Bokbloggsjerka 31 oktober-3 november

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Har du några tips på liknande nyhetsbrev eller kanske en intressant sajt som boknördar borde kolla in? Kan handla om precis vad som helst, t.ex. böcker, prydnader, porslin etc?
Jag är lite förtjust i aforismer och vill därför gärna slå ett slag för aforism.nu.

Blev så peppad...

...av vad jag skrev i mitt senaste inlägg, så nu har jag skrivit 51 000 ord. Det är den farten jag vill hålla!
(Jo, bilden har med min roman att göra. Mer säger jag inte!)

50 000 ord

Jag har passerat 50 000 skrivna ord i min roman "Ingenting att se". Skulle jag kunna hålla NaNoWriMo-fart, så skulle jag skriva 50 000 ord till under november, men det kommer jag inte att göra! Det har tagit mig ett och ett halvt år att skriva det jag hittills har presterat. Men nu har jag i alla fall mycket skrivtid. Jag skulle vilja skriva 1 000 ord om dagen. Så skärpning nu Robert! Sluta hålla på med en massa ovidkommande saker! Skriv!

Dagens visdomsord 2014-10-30

Bara två saker är oändliga - universum och mänsklig dumhet. Och jag är inte säker på det förstnämnda. (Albert Einstein)

5AM-rörelsen? Suck!

En del människor går på allting. Framför allt stockholmare förstås, men dumheterna brukar efter ett tag sprida sig ut över landet. Kaffe latte och sånt där ni vet...
Idag läste jag i Nya Wermlands-Tidningen om en kvinna som heter Dorotea Pettersson, och som presenteras som författare och tidsproffs. Tidsproffs?!
Hon ligger bakom "5AM"-rörelsen i Sverige, vars anhängare ägnar morgonens första timme åt motion, dagsplanering och kunskapsinhämtning. Man ska alltså gå upp i svinottan för att planera dagen.
Metoden ska bland annat få oss att slippa oro kring vem som hämtar på dagis eller handlar inför middagen, sägs det i artikeln.
Men för det första kan man ju lika gärna planera dagen kvällen före, istället för att gå upp extra tidigt. Man behöver inte följa morgonfascisternas råd för att kunna planera.
För det andra begriper jag inte varför man ska handla inför middagen varje dag. Det måste definitivt vara ett Stockholmspåhitt. Vi andra veckohandlar, och då finns det man behöver hemma. Inte sjutton kan man springa till affären varje dag för att handla middagsmat!
Det är kanske därför man ser reklam på TV om att få middagsmaten i en färdig kasse från olika företag. Jag har aldrig förstått det där tidigare. Men det kanske är så att stockholmarna saknar frysbox och därför brukar handla varje dag. Då kanske det kan vara skönt att få maten levererad vid dörren. Min familjs mat finns i kylen och frysen, så vi behöver inte få en matkasse hemskickad varje dag. Inte heller behöver vi gå upp extra tidigt för att planera dagens inköp.

Bokbloggsjerka 24-27 oktober

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
 Vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?
När man ska svara på en sådan fråga, så önskar man ju att man höll på att läsa en riktigt "fin" bok. Något av Khaled Hosseini kanske. Eller Patrick Modiano.
Men tyvärr. Jag läser Jostein Gaarders Spelkortsmysteriet. Det är en ungdomsbok, som följde med mig hem för många år sedan när ett skolbibliotek gallrade i sina samlingar.
Varför läser jag just denna bok just nu? Det beror på att jag som jag tidigare nämnt drabbades av en stroke i somras. Jag har fortfarande problem med synen, men nu vill jag börja läsa igen, och då valde jag en relativt enkel bok. Mycket av texten är tryckt med stor stil, vilket är bra för mig.

Svart flicka Vit flicka

Joyce Carol Oates' bok Svart flicka Vit flicka läste jag redan i somras, men så fick jag ju en stroke och glömde bort att nämna boken här. Det misstaget får jag reparera nu.
Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.
Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?
Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.
För övrigt fick Joyce Carol Oates inte Nobelpriset i litteratur i år heller. Men nästa år kanske...

Stjärnor, profiler och ikoner

Förr delades det ut ordnar till välförtjänta medborgare. Serafimerorden var det inte många som fick, Nordstjärneorden var också ganska sällsynt, men det var tämligen många som fick Vasaorden eller Svärdsorden.
Idag delas inga ordnar ut till svenska medborgare. Däremot delar kvällstidningarna ut hederstitlar. Det är "stjärna", "profil" och "ikon."
Jag tror att "stjärna" är den lägsta klassen. Samtidigt har kraven för utmärkelsen sjunkit dramatiskt. Det brukade vara glamoröst att vara filmstjärna. Idag kan man bli utnämnd till dokusåpastjärna om man haft sex i TV.
Lite finare är det nog att vara "profil." Nåja, när Billy Butt anklagades (och senare dömdes) för våldtäkt kallades han i media för "Nöjesprofilen." Det var kanske inte något han var stolt över. Men nu är det inte ovanligt med sportprofiler och TV-profiler i tidningstexterna.
Men finast tror jag det är att bli utnämnd till "ikon." Det ger något religiöst över det hela. Det står i Expressen om "svenska sorgen - efter ikonens dödsfall". Den som fått utmärkelsen hette Peter Daland. För säkerhets skull kallas han även "profil" i artikeln. Jag hade inte hört talas om honom tidigare, men förstår att jag nu delar sorgen med hela svenska folket och böjer mitt huvud i vördnad.
Själv har jag en ikon på väggen i vardagsrummet. Jag köpte den på Kreta. Den föreställer Kristus. På något vis tycker jag ändå att det är en häftigare ikon än Peter Daland.

Ortoptisten tyckte att jag blivit bättre

Idag var jag hos ortoptisten. Hon mätte och höll på. Enligt henne har mina ögon blivit bättre jämfört med förra gången jag var där. Själv tycker jag att det är klent med seendet, men det är kanske för att jag så gärna vill kunna se utan problem. Men jag får väl ta till mig det hon sade och hoppas att förbättringen fortsätter. Till slut får jag förhoppningsvis ett par nya glasögon som för att jag kan fungera i vardagen.

Till ortoptisten i morgon

I morgon ska jag till ortoptisten. Jag var hos henne för en och en halv månad sedan också. Då fick jag en "film" satt på vänstra glaset på mina läsglasögon. Men det är fortfarande jättesvårt att läsa. Hoppas hon har några bra idéer i morgon.
Långseendet skulle hon visst vänta med att försöka ta itu med. Det kan ta upp till ett halvår efter en stroke innan synen har rättat till sig så mycket som det går.

Man behöver en knuff ibland

Av hälsoskäl har det inte blivit något skrivet på länge, men så såg jag att Harlequin hade en romantävling. Man skulle skicka in kapitel 1 och sedan väljer de ut 25 som får en månad på sig att fixa hela manuset. Till slut ska fem bli kvar som sedan blir en.
Jag skickade början av "Ingenting att se", men fick sedan lite panik. Tänk om mitt manus blir utvalt. Jag har bara kommit halvvägs. Det skulle kunna innebära att jag måste skriva sisådär 50000 ord på en månad. Så jag var helt enkelt tvungen att börja skriva igen.
Nåväl, jag blev inte utvald, men nu ska jag fortsätta att skriva på manuset när jag ändå har kommit igång lite smått igen.

Sjukgymnastik

Nu kommer strax färdtjänsttaxin, som tar mig till sjukgymnastiken. Jag går på sjukgymnastik två gånger i veckan och det är en timmes träning varje gång. Och jag kan berätta att jag är riktigt, riktigt tröttkörd efteråt. Men det ska man väl vara om det ska vara till någon nytta.

Bokbloggsjerka 17-20 oktober

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
 Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?
Verkligen en svår fråga, men rolig! Mitt svar får bli något av en paradox. "Tio små negerpojkar" av Agatha Christie. Precis som alla övriga av hennes pusseldeckare är upplösningen totalt överraskande. Problemet är bara att boken har sålts i 100 miljoner exemplar, så det är svårt att inte veta någonting alls om den :)

Främlingsfientlig korv?!

Jag har förstått att många anser att man numera inte får säga negerboll, eftersom de stackars kakorna kan känna sig diskriminerade. Nu finns ytterligare något att förfasa sig över för de ömhudade, nämligen att det serveras zigenarkorv i korvkiosker i huvudstaden.
Tycker att DN tar priset när de skriver om detta idag. Artikeln har nämligen rubriken "Protest mot främlingsfientlig korv". Tänk, jag visste inte att korvar kunde vara främlingsfientliga...

Hunger

Det kom en tidning i brevlådan igår, adresserad till min fru. Tidningen heter Hunger. Jag tänkte att det kanske var något från Rädda Barnen eller något liknande. En tidning som handlar om hjälparbete bland världens miljontals hungrande barn.
Men nej då. Det är en mattidning...

Äntligen!

Nej, det här inlägget handlar inte om Nobelpriset i litteratur utan fredspriset. I år gick priset till Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi. Båda har på olika sätt arbetat för barns rättigheter. 17-åriga Malala Yousafzai är den yngsta någonsin som fått ett nobelpris.
Den norska nobelpriskommittén har fattat så många konstiga beslut genom åren. Är den någon som kan förstå varför Barack Obama fick priset 2009? Men den här gången gick priset till två personer som verkligen betytt något i arbetet för en bättre värld. Äntligen!

Bokbloggsjerka 10-13 oktober

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vilken är den mest komplexa fiktiva figuren (på tv/video eller i en bok) som du har träffat på?Jag tror att det får bli Farmor i Hjalmar Bergmans bok Farmor och vår herre. Länge har hon levat, och man kan känna stark sympati för den unga bondflickan som blir fin fru. Men är hon egentligen så sympatisk? När man längre fram i boken får läsa om hur andra människor ser på henne och hennes liv, tonar en helt annan bild fram.

Patrick Modiano

Jaha, det blev Patrick Modiano som fick 2014 års Nobelpris i litteratur. Och jag får givetvis erkänna att jag inte har läst något av denne författare.
Han gav 11 gånger pengarna, så det var en författare som är någorlunda känd. Inte för att Svenska Akademien behöver bry sig om det. Det är inte en popularitetstävling.
Modiano föddes 1945. Han tilldelades Grand Prix du roman de l'Académie francaise 1972 och Concourtpriset 1978.
Nobelpriset får han "för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld."
Nätternas gräs är en bok som rekommenderas av dem som vet när det gäller att tränga in i denne fransmans författarskap.

En bra krönika av Frändén

Jag läste en krönika av Johanna Frändén i Aftonbladet idag med rubriken Därför vill jag att Englund ger oss en svår jävel idag. Det tyckte jag var bra. Hon tar bland annat upp detta att nätet kommer att svämma över av kommentarer om att det var fel författare, eftersom den som skriver kommentaren inte kände till honom/henne. Frändén skriver: Finkulturella högtidligheter är måhända inte vår bästa gren, men att ha högljudda åsikter alldeles oavsett är något annat. Och antiintellektuella protestaktioner i sociala medier är en stark svensk folksport.
Ja, visst är det lustigt att folk ska kokettera med att de inte känner till de främsta författarna, medan det inte alls är okej att inte känna till alla idrottsmän. Det är helt i sin ordning att säga "vem är Doris Lessing", men inte att säga "vem är Zlatan Ibrahimovic"...

Nobelpriset

Jag har varit synnerligen passiv på den här bloggen. Jag läser och skriver så lite nu på grund av min sjukdom, men jag ville ändå göra ett inlägg om nobelpriset. Det är alltid spännande tycker jag när nobelpriset i litteratur ska tillkännages av Svenska Akademiens ständige sekreterare. Det sker ju i morgon.
Enligt vadslagningsfirmorna är japanen Haruki Murakami och kenyanen Ngugi Wa Tiong'o favoriter. Jag kan verkligen inte uttala mig om dem. Fast efter att ha läst denna artikel i DN i fjol, så undrar jag hur seriöst det är med Ngugi Wa Tiong'o...
Men är det inte dags för en amerikansk pristagare. Philip Roth eller  Joyce Carol Oates (bilden) borde ligga bra till tycker jag.