Styr din plog över de dödas ben

Titel: Styr din plog över de dödas ben
Originalets titel: Prowadz Swój Pług Przez Kosci Umarłych
Författare: Olga Tokarczuk
Förlag: Bonnier Pocket (2020)
Antal sidor: 259

Det är vinternatt och snön faller tät. Janina Duszejkos hus är ett av få bebodda i den lilla byn på den polska landsbygden. Tidigare arbetade Janina som lärare, numera ägnar hon dagarna åt att översätta William Blake, studera astrologi och se efter välbärgade Warszawabors sommarställen. Hon betraktas som en ensling, som föredrar rådjurens och vildsvinens sällskap framför människornas.
Den här natten inträffar den första av en rad allt märkligare händelser i Janinas avlägsna hörn av världen. Grannen Storfot hittas dör. Snart följer fler offer. Den lokala polisen famlar, och Janina inser att hon måste ta utredningen i egna händer. Bara hon verkar kunna tyda spåren.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk liknar nog inget annat jag har läst. Och det ska det kanske inte, när det är en bok av en nobelpristagare.

Vi följer den märkliga Janina Duszejko, som upprörs över att djur dödas. Att någon kan skjuta ett rådjur är något som hon inte kan förstå. Men det mesta som händer här i världen är förutbestämt enligt henne. Hon undersöker hur planeterna och stjärnorna förhåller sig till varandra och kan där se hur en människas liv kommer att bli och även hur hon kommer att dö.

När ett antal märkliga dödsfall sker i trakten har Janina snart kommit på vad som ligger bakom. Hon använder inte bara astrologin utan ser även att det finns djurspår där någon har mördats. Eftersom de döda är jägare och pälshandlare har hon snart bilden klar för sig. Det är djuren som hämnas. Hon skriver till polismyndigheten och berättar vad hon kommit fram till, men ingen vill tro henne.

Som en parallell berättelse följer vi hur Janina och en god vän till henne översätter William Blakes verk och varje kapitel börjar med ett kort Blakecitat. Om jag förstod allt rätt är även bokens titel ett citat från ett av Blakes verk.

I boken finns ett antal ledtrådar som ger svaret på vad som har hänt de döda männen, men det är nog fler än jag som inte lagt märke till dem förrän författaren ger oss upplösningen.

Boken är faktiskt riktigt underhållande, vilket jag inte hade förväntat mig. Språket är mycket bra, och detta kan översättaren Jan Henrik Swahn ta åt sig äran av. En hel del idiomatiska uttryck dyker upp, och jag blir lite nyfiken på vad den polska förlagan säger.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 15: Läs en bok/författare från Östeuropa/Sydeuropa.

Kvinnliga nobelpristagare i litteratur

Jag har deltagit i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Jag hann med 10 av dem och klarade sålunda inte utmaningen. Dock har jag för avsikt att under 2018 läsa de 4 som återstår.

1. Selma Lagerlöf
2. Grazia Deledda
3. Sigrid Undset
4. Pearl Buck
5. Gabriela Mistral
6. Nelly Sachs
7. Nadine Gordimer
8. Toni Morrison
9. Wislawa Szymborska
10. Doris Lessing

De som återstår är Elfriede Jelinek, Herta Müller, Alice Munro och Svetlana Aleksijevitj.

Det femte barnet (igen)

Det femte barnet av Doris Lessing är inte en bok som jag läst nu. Att jag tar fram den på årets sista dag är att jag har deltagit i en utmaning om att läsa de kvinnliga nobelpristagarna i litteratur senast denna dag.

Det femte barnet av Doris Lessing är en fascinerande, men samtidigt skrämmande, bok. David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när man är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Jag deltar som sagt i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur. Lessing var den elfte kvinnan att få nobelpriset i litteratur och den tionde som jag prickar av på listan. Hon fick priset 2007.

Dikter 1945-2002

Titel: Dikter 1945-2002
Författare Wislawa Szymborska
Översättare: Anders Bodegård
Förlag: FIB:s lyrikklubb (2003)
Antal sidor: 372

Dikter recenserar jag inte. Jag saknar helt kompetensen att göra det. Speciellt svårt är det med översatta diktsamlingar. Hur ska jag kunna veta om översättaren har lyckats fånga poetens känslor?

Nobelpristagaren Wislawa Szymborska har skrivit dikterna i denna diktsamling - Dikter 1945-2002. Många gånger har jag svårt att förstå dem, men det behöver inte vara poetens fel vill jag understryka.

I brist på djupare analys från min sida väljer jag att citera en dikt, där Wislawa Szymborska har sammanfattat sin gärning. Den heter Gravsten:

Här vilar en upphovskvinna till ett antal dikter.
Att kommentera var en av hennes plikter.
Evig vila har nu liket fått i jorden
fastän det knåpat så ensamt med ord
En uggla, en ramsa, är allt efter döden.
Vandrare, ta fram elektroniska hjärnan,
och fast hon inte var någon stjärna,
begrunda en stund Szymborskas öde.

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Morrison är den nionde så jag lär inte hinna klart. Szymborska fick nobelpriset i litteratur 1996.

En välsignelse

Titel: En välsignelse
Originalets titel: A Mercy
Författare: Toni Morrison
Förlag: Forum (2009)
Antal sidor: 157

En välsignelse av nobelpristagaren Toni Morrison kan ses som prologen till hennes prisbelönta roman Älskade. Den utspelar sig 200 år tidigare i 1600-talets Amerika.

Jacob Vaark äger en liten farm i norra Virginia och är också agent för Västindiska kompaniet. Trots att han avskyr handeln med människor tar han en liten slavflicka som delbetalning för en skuld av en portugisisk tobakshandlare. Det är Florens, med "händer som en slav och fötter som en fin portugisisk", som fått lära sig läsa och skriva och kan vara till nytta på hans gård. Där finns också hans hustru Rebekka, indiankvinnan Lina och det förvirrade flicka som kallas Sorg.

Detta är en tämligen kort roman, och den är annorlunda i sin uppbyggnad än de flesta andra böcker jag har läst. När jag börjar på ett kapitel får jag ibland fundera på vem det är som berättar. Perspektiven skiftar hela tiden.

Slaveriet börjar institutionaliseras, men det finns ändå fria svarta män. Svarta som kan få lön för sitt arbete. Men visst är rasismen tydlig. Rebekka vill att Lina följer med henne till kyrkan, men indiankvinnan får inte följa med in. Att svarta inte har någon plats i Himmelriket är självklart.

Det är svårt att se vem som är bokens huvudperson, men Florens' öde är ändå betydelsefullt. Det är hennes mor som driver på att Vaark ska ta flickan som delbetalning för en skuld. Hur kan en mor göra så. Är modern så kärlekslös, eller är det tvärtom? Kanske är det an act of mercy. Originalets titel A Mercy har översatts till En välsignelse. Jag undrar om inte barmhärtighet hade varit en bättre översättning än välsignelse. Inte förrän i slutet av boken låter författarinnan oss förstå skälet till moderns agerande. Det är en barmhärtighetsgärning som får oanade konsekvenser.

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Morrison är den åttonde så jag ligger fortfarande lite efter. Morrison fick nobelpriset i litteratur 1993.

Julys folk

Titel: Julys folk
Originalets titel: July's people (1981)
Författare: Nadine Gordimer
Förlag: Bonniers (1991)
Antal sidor: 205

Den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers roman Julys folk är en mycket speciell bok och den torde inte ha mottagits positivt av hennes hemlands styresmän. Boken kom ut under apartheidsystemets dagar och handlar om ett tänkt inbördeskrig som just brutit ut.

Läsaren får inte veta så mycket om hur striderna går, men det finns anledning anta att regimen är på väg att falla och att de svarta med stöd av bland andra ryssar och kubaner kommer att gå segrande ur kriget.

En vit familj har flytt från sitt hem tillsammans med sin svarte tjänare. Tjänaren July tar med dem till sin egen hemby. Hur ska en vit familj klara sig i den lilla byn, när det inte bara är att gå till en affär och köpa allt vad de kan tänkas behöva? Steg för steg märker de också hur maktförhållandena förändras. I de svartas by är den vita familjen inte längre herrar.

Ett mycket intressant perspektiv tycker jag. De vita i Sydafrika bör nog vara tacksamma över att övergången från apartheidsystemet till demokrati gick fredligt tillväga och att den kloke Nelson Mandela inte försökte hämnas på de forna herrarna.

Det enda som stör mig i boken är att den på något vis saknar början och slut. Den vita familjen och July har redan kommit till den byn när boken börjar och när texten är slut på sista sidan vänder jag förvånat blad för att få veta hur det går, men Gordimer låter mig sväva i ovisshet. Icke förty är det en bra bok, om än dramaturgiskt annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid.

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Gordimer är den sjunde så jag ligger lite efter. Gordimer fick nobelpriset i litteratur 1991.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 4: En bok från Afrika.

Den store anonyme

Titel: Den store anonyme
Författare: Nelly Sachs
Förlag: Ersatz (2010)
Antal sidor: 176

Jag har nu läst Den store anonyme av Nelly Sachs, men känner tveksamhet om författarinnan kände till boken. Den är ett urval tidigare okända delvis självbiografiska texter. Hade jag insett detta från början, så hade jag nog valt något annat från biblioteket. En del av texterna är skrivna när hon var intagen på Beckomberga, vilket kan förklara varför de är så märkliga.

Men det är nog inte hela förklaringen. Det fanns en period när det var högsta mode att skriva "svåra" dikter, otillgängliga för de flesta som inte tillhörde den lilla gruppen som skrev dem.

Varför var det då nödvändigt för mig att läsa en bok av Nelly Sachs? Jo, jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Sachs är den sjätte. Hon erhöll nobelpriset i litteratur 1966.

Dikter

Titel: Dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg
Författare: Gabriela Mistral
Förlag: P. A. Norstedt & Söner (1945)
Antal sidor: 87

Det dräller inte direkt av svenska översättningar av Gabriela Mistrals verk, men biblioteket i Vålberg lyckades i alla fall beställa hem Dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg.

Den här boken trycktes 1945. Gabriela Mistral fick Nobelpriset i litteratur 1945. Hjalmar Gullberg var ledamot av Svenska Akademien. Hmm, kan det finnas något samband?

Det är lite svårt för mig att säga något om Gabriela Mistrals dikter, eftersom jag endast tar del av dem genom någon annans tolkning. Visserligen kan man ju läsa många böcker som är översatta från ett annat språk, men en tolkad dikt blir något annat.

Emellertid finns det även med prosadikter, vilka jag tycker är lättare att ta till sig. Gabriela Mistral var en speciell person på många sätt. Hennes älskade tog livet av sig i ung ålder, och hon tycks därefter ha levat ensam. I vart fall fick hon inga barn, vilket nog var en sorg för henne. Istället hennes elever (hon var lärare) hennes barn. Hon skrev dessutom om moderskapet. Bland hennes dikter på prosa har ingen blivit mer känd än Mödrarnas sånger. Den första prosadikten i den samlingen heter "Han har kysst mig":

Han har kysst mig och jag är redan en annan: en annan genom bultandet som fördubblar bultandet i mina ådror och genom andedräkten som är förnimbar i min egen andedräkt. Mitt sköte har blivit lika ädelt som mitt hjärta...
Och jag finner till och med i min anda en ånga av blommor: allt genom denne som vilar i mitt innersta ljuvligt som daggen på gräset!

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Mistral är den femte. Hon erhöll som sagt nobelpriset i litteratur 1945.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 6: En bok från Amerika.

Pion

Titel: Pion
Originalets titel: Peony
Författare: Pearl Buck
Förlag: Albert Bonniers Förlag (1978)
Antal sidor: 293

Pion av Pearl Buck är en bok som jag tyckte om att läsa. Kanske för att den var så annorlunda. Den utspelar sig i Kina på 1800-talet. Där bor judar, som blivit uppskattade samhällsmedborgare. I en av dessa familjer lever den unga vackra slavinnan Pion. Familjen köpte henne när hon var liten som sällskap åt sonen David.

Davids mor vill absolut att han ska gifta sig med en judisk flicka. Den judiska renheten måste bevaras. Davids far Esra är dock halvkines.

Pion älskar David och är beredd att offra allt för honom. Samtidigt har jag lite svårt för att bara se det positiva i henne. Hon är självuppoffrande, men samtidigt intrigant. Genom hennes agerande omöjliggörs äktenskapet mellan David och Lea, och David gifter sig istället med en kinesiska.

Det som jag kanske tycker är mest fascinerande är tanken som framförs i boken att den judiska församlingen i den kinesiska staden går under, inte på grund av förtryck utan därför att kineserna är alltför vänliga mot judarna.

I västerlandet förföljs judarna, vilket gör att de hamnar utanför majoritetssamhället, vilket också gör att de behåller sin särart. Kineserna känner däremot inte till någon antisemitism. De gifter gärna bort sina döttrar till judiska män. Efter några generationer finns inga judar kvar. De har blivit kineser.

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Buck är den fjärde. Hon erhöll nobelpriset i litteratur 1938.

I Kaosutmaningen får den här boken svara mot punkt 11: En bok med något rött i omslaget.

Brudkronan

Titel: Brudkronan
Originalets titel: Kransen
Författare: Sigrid Undset
Förlag: Norstedts (1987)
Antal sidor: 222

Brudkronan av nobelpristagaren Sigrid Undset är första delen i trilogin om Kristin Lavransdotter. Jag vet att en del behandlar trilogin som en tegelsten med en roman, men de gavs från början ut i tre delar. Handlingen utspelar sig i 1300-talets Norge.
I den här delen får vi följa den unga Kristin Lavransdotter, som blivit trolovad med en man som hennes far valt åt henne. Där kunde historien ha slutat, men det blir inte en stor kärleksroman om där inte finns svartsjuka, otrohet och dramatik.
Kristin förälskar sig i Erlend Nikulausson, och trots att Kristin får tillbringa ett år i kloster, lyckas de båda träffas.
En svår skam skulle det innebära för Kristin om någon fick veta det. Men är hon verkligen den enda som låtit lustan ta överhanden?
Och är Kristin värdig att bära den gyllene brudkronan?
Det här är stor kärlekslitteratur. Förvisso kan den kännas ålderdomlig, inte minst på grund av att översättningen nog är 90 år gammal, men Romeo och Julia på 1600-talsengelska håller ju fortfarande!

Jag deltar i en utmaning som går ut på att från november 2016 till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och Undset är den tredje. Hon erhöll nobelpriset i litteratur 1928.

I Kaosutmaningen får den här boken svara mot punkt 9: En bok med en tonårig huvudperson

Grazia Deledda

När jag anmälde mig till Kokos utmaning att läsa alla kvinnliga nobelpristagare i litteratur (de är bara 14 stycken) så angavs möjligheten att få använda en bok man redan läst. Eftersom jag nyligen läst Grazia Deleddas bok Elias Portolu, återanvänder jag det jag skrev då. Romanen skrevs 1903 och Grazia Deledda tilldelades nobelpriset 1926.

Romanen utspelar sig på Sardinien och huvudperson är just denne Elias Portolu. En ung man som nyligen släppts ut ur fängelset. Vi får aldrig veta vilket brott han begått, men det tycks inte vara viktigt. Alla i hans familj och familjens vänner är enbart glada över att han kommit tillbaka. Fängelsevistelsen tycks ses som ett litet oturligt missöde.

Tanken är att han ska arbeta som herde som de övriga männen i familjen, och så blir det till en början. Allt går sin gilla gång, men så presenteras Elias för broderns fästmö, den vackra Maddalena, och han blir djupt förälskad. Hans känslor är besvarade, men han kan väl inte ha sådana tankar om sin brors tillkommande?

Boken handlar om hur Elias brottas med sina känslor. Han försöker låta bli att tänka på Maddalena, men det är omöjligt. Hela tiden dyker hon upp i hans tankar. Han ber andra om råd, men kan aldrig bestämma sig för att följa dem. Det är framför allt hans tvehågsenhet som gör att han blir allt olyckligare.

Mina känslor för boken efter att jag läst den är blandade. Det är en fin och välskriven bok och jag tyckte om att läsa den. Samtidigt kan jag bli helt tokig på Elias. Jag skulle flera gånger ha velat skaka om honom för att få honom att fatta rätt beslut. Samtidigt är jag inte säker på att jag själv skulle ha handlat bättre. Boken igenom tänker jag på en kvinna som aldrig blev min därför att jag var alltför tvehågsen och min rädsla att göra någon illa gjorde att jag miste henne.

Löwensköldska ringen

Titel: Löwensköldska ringen
Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Bonniers (1984) (Romanen kom 1925)
Antal sidor: 95

Det är möjligt att jag har läst den för länge sedan, men i så fall hade jag glömt handlingen. Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf. Boken på bilden till vänster är inte den utgåva jag har läst. Jag har en samlingsvolym på ett tiotal band med verk av Lagerlöf.

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig som deltagare i en utmaning som går ut på att fram till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och då är det väl lika bra att börja med den första. Selma Lagerlöf erhöll nobelpriset 1909.

Löwensköldska ringen anknyter till gammal berättartradition. Man sitter tillsammans och kurar skymning och berättar historier. Det här är faktiskt en spökhistoria.

General Bengt Löwensköld har tjänstgjort i Karl XII:s armé. Han har fått en mycket dyrbar signetring, som får följa honom i graven. Ringen blir dock stulen, vilket givetvis inte ger generalen någon ro, utan han går igen på sitt gods och söker efter ringen.

I Kaosutmaningen får den här boken svara mot punkt 35: En bok som börjar på L.

Kvinnliga Nobelpristagare

Mot bättre vetande har jag anmält mig till Kokos läsutmaning. Innan 2017 har gått till ända ska man ha läst något av samtliga kvinnliga nobelpristagare i litteratur. De är förvisso bara 14 stycken, så det skulle kunna vara en i månaden om man räknar från november i år. Vilka är då dessa 14 kvinnliga nobelpristagare? Här är en lista:

• 1909 Selma Lagerlöf
• 1926 Grazia Deledda
• 1928 Sigrid Undset
• 1938 Pearl Buck
• 1945 Gabriela Mistral
• 1966 Nelly Sachs
• 1991 Nadine Gordimer
• 1993 Tony Morrison
• 1996 Wislawa Szymborska
• 2004 Elfriede Jelinek
• 2007 Doris Lessing
• 2009 Herta Müller
• 2013 Alice Munro
• 2015 Svetlana Alexievich

Redan nu känner jag att det blir svettigt. Som tur är, så är det tillåtet att använda sig av böcker man redan läst av de respektive författarna, vilket gör det lite lättare. Jag har åtminstone läst böcker av tre av dessa författarinnor.