien.

Veckans mening v. 33

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Shuggie Bain av Douglas Stuart. Det har gått lite trögt med läsningen, för jag har varit trött. 

Pärlbrodyren på Agnes rosa angoratröja dansade i luftdraget och hon glittrade som en juveldoppad kanin.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Helgfrågan v. 33

Helgfråga från Mias bokhörna. Sommaren går mot sitt slut och Mia undrar hur det varit med läsningen under denna årstid. Helgfrågan lyder:

Har ni fått något läst i sommar? 

Jodå, jag ska inte klaga. Det har allt blivit ett antal böcker lästa, framför allt i juli. Här nedan är de böcker jag läst i juni, juli och hittills i augusti.

Dagens visdomsord 2022-08-17

Whisky blir bara bättre med åren. Ju äldre jag blir, desto mer gillar jag den. (Ronnie Corbett) 

Tisdagstrion: Bäst (hittills) under sommaren

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bäst (hittills) under sommaren. Här är min trio:  

Jag inleder med Där vassen viker av Linda Edgarsson. Det är författarens debutroman och en riktigt bra sådan. Det är Småland på 1800-talet. Gudfruktiga människor går i kyrkan varje söndag (även om en del går till kyrkan för att få del av nyheterna). 

Men som på andra platser och i andra tider finns det kärlek, passion, lögner och svek. När huvudpersonen Hilda finner både kärlek och passion tornar hindren upp sig. Vad ska en fattig flicka välja? Kärleken eller den materiella tryggheten.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Det är fina personporträtt, men också väl utvecklade miljöbeskrivningar som gör det lätt för läsaren att förflytta sig i tid och rum till den värld som är Hildas.

Döden för oss samman av Håkan Mattsson är första delen av tre i en ny spänningsserie. Och vilken bok detta är! Här blandas genrer på ett mycket genomtänkt sätt.

För tankarna går givetvis först till deckare. Här förekommer den allra vidrigaste brottslighet, vilket sker utan att polisen har en aning. Men samtidigt kliver huvudpersonerna in i en värld som vissa skulle benämna "övernaturlig", medan andra skulle se det som den naturligaste sak i världen, bara vi förmår öppna våra sinnen. Vad detta handlar om tänker jag inte berätta här. Det får varje läsare av boken själv ta reda på.

Boken är riktigt skickligt skriven. Vi följer ett antal karaktärer, vars liv har varit helt olika, men ödet får deras livslinjer att flätas samman. Mathias, som under tolv år inte förmått vara en verklig pappa åt vare sig Hannah eller hennes lillebror, tvingas söka henne på ställen han inte visste fanns. Han ska till varje pris finna henne, om han så ska dö.

Vattendansaren är skriven av Ta-Nehisi Coates, en författare som har kampen mot förtrycket av Amerikas svarta "i blodet". Hans far tillhörde Black Panthers. Sitt förnamn har han fått från fornegyptiskans namn för Nubien.

Händelserna utspelar sig i Virginia under en tid då slaveriet fortfarande tynger den afroamerikanska befolkningen. I Virginia odlas tobak, men de vita herrarna har föga kunskap om marken som besås. De är inte bönder utan herremän. Slavarna ser hur jorden utarmas, men de har givetvis inget att säga till om. När skördarna blir mindre har många plantageägare inget annat att sälja än slavarna. 

Författaren visar genom huvudpersonen Hiram Walker och de andra färgade karaktärerna ett tydligt förakt för denna onyttiga klass av slavägare, och det med rätta kan jag tycka. Själva idén att man har rätt att förslava en grupp människor med deras hudfärg som grund och sedan anse sig ha rätt att splittra familjer, att rycka barn ur mödrarnas famn, är givetvis fullständigt motbjudande.

Det finns dock människor som är riskera allt, själva livet om det skulle påfordras, för att befria slavarna och knäcka slavekonomin. Emellertid är det inte alltid lätt att veta vem som är vän och vem som är en förrädare.

Coates har lagt in en extra komponent som gör att berättelsen växer utanför den traditionella ramen. Ett fåtal svarta, Hiram Walker är en av dem, besitter en magisk kraft som kan hjälpa motståndsrörelsen att befria slavar, men det gäller att lära sig att bemästra den. Jag är inte alltid så förtjust i när det blandas in magi i en berättelse som i övrigt ger sken av att berätta en historia som mycket väl hade kunnat vara sann (trots vad jag sa om Mattssons bok), men här fungerar det märkligt nog.

En smakebit på søndag - Shuggie Bain

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Shuggie Bain och är skriven av Douglas Stuart.  

Året är 1981 och industristaden Glasgow är nere för räkning under Thatchers järnhårda styre. Varven och stålverken ligger utspridda längs floden Clyde som rostande dinosaurier. Invånarna kämpar för att överleva. Agnes Bain har alltid haft större drömmar än så, med sitt svarta hår och sina skinande tänder liknar hon en riktig stjärna, ämnad för något finare och bättre. Men när hennes man lämnar familjen faller allt samman. Agnes och de tre barnen försöker bygga upp en ny tillvaro i en litet gruvsamhälle avund. Agnes medicin heter öl och vodka men det blir snart barnens uppgift att ta hand om henne. Shuggie Bain, minstingen, är den som håller ut längst. Han drömmer sig också bort, från gruvområdet och de hånfulla blickar som aldrig låter honom glömma att han är annorlunda.

Smakbiten är hämtad från sidan 15:

I rummet intill knarrade mannen med det skära ansiktet till liv. Han kliade sig högljutt och började suckande samla tillräckligt med livslust för att ta sig ur sängen. Han satte fötterna i golvet som två tunga säckar slaktkött och hasade sig med uppenbar möda fram till dörren. Det välbekanta ljudet av handtag och lås hördes, sedan var han ute i den mörka korridoren och trevade sig blint fram med fingrarna längs väggen. När han kom till Shuggies dörr höll pojken andan och vågade inte röra sig förrän han hörde lampsnöret i badrummet plinka till. Mannen hackade hostande igång lungorna, och Shuggie försökte att inte lyssna när han pissade och samtidigt spottade upp slem i toalettstolen.

Veckans mening v. 32

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Shuggie Bain av Douglas Stuart.

Ingen bra dag började någonsin med sjuttio råa kycklingar och just den här dagen förtog det en del av härligheten i hans dagdrömmar.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Dubbelexponering av Sebastian Avindell

Titel: Dubbelexponering

Författare: Sebastian Avindell

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 357

Linköping skakas av ett blodigt våldsdåd. En okänd gärningsman har skjutit tre personer på Stora torget från ett hotellfönster och därefter tänt eld på byggnaden. Caspar Ekberg och Liv Larsson på Linköpingspolisen ställs inför sina karriärers hittills svåraste fall - en utredning kantad av spår kopplade till terrorism och till offrens yrken inom socialtjänsten. Det blir allt svårare att hålla distans till de drabbade och samtidigt hänger Caspars äktenskap på en skör tråd. När Caspar upptäcker att någon rör sig i hans trädgård om nätterna och hittar sonens kanin uppspikad på en vägg kommer hotet närmare. Han tvingas konfrontera sin värsta mardröm, medan Liv måste axla ett allt större ansvar för utredningen och ställs öga mot öga med en mördare som tappat kontrollen.

Dubbelexponering av Sebastian Avindell ger mig blandade känslor. Författaren blandar på ett bra sätt olika händelser. Vi har det fruktansvärda mordet samtidigt som vi följer polisernas arbete och konflikter mellan kolleger i poliskåren och vi får anledning att oroa oss över hur det ska gå med Caspar Ekbergs äktenskap och vem är det egentligen som rör sig i Caspars trädgård på nätterna och dödar sonens kanin? Är det en eller flera gärningsmän som begår brotten?

Men det finns saker i romanen som får mig att tveka. En av poliserna som utreder trippelmorden är mer än lovligt enfaldig. Tydligen har han fått jobbet därför att hans pappa är polischef. Förekommer det i verkligheten att inkompetenta poliser får fortsätta att arbeta därför att han har släktingar i kåren?

Upplösningen är överraskande vilket är bra, men samtidigt känns det lite långsökt. Jag kan inte bestämma mig för om det är en bra idé. Är det verkligen möjligt? (Jag säger inget mer, för jag vill inte spoila.)

Avindell har lagt in ett antal kapitel som heter Pojken och flickan. Jag förstår inte varför personerna kallas så. Det är uppenbart för läsaren vilka som avses, så varför används inte deras namn?

Slutligen måste jag säga att manuset borde ha korrekturlästs. Jag ska ge två exempel. Polisen söker en man som heter Fredrik Sundström. Men på sidorna 197 och 198 får han plötsligt heta Lars Sundström innan han ånyo heter Fredrik. Genom boken anges datum och klockslag för olika händelser. Torsdag 1 juli följs av fredag 2 juli. Men sedan blir det plötsligt onsdag 2 juli som följs av fredag 3 juli! Var är korrekturläsaren?! Sådana missar irriterar mig och stör läsningen.

Sammanfattningsvis får jag säga att jag är glad att jag har läst boken, för den är spännande och har en oväntad upplösning. Men de saker jag nämnt ovan gör mig ändå tveksam. Detta är första boken i Östgötamorden-serien. Avindell är inte en dålig författare, så jag tror att han kommer att kunna få kommande böcker i serien att växa.

Helgfrågan v. 32

Helgfrågan sommar från Mias bokhörna är lite annorlunda än de vanliga helgfrågorna. Bland annat förekommer ingen fråga, vilket onekligen är annorlunda. Istället uppmanas vi att tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, gärna med anknytning till böcker. 

Den här veckan får det bli en bok. Själsfränden av Sofie Sarenbrant behandlar svåra ämnen som självmord och filicid (föräldrar som mördar sina barn) men det ska man inte låta sig avskräckas av. Det är en riktigt bra psykologisk spänningsroman. Klicka på titeln eller bilden för att få läsa mer.

Dagens visdomsord 2022-08-10

It is the responsibilty of intellectuals to speak the truth and expose lies. (Noam Chomsky) 

En smakebit på søndag - Dubbelexponering

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Dubbelexponering och är skriven av Sebastian Avindell.   

Linköping skakas av ett blodigt våldsdåd. En okänd gärningsman har skjutit tre personer på Stora torget från ett hotellfönster och därefter tänt eld på byggnaden. Caspar Ekberg och Liv Larsson på Linköpingspolisen ställs inför sina karriärers hittills svåraste fall - en utredning kantad av spår kopplade till terrorism och till offrens yrken inom socialtjänsten. Det blir allt svårare att hålla distans till de drabbade och samtidigt hänger Caspars äktenskap på en skör tråd. När Caspar upptäcker att någon rör sig i hans trädgård om nätterna och hittar sonens kanin uppspikad på en vägg kommer hotet närmare. Han tvingas konfrontera sin värsta mardröm, medan Liv måste axla ett allt större ansvar för utredningen och ställs öga mot öga med en mördare som tappat kontrollen.

Smakbiten är hämtad från sidan 84:

Genom den nu öppna dörren skymtade han vad som såg ut att vara en kopieringsmaskin längst ner i korridoren. En svag doft av nykopierade papper och såpa fick minnena att för en stund återvända till den enkla tid då han gått i mellanstadiet. När dagarna varit fyllda av lek på rasten, matte och spänningen över vad det skulle serveras för lunch i matsalen. Inte som nu, när de ersatts av ond bråd död och den krassa verkligheten.

Gårdagens bokpaket

Jag glömde visst att hämta posten i brevlådan igår. När jag gjorde det nu på morgonen hittade jag ett bokpaket från Modernista. Det innehöll kriminalromanen Blodland av Kim Faber och Janni Pedersen, författarna till Vinterland och Satans sommar. Alla tre böckerna ingår i författarnas Martin Juncker-serie.

Veckans mening v. 31

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Dubbelexponering av Sebastian Avindell.

Det enda sällskapet de har är ekot av de egna fotstegen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Helgfrågan v. 31

Helgfrågan sommar från Mias bokhörna är lite annorlunda än de vanliga helgfrågorna. Bland annat förekommer ingen fråga, vilket onekligen är annorlunda. Istället uppmanas vi att tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, gärna med anknytning till böcker. 

Under dessa varma dagar (det är dessutom rötmånad) är det lätt att bananerna mognar för fort så att man plötsligt står där med en klase bananer som är övermogna och inte så goda att äta. De är dock väldigt smakrika och då är det perfekt att baka en banankaka. (Nej, ingen anknytning till böcker den här gången.)

Ingredienser                                                                Gör så här

3-4 bananer                                                                 Koka kaffe och låt det svalna

1 hg smör                                                                     Sätt på ugnen på 175°

3 dl socker                                                                            Smält smöret. Blanda det med sockret.

2 ägg                                                                                      Blanda i mjöl, bakpulver, bikarbonat, ingefära och                                                                                                 kanel

5 dl mjöl                                                                                Mosa bananerna

1 tsk bakpulver                                                                    Blanda i bananerna och kaffet i smeten

1 tsk bikarbonat                                                                  Häll smeten i en smord och bröad hålform

1 tsk ingefära                                                                       Sätt in formen i ugnen och grädda i 60 minuter

2 tsk kanel

½ dl starkt kaffe

Dagens visdomsord 2022-08-03

Klok och kär är ingen dödlig. (William Shakespeare) 

Själsfränden av Sofie Sarenbrant

Titel: Själsfränden

Författare: Sofie Sarenbrant

Förlag: Bookmark Förlag (2022)

Antal sidor: 442

Stockholms stad breder ut sig som en kuliss med sina sprakande höstfärger. En slående utsikt, tills kriminalinspektör Emma Sköld stannar med blicken på en kvinna som balanserar på fel sida om räcket på Västerbron. En vindpust tar tag i det långa mörka håret och Emma håller andan. Hur ska hon hindra kvinnan från att hoppa och falla fritt tjugosex meter, rakt ner mot en säker död? Och inte bara hon, utan även spädbarnet i hennes famn.

Själsfränden lär vara Sofie Sarenbrants tionde bok om polisen Emma Sköld. Jag har läst två av dem tidigare: Avdelning 73 och Mytomanen. Dessutom har jag läst Bakom din rygg av författaren.

I den här romanen tar Sarenbrant upp flera svåra ämnen som självmord och filicid (föräldrar som dödar sina barn). Dessutom har hon skapat en organisation med en karismatisk ledare som i mångt och mycket liknar en sekt. En osund miljö som förgiftar människors sinnen.

Boken innehåller flera berättelser som utspelar sig samtidigt. Vi har historien om den unga kvinnan med bebisen som står i begrepp att begå självmord. Samtidigt får polisen utreda om det finns en hotbild mot det lilla barnet. Dessutom har en mördare rymt från Hall; det är en före detta polischef som drivs av ett patologiskt hat mot Emma Sköld.

Det är en riktigt spännande historia som Sofie Sarenbrant har skapat. Precis som i andra av hennes böcker är kapitlen korta, vilket ger fart åt berättelsen och man bara måste läsa ett kapitel till.

En riktigt bra psykologisk spänningsroman med andra ord. Läs den!

Lästa böcker i juli

Här är böckerna jag läste i juli. Fem stycken blev det. Klicka på respektive bok för att komma till recensionen.