Helgfrågan v. 18

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är grunden för frågan det faktum att de tolv nominerade till utmärkelsen Årets bok har presenterats. Helgfrågan lyder:

Vilken bok känner du dig mest sugen på att läsa av de nominerade?

Bonusfråga: Var det någon bok de missade nominera enligt dig?

Vilken bok känner du dig mest sugen på att läsa av de nominerade?
Jag tycker att boken Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates verkar väldigt lockande.
12-årige Violet Rue Kerrigan får veta att två av hennes bröder begått ett rasistiskt mord på en afroamerikansk skolkamrat. Hon gör det rätta och berättar, vilket leder till att bröderna döms för mordet.
Men nu blir Violet utfrusen av sin familj. Gång på gång får hon ställa sig frågan: Vad är viktigast, att vara lojal mot sin familj eller mot samvetet?

Var det någon bok de missade nominera enligt dig?
Det hade inte gjort något om The Mars Room av Rachel Kushner hade funnits med.
The Mars Room är namnet på strippklubben där Romy arbetade försörja sig, och där mannen hon dödat gjorde henne till sin.
Nu avtjänar hon dubbla livstidsstraff på en högsäkerhetsanstalt. Det är en hård, sjuk och skitig tillvaro - men ännu hårdare är att hon inte får träffa sin son, som hon förlorat vårdnaden om för att ha försökt skydda.
Med osentimental skärpa och dräpande humor skildrar Rachel Kushner makt och vanmakt på ett sätt som får Romy och personerna som flankerar hennes liv att krypa under huden.

Karma och Jonar: Flykten

Titel: Karma och Jonar: Flykten
Författare: Zelda Falköga (pseudonym)
Förlag: Bookmark Förlag (2020)
Antal sidor: 108

Efter att ha besegrat de onda klipptrollen i första delen har Karma och Jonar blivit allra bästa vänner. De umgås i smyg och allt verkar vara på väg att ordna sig i landet Glimeria. Tills en dag då Karmas lillasyster Hedda blir tillfångatagen av en grupp korkade men elaka grusgnomer. Karma och Jonar måste sätta sin egen frihet på spel för att försöka rädda henne.

Karma och Jonar: Flykten är andra delen av fem i en serie. Jag har inte läst den första delen än, men tror att jag snart får den med posten.

Som författare står Zelda Falköga. Jag tror inte det finns någon med det namnet, utan det torde vara en pseudonym. För att göra det hela ännu lite märkligare dyker faktiskt Zelda Falköga upp som en karaktär i boken.

Det här är en trevlig barnbok med spännande, fantasifulla figurer. Här finns klipptroll, grusgnomer, bumlingar, enhörningar, pegaser och många fler, varav vissa står på den onda sidan och andra på den goda. Lite av ett klassiskt äventyr där det goda och det onda står i ständig strid mot varandra.

Det som framför allt gör detta till en bok jag gärna skulle ge till ett barn i åldern 6-9 år är de fantasifulla bilderna, som känns mangainspirerade. Jag hade gärna läst den här boken när jag var i den åldern.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 39: Läs en barnbok utgiven i år.

Führerns barnmorska

Titel: Führerns barnmorska
Originalets titel: A Woman of War
Författare: Mandy Robotham
Förlag: Bookmark Förlag (2020)
Antal sidor: 352

Führerns barnmorska är skriven av Mandy Robotham. Detta är hennes debutroman.
Barnmorskan Anke Hoff arresteras och sätts i koncentrationsläger för att ha förlöst en kvinna i Berlins getto. I lägret blir hon de judiska mödrarnas sista hopp. Med outtömlig tro på mänskligheten gör hon vad hon kan för att kvinnorna ska kunna minnas sina nyfödda barn efter att de avrättats av fångvaktarna.
Ryktet om hennes skicklighet sprider sig och när Führern väntar en arvinge hämtas hon av Gestapo för att ansvara för Eva Braun som hålls gömd i bergen. Nedkomsten tvingar Anke till handlingar hon aldrig trott sig kapabel till, men värst av allt är ändå att hennes hjärta börjar slå för SS-officeren som är satt att övervaka henne.

Man skulle kunna tro att en bok som handlar om en påhittad historia om att Eva Braun väntar Adolf Hitlers barn skulle kunna bli lite löjlig. En kontrafaktisk bok om något som absolut inte ägde rum. Men Mandy Robotham lyckas skapa en berättelse som är både intressant och gripande.

Det som ger boken ett extra djup är att den inte bara utspelar sig i Hitlers örnnäste Berghof. Författaren lägger in kapitel emellanåt, där Anke Hoff berättar hur hon greps av Gestapo och sedan bit för bit berättelser från koncentrationslägret där hon får vara barnmorska under fruktansvärda förhållanden och där de nyfödda barnen inte blir gamla. En del dräps direkt efter förlossningen, särskilt om modern är judinna.

Mandy Robotham är själv barnmorska, och det märks i boken. Beskrivningarna av förlossningarna är mycket ingående. Läsaren blir inte besparad minsta detalj. Kanske hade det gått att korta ner beskrivningarna av mekonium och slemproppar, men samtidigt gör de historien trovärdig.

Sammanfattningsvis är detta en imponerande debutroman, som skildrar andra världskriget och koncentrationslägren ur en ny synvinkel. En mycket läsvärd roman.

Dagens visdomsord 2020-04-29

Om du vill ha regnbågen måste du uthärda regnet. (Dolly Parton)

Tisdagstrion: Eld

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat eld. Här följer min trio:

Den första boken jag väljer är Resan tillbaka av Karina Johansson. Det är hennes fjärde roman i Sunnemiljö.

Olga bodde hos familjen Björksjö på Carlsbergs gård i många år, fram till en natt sommaren 1980 då herrgården brann och familjen omkom. Polisen betraktade branden som en olycka. Olga däremot var övertygad om att någon tänt på. Nästa morgon hittade hon Aika Matka, en till synes oansenlig ört som besatt oanade krafter. Den kunde åstadkomma tidsresor.
Med dess hjälp skickar hon trettiosju år senare sitt barnbarn Ellinor tillbaka i tiden för att ta reda på vad som faktiskt hände.

Det här är en annorlunda bok jämfört med dem Karina Johansson tidigare publicerat. Då har det handlat om mera uttalade kriminalromaner. Förvisso begås det brott Resan tillbaka också, men den känns inte som en deckare. Här har författaren bytt genre och skapat en korsning mellan SF-berättelse och feelgood-roman. Kärleken är en viktig beståndsdel, samtidigt som vi färdas mellan 2017 och 1980.

Att skriva böcker med tidsresor är svårt. Det skapas lätt paradoxer. Tänk om man möter sig själv! Eller man kanske av misstag råkar ta livet av sin farfar då denne fortfarande är ett litet barn. Då kan man inte själv existera. Men om man inte existerar, så kan man ju inte heller ta livet av farfadern. Och så vidare. Ni fattar va?

Karina Johansson lyckas skapa en trovärdig tidsresebok utan störande paradoxer. Ja, trovärdig om man accepterar att det finns tidsresor och att de kan genomföras med hjälp av en ört. Och varför inte? Det skrivs ju böcker om spöken och vampyrer och om varelser från andra planeter. 

1914-1918 stod Europa i brand. Det var kriget som kom att kallas "världskriget" eller "det stora kriget". I skyttegravarna på västfronten dog unga män på båda sidor i mängder.

Jag kan förstå att Erich Maria Remarques bok På västfronten intet nytt har blivit så omtalad. Den gavs ut första gången 1929, och var en av de böcker som nazisterna brände i sina bokbål.

Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.

Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".

Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.

Flickan som lekte med elden är andra delen i Stieg Larssons Millenniumtrilogi, som inleddes med Män som hatar kvinnor och avslutades med Luftslottet som sprängdes. Stieg Larsson hade tänkt sig att skriva fler böcker, men avled redan innan den första boken hade kommit ut.

I den här boken hittas en journalist och hans researchpartner mördade. Allt pekar på att Lisbeth Salander är den skyldiga.

Mikael Blomkvist misstänker dock att morden är kopplade till en traffickingaffär och att man försöker sätta dit Lisbeth.

En riktigt spännande bok, precis som de båda andra delarna i trilogin. Den har sålt i mångmiljonupplagor över hela världen. Lite sorgligt att författaren aldrig fick uppleva succén.

Ska det vara så här?

När jag ikväll åkte hem från Filipstad så snöade det! Snöade! Det har inte varit nån snö att tala om på hela vintern, och så kommer det snö den 27 april. Ska det vara så här?!

Authors & Characters: Martin

Lyrans Noblesser har en utmaning, som  går ut på att hon väljer ett namn, och sedan är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Martin.

Som författare väljer jag George R.R. Martin. Han är väl mest känd för att vara författaren bakom böckerna som ligger till grund för Game of Thrones. Nu råkar det vara så att jag är en av få som inte sett den serien och inte heller har jag läst böckerna.

Däremot har jag läst Nightflyers av Martin. När en vetenskaplig expedition gör sig redo att söka efter en mytomspunnen utomjordisk ras är det bara skeppet Nightflyer som står tillgängligt. Besättningen består endast av kaptenen Royd Eris, som presenterar sig genom ett spöklikt hologram.
Kaptenens ovillighet att visa sig för forskarna är dock inte det enda som orsakar oro. Med i expeditionen finns en telepat som från första stund känner av en farlig närvaro. De är inte ensamma ombord på Nightflyer.
Endast forskaren Melantha Jhirl har nu möjlighet att lösa mysteriet. När allt fler oförklarliga händelser inträffar faller det på hennes bord att utreda om hotet är verkligt. Men först måste hon hålla sig vid liv.

Den litteräre figuren får bli Martin Molin, som är polis i Camilla Läckbergs Fjällbackaserie. Just nu tänkte jag lyfta fram boken Mord och Mandeldoft istället för någon av böckerna i den serien.

Boken inleds med tre noveller - Drömmen om Elisabeth, Änkornas kafé och En elegant död. Tre noveller om ond, bråd död och med en överraskande avslutning. Inte dumma alls.
Men därefter följer en kortroman, som heter Snöstorm och mandeldoft. Alla som läst traditionella deckare vet ju vad doften av mandel kan antyda...
Här tror jag att Camilla Läckberg haft riktigt roligt. Hon har helt lämnat sin vanliga stil och skriver istället en bok som mycket tydligt för tankarna till Agatha Christie och i viss mån Sherlock Holmes. Här är folk isolerade på en ö under en snöstorm när någon blir mördad. Mördaren måste finnas bland dem som befinner sig i huset och polisen Martin Molin samlar dem i biblioteket. Ledtrådar läggs ut lite här och där, men givetvis får man inte veta vem den skyldige är förrän alldeles i slutet.
Historien är inte lika bra som dem Agatha Christie skrev, för vem kan nå upp till hennes nivå när det gäller pusseldeckare. Men den är trots det en trevlig, avkopplande liten historia.

En smakebit på söndag - Führerns barnmorska

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Führerns barnmorska och är skriven av Mandy Robotham.

Barnmorskan Anke Hoff arresteras och sätts i koncentrationsläger för att ha förlöst en kvinna i Berlins getto. I lägret blir hon de judiska mödrarnas sista hopp. Med outtömlig tro på mänskligheten gör hon vad hon kan för att kvinnorna ska kunna minnas sina nyfödda barn efter att de avrättats av fångvaktarna.
Ryktet om hennes skicklighet sprider sig och när Führern väntar en arvinge hämtas hon av Gestapo för att ansvara för Eva Braun som hålls gömd i bergen. Nedkomsten tvingar Anke till handlingar hon aldrig trott sig kapabel till, men värst av allt är ändå att hennes hjärta börjar slå för SS-officeren som är satt att övervaka henne.

Smakbiten är hämtad från sidan 69:

Hon lutade sig lättat tillbaka, som om orden hade tömt henne på alla krafter. Men jag visste inte hur jag skulle kunna ge henne ett lugnande svar. Det jag visste var att Eva Braun verkade, åtminstone på ytan, oskyldig och ovetande. Om det var konstlat eller ren och skär naivitet var svårt att säga, men jag hade väldigt svårt att förstå att hon hade delat säng med ett monster - att hon villigt bar hans oäkta barn. Nazisterna värnade om familjen - "hemmet, barnen, kyrkan" löd deras motto - och duktiga tyska fruar sågs som soldater i sina hem och fick absurt nog riktiga medaljer för ymnigt barnalstrande. Eva Braun hade gått emot allt detta. Hon befann sig nu i en ohållbar situation där hon inte längre rådde över sin kropp och sitt liv, åtminstone inte så länge hon bar Führerns barn. Med tanke på hur jag hade behandlats sedan jag lämnade koncentrationslägret fick jag anta att det rörde sig om hans kött och blod. Hon såg inte ut som någon soldat eller ondskans allierade.

Veckans mening v. 17

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från boken Führerns barnmorska av Mandy Robotham. 

Jag kunde inte slita ögonen från tvålen, som om den var manna från himlen som jag skulle sätta tänderna i när som helst, som Alice i Underlandet.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Två nya böcker

Brevbäraren hade med sig ett paket idag, som innehöll två böcker från Bookmark Förlag. Det var Karma och Jonar - Flykten av Zelda Falköga (det måste vara en pseudonym) och Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid.

Helgfrågan v. 17

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia vill veta om vi har några nya böcker och så vill hon skratta lite. Helgfrågan lyder:

Har du köpt eller fått någon/några böcker på sista tiden?

Berätta något roligt, vi behöver skratta lite i dessa tider.

Under april har jag fått tre böcker. Två böcker fick jag av min fru i födelsedagspresent - Nattviol av Niklas Leavy och Morden i Baronville av David Baldacci. Dessutom har jag fått Mandy Robothams roman Führerns barnmorska som recensionsex från Bookmark Förlag. Den sistnämnda boken håller jag på med just nu.

Något roligt? Jag bidrar med det här klippet där Rowan Atkinson gestaltar Djävulen:

Roboten Buck

Titel: Roboten Buck
Författare: Claes Tjäder
Förlag: Lyacon Förlag (2020)
Antal sidor: 350

Roboten Buck kliver in i vardagslivet hemma hos den årsrike hypokondrikern Roffe. Sonsonen Caesar debuterar som statssekreterare i det nystartade Framtidsdepartementet. Politisk turbulens blandas med sökande efter kärlek i Caesars värld. Den lilla världens utmaningar vävs ihop med händelser i den stora världen som båda påverkar huvudrollskaraktärerna och politiken i Sverige.

Roboten Buck fick jag som recensionsexemplar av författaren. Jag tyckte att det lät lite roligt att läsa om en robot för äldre att använda i vardagslivet, inte minst mot bakgrund av att författaren är engagerad i frågor kring hjälpmedel, framför allt för äldre personer. Tyvärr tycker jag inte att boken motsvarar mina förväntningar.

Om jag först börjar med det som jag tycker är bra med boken, så är det att det är spännande att fundera på vart tekniken för oss, inte minst när det gäller det som kallas artificiell intelligens. Kommer vi i framtiden ha robotar som är intelligenta i meningen att de kan dra slutsatser och skapa nya tankar. Schackrobotar har funnits länge, men där handlar det i grunden om matematik. Och kommer kanske AI-robotar att kunna utveckla känslor? Det är roligt att Tjäder har velat skriva en bok kring dessa saker.

Men eftersom jag fick intrycket av att Buck skulle vara något av huvud-"person" i boken blev jag förvånad över att roboten inte omnämns första gången förrän på sidan 126. Det var en otroligt lång startsträcka.

Boken är otroligt "pratig". Minsta detalj behandlas omfångsrikt, även om det handlar om en så trivial sak som ett besök hos frisören. Ibland får man läsa om saker som redan har avhandlats flera gånger och samma val av ord kan dyka upp i flera meningar efter varandra. Det får mig att undra om författaren har läst igenom sitt manus när han har nått slutet av boken.

Ibland blir språket alltför enkelt. När det kommer långa avsnitt där subjektet alltid är första ord i meningarna, kanske till och med i form av ett namn, då blir jag trött. Det får språket att påminna om en barnbok. Här är ett exempel från sidan 40:

Caesar åker hem till Roffe för att hjälpa honom med att kasta gammalt skräp. Caesar bär ut lådorna till Roffes bil. Han kör iväg till återvinningen, väl till rätta sätter de sig ned. Caesar berättar om samtalet med grannkvinnan. Roffe undrar om det var jobbigt med alla frågor.

I en del avsnitt kan det skrivas om en karaktär i tredje person, för att plötslig svänga till första person. Det förekommer även dialoger där det är nästintill omöjligt att veta vem det är som yttrar sig. 

Som baksidestexten säger, så behandlas även storpolitiska frågor. Tråkigt nog är scenariot helt osannolikt, varför det är svårt att uppamma ett intresse för det.

Sammanfattningsvis vill jag säga att det är ett intressant ämnesval i de delar boken handlar om robotar och artificiell intelligens. Men jag hade önskat att en lektör hade givits chansen att läsa manuset innan boken gavs ut.

Dagens visdomsord 2020-04-22

Om man alltid har roligt så märker man inte att man har roligt. Därför måste man också ha tråkigt ibland. (Alfons Åberg)

Tisdagstrion: Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av. Jag har inte någon koll på vilka författare jag äger flest böcker av, men jag kan väl ta tre som jag med säkerhet vet att jag äger en hel del av. Här följer min trio:

Jag köpte på en bokrea för väldigt längesedan ett paket med tio böcker med en stor del av nobelpristagaren Selma Lagerlöfs romaner och noveller. En av mina favoriter är Jerusalem. Bilden har jag tagit från nätet, för mina böcker saknar omslag.

Jerusalem utspelar sig i Dalarna och i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896. 

Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.

Boken handlar också om en familj, som varit den dominerande i socknen under många generationer. Det är ingmarerna, vars huvudman i varje generation heter Ingmar Ingmarsson. Det är till denne alla vänder sig till för att veta vad som som göras och när det ska göras. Men när Stor-Ingmar dör har den nye Ingmar Ingmarsson inte den styrka som krävs och Ingmarsgården håller på att gå ifrån släkten.

Selma Lagerlöf har skapat ett verk, som har viss verklighetsbakgrund, men det är också en saga med inslag av såväl småfolk, som religiösa uppenbarelser och även förbannelser.

Jag har en hel del böcker av Jan Guillou i hyllorna. De flesta av böckerna ingår i hans romansvit Det stora århundradet. Bland de böckerna vill jag särskilt lyfta fram den första delen - Brobyggarna.

Boken är mycket välskriven, med ett mycket bra språk, och den är dessutom fängslande. Tre fattiga norska bröder får av en tillfällighet möjlighet att studera till ingenjörer i Dresden. Som motprestation förväntas de återvända till Norge och bygga broar. Det är dock bara en av bröderna som återvänder.
I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.

Det är uppfriskande att det är belgare och engelsmän som framför allt framstår som grymma, giriga och blodtörstiga, medan tyskarna försöker sprida kultur och civilisation. Det är alltför vanligt i vår anglosaxiskt dominerade värld att tyskarna ses som brutala medan britterna är civiliserade tedrickare.

Det kändes lite märkligt att den tredje brodern, Sverre, helt försvinner i boken. Vi får bara veta att han begett sig till England med en homosexuell vän. Sin vana trogen skriver Guillou om "pederaster", vilket inte är en beteckning på homosexuella som sådana, utan det gäller förhållanden mellan en äldre man och en pojke. Han dyker dock upp igen i den andra delen.

Dan Browns böcker tar stor plats i mina bokhyllor. Jag tycker nog bäst om Änglar och demoner.

Som alltid i hans böcker är det en kapplöpning mot tiden. Den katolska kyrkan hotas. Fienden förmodas vara Illuminati, som beskrivs som kyrkans urgamla fiende. (Den orden som hette Illuminati upplöstes på slutet av 1700-talet, men det hindrar inte att foliehattarna har tagit boken till sig och spekulerar kring ett mystiskt Illuminati som i hemlighet styr världen.)

En bomb är placerad någonstans i Vatikanen. Samtidigt har kyrkans alla kardinaler samlats för att välja en ny påve eftersom Den Heliga Stolen är vakant. Det finns fyra starka kandidater till att efterträda den avlidne påven, men alla fyra har försvunnit.

Det är en riktigt spännande bok, som i vart fall fick mig att ivrigt bläddra vidare.

Tänk snabbt! (vecka 17)

Linda med bloggen Enligt O har en utmaning, som hon kallar Tänk snabbt, där man får ett antal ordpar, där man berättar vilket som man föredrar.

Den här veckans snabba val är:

Lady Gaga, Celine Dion eller Billie Eilish?
Rolling Stones, Elton John eller Paul McCartney?
Lyssna eller sjunga?
Strut eller bägare?
Väljer du bok efter blurb eller struntar du i dem?

Lady Gaga, Celine Dion eller Billie Eilish? Jag är så fascinerad av Celine Dions röst, så det får bli hon.

Rolling Stones, Elton John eller Paul McCartney? Frågan är direkt hänförd till en gala jag inte såg, så jag passar på den.

Lyssna eller sjunga? Sjunga är i och för sig kul, men jag lyssnar nog hellre. Och sjunger med när jag lyssnar :)

Strut eller bägare? Här talar vi alltså om glass, och jag väljer bägare alla dar i veckan. Jag älskar glass, och varför ska jag då behöva tugga på en strut? Dessutom vill jag gärna ha chokladsås på mjukglassen och då blir det väldigt kladdigt med strut.

Väljer du bok efter blurb eller struntar du i dem? Blurben är alltså korta hyllningstexter hämtade från recensioner. Jag struntar i dem. Utgår mest från baksidestexten.

Nu kan det nog bli e-böcker

Nu har jag skrivit kontrakt med ett förlag om att ge ut mina böcker Skam, Synd och Ingenting att se som e-böcker och kanske ljudböcker. Jätteroligt, fast kontraktet är inte en garanti för att förlaget verkligen ger ut e-böckerna. Det blir till att vänta och se. Jag återkommer i frågan :D

Authors & Characters: Emil

Lyrans Noblesser har en utmaning, som  går ut på att hon väljer ett namn, och sedan är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Emil. (Min morfar hade Emil som mellannamn. Han brukade säga att han hade världens längsta namn, för det var e mil. Ja, han var från Göteborg.)

Emil Gustafson (1862-1900) var en svensk predikant, mystiker och sångförfattare. Han var en stillhetens man och hans mest kända "valspråk" är: "Den som har mycket att säga om sig själv har ännu inte sett Gud."

Han skrev en mängd andliga sånger. I den svenska psalmboken finns han representerad. Han har skrivit texten till psalm 286, som är något bearbetad:

1. Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.

2. "Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång."

3. Mångtusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig
kan göra detsamma, ty lycklig jag far
till himlen i sällskap med dig.

4. Ocn när som Elia i ilande fart
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land.

5. I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör!

6. Så bidar jag tålig och nöjd för min del
till dess alla varför fått svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har.

När det gäller den litterära figuren väljer jag ett säkert kort, nämligen Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga.

Är det någon enda av oss som varken läst någon av böckerna eller sett någon av filmerna?

Stackars Emil vill ju så väl, men ändå blir det ofta fel. Och hans far blir rasande, så Emil får låsa in sig i vedboden, där han täljer trägubbar.

I filmerna hör vi Allan Edwall ryta: "Eeeemil! Förgrömmade onge!" De orden finns dock inte med i någon av böckerna, utan är en del av Edwalls rolltolkning.

En smakebit på söndag - Roboten Buck

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Roboten Buck och är skriven av Claes Tjäder. Det är en bok där minsta sak förklaras med väldigt många ord.

Roboten Buck kliver in i vardagslivet hemma hos den årsrike hypokondrikern Roffe. Sonsonen Caesar debuterar som statssekreterare i det nystartade Framtidsdepartementet. Politisk turbulens blandas med sökande efter kärlek i Caesars värld. Den lilla världens utmaningar vävs ihop med händelser i den stora världen som båda påverkar huvudrollskaraktärerna och politiken i Sverige.

Smakbiten är hämtad från sidorna 116-117:

Roffe hade följt Caesars tips, ringt och bokat en tid. Han hade fått en morgontid redan veckan därpå.
Nu var han på väg. Ska bli spännande med något nytt, tänker han.
När han kommer fram till dörren kommer en yngre man i hög takt från ett annat håll. Roffe öppnar dörren och släpper in honom före sig. Det visar sig att frisörskan har lyckats boka in två personer samtidigt, Roffe och en yngre man med ganska lite hår på hjässan.
Suck, hur ska det gå nu?
Den yngre mannen, som ser stressad ut, rör sig fram och tillbaka. Han har en väldigt bred mittbena och kort hår vid öronen och i nacken. Han vevar med armarna och pekar på klockan men säger inget. Typiskt, han vill väl visa att han mer bråttom än en äldre person!
Den yngre kunden som är näst intill skallig går väl fort att klippa. Behöver han över huvud gå till frissan?
Den yngre mannen ska visst rakas, visar det sig. Det förklarar saken. Roffe blir helt ställd och väldigt förvånad. Vad spännande. Han kände inte till att frissan erbjuder den typen av tjänster. Roffe som inte så sällan passerar utanför frisörsalongen, eftersom den ligger mellan bostaden och en butik som Roffe ofta handlar i, har aldrig sett någon bli rakad. Roffe har för vana att titta in och säga några ord eller hälsa på frisörskan genom fönsterrutan. Men de har aldrig pratat om en rakningstjänst. Nu handlar det definitivt om ett ovanligt tillfälle. Rakning - det har han aldrig någonsin  sett henne utföra.