Helgfrågan v. 9

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har märkt att en del bloggare bara slutat att blogga, vilket hon tycker är tråkigt. Helgfrågan lyder:

Varför tror du många slutar blogga?

Bonusfråga: Ett tips på en bra bokblogg!

Ja, varför gör de så? Ibland upphör bara bloggandet, utan någon förklaring. Ibland vet jag att det har att göra med att bloggaren blivit sjuk eller att stressen i livet gör att man måste ta en paus med många saker. Jag vet en bloggare som slutade tvärt när hennes make avled. Andra gånger kan det väl vara så att bloggaren bytt medium, från blogg till FB eller Instagram. Men sedan kanske man helt enkelt har fått andra intressen. Detta gäller kanske framför allt yngre bloggare. Det som gör att jag fortfarande tycker det är roligt är att man får kontakt med en massa olika bokbloggare. Om jag inte fick några besök på bloggen skulle jag kanske lägga av.

Tips på en bra bokblogg? Egentligen tvekar jag inför att framhålla någon framför andra. Bloggarna är så olika och kompletterar varandra. Någon blogg handlar mest om deckare, medan en annan handlar om barnböcker. Den ena är då inte bättre än den andra, utan det handlar om tycke och smak. Det är inte så lätt att sticka ut. En som jag tycker gör det är Vargnatts bokhylla, för hon har ofta som filmsnuttar med sig själv, där hon berättar om böcker utifrån olika perspektiv.

Kaffe!

Omslagsonsdag vecka 9

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat träd och skog. Jag tänkte genast på Det växte ett träd i Brooklyn, men kunde konstatera att det inte fanns något träd på omslaget. Här är i alla fall några:

Dagens visdomsord 2019-02-27

Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den. (Konfucius)

Title Booktag

Jag tittade in på Vargnatts bokhylla och hittade den här uppgiften med rubriken Title Booktag. Nån video lägger jag inte upp, utan svarar direkt i detta blogginlägg.

1. Den längsta boktiteln du äger
Jesus sista ord på korset var inte "Härifrån ser man hela Mariannelund" av Jonas Gardell
2. Den kortaste boktiteln du äger
ru av Kim Thúy
3. En boktitel som inte har någonting med själva innehållet av boken att göra
När klockan slår fem av Denise Rudberg
4. En boktitel som passar perfekt med själva innehållet av boken
Utvandrarna av Vilhelm Moberg
5. En boktitel du irriterar dig på
Fru Petrovas sko. En rysk spiontragedi i 50-talets Australien av Wilhelm Agrell. (Men för h-e! Varför blanda in en sko i titeln?!)
6. Gör en egen boktitel av böcker du äger
Kärleken kommer, kärleken går när klockan slår fem 1793

En smakebit på söndag - Mengele Zoo

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Mengele Zoo och är skriven av Gert Nygårdshaug. Den utsågs till tidernas bästa norska bok i en omröstning anordnad 2007 av norsk radio och tv (NRK) och tidningen Dagbladet.

Fattigpojken Mino föddes i regnskogen. Han är fjärilsfångare och älskar djungelns mångfald av liv. Samtidigt som Mino samlar fjärilar ser han djungeln ödeläggas av multinationella bolag. En dag drabbar katastrofen även hans hemby, och Mino befinner sig plötsligt i centrum av de stora regnskogarnas tragedi. Nu förvandlas han till en oförsonligt hämndlysten krigare. I spetsen för den ökända Mariposagruppen drar han ut i världen och sprider terror och skräck.

Smakbiten är hämtad från sidorna 32-33:

En dag när Mino strövade omkring djupt inne i djungeln på stigar bara han kände, på jakt efter de allra sällsyntaste fjärilarna, slogs han av en tanke som var så stor och skrämmande att han genast måste sätta sig på en nedfallen jättegren från kronan av ett metadorträd.
Tanken var denna: Svinet Cabura och D.T. Star var goda vänner. De måste ha känt varandra länge. Troligen hade Cabura berättat för D.T. Star att det fanns olja i jorden precis vid deras by. Svinet Cabura var därför skyldig till den olycka som var i färd med att drabba byn. Han hade dessutom makt över alla andra armeros som terroriserade byborna. Svinet Cabura var en mördare. Svinet Cabura tänkte ödelägga hela byn. Därför måste svinet Cabura dödas.
Där och då, på en gren långt inne i djungeln, medan en armé av saubamyror marscherade rätt över hans vänstra fot och en cerrillo, ett navelsvin, hördes snörvla i buskarna intill, samtidigt som en serpicofjäril märkligt nog satte sig alldeles invid bleckburken med etylacetat han hade ställt ifrån sig på marken, fattade tioåringen Mino Aquiles Portoguesa ett mycket viktigt beslut. Han skulle döda svinet sergeant Felipe Cabura.
När han tänkt denna tanke och fattat sitt beslut vände han sig med ett leende mot trädkronornas ljusspel högt ovanför, lyfte försiktigt sin håv och fångade elegant den sällsynta serpicofjärilen.

Helgfrågan v. 8

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har haft fullt upp med olika kalas, så hon kör med en enkel fråga den här gången. Helgfrågan lyder:

Vad läser du nu?

Bonusfråga: Vad ser du fram emot i vår?

Jag läste klart Världarnas krig av H.G. Wells i morse, så nu ska jag börja på en ny bok. Det blir Mengele Zoo av den norske författaren Gert Nygårdshaug. Jag känner inte till något om författaren, men jag fick den för ett tag sen som recensionsex, så nu är det dags att jag tar tag i den.

Efter en vecka med lite värme och mycket töande, så kom det idag rejält med snö. Det jag framför allt ser fram mot i vår är själva våren. Jag vill att snön smälter undan, att temperaturen stiger och att vitsipporna ska blomma.

Världarnas krig

Titel: Världarnas krig
Originalets titel: The War of the Worlds
Författare: H.G. Wells
Förlag: Natur och Kultur (1952)
Antal sidor: 212

Världarnas krig  är skriven av H. G. Wells. Jag har lånat den på biblioteket och den har inget omslag. Bilden på boken har jag hämtat från nätet. Originalet utkom 1898.

H. G. Wells chockade världen med sina fasansfulla marsianska varelser som invaderade jorden och satte skräck i invånarna i England. Med naiv förvåning och nyfikenhet närmar sig människorna i den lilla staden Woking de främmande cylindrar som landat i landskapet då helt ovetandes om den förödelse som skulle komma.

Det här var en bok som var intressant att läsa. Inte minst därför att jag, liksom de flesta andra, hört talas om hur Orson Welles skrämde slag på amerikaner när han läste boken i radio 1938. 

Boken är skriven i jagform. Vi följer hela händelseutvecklingen via en författare, som föreställs ha skrivit en redogörelse för sina egna upplevelser. Runt omkring honom förstörs städer och byar och människorna dödas. Marsianerna är betydligt intelligentare än människorna och betraktar antagligen jordborna som underlägsna djur, som man inte behöver visa någon hänsyn mot. Kanske på samma sätt som européer har betraktat afrikaner och indianer när man koloniserat deras länder. Eller troligen ännu värre.

Det är England som attackerats och militären förmår inte stoppa inkräktarna. Efter några dagar tvingas den brittiska regeringen uppmana londonborna att överge sin stad. Skaror av flyktingar beger sig iväg och tvingas plundra bostäder och affärer i jakten efter mat.

Vad borde vi göra om utomjordingar närmar sig vår planet? Välkomna dem? Eller göra vårt bästa för att döda dem? Om vi ser på vår egen historia, så har vi inte behandlat dem vi betraktat som underlägsna med vänlighet, hänsyn och barmhärtighet. Istället har vi förslavat folk eller till och med utrotat dem. Varför skulle en utomjordisk civilisation vara bättre än vi?

Jag tycker att boken Världarnas krig är tankeväckande. Och fascinerande att H.G. Wells och Jules Verne var sådana pionjärer när det gällde att föreställa sig rymdresor. SF-författare långt innan den genren var etablerad.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 7: Läs en SF-bok.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Världarnas krig var min februariklassiker.

Omslagsonsdag vecka 8: Trappor

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat trappor. Jag fick chansen att ta med en av mina egna böcker, och det är alltid kul. Men temat var svårt, så här är bara några förslag på omslag:

Dagens visdomsord 2019-02-20

Våren är den härliga tid då alla skyndar sig ut i det fria för att få andas nya friska avgaser. (Carlo Manzoni)

En smakebit på söndag - Världarnas krig

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Världarnas krig och är skriven av H. G. Wells. Jag har lånat den på biblioteket och den har inget omslag. Bilden på boken har jag hämtat från nätet.

H. G. Wells chockade världen med sina fasansfulla marsianska varelser som invaderade jorden och satte skräck i invånarna i England. Med naiv förvåning och nyfikenhet närmar sig människorna i den lilla staden Woking de främmande cylindrar som landat i landskapet då helt ovetandes om den förödelse som skulle komma.

Smakbiten är hämtad från sidorna 28-29:

Den som aldrig sett en levande marsinvånare kan knappast föreställa sig hur fasansfulla de ser ut. Den egendomliga v-formade munnen med dess spetsiga överläpp, frånvaron av ögonbryn, frånvaron av haka under den kilformiga underläppen, den ständigt skälvande munnen, de medusaliknande tentaklerna, lungornas mödosamma andning i den främmande luften, de otympliga rörelserna, som beror på mordens starkare dragningskraft, och framför allt de egendomligt intensiva, lysande ögonen - allt detta ingav en känsla av illamående. Det var någonting svampartat över den oljiga bruna huden och en klumpiga målmedvetenhet över deras långsamma rörelser som var outsägligt hemsk. Redan vid den första anblicken greps jag av avsmak och fasa.

Väggen

Titel: Väggen
Originalets titel: Die Wand
Författare: Marlen Haushofer
Förlag: Alba (1989)
Antal sidor: 230

I Marlen Haushofers roman Väggen blir en kvinna inbjuden av vänner att följe med till deras jaktstuga. När de kommit fram beger sig dessa till värdshuset i byn men återvänder inte som avtalat. Kvinnan blir orolig och går ut för att leta efter dem. Omgivningarna ser som som de alltid gjort: dalen, skogen och alpängarna ligger där oförändrade. Men innan hon kommer fram till byn stöter hon mot en osynlig, ogenomtränglig vägg, genom vilken hon ser att alla levande varelser på andra sidan är döda. Isolerad från omvärlden, med några djur som enda sällskap, tvingas kvinnan inrikta alla sina krafter på att överleva och börjar ett slags Robinson Crusoe-liv i skogen. Trots den absurda och fasansfulla situationen upplever hon stunder av frid och harmoni. Hon får tillfälle att fundera över sitt förhållande till naturen, till sig själv och till livet och döden.

Det här är en bra bok. Det vill jag gärna säga. Men hur i all världen kommer man på att skriva en sådan här roman? Ett Robinson Crusoe-liv skriver förlaget. Jag kommer även att tänka på Ensam på Mars. En människa måste finna sätt att överleva i sin ensamhet.
I Haushofers roman får man aldrig veta vad kvinnan heter. Det saknar betydelse. Hon är den sista människan. Eller är hon det? I boken beskrivs hennes tunga slit med att skaffa ved och att odla potatis och bönor för sin överlevnad. Ibland får hon ta geväret och skjuta en hjort för att skaffa kött åt sig själv, hunden Lo och katterna. 
Hela boken är en beskrivning av livet i dalen, som kvinnan själv skriver på de papper hon hittat i jaktstugan. Hon berättat om det eviga slitet och hur hon känner sig tvungen att överleva för djurens skull. Hade hon inte haft dem att ta hand om, skulle hon kanske ha gett upp.
Ibland blir boken lite långtråkig, eftersom den kan finnas en gräns för hur jag som läsare ska kunna intressera mig för en kossas liv eller engagera mig i döda kattungar. Och när jag för femtielfte gången läser om någon som dricker mjölk känner jag för att kasta boken i min egen vägg.
Men egentligen är det inte det långsamma, stundtals enahanda, livet i jaktstugan och på sätern som är bokens behållning. Istället är det den namnlösa kvinnans tankar i sin ensamhet som ger boken liv. Hon måste anstränga sig för att hålla borta tankarna kring det liv som varit. Hon inser att hennes barn är döda, tillsammans med alla andra människor och djur på andra sidan väggen, men vi får ändå veta hennes tankar om livet som en gång varit. Ett stressigt liv utan innehåll. Nu har hennes liv fått en mening på grund av kampen för djurens överlevnad.
Sammanfattningsvis är det en läsvärd bok, trots att tempot i boken är lågt och händelserna få.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 2. Läs en bok som är en dystopi.

Helgfrågan v. 7

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia fyller år på söndag, och tankarna kretsar idag kring presenter och födelsedagsmat. Helgfrågan lyder:

Vad har du på din önskelista?

Bonusfråga: Har du någon favoritmeny?

Jag har vad som väl kan betraktas som en "stor" födelsedag om ett par månader, närmare bestämt på skärtorsdagen, så det kanske blir några presenter. Men jag har faktiskt inte en aning om vad jag ska önska mig. En bättre ekonomi vore trevligt, men det är det nog ingen som har med sig.

Det där med mat ja. Jag är ju en sån som gillar vanlig husmanskost, så om jag fick bestämma helt själv så skulle det serveras ärtsoppa och varm punsch, samt pannkaka till efterrätt. Men jag misstänker att det finns någon annan i hushållet som inte tycker att det passar på min födelsedag. Jag fixade i alla fall just den menyn förra helgen, och det var sååå gott! Jag måste verkligen se till att vi äter ärtsoppa oftare.

Omslagsonsdag vecka 7: Blommor

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat blommor. Jag trodde det skulle vara lätt, men pyttsan. Inte alls enkelt. När det gäller Hummelhonung är jag osäker på om humlan befinner sig i en stor blomma, eller om hon badar i honung. Här är i alla fall några förslag på omslag:

Dagens visdomsord 2019-02-13

Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det fordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som har framgång. (Oscar Wilde)

Ny ledamot i Svenska Akademien

Svenska Akademien har, med Konungens medgivande, utsett den finlandssvenska poeten Tua Forsström till ny ledamot på stol nummer 18. Hon efterträder Katarina Frostensson.

Det tycker jag var ett riktigt trevligt val. Inte för att jag vet ett dugg om Tua Forsström och hennes diktning. Det jag tycker är så roligt är att man valt en finlandssvensk. Vi har en tendens att glömma bort de svenskspråkiga i det land som en gång var vår östra rikshalva.

Det fanns 2016 290000 personer i Finland som hade svenska som modersmål. Men när en finlandssvensk besöker Sverige får han eller hon höra: "Så bra svenska du talar!"

Veckoutmaning: Bryt ihop och kom igen

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Den här gången är temat att bryta ihop och komma igen. Fanny skriver: Den här veckan bryter vi ihop och vi kommer(förhoppningsvis) igen. Inom kulturen är det inte ovanligt att den där punkten som vi når när kraften tar slut, tålamodet tryter och lugnet är som bortblåst är bokens eller filmens vändpunkt.

Kulturen fylls av oförglömliga, otroliga, förutbestämda, obegripliga och alldeles fruktansvärda eller fantastiska mentala sammanbrott, psykiska kollapser, men också kamp, jävlar-anammar och pånyttfödelse.

Denna vecka vill vi att du lyfter fram dessa - de oförglömliga "Bryt ihop och kom igen-historierna". Tänk litteratur, tänk teater, film, serier eller vad du nu kan hitta på.

Då väljer jag boken Gatukatten Bob, som beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.
James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.

En smakebit på söndag - Väggen

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Väggen och är skriven av Marlen Haushofer. Jag köpte den efter att ha sett den omnämnd på flera bokbloggar, men sedan glömde jag bort den. Och nu hittade jag den i bokhyllan.

En kvinna blir inbjuden av vänner att följe med till deras jaktstuga. När de kommit fram beger sig dessa till värdshuset i byn men återvänder inte som avtalat. Kvinnan blir orolig och går ut för att leta efter dem. Omgivningarna ser som som de alltid gjort: dalen, skogen och alpängarna ligger där oförändrade. Men innan hon kommer fram till byn stöter hon mot en osynlig, ogenomtränglig vägg, genom vilken hon ser att alla levande varelser på andra sidan är döda. Isolerad från omvärlden, med några djur som enda sällskap, tvingas kvinnan inrikta alla sina krafter på att överleva och börjar ett slags Robinson Crusoe-liv i skogen. Trots den absurda och fasansfulla situationen upplever hon stunder av frid och harmoni. Hon får tillfälle att fundera över sitt förhållande till naturen, till sig själv och till livet och döden.

Smakbiten är hämtad från sidan 34:

Men ännu mycket senare, då så gott som allt hopp hade slocknat hos mig, kunde jag likväl inte tro att också mina barn var döda, i varje fall inte döda på samma sätt som den gamle mannen vid brunnen och kvinnan på förstukvisten.
När jag idag tänker på mina barn ser jag dem alltid som femåringar, och det är som om de redan då hade vandrat ut ur mitt liv. Antagligen börjar alla barn vid den åldern avlägsna sig ur sina föräldrars liv och förvandlas långsamt till främmande matgäster. Men allt sker så omärkligt att man nästan inte uppfattar det. Det fanns visserligen ögonblick då denna ohyggliga möjlighet gick upp för mig, men som alla andra mödrar förträngde jag ofördröjligen tanken. Jag måste ju leva, och vilka mödrar kunde leva om de gjorde denna process klar för sig?

Bokbloggsjerka 8-11 februari 2019

Bokbloggsjerka i regi av Annikas Litteratur- och kulturblogg med en fråga att fundera över. Den här gången har hon listat de drömyrken hon stött på i böckernas och tevens värld. Så här lyder veckans fråga:

Hur ser din lista ut?

Riktigt knepig fråga. Men utan inbördes rangordning skulle kanske listan kunna se ut så här:

• Bokhandlare
• Advokat
• Domare
• Läkare
• Journalist
• Författare

Tänk om det vore så...

Helgfrågan v. 6

Helgfråga från Mias bokhörna. Vi har kommit in i februari, vilket som alla vet är månaden för bokrean och redan nu kan man förbeställa reaböckerna. Helgfrågan lyder:

Har du hittat några "måsten" att köpa på bokrean?

Bonusfråga: Följer du några tips för att inte åka dit på alla förkylningar som går nu?

Jag har inte alls kollat vilka böcker som kommer på bokrean. Jag brukar alltid köpa några böcker, men nu är det två saker som gör att jag nog får hålla igen. Utrymmesbristen i bokhyllan och plånboken :(

Jag har just kommit hem från en lång arbetsdag och jag var genomblöt ända in på kalsongerna. Risk för förkylning. Jag tar till den medicin som jag använder mot sjösjuka, skörbjugg och förkylning. En stadig whisky! ;)

Hans nåds testamente

Titel: Hans Nåds testamente
Författare: Hjalmar Bergman
Förlag: Albert Bonniers förlag (1960)
Antal sidor: 201

Denna bok gavs ut första gången 1910. Så här lyder baksidestexten 1960:

"Hans nåds testamente är ett av den svenska litteraturens genom tiderna mest kända och älskade verk. Hjalmar Bergmans berättelse om baron Roger Bernhusen de Sars, skräcktanten Julia och de älskliga ungdomarna har i mer än ett halvsekel förtjust svenska folket. Den har haft framgång som roman, på teatern, som film och i radio. Dess oemotståndliga humor, festliga persongalleri och fina vemod bakom upptågen kommer dock allra bäst till sin rätt i romanversionen, som är den ursprungliga."

Den baksidestexten skruvar upp förväntningarna, men för min del tycker jag inte att den höll vad den lovade. Jag förstår att berättelsen ska vara komisk och underhållande, men den får mig att tänka på buskisteater, där figurerna rantar omkring och där missförstånden är många till publikens förtjusning. Men stundtals blir berättelsen såpass löjlig att det bara fattas att någon får en tårta i ansiktet.

Baron Roger Bernhusen de Sars är den siste av sin ätt. En märklig gammal gubbe, som sover större delen av dagen och när han blir väckt av sin betjänt alltid frågar efter snuset. Men trots detta har han inga problem med att ställa till oreda genom att skriva ett testamente, som upprör några av de närmaste släktingarna, som sett fram mot ett rejält arv.

Systern, änkedomprostinnan, är en fruktad ragata, som förtvivlat försöker få sin bror att ändra sig och låta henne och hennes barn få ärva istället. Som de högreståndspersoner de är talar de ofta franska. Tur att några ord fastnat från min skolfranska från anno dazumal. Jag vet inte om Bergman kunde räkna med att läsarna för ett drygt sekel sedan kunde franska, eller om roligheten ligger i att de talar högfärdigt och att det därför kvittar vad de säger.

Ett antal underliga figurer arbetar på godset. En av dem, Johnsson, säger allt som oftast "årrr", understundom följt av "tvi vale". Det där "årrr" förklaras aldrig. Möjligen ska det föreställa en rejäl harkling. Vad vet väl jag.

Detta var inte en bok jag längtade hem till för att få läsa några kapitel till. Jag får nöja mig med den känsla av välbehag man kan känna när man läst en gammal klassiker, även om bokens kvalitet kunde ifrågasättas.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 11. Läs en bok som du har lånat på biblioteket.

Jag fortsätter med Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Hans nåds testamente var min januariklassiker.

Omslagsonsdag vecka 6: Båt, fartyg

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Den här veckan är temat båtar och fartyg. Jag tyckte det var svårt att hitta böcker med båtar på omslaget. Färjan är i alla fall inuti ett fartyg. Här är trots allt några:

Dagens visdomsord 2019-02-06

Vintern är ingen årstid, det är en ockupation. (Sinclair Lewis)