Veckans mening v. 40 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vattenmelonen av Marian Keyes.

Jag har visserligen hört talas om folk som kommit försent till sin egen begravning, men själv hade jag den ovanliga egenskapen att komma försent till min egen födelse.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Helgfrågan v. 40

Helgfråga från Mias bokhörna. Nu sätter vi fart på fantasin kring bokkaraktärer. Helgfrågan lyder:

Vilken bokkaraktär skulle du vilja vara för en dag och varför?

Svår fråga, men jag tror det får bli Hercule Poirot, som är huvudperson i 33 av Agatha Christies deckare. Tänk att få gå omkring och vara så intelligent, så analytisk, så självupptagen - allt på en gång! Det tycker jag skulle vara roligt ;)

Tillstånd för utresa önskas av Marianne Stenstedt

Titel: Tillstånd för utresa önskas

Författare: Marianne Stenstedt

Förlag: Ristrands (2023)

Antal sidor: 252

I september 1946 återvänder tysk-svenske Erik Jollasse från sovjetisk krigsfångenskap till sin hemstad Hanau. Staden och det hus där han bott ligger i ruiner. Han är sjuk och mager och har minnen från kriget som håller honom vaken om nätterna.

Men han bär också på någonting annat, en hemlighet, som fått förödande konsekvenser om den avslöjats. Kanske hade han fått fängelse, eller ännu värre, blivit satt i koncentrationsläger. För att fly sina minnen och bevara sin hemlighet är det enda Erik vill att återförenas med familjen i Sverige.

Tillstånd för utresa önskas av Marianne Stenstedt har jag fått som recensionsexemplar. Tack för det. 

Boken är faktiskt ett stycke familjehistoria. Huvudpersonen Erik Jollasse har verkligen funnits och han var mormorsbror till författaren. Han satt verkligen i sovjetiska fångläger innan han fick möjlighet att återvända till Tyskland. Men det var ett helt annorlunda Tyskland. Nazismen var krossad, men det var även många av städerna inklusive Eriks hemstad Hanau. I familjens gamla hus hade en annan, hemlös familj flyttat in i källaren. Själva boningshuset var förstört.

Marianne Stenstedt vet naturligtvis inte allt om sin mormorsbror och vad han kände och tänkte. Hon har fått använda författarens litterära frihet. Erik framställs till exempel som homosexuell. Om han var det vet hon inte. Han kom i vart fall aldrig ut ur garderoben. Men hon tror sig ändå ha förstått att det var så. Till syvende og sidst spelar det ingen roll för historien.

Boken ger en god bild av hur det måste ha varit och sett ut i Tyskland efter kriget, och det är bra att detta lyfts fram. På grund av Hitler och nazismen känner de flesta av oss en avsky för landet under den epoken. Det fanns så många i Europa som farit illa under Nazi-Tysklands härjningar. I dödslägren mördades judar, zigenare, homosexuella, utvecklingsstörda och flera andra grupper. Det är lätt att glömma bort att de tyskar som levde i sitt sönderbombade land efter kriget också var offer. De allierade gjorde sitt bästa för att utplåna viktiga kulturella stadsområden. Den obefogade terrorbombningen av Dresden är ett exempel. Här tycker jag att denna bok ger oss en möjlighet att även få en insikt i det oerhörda lidande som drabbade tyskarna.

På minussidan finns att boken bitvis är riktigt tråkig. Det blir för mycket detaljer kring hur slitna kläderna var, hur kallt det kunde vara, hur ont om mat det var, hur fantastiskt det var att få kaffebönor och leverpastej från Sverige. Visst förstår jag att författaren har velat ge en ingående bild av lidandet, men till slut känner jag som läsare att nu har jag fattat poängen. Var vänlig gå vidare! Boken hade vunnit på vissa delar hade kortats av.

Tillstånd för utresa önskas är min åttonde bok i utmaningen Boktolvan 2024.

Veckans kulturfråga v. 40 2024

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Man kan ju ha favoritförfattare som man längtar efter ska ge ut en ny bok. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka författare önskar du ger ut en ny bok?

Först tänkte jag på författare som kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'o och nigerianskan Chimamanda Ngozi Adichie; två afrikanska författare vars böcker jag tyckt mycket om. Men sedan insåg jag att det finns flera böcker av dem översatta till svenska, så jag behöver inte önska nya böcker när jag inte ens läst de som redan finns utgivna. För övrigt vet jag inte om Ngũgĩ wa Thiong'o fortfarande skriver. Han är trots allt 86 år. Men en annan författare som jag gärna skulle vilja att han gav ut en ny bok är den afghansk-amerikanske författaren Khaled Hosseini. Jag älskar hans romaner!

Dagens visdomsord 2024-10-02

Jag önskar jag hade haft en tvilling så jag kunde veta hur jag skulle ha sett ut utan plastikoperationer. (Joan Rivers)

Tisdagstrion: Böcker utgivna på 1800-talet

I många år har Helena med bloggen Ugglan & Boken hållit igång Tisdagstrion. Hennes kluriga teman har varit till stor glädje för oss bokbloggare. Nu känner hon dock att tiden inte räcker till och att det därför är dags för henne att sluta hålla i den utmaningen.

Jag erbjöd mig att ta vid, och det verkar som att det finns ett intresse bland deltagarna att jag gör det. Jag kan inte lova att jag inte råkar välja ämnen som Helena har använt tidigare, men jag tänker som så att det säkert har tillkommit deltagare genom åren och då kanske ämnena känns nya ändå.

Det är som ni ser en ny logga för Tisdagstrion. Mia med bloggen Mias Bokhörna har haft vänligheten att göra en åt mig, vilket jag är tacksam för. Om ni klickar på loggan till höger på sidan ser ni kommande temata.

Som tema denna gång har jag valt böcker utgivna på 1800-talet.

Grundidén är den samma som tidigare:

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Hertha av Fredrika Bremer kom ut 1856. Boken är en feministisk klassiker. Fredrika Bremer låter romanens Hertha föra en kamp för att kvinnan ska kunna erhålla samma rättigheter som mannen. Kravet gäller något för oss så självklart som att kvinnan ska bli myndig och ha rätt att disponera över egen egendom. Detta var en tid där kvinnans far var hennes förmyndare och när hon gifte sig blev maken hennes målsman. Änkor var dock myndiga.

1825 hade Lagkommittén lagt fram förslag om att ogifta kvinnor skulle bli myndiga vid 25 års ålder. (Männen blev myndiga vid 21.) I slutet av boken finns en bilaga, där man kan läsa hur Högsta Domstolen och två hovrätter i bestämda ordalag avstyrker förslaget. Ett argument emot att en ogift kvinna skulle bli myndig var att hon ju skulle upphöra att vara myndig när hon gifte sig. Att hon då skulle kunna fortsätta att vara myndig var alltför radikalt för att det överhuvudtaget skulle föreslås. Vidare framhölls att det var bra för kvinnan att vara omyndig, eftersom hon kunde riskera att genom okloka beslut förlora sina tillgångar. Det var alltså för hennes eget bästa. Ett argument som även användes för slaveriet i USA!

Det är mycket intressant och upplysande att i romanens form läsa om hur en kvinna ställer krav på att kvinnor ska få möjlighet att utvecklas. Dock är det så att en roman från 1856 givetvis är skriven på ett helt annat sätt än dagens romaner. Boken är så poetisk, och ibland tappar jag koncentrationen där björkarna har susat, fåglarna har kvittrat, humlorna har surrat alltför länge. 

Fredrika Bremer var utan tvekan en beläst kvinna. Där finns mängder av vittra anspelningar, inte minst till nordisk mytologi, vilket ställer krav på läsaren, och det tycker jag är roligt. Jag fick slå upp ett och annat. Upp med en hand alla som vet vem Nidhögg var ;)

För min del hade boken gärna kunnat vara hundra sidor kortare, så att inte den feministiska kampen hade bäddats in i naturromantik, mytologi och böner till Gud. Men kanske var det nödvändigt för att dåtidens läsare skulle ta till sig bokens budskap.

Gösta Berlings Saga av nobelpristagaren Selma Lagerlöf utgavs 1891. Det var denna bok som blev det stora genombrottet för Lagerlöf.

Romanen handlar om den fallne prästen Gösta Berling, som majorskan på Ekeby förbarmar sig över och låter den försupne prästen flytta in i kavaljersflygeln med de andra "kavaljererna".

Om man inte vet något annat om romanen kanske man ändå känner till inledningsorden, som är ett exempel på in medias res: "Äntligen stod prästen i predikstolen!"

Frankenstein av Mary Shelley utkom 1818. 

Vetenskapsmannen Victor Frankenstein har farliga kunskaper. Av likdelar skapar han ett monster, en vanskapt och fruktansvärd gestalt, som skrämmer folk till vanvett. Monstret försöker lära känna människorna men drabbas av de oförståendes rädsla och hat. Frankensteins monster svär att förfölja och hämnas sin skapare. Den dramatiska jakten går över stora delar av Europa. Hat, våld och ondska kantar vägen mot den oundvikliga undergången.

Alla känner nog till att det finns en bok som handlar om hur Frankenstein skapar en levande varelse och många av oss har säkert sett någon filmatisering av boken, där den mest klassiska väl är den där Boris Karloff har rollen som monstret.

Vad jag däremot inte visste var att boken och filmen skiljde sig åt så mycket. Jag ser framför mig ett monster som bara kan utstöta vissa enkla ord (friend till exempel) och på slutet tror jag att han jagas av män med högafflar som låter honom brinna inne i en byggnad. Och visst fick väl monstret liv genom elektricitet i filmerna? Något sådant förekommer inte i boken.

Boken är betydligt mer problematiserande än vad någonsin filmerna har varit. Vem har egentligen skulden till den ondska som släpps lös och de dödsoffer som krävs? Monstret eller dess skapare?

Detta var en bok som överraskade mig och jag är glad att jag har läst den. Mary Shelleys originaltankar förtjänar att få komma fram och inte döljas bakom Hollywoods filmfilter.