Andnöd av Amy McCulloch

Titel: Andnöd

Originalets titel: Breathless

Författare: Amy McCulloch

Förlag: Modernista (2023)

Antal sidor: 390

Journalisten Cecily Wong gör sig beredd att bestiga världens åttonde högsta berg, Manaslu i Himalaya, men viktigast för henne är att få följa den världsberömde bergsbestigaren Charles McVeigh. Hon har satsat allt för storyn: relationer, besparingar och sinnesfrid. Artikeln är hennes sista chans att slå igenom.

Tragedin är ett faktum när en av deltagarna förolyckas, och Cevily börjar frukta för sin och de andras säkerhet. Ett tält som tillhör en okänd klättrare tyder på att de inte är ensamma på berget och ett hotfullt, anonymt meddelande orsakar tryckt stämning i gruppen.

Andnöd av Amy McCulloch var en angenäm bekantskap. Vi får följa en grupp människor som ska till en bergstopp mer än 8000 meter över havsytan. Det är nästan så man får andnöd själv.

Det är tyvärr inte ovanligt att bergsklättrare förolyckas när de ska bestiga de högsta bergen. På Mount Everest lär man få passera tidigare klättrare, som ligger infrysta där uppe, på en höjd som gör att ingen begravningsbyrå kan klättra upp och hämta dem.

Men i den här romanen dör flera bergsklättrare under mystiska omständigheter. Visserligen gissar jag ganska tidigt i boken vem som är den skyldige, men jag vet inte motivet. Och det är verkligen spännande att följa färden. Måhända blir det en överdos av detaljer kring själva bergsklättrandet. Jag behöver kanske inte veta exakt hur man ska spänna fast sig vid repen. Men informationen överskuggar ändå inte den spännande historien.

Det blir högsta betyg för den här romanen. Den är riktigt spännande.

Tisdagstrion: Böcker med titlar som börjar på P

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat böcker med titlar som börjar på P. Här är min trio:

Parasiten är den elfte fristående kriminalromanen i Sofie Sarenbrants serie om kriminalinspektör Emma Sköld. Som vanligt levererar Sarenbrant. Det är en spännande berättelse med en samhällskritisk touch. Är det för lätt att döma föräldrar till fängelse där den bristande bevisningen kan ursäktas med att man har ett tydligt barnperspektiv?

Vi följer polisens arbete med att få fram vem mördaren är, men det är en kamp mot klockan. Tiden börjar rinna ut för dem som står med på dödslistan. Samtidigt följer vi mamman som mot sitt nekande dömdes till fängelse. Den berättelsen börjar med händelsen där hon åkte till akuten med sitt spädbarn och sedan görs nedslag genom åren tills de båda berättelserna möts.

Den här boken får utan tvekan högsta betyg. Ett extra plus för det läckra omslaget.

Parmiddagen är inte Martin Österdahls första roman, men den första jag läst. Man vet redan från början att det kommer att gå åt helvete, men hur och varför?

Två förälskade ungdomars föräldrar träffas på nyårsafton. För första gången tror de, men det visar sig att de känner varandra sedan tidigare. För sjutton år sedan hände något som fick dem att bryta all kontakt med varandra. Men de ska ju bara tillbringa fem timmar tillsammans på nyår, så vad kan väl gå fel?

Ju längre kvällen lider, desto stelare blir stämningen. Författaren har lagt in kapitel där läsaren steg för steg får veta vad som hände för sjutton år sedan. Denna nyårshelg kommer allt tillbaka och leder fram till katastrofen.

Parmiddagen är en mycket bra spänningsroman. Oväntade vändningar. Jag rekommenderar den varmt.

Pastorsänkan är första delen i Karina Johanssons nya serie "Morden i Sunne", men den är inte hennes första bok i Sunnemiljö. Fem deckare i Fryksdalen har det blivit tidigare.

Den här boken är skriven i samma stil som de tidigare. Någon eller några blir mördade och en ung kvinna är huvudpersonen som, utan att ha några Miss Marple-ambitioner, försöker bringa klarhet i vad som hänt.

Pastorsänkan har goda kvaliteter. Karaktärerna är tydligt presenterade och miljöbeskrivningen är bra. För oss som känner till Sunne är det lätt att följa Sandras och övriga karaktärers resor i kommunen. Författaren ger läsaren möjlighet att misstänka flera karaktärer för att vara mördaren och motivbilderna är tämligen tydliga.

På minussidan finns att vi får för mycket information om karaktärernas tankar. Det blir lite väl pratigt och läsaren får inte möjligheten att själv fundera på hur de medverkande tänker. Det finns även några syftningsfel som förlagets redaktör borde ha kunnat åtgärda.

Men sammanfattningsvis är det en trevlig och mysig deckare i småstadsmiljö som ger mersmak inför de kommande delarna i denna nya serie.

Boktriss Ö

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är Ö. Precis som förra veckan känns det som att det behöver fuskas.

Manlig: Vad är väl Daniel Defoes Robinson Crusoe känd för om inte att han fick tillbringa lång tid på en ö? Inte en öde ö, för han hade ju sällskap av Fredag.

Kvinnlig: Inte en aning.

Barn: William Goldings Flugornas herre är en otäck historia, om barn som hamnar på en obebodd willö. Snart slipas civilisationens fernissa bort, och en del av barnen blir minst lika förfärliga som vad somliga vuxna kan vara.

En smakebit på søndag - Lundens hjärta

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Lundens hjärta och är skriven av Linda Edgarsson.

Vid sjutton års ålder står Erika Skog på tröskeln till vuxenlivet, en tröskel som tycks lika orubblig som stenen på åkern. Hon har bara vaga minnen av sin mor Hilda, och hennes far har lagt över ansvaret för dotterns uppfostran på Anna och Oskar Hansson som bor på gården Sjölund. Men Erika har svårt att finna sig i rollen som kvinna och plågas av en inre rotlöshet. Snart får hon veta att allt hon har fått berättat om sin bakgrund är en lögn, upprätthållen av hennes närmaste.

Smakbiten är hämtad från sidan 188:

Erika sneglade på den svarta rockryggen framför sig. Inte ett ord hade Hesterbonden sagt på hela resan. De hade lämnat Finn och Lilly på stationen och nu satt Erika ensam med karln i trillan bakom en ilsken häst som han ständigt skällde på. Supit hade han också gjort. Ett par gånger i timmen hade brännvinet åkt fram och nu räckte han bak flaskan mot Erika.

"Nej tack", sade hon och rynkade på näsan.

Gustav Hester satte den mot sina läppar och lät höra ett nöjt ljud innan han skruvade på korken igen och sköt in den under sitsen.

Veckans mening v. 25 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna veckahämtad från Lundens hjärta av Linda Edgarsson. (Jag undrar hur lätt det är att väcka döda.)

I ett och ett halvt dygn rådde tystnad på Skogarp för att inte väcka upp den döda, och mitt i allt detta kom två äldre kvinnor från syföreningen för att tvätta och svepa kroppen innan den bars ut på logen i väntan på begravningen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Helgfrågan v. 25

Helgfråga från Mias bokhörna. Varför bloggar man egentligen. Helgfrågan lyder:

Vad får dig att fortsätta blogga?

Bra fråga. Det är väl flera saker, och jag tänker inte rangordna dem. Med hjälp av bloggen håller jag reda på vad jag har läst och även vad jag tyckte om böckerna, för det är inte alltid jag kommer ihåg det.

Dessutom har jag genom åren fått andra bokintresserade som jag nu betraktar som vänner, fastän vi aldrig mötts och antagligen aldrig kommer att göra det heller. Men de känns mer som vänner än mina hundratals "FB-vänner". När någon som brukar blogga slutar med det kan jag bli orolig, särskilt om hon (det brukar vara en hon) har varit sjuk.

Sen är det lite roligt med de olika utmaningarna också.

Veckans kulturfråga v. 25 2024

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Sommarläsning är frågan för dagen. Veckans kulturfråga lyder: 

Vad planerar du att läsa i sommar?

Jag är lat idag och kopierar mitt svar i förra veckans Helgfråga:

Människors mörker: två romaner om besatthet av Patricia Highsmith samlar två av författarens 1960-talsromaner i en volym. Mord för Annabelle och Piskan.
Jag har inte läst någon av dem, men nu har jag möjlighet att få läsa båda.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin är en bok jag är nyfiken på.

Den beskrivs som en rolig, bitsk och tänkvärd berättelse om att få en andra chans, om kärleken till böcker och kärlek mellan människor.

Lundens hjärta av Linda Edgarsson är den fristående uppföljaren till författarens debutroman Där vassen viker. Den utspelar sig i Småland i början av 1900-talet. Jag tyckte om Där vassen viker, så det ska bli intressant att få läsa den här romanen.

Skinn av Sara Strömberg. Denna kriminalroman är tredje delen i serien om antihjälten Vera Bergström. De tidigare böckerna heter Sly och Skred.

Dagens visdomsord 2024-06-19

Min midja är smal av samma skäl som mina fötter är små. Saker och ting växer inte i skuggan. (Dolly Parton)

Tisdagstrion: Något mjukt i titel, handling eller på omslag

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat något mjukt i titel, handling eller på omslag. Här är min mjuka trio:

Boken Gatukatten Bob beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.

Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.

Och nog är väl katter mjuka!

Benny älskar baklava av Mikael Jisander.

Benny begär inte mycket av livet. Bara att det är ordning och reda i rörmokeriet, att Liverpool vinner sina matcher och att ölen på puben är skummande kall. Dagarna går sin gilla gång och bjuder sällan på några större överraskningar. Inte förrän det övergivna grannhuset plötsligt får nya invånare. Farah och hennes familj är flyktingar från Syrien och nyinflyttade i den lilla orten Klippan, något som vänder upp och ner på allt invant. Lugnet på gatan byts mot högljudda diskussioner och oskottade trottoarer. Benny är skeptisk. Polarna ännu mer. Och ner en serie stölder och våldsbrott samtidigt blossar upp är spekulationerna i full gång. Trots motsättningarna dras Benny motvilligt till Farah. Hon är mörk och spännande, men också irriterande. Varmhjärtad och omtänksam, men också en besserwisser. Och så bakar hon gudomligt goda kakor, även om han uppfattar ordet baklava som en smula suspekt.

Baklava är goda, och kakorna är mjuka.

När jag läste den moderna klassikern Den långa flykten av Richard Adams blev jag helt tagen. Vilken bok! Varför har jag inte läst den tidigare?
Visst låter det kanske lite märkligt. En roman om ett antal kaniner som flyr från sin koloni för att överleva. Men den är mycket bättre än vad man skulle tro om man inte visste något om den.
Richard Adams har läst in sig på hur kaniner uppträder, både vildkaniner och tamkaniner, och skapat detta verk. Sedan har han gett de olika kaninerna egenskaper, som vi nog kan känna igen även bland oss människor. Vissa är ledare som de andra vill följa. Andra är härskare som får sin makt genom våld och terror. Där finns modiga kaniner, räddhågsna kaniner, kaniner som kanske inte är så modiga men som ställer upp när det gäller. Miljöbeskrivningarna är dessutom mycket bra, vilket får mig att se landskapet framför mig, även om jag inte har författarens kunskaper när det gäller den engelska floran.
Och just det ja! Kaniner är mjuka!

Boktriss Ä

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är Ä. Här måste jag fuska ordentligt.

Manlig: Jag tror inte det finns några mansnamn på Ä, så jag drar igång fuskandet direkt. I En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka bygger en stor del av bakgrunden till den manlige huvudpersonens förehavanden på att han är änkling.

Kvinnlig: Och med samma logik tar jag fram Ormen i Essex av Sarah Perry. Cora Seaborne är ung, har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra åt korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka. Men se det tänker hon verkligen inte göra.

Serie: I Kalle Anka medverkar hans tre systersöner (felaktigt kallade brorsöner) Knatte, Fnatte och Tjatte. De är ju ankungar, och ett annat ord för det är ällingar.

Veckans mening v. 24 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Lundens hjärta av Linda Edgarsson.

Kjoltyget dömde henne tilll en annan typ av bonde och gjorde livett mycket svårare för henne än vad det hade kunnat vara om hon fötts in i ett par byxor.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Alla syndare ska blöda av S.A. Cosby

Titel: Alla syndare ska blöda

Originalets titel: All the Sinners Bleed

Författare: S.A. Cosby

Förlag: Modernista (2023)

Antal sidor: 351

När Titus Crown efter tolv år inom FBI återvänder till Charon County för att ta hand om sin åldrande far och strulige yngre bror bestämmer han sig för att kandidera till sheriff. Ingen svart man har tidigare innehaft posten, och Titus vill göra skillnad.

På dagen ett år efter att han valts till sheriff skakas staden av en skolskjutning. En omtyckt lärare mördas av en före detta elev, och när Titus försöker ta kontroll över situationen och få pojken att ge upp avfyrar en av hans vicesheriffer ett dödligt skott.

Utredningen visar att pojken och den döde läraren delade en mörk, blodig hemlighet - och Titus konfronteras fullt ut med vad det innebär att som svart man bära polisuniform i den amerikanska södern.

Alla syndare ska blöda av den afroamerikanske författaren S.A. Cosby är en intressant, spännande och läsvärd roman, även om handlingen bitvis är mycket obehaglig. Man får inte vara alltför vämmelmagad.

Slaveriet är sedan länge avskaffat i USA och sedan 1960-talet får även svarta rösta i sydstaterna, men det betyder inte att rasismen är avskaffad. Här använder vita gärna ordet ni###r om de svarta. Boken handlar om bestialiska mord med rasistiska förtecken och det blir den svarte sheriffen Titus Crown som måste lösa fallet innan fler dödsoffer krävs. Ett arbete som medför en hög kostnad för honom personligen. Privatlivet blir lidande när han gräver allt djupare i mordfallen.

Cosby är en intressant författare. Jag har tidigare läst Asfaltsland av honom, och även där spelar afroamerikaner huvudrollerna. Det märks att författaren, förutom att vilja berätta en spännande kriminalhistoria även vill lyfta fram under vilka förhållanden många svarta i USA lever.

Det här är en bok som jag verkligen rekommenderar, men var beredd på att där finns en hel del mycket starka scener.

Dagens visdomsord 2024-06-12

Att skratta åt våra misstag kan förlänga våra liv. Att skratta åt någon annans kan förkorta dem. (Cullen Hightower)

Tisdagstrion: Tre böcker i samma typ av miljö

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat tre böcker i samma typ av miljö. Jag valde rymden. Här är min trio:

Hail Mary av Andy Weir. Den här SF-romanen är riktigt spännande, bara man accepterar att genren går utanför våra traditionella ramar. Att som Ryland Grace tvingas inse att stjärnan han ser utanför sin rymdfarkost inte är solen utan Tau Ceti, en stjärna 12 ljusår från vårt solsystem kan få vem som helst att förtvivla. Men inte vår hjälte. Steg för steg återvänder minnena och han inser att han helt enkelt måste hitta lösningen på problemet att solen är på väg att slockna. Det som ibland kan vara lite jobbigt för mig som läsare är att Andy Weir strösslar med vetenskapliga termer och matematiska problem. Jag har inte en aning om ifall det han skriver är korrekt eller om han hittar på alltsammans. Men det behöver jag egentligen inte veta. Det viktiga är att det verkar "rimligt" när Ryland Grace tar sig an problemen, försöker, misslyckas, och försöker igen. Boken är en verklig bladvändare. Jag bara måste få veta hur det går. Och den avslutande twisten är helt underbar!

I boken Nomadplaneten befinner vi oss ett sekel in i framtiden. Det är tidigt 2100-tal. Konflikter, global uppvärmning och ekonomiska kriser avlöser varandra, men när det ser som mörkast ut tänds en ny stjärna på himlen. Stjärnan visar sig vara en nomadplanet, en vandrande himlakropp på väg att korsa solsystemet. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?

Som sig bör utspelar sig större delen av händelserna i boken ombord på rymdskeppet Melchior och på nomadplaneten Gilead. Namnet Gilead som författaren valt som namn på planeten är för övrigt intressant. Flera personer i Gamla Testamentet bar namnet och det tros betyda "evig lycka".
Någon evig lycka är dock inte besättningens följeslagare. Konflikterna blir allt svårare och det blir snart uppenbart att man inte en lita på?
Expeditionen till Gilead tror jag inte är det enda som författaren vill berätta om. Då och då får vi glimtar av hur vår planet har förändrats under de hundra år som gått från idag. Klimatet har förändrats kraftigt och människor tvingas lämna länderna på södra halvklotet och söka sig allt längre norrut. Författaren är miljövetare och jag tror att han minst lika mycket har velat berätta om klimathotet som om rymdfärder. Vad förväntar vi oss att finna på en annan planet, när vi inte ens förmår ta hand om vår egen?

Nightflyers av George R.R. Martin. När en vetenskaplig expedition gör sig redo att söka efter en mytomspunnen utomjordisk ras är det bara skeppet Nightflyer som står tillgängligt. Besättningen består endast av kaptenen Royd Eris, som presenterar sig genom ett spöklikt hologram.
Kaptenens ovillighet att visa sig för forskarna är dock inte det enda som orsakar oro. Med i expeditionen finns en telepat som från första stund känner av en farlig närvaro. De är inte ensamma ombord på Nightflyer.
Endast forskaren Melantha Jhirl har nu möjlighet att lösa mysteriet. När allt fler oförklarliga händelser inträffar faller det på hennes bord att utreda om hotet är verkligt. Men först måste hon hålla sig vid liv.

Nightflyers är en riktigt spännande bok! I början är jag förvirrad, för det är många personer som presenteras på en gång och de har titlar som jag inte förstår. Här befinner vi oss lååångt fram i tiden, och givetvis har nya yrken uppstått.
Mysteriet med den spöklike kaptenen och det faktum att medlemmar av besättningen dör på ett märkligt sätt får mig att tänka på Agatha Christies Tio små negerpojkar, men den känslan går över. Här kämpar man mot något som ingen kunnat föreställa sig. Samtidigt närmar man sig kontakten med de varelser man så hett eftersträvat att få möta.
Boken är ovanligt kort. Endast 151 sidor och ett antal av dem upptas av David Palumbos spännande illustrationer. Författaren visar att det går att skapa spänning i en kortroman. Här blandas science fiction och psykologi. Resultatet blir riktigt bra. 

Boktriss Å

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är Å.

Manlig: I Bödlarnas profetia av Ricky Strandberg finns det i det inledande kapitlet med en Åke (utan efternamn) som dör under märkliga omständigheter.

Kvinnlig: Jag har inte läst Åse av Denise Rudberg, men där förekommer otvivelaktigt en kvinnlig karaktär som heter Åse.

Barn: I boken Aja baja, Alfons Åberg av Gunilla Bergström är huvudpersonen givetvis Alfons Åberg.

På ett ögonblick av Jo Callaghan

Titel: På ett ögonblick

Originalets titel: In the Blink of an Eye

Författare: Jo Callaghan

Förlag: Modernista (2023)

Antal sidor: 336

Var nittionde sekund försvinner en person, och kriminalintendent Kat Frank vet en del om förluster. Som änka och ensamstående mamma har hon lärt sig att lita på sin magkänsla, en egenskap hon har nytta av även i polissyrket. När Kat blir vald till ett pilotprogram där hon paras ihop med den tekniska landvinningen Lock - en AI som projiceras som ett hologram - ställs hennes instinkt och erfarenhet mot Locks logik.

Samarbetet är långt ifrån friktionsfritt, men snart sker ett genombrott i ett kallt fall gällande två försvunna personer, och Kat och Lock måste hitta ett sätt att förena sina olika egenskaper innan ytterligare människoliv förvandlas till offer i statistiken.

På ett ögonblick av Jo Callaghan känns väldigt rätt i tiden. Det talas ju en hel del idag om AI. Är den artificiella intelligensen ett hot eller en möjlighet. Kommer vi att behöva journalister, författare och musiker i framtiden, den dag vi inte längre kan skilja det som skapats av människor från det som AI har presterat? Den dagen kan vara nära.

De stormrika kommer att kunna bli ännu rikare när de kan bedriva företagsverksamhet utan att behöva ta hänsyn till personal och fackföreningar. AI kan arbeta dygnet runt varje dag i veckan utan paus. Vad händer med oss andra? Jag är orolig på riktigt.

Den här boken är i alla fall riktigt bra. När Kat går in i det här arbetet är hennes avsikt att visa att Lock är underlägsen när det gäller att lösa brott, men hon märker snart att hon kan ha nytta av honom. Han kan leta upp statistik och andra uppgifter på ett ögonblick. Däremot saknar han social kompetens och det är inte alltid så bra att ha med honom när man ska tala med en anhörig till någon som har försvunnit. 

Men ta nu och läs boken och få en inblick i en framtid som snart kan vara här!

På ett ögonblick är min fjärde  bok i utmaningen Boktolvan 2024.

Veckans mening v. 23 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Andnöd av Amy McCulloch.

Hon vaknade mitt i natten med brinnande huvudvärk - det kändes som att någon höll på att såga av hennes skalle på mitten.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Osebol av Marit Kapla

Titel: Osebol

Författare: Marit Kapla

Förlag: Teg Publishing (2019)

Antal sidor: 811

Osebol är en berättelse om vår tid. En litterär sensation från världens mittpunkt.

Osebol är en by vid Klarälven i norra Värmland. I boken möter läsaren så gott som alla byns vuxna invånare, intervjuade av Marit Kapla som sjäv är uppvuxen där.

Osebol är en säregen läsupplevelse som saknar motsvarighet. Intervjuerna har kokats ned till lyriska vittnesmål som går rakt in i hjärtat. Boken blir som ett slags prisma som kastar nytt ljus på livet. Det är färgsprakande, levande och lämnar ingen läsare oberörd.

Ovanstående beskrivning från förlaget av Marit Kaplas Osebol skriver jag gärna under på. Visst är detta en alldeles särskild bok.

När jag såg att den var på över 800 sidor höll jag på att ångra mig, men det står faktiskt bara några rader på varje sida. En enda intervjuperson kan vara redovisad på tio sidor, för det ska bara vara det i samtalet som hänger ihop som ska redovisas på en sida.

Detta är en bok jag skulle önska att alla statsråd och riksdagsmän läste, för den visar på konsekvenserna av en politik där samhällsfunktionerna sakta med säkert dras bort. Konsekvenserna av den politiken märks inte i Djursholm, men de märks i Osebol.

I kaosutmaning 2024 får denna bok svara mot punkt 2: Läs en författare, vars för- eller efternamn börjar på K.

Osebol är min tredje bok i utmaningen Boktolvan 2024.

Helgfrågan v. 23

Helgfråga från Mias bokhörna. Sommarens läsning är temat för dagen. Helgfrågan lyder:

Har du lagt upp någon TBR-hög inför sommaren?

Ja, det finns väl några böcker som jag planerar att läsa. Det kan alltid bli ändringar, men de här tror jag att jag kommer att läsa:

Människors mörker: två romaner om besatthet av Patricia Highsmith samlar två av författarens 1960-talsromaner i en volym. Mord för Annabelle och Piskan.
Jag har inte läst någon av dem, men nu har jag möjlighet att få läsa båda.

Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin är en bok jag är nyfiken på.

Den beskrivs som en rolig, bitsk och tänkvärd berättelse om att få en andra chans, om kärleken till böcker och kärlek mellan människor.

Lundens hjärta av Linda Edgarsson är den fristående uppföljaren till författarens debutroman Där vassen viker. Den utspelar sig i Småland i början av 1900-talet. Jag tyckte om Där vassen viker, så det ska bli intressant att få läsa den här romanen.

Skinn av Sara Strömberg. Denna kriminalroman är tredje delen i serien om antihjälten Vera Bergström. De tidigare böckerna heter Sly och Skred.

Omslagsonsdag v. 23: Sommarläsning 2024

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Vi vänder blicken mot sommaren, som väl har börjat även om det har blivit svalare och regnigare. Men regn hör ju också sommaren till. Temat är sommarläsning 2024. Min favorit bland omslagen får bli Människors mörker, därför att omslaget och titeln harmonierar så väl. Här är mina omslag: