Mellan rött och svart

Mellan rött och svart är tredje delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. De första delarna heter Brobyggarna och Dandy.
Guillou gjorde mig inte besviken den här gången heller. Den här gången följer vi familjen Lauritzen i både Sverige och i Tyskland under tiden fram till andra världskriget. Det tyska samhället polariseras och motsättningarna letar sig även in i familjen. I släkten finns både judar och SS-officerare.
Jan Guillou är ju en författare som aldrig kommer att få några litterära utmärkelser. Han skriver för en alltför bred publik. Men jag tror ändå att den här romansviten kommer att bli en klassiker. Den kommer med största sannolikhet att filmatiseras, och då kommer vi att ha en svensk Forsythesaga.
(Ack vad jag saknar den serien från min sedan länge svunna barndom...)

Bokbloggsjerka 28 februari-3 mars

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Har du gjort några fynd på bokrean i år? Om ja, vilken bok är du särskilt sugen på att läsa? Om nej, vad fällde avgörandet för att du bestämde dig för att avstå?

Egentligen vet jag inte om man kan göra några "fynd" på bokrean nu för tiden. Från början var ju bokrean ett sätt för boklådorna att göra sig av med gamla hyllvärmare på lagret för att få plats med de nya böckerna. Idag trycks det extraupplagor just för att de ska säljas på rean. De trycks då ofta med sämre papper för att det ska vara möjligt att sälja dem så billigt.

Men nu när jag har sagt det, så är det givetvis ändå så att jag gick iväg till Akademibokhandeln för att kolla, och givetvis följde ett par böcker med mig hem, som jag skrev om här. Det var Khaled Hosseinis Och bergen svarade och J.K. Rowlings Den tomma stolen.

Jag är faktiskt väldigt sugen på båda två. Hosseinis bok därför att han är en författare som jag egentligen inte vet något om. Rowlings bok därför att det ska bli spännande att se hur denna hyllade ungdomsboksförfattarinna lyckas med sin första vuxenbok. Jag har förstått att den fått goda recensioner.

Bokrean

Jag var naturligtvis på bokrean idag. Bara två böcker följde med mig hem. Khaled Hosseinis Och bergen svarade och J.K. Rowlings Den tomma stolen.
Har aldrig läst något av Hosseini, men jag har fått för mig att det ska vara en mycket bra författare. Det ska bli spännande att läsa den.
Rowling är ju författaren till Harry Potter-böckerna. Detta är hennes första vuxenbok, och den har fått goda recensioner, så den ser jag också fram mot att få läsa.

Analfabeten som kunde räkna

Det kan inte vara helt lätt att vara Jonas Jonasson. Hans debutroman Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann blev ju ett enorm succé och det måste ju då vara en förfärlig utmaning att skriva nästa bok.
Analfabeten som kunde räkna heter hans andra roman, och jag kan säga att den är riktigt bra. Den når kanske inte upp till ettans nivå, men den är helt klart läsvärd.
Även i denna roman får vi följa människor, som råkar ut för en mängd saker av misstag, som kommer att förändra livet för många i omgivningen.
Nombeko Mayeki växer upp i Soweto i Sydafrika under apartheidtiden. Hon betraktas som analfabet, vilket hon inte är. Hon är för övrigt oerhört duktig på att räkna.
På underliga vägar hamnar hon hos en sydafrikansk ingenjör, som har i uppgift att tillverka sex atombomber. Det blir av misstag sju, och en av dem råkar Nombeko ta med sig till Sverige.
Där träffar hon två tvillingbröder som båda heter Holger. Fast det är bara en av dem som existerar enligt myndigheterna. Det är den ickeexisterande Holger, som blir Nombekos pojkvän.
I arbetet med att bli kvitt atombomben får Nombeko och Holger träffa såväl kungen som statsminister Reinfeldt och Kinas president.

Bokbloggsjerka 14-17 februari

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Skriv om för- och nackdelar med att vara en slav under böckerna, och ge gärna tips på hur du brukar skapa mer tid för mer läsning.

Några nackdelar ser jag inte. Det är roligt att läsa och jag måste givetvis alltid ha en bok på gång. Men läsning är (oftast) en njutning. På dagarna läser jag dock sällan. Har jag ledig tid på dagen försöker jag att skriva. Läser gör jag på kvällarna, när jag har gått och lagt mig. Det är egentligen för lite lästid, men det är väldigt skönt att ligga i sängen och läsa ett kapitel eller fem.

38000 ord

38000 ord har det blivit hittills på romanen Ingenting att se. Det är mer än en fördubbling sedan jag drog igång skrivandet igen för några månader sedan.
Egentligen skulle jag vilja skriva 1000 ord om dagen, men ibland kommer livet emellan.

Dagens visdomsord 2014-02-07

Tuam ipsam vive vitam, quia tuam ipsam oppetes mortem / Lev ditt eget liv, ty du skall dö din egen död (Latinskt ordspråk)

Bokbloggsjerka 7-10 februari

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Hur håller du reda på alla böcker du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en backup-plan att dela med dig av?

Det var en bra fråga. Jag använder faktiskt bara bloggen för att hålla reda på detta, men jag ska börja fundera på om det finns något enklare system. Annika tipsar om ett program för detta. Men kanske räcker det med ett word-dokument. Jag får grunna på detta.
När jag kollar igenom bloggen ibland för att se vilka böcker jag har läst blir jag ibland överraskad, för jag har glömt bort att jag läst dem. Tur att jag har skrivit en kommentar vid varje bok, så jag kan bli påmind om vad de handlade om ;)

Bokbloggsjerka 31 januari - 3 februari

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vilket förlag tycker du släpper flest bra böcker per år?

Nu borde jag skriva Bonniers, för det förlaget är finast. Eller kanske något litet trendigt bokförlag, som ger ut smal litteratur från Balkan. Men istället avslöjar jag dumdristigt hur ytlig jag är och svarar Piratförlaget, för jag märker ju att det ofta är deras böcker jag vill läsa. Mannen som är djup som ett tefat, det är jag det.

Davidsstjärnor

Kristina Ohlsson var en ny erfarenhet som författare för mig. Hon har givit ut flera böcker, men Davidsstjärnor är den första jag har läst. Jag fick boken i julklapp.
Om jag förstår Kristina Ohlsson rätt, så kom hon på titeln långt innan hon visste vad boken skulle skriva om. Hon ville skriva en bok med anknytning till Israel. Och hon skrev boken i Jerusalem. Lyckans ost!
Lite lustigt är det att titeln inte har något med bokens innehåll att göra, om man bortser från att Davidsstjärnan givetvis är starkt förknippad med det judiska folket. Ett mer adekvat namn hade väl varit Papperspojken.
Intrigen är bra, men det är ändå en synnerligen obehaglig bok. Det tycker jag väl eftersom jag inte tycker om när barn far illa, och här dödas ett antal barn. Redan från början av boken får man veta att det kommer att dö fler barn längre fram.
Papperspojken sägs i boken vara en israelisk myt, men den är dock påhittad av författarinnan. Papperspojken fångar barn och dödar dem. Han har dödat barn i Israel och nu har han kommit till Sverige för att döda fler.
Myten hade polisen kunnat strunta i. Däremot kan de inte strunta i att det faktiskt dödas barn, och att de lämnas med ett speciellt kännetecken.
En obehaglig bok, men samtidigt spännande. Jag kanske ska leta reda på fler böcker av Kristina Ohlsson.