Veckans ord på Ö

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning, som nu nått fram till ändstationen. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är Ö.

ö
Jag kommer genast att tänka på Daniel Defoes Robinson Kruse. Som bekant överlever Robinson Kruse ett skeppsbrott och tar sig iland på en i det närmaste obebodd ö.
Där möter han infödingen Fredag, ett namn som Kruse ger honom eftersom de möttes på den veckodagen.
Jag tror att det är betydligt fler som har hört talas om boken (från 1719) än som faktiskt har läst den. Den är väl typisk för sin tid, men kanske just därför inte så trevlig om man betraktar den med våra ögon. Kruse tar som sin uppgift att lära Fredag att tala engelska, så att de kan kommunicera. Med tanke på var de befann sig, hade det väl varit naturligare att Fredag hade lärt Kruse sitt språk, men det föll nog aldrig Defoe in. Det var engelsmännens uppgift att sprida civilisationen, om man så skulle behöva utrota varenda kotte som man mötte.

ödla
Driver Linda med oss? Jag läser väl inga böcker om ödlor! Men så började jag fundera, och kom att tänka på att en drake väl är en sorts ödla. Tror det i alla fall. Och då kom jag att tänka på Stieg Larssons bok Män som hatar kvinnor, som är första delen i Millenniumtrilogin. Där får vi för första gången stifta bekantskap med den intelligenta med omyndigförklarade Lisbeth Salander och journalisten Mikael Blomkvist. När boken blev film i USA, fick den titeln The Girl with the Dragon Tatoo.

öken
Jag kommer inte så här direkt på någon bok som jag har läst och som utspelar sig i en öken, men däremot en bok som jag hört mycket talas om, nämligen Blomma i Afrikas öken av Waris Dirie.
Boken är självbiografisk och berättar om Waris, som växte upp i en nomadfamilj i Somalia, och som blev uppmärksammad fotomodell.
Men det är ingen Askungesaga. Hon berättar om hur hon könsstympades som liten flicka, och hon har blivit en mycket stridbar motståndare mot könsstympning.
Hon är också motståndare till Somalias blodiga stamkrig och skriver:
Dessa stamkrig, liksom utövandet av omskärelse, är ett resultat av mäns fåfänga, själviskhet och aggressivitet. Jag avskyr att behöva säga det, men det är sant. Båda dessa handlingar kommer ur mäns starka fixering vid sitt revir - och sina ägodelar - och kvinnorna ingår både kulturellt och juridiskt i båda dessa kategorier. Kanske skulle mitt land kunna bli ett paradis om vi skar av dem könsorganen. Männens skulle lugna ner sig och bli mer lyhörda inför det som händer i världen. Utan det eviga testostronruset skulle det inte bli några krig, inget dödande, inget stjälande, inga våldtäkter. Och om vi högg av deras intimaste kroppsdelar och sedan lämnade dem att klara sig själva så att de antigen fick förblöda eller överleva, skulle de kanske för första gången förstå vad de egentligen gör mot sina kvinnor.

önskning
Om jag får slänga in en personlig önskning med bokanknytning, så hoppas jag att det finns några som vill läsa min kriminalroman Skam, som kommer från trycket om ett par veckor eller så. Det är en historia i värmländsk 1800-talsmiljö.

överdriva

Det gamla riket av Vilhelm Moberg är en gammal goding. Den kom ut 1952 och är en samhällssatir där Moberg gisslar det han upplevde som rättsröta i det svenska samhället.
Handlingen är dock förlagd i det fiktiva kungadömet Idyllien, där konung Alexander XVI regerar. Landet har en ofantlig byråkrati, som bara växer. Men det som oroar samhällets toppskikt är något annat, nämligen att Den Stora Statshemligheten ska läcka ut. Denna hemlighet är att kungen har homosexuella böjelser. Därför är hovet utsatt för utpressning och man betalar pengar från kontot För nådigt känt ändamål.
Där finns även kyrkoledare, som anmäls för brott, men ingenting händer. Allt avskrivs.
Det är inte så svårt att förstå att det är Haijbyaffären och Kejneaffären, som Moberg skriver om. Även kyrkoledarens snaskiga affärer hade verklighetsbakgrund i Sverige.
En rolig idé att utgå från ett fiktivt land för att egentligen skriva om missförhållanden i Sverige. Ofta går väl satiren till överdrift, men trots detta är det en bok som utgör en viktig del av vår samhällshistoria. Jag misstänker att den inte togs emot alltför väl när den gavs ut.

Veckans ord på Ä

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning, som närmar sig slutet. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är Ä.

äcklig
I sin senaste bok, Lejontämjaren, tycker jag att Camilla Läckberg satte ett personligt rekord när det handlar om att beskriva äckligt våld.
Upplägget är det samma som i hennes tidigare böcker. Tillbakablickar som ska leda fram till förklaringen till de mord som sker i Fjällbacka.
Den här gången listade jag ut en del av svaret tämligen tidigt. Man börjar kanske känna igen fru Läckberg. Men visst är hon bra på att bygga upp en spännande intrig.
Det jag dock tycker är motbjudande är hennes märkliga fascination av det allra vidrigaste våld. Det jag nu skriver är ingen spoiler, för det förekommer redan tidigt i boken. En flicka som varit försvunnen återfinns på ett märkligt vis. Det visar sig att hon blivit berövad sina ögon, sin tunga och sina trumhinnor.
Det är inte första gången Camilla Läckberg skriver om riktigt brutalt våld, men den här gången tycker jag att hon har satt ett personligt rekord, och det säger jag inte som något beröm.
Hon borde faktiskt kunna skriva sina böcker utan detta sinnessjuka våld. Tacka vet jag Agatha Christie... 

äga
Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf handlar om general Löwenskölds mycket dyrbara signetring, som begravts tillsammans med honom. Generalen har tjänstgjort i Karl XII:s armé. Det är många som vill äga den, och de är bokstavligt talat beredda att gå över lik för att få tag i den.
Ringen blir sålunda stulen, vilket givetvis inte ger generalen någon ro, utan han går igen på sitt gods och söker efter ringen.
Löwensköldska ringen anknyter till gammal berättartradition. Man sitter tillsammans och kurar skymning och berättar historier. Det här är faktiskt en spökhistoria.

äntligen
Jag har äntligen köpt Blå stjärnan, som ingår i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Den är med på bokrean Det har redan kommit ännu en del, Äkta amerikanska jeans, men den får nog vänta till nästa bokrea.

ärlig
På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarques gavs ut 1929. Den var en av de böcker som nazisterna brände i sina bokbål. Romanen gav en alltför ärlig bild av krigets fasor.
Boken är en krigsskildring (från första världskriget), men den är ingen hjältedrapa där modiga soldater ger allt för fäderneslandet. Nej, den handlar om krigets hopplöshet och om vanliga, enkla soldater som bara vill överleva.
Det finns inget hjältemodigt i deras liv i skyttegravarna. Omkring dem dör deras vänner en meningslös död. Inte så konstigt kanske att nazisterna inte kunde tåla boken. Deras plan var ju att starta ett nytt krig som skulle ge det tyska riket ära och det tyska folket ökat "Lebensraum".
Den här boken är jag inte bara glad över att ha läst därför att det är roligt att ha läst en klassiker. Det här är en riktigt bra bok, som visar hur långt från regeringarnas propaganda livet är för en soldat i skyttegraven. För dem är det inte viktigt att vinna kriget. Betydligt viktigare är att försöka få tag på en brödbit eller en cigarett.

äventyr

Som barn var jag oerhört förtjust i Enid Blytons böcker. Hon förknippas framför allt med Femböckerna, men hon skrev många fler böcker än så. Jag minns med glädje både hennes Mysterieböcker och Äventyrsböckerna.

Veckans ord på Å

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är Å.

åklagare
Boken Självtäkt är skriven av en mindre känd deckarförfattare, nämligen tidigare åklagaren och numera domaren Tove Klackenberg. Hennes debutbok hette Påtaglig risk att skada, vilken fick debutantdiplomet av Svenska Deckaradademin. Senare har hon givit ut böckerna Inlåst och Dömd på förhand.
Självtäkt handlar om åklagaren Svea Lundström Duval som knappt hinner börja på sin nya arbetsplats i Östersund förrän Härjedalen drabbas av en rad sabotage. Tidningarna är snabba att knyta händelserna till rättstvisten mellan traktens markägare och samebyarna, och Svea placeras i Sveg för att leda den uppmärksammade utredningen.
Det finns saker som jag tycker är mycket bra i boken. Exempelvis de många tydliga exemplen på hur samerna blivit förtryckta långt in i vår tid. Fortfarande finns stora motsättningar mellan samer och svenskar i Sameland.
(Lustigt förresten att Tove Klackenberg låter en same i boken tala om svenskarna som ett annat folk. Det blev ju ett förfärligt bråk när sverigedemokraten Björn Söder benämnde samer som en egen nationalitet.)
Intrigen är väl inte helt dum. Det blir en hel del brott som ska lösas, och det gäller för polisen och för åklagaren att försöka se om det finns något samband.
Men varför måste Svea Lundström Duval bo i en husbil när hon tjänstgör i Härjedalen? 
Det jag har svårast att acceptera i boken är upplösningen. Plötsligt kommer det renar och skotrar med maskerade förare instormade mitt i ett EU-möte, och mitt i allt detta står allting klart för Svea Lundström Duval. Där hängde jag faktiskt inte riktigt med. 

åktur
Här blir det en bok som jag sågade när jag läste. Kopplingen till åktur blir att en bil nämns i texten ;)
Mons Kallentoft är en hyllad författare tror jag mig ha förstått. Det var därför med förväntan jag började läsa hans Vindsjälar. Men ack vad jag blev besviken.
Han har bland annat fått beröm för sitt språk, vilket jag finner fullkomligt obegripligt. Det är ofta korta, avhuggna meningar som antingen saknar subjektet eller predikatet.
På många ställen låter författaren oss få veta vad personerna tänker. Det är inte helt ovanligt. Men han låter oss veta vad nästan alla personerna tänker. Det gör att det är svårt att veta vem som egentligen berättar historien.
Riktigt eländigt tycker jag det är när mordoffret då och då tittar fram och berättar om hur han letar efter sin fru. Skulle kunna vara okej i en fantasybok eller en spökhistoria, men en vanlig deckare med poliser som försöker lösa ett mordfall? Nä, då tycker jag faktiskt att liken ska tiga still!
Dessutom händer det att Kallentoft mitt i ett stycke där vi följer en persons tankar plötsligt byter till en opersonlig berättarröst. Här är ett exempel där Yngve har märkt att polisen är på väg och vi följer först hans tankar:
En annan bil nu, men det är de där poliserna som kommer. De går mot dörren och de vet att jag har ljugit för dem, vet vad advokat Strandkvist har berättat för mig, och jag har inget alibi. Och när de två poliserna närmar sig ytterdörren höjer Yngve hagelgeväret, men sänker sedan vapnet igen.
Intrigen är jag inte heller så förtjust i. En gammal man har hittats mördad på ett äldreboende som ägs av en sliskig riskkapitalist. Det är uppenbart att Kallentoft tycker mycket illa om privata vårdboenden, och denna hans åsikt får han gärna ha. Det går att skriva långa välformulerade debattartiklar kring detta. Men när han gör en skönlitterär bok av det hela och denna fråga hela tiden genomsyrar texten, då blir det till slut för mycket.

ålderdom
Vad ska man göra när man uppnår ålderdomen? Lyssna på dragspelsmusik? Brodera? I Catharina Ingelman-Sundbergs bok Kaffe med rån sysslar di gamle med något helt annat.
Boken handlar om ett gäng gamlingar på ett vinstdrivande äldreboende, som tröttnar på att bli illa behandlad. Det måste vara bättre att sitta i fängelse än att bo på äldreboendet Diamanten. Därför börjar de planera brott, som ska få in dem i fängelset.
Detta lyckas de med, men fängelsetillvaron är inte lika bra som de föreställt sig. Därför börjar de snart att planera nya brott, som ska ge mycket pengar, men utan att de åker fast. De ska utföra "det ultimata brottet."
Denna bok är väl kanske inte någon "bladvändare" som man längtar hem till, men den är ändå småmysig. Det är roligt att följa Märtha, "Snillet", "Krattan" och de andra i pensionärsligan. En bok som helt klart duger till hängmattan i sommar.

ångest
Här passar nobelpristagaren Pär Lagerkvists diktsamling Ångest som handen i handsken. Den första diktens inledningsord är berömda.
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

åskådare

På fotbollsmatcher kan det finnas åskådare. I Fredrik Backmans bok Britt-Marie var här får huvudpersonen hjälpa till när byns ungdomar ska spela fotboll.

Vi får följa Britt-Marie, som just lämnat sin man och som nu, 63 år gammal, vill ha ett arbete. Av misstag får hon ett tillfälligt arbete som vaktmästare på fritidsgården i Borg, det enda som kommunen inte hunnit lägga ned i den lilla byn.
Till en början är Britt-Marie reserverad som alltid, och söker sin tillflykt i städningen. Hon löser de flesta problem genom att städa med bikarbonat.
Men snart får Britt-Marie uppleva en alldeles ny känsla. Det finns barn i den lilla byn som faktiskt behöver henne.
Steg för steg byggs hennes självförtroende upp i denna bok, som faktiskt är humoristisk. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste den.

Veckans ord på Z

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är Z.

zebra
Det som speciellt kännetecknar en zebra är att den är svart- och vitrandig. Detta får bli grunden för min association.
Jag tänker på Svart flicka vit flicka av Joyce Carol Oates.
Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.
Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?
Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.

zloty
Den här veckan är det sådana konstiga ord att jag blir tvungen att associera lite friare än vanligt. Zloty är valutan i Polen, och i detta land utspelar sig David Safiers roman Ung i ghettot.
Den här boken utspelar sig i det judiska ghettot i Warszawa 1943. 16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes lillasyster Hanna ska överleva i ghettot. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. De lyckas stå emot de mäktiga SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. Hela 28 dagar.
Man kan lugnt säga att detta inte är någon feelgoodroman och det är heller inte Safiers avsikt. Han har skrivit boken till sina barn, men även till sina farföräldrar som dog i Buchenwald och i Lodz ghetto.
Han ger ingen förskönande bild av hur nazisterna metodiskt arbetade för att utrota judarna. De icke-judiska polackerna är inte intresserade av att hjälpa sina judiska landsmän. Snarast är de glada över att tyskarna utrotar judarna och de hjälper beredvilligt till.
Men det finns även judar som hjälper SS. I en fåfäng förhoppning att själva få överleva finns det judiska poliser som medverkar i gripandet av judar som ska skickas till dödslägren.
Det är en tung berättelse med mycken sorg. Samtidigt finns det, mitt i all förtvivlan, möjlighet att finna kärlek, om än bara för en kort tid.
Idag ökar antisemitismen i Sverige, inte minst på grund av invandringen av muslimer. Jag rekommenderar denna bok varmt för alla som vill få en ökad förståelse för vad antisemitism i praktiken kan innebära.

zombie
Jag tror inte att jag har läst några böcker om zombier, men det finns ju andra otäckingar som kommer från de döda för att ta dig. Jag tänker på Färjan av Mats Strandberg.
Av baksidestexten framgår följande: "I kväll ska 1200 förväntansfulla passagerare åka på en finlandskryssning. Under 24 timmar ska de lämna vardagen bakom sig och släppa alla hämningar. Men det finns något ondskefullt ombord. Mitt i natten, ute på Östersjön, är det omöjligt att fly. Det finns inget sätt att kontakta land.
Vanliga människor tvingas bli hjältar, men denna natt kan också locka fram det värsta i dem - något som kan förändra världen för all framtid om färjan når hamnen i Finland.
Välkommen ombord på Baltic Charisma."
Det här är en otäck bok, inte tu tal om den saken. Och det får man väl räkna med när man ser blodet på väggarna på omslaget. Det är så långt från en feel good-roman man kan tänka sig. Det finns något ombord, och snart vet du inte vem du kan lita på. Är din bästa vän också en av "dem"?
Men när jag säger att boken är otäck, så är detta inte något negativt omdöme. Det överensstämmer med genren och författaren har Stephen King som förebild, vilket väl säger det mesta.
Boken är riktigt bra, och det tror jag beror på att det inte är förfärligt hela tiden. Redan Alfred Hitchcock visste att man måste växla mellan det lugna, vardagliga och det skräckfyllda, och detta lyckas Strandberg med. Att ondskan finns mitt i vardagen gör den mer skräckfylld. Och är du på en färja, kan du inte ta dig därifrån.

zoo
På ett zoo torde man kunna hitta ett och annat lejon, vilket för mina tankar till Lejontämjaren av Camilla Läckberg. En bok som jag faktiskt inte var speciellt förtjust i.
Upplägget är det samma som i Läckbergs tidigare böcker. Tillbakablickar som ska leda fram till förklaringen till de mord som sker i Fjällbacka.
Den här gången listade jag ut en del av svaret tämligen tidigt. Man börjar kanske känna igen fru Läckberg. Men visst är hon bra på att bygga upp en spännande intrig.
Det jag dock tycker är motbjudande är hennes märkliga fascination av det allra vidrigaste våld. Det jag nu skriver är ingen spoiler, för det förekommer redan tidigt i boken. En flicka som varit försvunnen återfinns på ett märkligt vis. Det visar sig att hon blivit berövad sina ögon, sin tunga och sina trumhinnor.
Det är inte första gången Camilla Läckberg skriver om riktigt brutalt våld, men den här gången tycker jag att hon har satt ett personligt rekord, och det säger jag inte som något beröm.
Hon borde faktiskt kunna skriva sina böcker utan detta sinnessjuka våld. Tacka vet jag Agatha Christie...

zooma

Marie-Chantal Long fick Barnens romanpris 2015 för sin bok Den blomstertid nu kommer. En annan av hennes böcker heter Zoom, som handlar om en grupp högstadieelever som ska sätta upp en musikal. Läsarna får följa repetitionerna fram till premiären genom huvudpersonens kameralins. Jag har inte läst den själv, bara hört talas om den.

Veckans ord på Y

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är Y.

yngling
För mycket länge sedan ska Ynglingaätten ha regerat i Sverige. Kungalängden innehåller spännande gestalter såsom Ingjald Illråde och Olof Trätälja. Troligtvis har ingen av dem existerat, men de omnämns i Islänningasagorna.
Detta för mig vidare till den isländske nobelpristagaren Halldór Laxness' roman Gerpla - En kämpasaga.
Den är på många sätt annorlunda än böcker jag är van vid. Den handlar om några islänningars liv och strävan efter ära vid tiden för kristendomens spridning i norra Europa.
Det är lite svårt att hålla reda på vilka de olika personerna är, för nästan alla har namn som börjar på Thor...
Mitt intryck är att Laxness ofta är satirisk i boken. Åtminstone hoppas jag att han är det. Människorna är grymma och ofta tämligen enfaldiga. Hans beskrivning av påvedömet och dess präster handlar mest om hur de försöker få in rikedomar till kyrkan. De isländska kämparna söker förtvivlat efter en konung som de kan tjäna. De vill inte leva tillsammans med fru och barn, utan vill hellre mista livet på slagfältet, utan att egentligen ha en aning om vad kriget handlar om.

ynklig
Det är många författare som genom åren har hunnit få Nobelpriset i litteratur. Många har varit välförtjänta mottagare, andra kanske inte.
Men nog är det väl ynkligt att Svenska Akademien inte tilldelade vare sig August Strindberg eller Henrik Ibsen priset? Skälet kan nog ha varit ständige sekreteraren Carl David af Wirséns omvittnade motvilja mot dem. Han försökte även i det längsta förhindra att Selma Lagerlöf fick nobelpriset, men blev till slut nedröstad.

ypperlig
För den som till äventyrs har följt min blogg torde det stå klart att jag anser Khaled Hosseini vara en ypperlig författare. Tusen strålande solar, Att flyga drake samt Och bergen svarade rekommenderar jag å det varmaste. Jag hoppas verkligen att det kommer någon mer bok från denne afghansk-amerikanske författare.

yr
Jag slänger in en nobelpristagare till - Orhan Pamuk. Ett av hans mest kända verk är Snö.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.
Kopplingen till ordet på Y? Jo, jag tänkte att snö ofta yr...

yta

Boken Snabba cash av Jens Lapidus handlar om JW, en kille från landet som kommit till Stockholm. JW vill ge sken av att han är en bratkille, och han kämpar hårt för att upprätthålla den bilden. Det är en värld där yta går före innehåll.

En riktigt bra bok när det gäller intrigen. Historien höll ihop hela vägen, så det är väl inte så konstigt att den blev en bestseller när den kom ut. Men språket i boken kan göra mig galen. Att dialogerna är lite märkliga säger jag inget om, eftersom det väl är någon form av Rinkebysvenska. Men texten däremellan! Skriver verkligen Lapidus så illa, eller gör han sig till?

Exempel på meningar i boken som får det att krypa i mig:

• Mrado och Latko letat upp lodisen.
• Motståndaren avsvimmad före han landat på golvet.
• Jorge hade sett vare sig Radovan eller Nenad.

Jag undrar om Jens Lapidus säger "svenskalärare" också...

Veckans ord på X

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är X. Vi är verkligen framme vid de svåra bokstäverna.

xantippa
Hå hå, här dyker minsann Sokrates' hustru upp. I överförd betydelse är xantippa en argsint och grälsjuk kvinna.
Skulle Agnes Borck kunna passa in här? Inte helt säker, men hon är just nu mitt bästa förslag. Hon är huvudpersonen i Hjalmar Bergmans Farmor och Vår Herre.
Vi får följa farmor Agnes, som inte tvekar att säga åt Vår Herre ett och annat. Hon kommer från fattiga förhållanden, men genom gifte och slughet har hon gjort det som idag skulle kallas en klassresa. I början har man stor sympati för bondflickan, som inte verkar accepteras av den fina familjen, men det beror på att vi ser historien genom hennes ögon. Mot slutet av boken är det barnen och andra familjemedlemmar som ger sin syn på saken, och då får man en annan bild av henne.

x-box
Jag var tvungen att googla för att se vad det är. Tydligen en TV-spelskonsol. Då får väl x-box associera till dataspel. 
Anders de la Motte fick Svenska Deckarakademiens debutantpris för sin roman [geim], som är en mycket speciell bok. Huvudpersonen HP hittar något på tåget som ser ut som en mobiltelefon. Han får via den en specialinbjudan att vara med i ett spel. Spelet går ut på att man får olika uppdrag, som man sedan får poäng och pengar för. Problemet är bara att uppdragen blir alltmer utmanande och definitivt olagliga. Men det är svårt att dra sig ur när man väl har börjat.
Boken är väl på sätt och vis en deckare, men jag tycker även att den handlar om frågan vad man kan få en människa att göra. Vad triggar oss? Vi vet ju att det var alldeles vanliga trevliga familjefäder som arbetade som lägervakter vid nazisternas utrotningsläger.
Det här var i alla fall en bok som var svår att lägga ifrån sig. Läs den om du vill ha en annorlunda läsupplevelse!

xenofobi
Xenofobi är rädsla för främlingar. Det är inte det samma som rasism. Rasimen bygger på att vissa människoraser står över andra, medan xenofobi handlar om rädslan för vad främlingarna kan ta sig till.
Jag tänkte ta fram romanen Floden mellan bergen av Ngugu Wa Thiong'o, som beskriver hur många kenyaner var rädda för främlingarnas inflytande och hur gamla traditioner riskerade att trängas ut.
Två gikuyustammar i Kenya under den brittiska kolonialtiden strider sinsemellan om värdet av gamla traditioner kontra det nya västerländska inflytandet. Konflikten markeras geografiskt av floden som rinner mellan samhällena. Ett älskande par från vardera sidan försöker överbrygga klyftan, något som resulterar i en tragedi.
Detta är en riktigt bra bok, som ger ett afrikanskt perspektiv på vad som händer när kolonisatörer tar marken från dem som ägt den i många generationen samtidigt som de vill påtvinga "infödingarna" europeisk religion och europeiska värderingar.
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att acceptera kvinnlig omskärelse (könsstympning), men det är ändå oerhört intressant att läsa det afrikanska perspektivet. En infödd kristen pastor predikar straffdomar över dem som låter omskära sig (gäller både pojkar och flickor) eftersom den som kristnat honom sagt att det är syndigt att göra det. Men hans dotter går emot honom och kräver att bli omskuren. Hon vill bli kvinna och hon vill göras vacker.
När det blir konflikt mellan stammens traditioner och kolonisatörernas religion, så blir det viktigt att försvara det gamla till varje pris.

x-kromosom
X-kromosom ska man ha en. En del har två. Då blir de annorlunda ;)
Människan har 46 kromosomer i alla celler utom könscellerna, för där är det 23. Det måste ju vara så, för tillsammans blir det 46 när ägget och spermien sammansmälter.
Och när vi nu är inne på ägg så kommer jag, som så många gånger tidigare när det handlar om utmaningar, att tänka på en bok av Mark Levengood och Unni Lindell - Gamla tanter lägger inte ägg. En rolig bok fylld av en massa skojiga citat av barn.

xylitol

Nu fick jag googla igen. Xylitol kallas även björksocker. Inte tusan kan jag associera detta till någon bok eller någon författare. Men så kom jag att tänka på att det ju finns annat som är sött. Honung till exempel. Och detta får mig givetvis att tänka på A.A. Milnes båda böcker om Nalle Puh. Och att Nalle Puh älskar honung (eller honing) är väl allom bekant. Som avslutning får det bli ett citat av Nalle Puh: Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som är nästan ännu bättre.

Veckans ord på W

Linda med bloggen enligt O har en alfabetsutmaning. Varje vecka presenterar hon fem ord på en bokstav. Dessa ska vi associera med böcker. Våra tolkningar av detta är tämligen fria, men det ska handla om böcker eller författare. Veckans bokstav är W. Jag har förstått att W numera räknas som en självständig bokstav. Det gjorde den inte i min ungdom.

webbsida
Här väljer jag en bok som handlar om hur människor kan nätmobbas på olika webbsidor. Det är Johanna Nilssons Gilla Hata Horan!
Den handlar om Jonna och Gloria, två 15-åriga flickor som är bästisar. De är inte speciellt populära, men heller inte mobbade.
På en Luciafest får Gloria dansa med Robin, skolans snyggaste, häftigaste kille. Det blir dock inte så underbart som Gloria trott. Snart dyker illvilliga kommentarer och bilder upp på nätet. Sajten Hata Horan! är skapad för att förödmjuka henne.
Men det vänder. Snart är det hennes plågoande som istället blir den hatade. Men vem ska man hålla på?
Boken vänder sig till unga tonåringar, som ska få en bild av nätmobbningen och hur snabbt rykten kan startas och spridas.

weekendhus
Det är kanske inte direkt weekendhus de har, som har hus på spanska solkusten, men det får duga. I Liza Marklunds bok En plats i solen hittas en svensk familj mördad i sitt hem på Costa del Sol. Journalisten Annika Bengtzon blir skickad till Spanien för att skriva om mordet.
Jag gillar Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon, men just den här tycker jag inte höll samma klass som de tidigare.

wienerbröd
Nu får det bli lite krystat. Ngugi wa Thiong'o har skrivit en bok som heter Om icke vetekornet. 
Den handlar om Kenya vid tiden för självständigheten. Mau mau-rörelsen hade fört ett blodigt krig mot den brittiska kolonialarmén. Ett krig som britterna vann militärt, men som fick den brittiska hemmaopinionen att vända sig mot det brittiska kolonialväldet i Östafrika.
Det är dock inte den politiska utvecklingen som är temat för boken, utan det handlar om vanliga kenyaner som ibland hamnat på olika sidor. En del har suttit i britternas koncentrationsläger och torterats medan andra tillhört den av britterna organiserade milisen. Några uthärdade allt, medan andra förnedrade sig.
Som bokens baksidestext karakteriserar boken: Ett bondedrama om revolt, skuld och försoning.
Och hur, undrar ni nu, får jag in den boken här? Jo, jag tänkte som så att om icke vetekornet skördas och mals till mjöl, så blir det inga wienerbröd.

wok
Wok kommer från Kina, och då förs mina tankar till Henning Mankells bok Kinesen.
"Kinesen" är den första bok av Henning Mankell som jag har läst. Den är spännande hela vägen, oavsett om berättelsen utspelar sig i Norrland, i 1800-talets Kina och USA eller i nutidens Kina. Men jag blev trots allt besviken när jag läst färdigt. Det fanns trådar som aldrig knöts ihop. Vilken betydelse hade egentligen det röda sidenbandet?
Man brukar säga att om man visar en pistol under första akten, så ska den ha avfyrats innan sista akten är slut. I "Kinesen" fanns det för många oavfyrade pistoler för att jag ska tycka att boken var bra.

wow

Detta är ett ord som jag inte alls gillar. Varför ska vi i Sverige gå omkring och ropa "Wow!" och "Oh My God!"? Trots det händer det nog ett ett litet wow kommer över mina läppar någon gång, får jag skamset erkänna, fast då är det nog oftast lite ironiskt. 

En bok som gav mig en "wow-känsla" var Och bergen svarade.

Och bergen svarade av Khaled Hosseini är en helt fantastisk bok. Det är en berättarkonst utöver det vanliga. Den unge Abdullah tar hand om sin syster Pari, men de båda skiljs åt vid mycket unga år. Sakta får vi veta allt mer om vad som händer dem och andra gestalter i boken, men det är inte en enkel resa. Vi får följa olika personer, som på ett eller annat sätt är inblandad i händelserna och får därför helt olika perspektiv.
Hosseini är amerikan, men han är född i Afghanistan, och det är i Afghanistan som hans böcker utspelar sig. Han fängslar läsaren från den första sidan till den sista. Inledningskapitlet, som är en saga som Abdullahs och Paris far berättar för sina barn, visar sig ge en bakgrund till det som sedan händer i deras egen familj, fast man först inte inser det.

Efter att ha läst denna bok var jag helt enkelt tvungen att läsa de två andra böcker han skrivit, och jag blev inte besviken.