Iskalla mord av Alex Pine

Titel: Iskalla mord

Originalets titel: The Christmas Killer

Författare: Alex Pine

Förlag: HarperCollins (2025)

Antal sidor: 324

Kriminalinspektör James Walker ser fram emot en lugn familjejul i den sömniga byn Kirkby Abbey. Men när han öppnar en tidig julklapp som dykt upp på hans tröskel inser han att det inte alls kommer att bli någon lugn jul - och att paketet är allt annat än en gåva. Inuti finns en fruktansvärd överraskning och ett löfte: tolv dagar, tolv mord. Inte långt därefter hittas den första kroppen, halvfrusen i snön. Paniken sprider sig i byn. det finns en mördare bland dem, och med elva offer kvar kan vem som helst vara nästa...

Iskalla mord av Alex Pine fick jag i julklapp av äldsta dotterns sambo. Jag har inte hört talas om författaren tidigare, men den var en trevlig överraskning.

Den är skriven som en pusseldeckare, vilket jag gillar. Det är annars en genre som väl har sin storhetstid bakom sig. Agatha Christie var en av de stora. Hon placerade gärna de medverkande på ett tåg, på en ö eller i ett hus som blivit avskuret från yttervärlden. Här har Alex Pine förlagt handlingen till en liten engelsk by, som isoleras av ett våldsamt snöande.

Det finns en känd engelsk julsång, som heter Twelve Days of Christmas, och den utgör ramen för denna mordgåta. Någon hotar att mörda tolv personer "som förtjänar det", och det står snart klart att mördaren befinner sig i byn. Kriminalinspektör James Walker blir den som får i uppgift att lösa fallet, men ska han hinna göra det innan alla tolv potentiella mordoffren har fått sätta livet till?

Det finns en hel del kandidater som kan vara mördaren. Kanske inte helt enkelt, men jag kan i alla fall skryta med att jag räknade ut vem mördaren var och även motivet. Men det betyder inte att boken var dålig. Det kan ju vara jag som var duktig ;)

I Kaosutmaning 2026 får denna bok svara mot punkt 9: Läs en bok som någon annan har valt åt dig.

Hercule Poirots stilla natt av Sophie Hannah

Titel: Hercule Poirots stilla natt

Originalets titel: Hercule Poirot's Silent Night

Författare: Sophie Hannah

Förlag: Bookmark Förlag (2024)

Antal sidor: 338

När Poirot och inspektör Catchpool kallas till Norfolks sjukhus för att utreda mordet på en patient, visar det säg att Catchpools besvärliga mamma är på besök i trakten. Först kräver hon att Poirot ska fira jul med henne och hennes vänner i en fallfärdig herrgård, sedan visar det sig att hennes vän ska läggas in på samma sjukhus. Intrigen tätnar när vännens fru är övertygad om att han kommer att bli mördarens nästa offer - men vägrar att förklara varför. På mindre än en vecka måste Poirot hitta mördaren om inte fler brott ska begår, och om han ska kunna rädda sig själv från att behöva fira jul med Catchpools mamma. Som om det inte vore nog visar det sig snart att någon försöker hindra utredningen och hotar honom till livet.

Hercule Poirots stilla natt är ännu en av de Poirot-deckare i Agatha Christies anda, som Sophie Hannah skriver på uppdrag av Christies arvingar. Som vanligt befinner vi oss i en sluten miljö, för det var ju så Agatha Christie skrev sina deckare. Mördaren ska gå att finna bland dem som befinner sig på platsen vid tidpunkten för mordet.

Här är det så märkligt att ingen verkar ha haft någon kontakt sedan tidigare med mordoffret. Han var en solstråle som gjorde alla i sin omgivning glada, så varför skulle någon vilja ta livet av honom. Och varför i all världen skulle mördaren vilja ge sig på en helt annan person och ta denne av daga, fastän det inte verkar finnas någon koppling mellan de båda männen.

Intrigen är inte dum. Dock skulle jag önska att Catchpools mamma hade varit lite mindre dominant. Till slut blir hon bara för mycket.

I Kaosutmaning 2026 får denna bok svara mot punkt 13: Läs en deckare.

Svart kod av Magnus Carling

Titel: Svart kod

Författare: Magnus Carling

Förlag: Visto Förlag (2021)

Antal sidor: 262

Carl Leonard lever i ensamhet, nedkopplad från allt vad internet och sociala medier heter. En gång i tiden levde han helt i den digitala världen. Som VD för ett framgångsrikt säkerhetsföretag hjälpte han andra företag att skydda sina IT-system från cyberattacker. Framgångarna fick sitt pris och när han till slut blivit utbränd bestämde han sig för att koppla ner för gott.

När han en dag får ett oväntat dödsbud är det ett besked som tvingar honom att lämna sin nedkopplade värld. Det tar inte lång tid innan han blir misstänkt för en rad cyberbrott, och efter att ha rymt från häktet blir han förföljd av en hänsynslös mördare. Allt på grund av den svarta koden, ett datorvirus som hotar hela världen

Svart kod av Magnus Carling är en bok som jag köpte av författaren vid Värmlands Bokfestival för några år sedan, men av någon anledning har den blivit liggande. Nu blev det dock äntligen dags att plocka upp den.

Carling arbetar som informationssäkerhetschef på ett globalt företag, så det här med cyberattacker vet han vad det handlar om. Jag tänker inte ifrågasätta hans faktakunskaper. Dock blir jag tveksam när det handlar om ett datorvirus som är omöjligt att upptäcka. Det känns lite väl mycket som science fiction utan att vara det, men det kan givetvis vara jag som inte har de rätta kunskaperna.

Carl Leonard och en kvinna åker över halva jordklotet i värsta Dan Brown-stil för att hindra en attack som kommer att kasta tillbaka världen till medeltiden genom att slå ut all elektronik. Riktigt varför vi skulle återvända till världen som den såg ut på 1500-talet förstår jag inte riktigt. Så länge har elektroniken inte funnits, men det blir kanske mer effektfullt att uttrycka det så.

Boken saknar inte poänger, även om Dan Brown kanske hade gjort den bättre. En liten sak irriterar mig dock, och det är beskrivningen av polisarbetet. En kommissarie säger till Carl Leonard: "Du är härmed häktad och får följa med mig till polishuset." En polis har inte rätten att häkta någon. Det kan bara domstolen göra.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 29: Läs en bok med en färg i titeln.

Årets sista mord av Sophie Hannah

Titel: Årets sista mord

Originalets titel: The Last Death of the Year

Författare: Sophie Hannah

Förlag: Bookmark förlag (2025)

Antal sidor: 307

Nyårsafton 1932. Hercule Poirot och kommissarie Edward Catchpool anländer till en liten grekisk ö för att fira högtiden med nio vänner som bor tillsammans i ett charmigt nedgånget hus. Men när middagen avslutas med ett anonymt och kryptiskt nyårslöfte om "årets sista - och första - mord" avbryts den festliga stämningen. Strax därpå upptäcks också en av vännerna död på terrassen.

Årets sista mord är den sjätte fristående pusseldeckaren med den belgiske detektiven skriven av Sophie Hannah på uppdrag av Agatha Christies familj. Det hjälps inte, men jag tycker inte att det känns som en Hercule Poirot-deckare.

Visst, det är en pusseldeckare, och vi har den självbelåtne belgaren som löser fallet, men att ha en kommissarie Catchpool som berättar historien, det känns som Dr Watson i böckerna om Sherlock Holmes.

Om man nu ska ha en berättare som själv medverkar i boken, då kan denne inte berätta för läsaren vad Poirot eller någon annan tänker, för hur tusan kan han veta det? Det kräver en "utomstående" berättare.

Nåväl, historien i sig har väl sina poänger. Att placera händelserna på en liten ö är givetvis perfekt för en pusseldeckare. Men karaktärerna känns inte direkt helgjutna. Flera av kvinnorna ger stundtals intrycket av att vara riktiga våp, den manlige ledaren för sekten som bor i huset kallas första rösten (fast på grekiska) och hans närmaste man andra rösten, sällskapets poet är bara för mycket, greken som har hand om båten är inbunden och konstig och berättaren, kommissarie Catchpool, är mest intresserad av att få simma.

Ett par personer får släppa livet till innan Hercule Poirot samlar alla överlevande och levererar lösningen. Det jag saknar från Agatha Christies böcker är de missledande ledtrådar som hon var expert på. Hon var ju drottningen av red herrings.

Svålhålet av Mikael Niemi

Titel: Svålhålet

Författare: Mikael Niemi

Förlag: Norstedts (2004)

Antal sidor: 223

På baksidan av boken försöker författaren beskriva boken:

"Som synes är det fråga om science fiction! Men något slags tornedalsk knorr.

Ja, vad fan gör man?

Själv har jag alltid varit förtjust både i det kosmiska, vilket syntes redan i mina diktsamlingar, och det teknologiskt nördiga som brukar höra till, blandat med uppblåst kvasifilosofi och dogmatisk gudssyn.

Det hela är alltså ganska lekfullt."

Svålhålet av Mikael Niemi är en förtjusande bagatell. Till en del är boken fylld med rent nonsens, samtidigt som författaren ibland vill skjuta in små bitar av djupsinne.

Bokens kapitel hänger bara delvis ihop. En erfaren rymdfarare får bli den sammanhållande länken i egenskap av bokens berättare.

Vi får veta hur det egentligen gick till när universum skapades, och varför det är svart och inte vitt. Däremot förblir frågan om hur det ska gå för mänskligheten när universum drar ihop sig i en omvänd Big Bang obesvarad. Men det var nära att Öyvind hade fått veta.

Snabbare än ljuset av Olof Möller

Titel: Snabbare än ljuset

Författare: Olof Möller

Förlag: Regal (1980)

Antal sidor: 152 (Pocket)

Den tekniska utvecklingen på Jorden hade gått framåt med stormsteg. Bara i ett avseende tvingades forskarna till något av resignation - och det var beträffande hastigheterna man lyckades uppnå, förmågan att ännu snabbare förflytta sig såväl på Jorden som i rymden. Drömmen var att nå ifatt ljusets hastighet. 

En ung docent finner lösningen, men den måste testas i verkligheten. En obemannad raket och en bemannad specialfarkost skulle genomföra det avgörande provet. Den frivillige astronauten - Friedrich Zumt - hade specialutbildats och var väl förtrogen med de enorma skyddsanordningar som installerats i farkosten. Man startade experimentet och resultatet blev en sensation. Men en sensation i ett helt annat och totalt oväntat avseende.

Snabbare än ljuset är en SF-roman av Olof Möller, som min exfru vunnit på en mässa för längesen. Hon skulle kasta den, men då lade jag rabarber på den.

Jag har läst mycket SF i mina dar, men det mesta ligger decennier tillbaka i tiden. Jag har dock funderat på att ta upp denna genre igen. Men då får det vara något bättre än den här boken.

Möller var synnerligen produktiv, men kvaliteten var nog omvänt proportionell mot denna produktivitet. Författarkollegan Sam J. Lundwall kallade Möller för "Sveriges sämsta författare, alla kategorier".

Och den här boken är faktiskt inte bra. Intrigen är konstig och språket är torftigt. Dessutom har förlaget lyckades med att kasta om flera avsnitt i boken, men det märks inte på pagineringen. Jag blev tvungen att själv leta upp var ett avsnitt fortsatte.

Så Science Fiction innehåller en hel del verkliga guldkorn. Jag tänker bland annat på Isaac Asimovs böcker. Men om du vill läsa bra SF-litteratur, låt bli att låsa Olof Möllers böcker.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 34: Läs en bok med någon himlakropp/himlafenomen i titel eller på omslag.

Vredens druvor av John Steinbeck

Titel: Vredens druvor

Originalets titel: Grapes of Wrath

Författare: John Steinbeck

Förlag: Bonniers (1990) (Originalet utgivet 1939)

Antal sidor: 522

Under depressionen i USA kring 1930 drivs tusentals småbrukare från gård och grund. Som så många andra lastar familjen Joad i Oklahoma sina ägodelar på en gammal skraltig bil och ger sig ut på den äventyrliga färden till det löftesrika Kalifornien. Men dess slösande fruktbara landskap är översvämmat av arbetslösa, och arbetsgivarna utnyttjar hänsynslöst situationen. Hos de utsugna växer hungern, nöden och bitterheten, men även solidariteten och vreden.

Vredens druvor av nobelpristagaren John Steinbeck är en klassiker. Därför är det roligt att äntligen ha läst den. Steinbeck är, givetvis, en skicklig författare och han förmår att levandegöra hopplösheten, hungern och vreden hos samhällets förlorare under den stora depressionen.

Det är en eländesskildring som för tankarna till Vilhelm Moberg, en svensk författare som också skrev om fattigdom och hopplöshet.

Men trots att Steinbeck skriver inkännande, så kan jag ibland känna att det blir lite för mycket. Familjen Joad åker en bit, sedan går bilen sönder, så åker man lite till och någon i familjen dör. Familjens äldsta dotter, den gravida Sarons Ros, klagar sig igenom hela boken. Så kommer man fram till Kalifornien, och där möts man av mer elände, varvid någon familjemedlem ger sig iväg, alla letar efter arbete men får inget.

Jag menar inte att Steinbeck borde ha förskönat skildringen, men över 500 sidor med hunger och elände känns lite väl mycket.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 23: Läs en bok av en Nobelpristagare.

Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Titel: Leona Tärningen är kastad

Författare: Jenny Rogneby

Förlag: Månpocket (2019)

Antal sidor: 365

En sjuårig flicka går - nacken och blodig - in på en bank i centrala Stockholm och lyckas få ett miljonbelopp med sig ut. Det ovanliga rånet väcker stort uppseende och det blir den unga Leona Lindberg, utredare vid Citypolisen, som får ärendet på sitt bord. Fallet innehåller märkliga omständigheter och spåren visar sig leda åt oväntat håll. Leona är erkänt yrkesskicklig, men samtidigt en udda fågel inom poliskåren, en kontroversiell outsider som inte drar sig för ibland våghalsiga och definitivt oortodoxa metoder om de tjänar hennes syften.

Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby är en bok som jag länge har velat läsa. Jag vet inte hur många år den har stått på min läslista. Den är första delen i en serie om Leona.

Boken är välskriven, inte tu tal om den saken. Man får förutom polisens jakt på den som ligger bakom de märkliga rånen även steg för steg veta mer om Leona Lindbergs bakgrund. Hon har haft en mycket svår barndom med föräldrar som verkar ha njutit av att behandla henne illa.

Mitt problem, när jag läser boken, är att jag tycker illa om huvudpersonen. Leona är rent ut sagt en förfärlig människa, och det gör att jag inte orkar läsa mer än korta avsnitt åt gången. Med rätt läsare är detta säkert en jättebra deckare. Men jag tänker nog inte fortsätta med serien.

Änglar av Jan-Öjvind Swahn

Titel: Änglar

Författare: Jan-Öjvind Swahn

Förlag: Ordalaget Bokförlag (2007)

Antal sidor: 72

Jan-Öjvind Swahn minns jag framför allt som programledare i Fråga Lund, men han var även en framstående folklorist och etnolog.

I boken Änglar ger han en god beskrivning av olika sorters änglar. Inte bara inom kristendom och judendom, utan även inom Islam. Han berättar även om de fallna änglarna, djävlarna. De är många minsann. En medeltida teolog lyckades räkna ut att det fann 2 triljoner 665 miljarder 866 miljoner 745664 ättlingar till de fallna änglarna. Hur sjutton kommer man på nåt sånt?

Boken är på ynka 72 sidor, och då upptas några sidor av diverse recept. Trots detta är det en riktigt trevlig liten bok, som var rolig att läsa.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 27: Läs en bok med ett riktigt fint omslag.

(Finns finare omslag, men jag vill komma upp i postulerade antal punkter i Kaosutmaningen.)

Paradisets portar av Jerzy Andrzejewski

Titel: Paradisets portar

Originalets titel: Bramu raju

Författare: Jerzy Andrzejewski

Förlag: René Coeckelbergs bokförlag (1975)

Antal sidor: 103

Romanens historiska bakgrund är det barnkorståg som på 1200-talet utgick från bland annat Frankrike till det heliga landet. Enligt herdepojken Jakobs förkunnelse skulle endast de oskyldiga, renhjärtade barnen kunna lyckas där de vuxna redan misslyckats. Men under barnens bikt för den gamle munk som följer dem, visar det sig att de delar vuxenvärldens ambitioner: maktlystnad, avundsjuka och erotiska begär. Förfärad över att korstågets heliga syfte gått förlorat och över hur de triviala, världsliga strävandena spelar ledarna i händerna söker munken hejda tåget.

Paradisets portar av Jerzy Andrezejewski utgavs 1960 och gavs ut på svenska 1975. Jag läste om boken någonstans och tyckte att den verkade intressant, så jag köpte den på Bokbörsen.

Motsvarade då denna kortroman mina förväntningar. Svaret är nej! Trots att den är så kort var den ett elände att ta sig igenom. Det var ofta nära nog omöjligt att veta vem det var som tänkte eller sade något. En starkt bidragande orsak till detta är att romanen omfattar cirka 40000 ord. Dessa är uppdelade på två (2!) meningar, och den andra meningen är bara på fem ord. En mening på 40000 ord, den är långt ifrån njutbar att ta sig igenom.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 28: Läs en bok som utgavs på 1960-talet.

Pelles nya kläder av Elsa Beskow

Titel: Pelles nya kläder

Författare: Elsa Beskow

Förlag: BonnierCarlsen (2001)

Antal sidor: 16

Pelles nya kläder av Elsa Beskow dök upp här hemma. Möjligen fanns han med i det jag tog hand om i kvarlåtenskapen efter min bror.

Pelle behöver nya kläder och klipper ullen av sitt lamm. (Klipper man ull från lamm? Det trodde jag att man gjorde från vuxna får.) Sedan går han till farmor och ber henne att karda ullen, och sedan till mormor för att hon ska spinna den och så vidare. På varje ställe får han göra något i gengäld. Till slut har han sina nya fina kläder.

Själva texten är inte märkvärdig. Ett par meningar på varje sida. Det är naturligtvis Elsa Beskows härliga bilder som är den stora behållningen med hennes böcker.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 3; Läs en barnbok.

Allt går sönder av Chinua Achebe

Titel: Allt går sönder

Originalets titel: Things Fall Apart

Författare: Chinua Achebe

Förlag: Albert Bonniers Förlag (1967)

Antal sidor: 191

Allt går sönder utspelar sig i slutet av 1800-talet i det förkoloniala Nigeria och utgör en motbild till den stereotypa, europeiska skildringen av Afrika. Den utkom första gången 1958 och har med tiden blivit en av 1900-talets stora klassiker. Idag är det den mest lästa av alla afrikanska romaner, såld i mer än 12 miljoner exemplar och översatt till över 50 språk.

Allt går sönder av den nigerianske författaren Chinua Achebe är en riktigt fascinerande bok. Jag är säker på att jag inte är den ende som tänker på Nigeria som ett land med många folk där kristna och muslimer ofta bekämpar varandra. Här får vi istället möta kulturen som den var innan engelsmännen invaderade.

Det är förvisso inte en kultur som passar oss, med månggiften där fruarna varje dag måste komma till makens hydda med var sitt mål mat till honom. En kultur där männen kan prygla fruarna om dessa misshagat maken, och där barnen vid tvillingfödslar sätts ut i skogen. Det finns mycket i den kulturen att ogilla och förfasa sig över.

Men det är deras kultur och det är ett system som fungerar, vad vi än tycker om det. Så kommer då engelsmännen dit, berättar för "infödingarna" att deras kultur är underlägsen, att deras gudar är falska och att alla måste bli kristna. Steg för steg bryter man sönder det gamla samhället för att pacificera och passivisera människor så att de blir lättare att styra och kontrollera.

Jag förstår att denna roman har fått stor spridning i Afrika. Undrar om Svenska Akademien någonsin hade Achebe i åtanke när Nobelpriset skulle delas ut eller om man hellre satsade på författare som Peter Handke?

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 10: Läs en bok av en svart författare.

Gryllos metamorfoser av Johan Frostegård

Titel: Gryllos metamorfoser - en versberättelse om en förvandlad gris

Författare: Johan Frostegård

Förlag: Ekström & Garay (2023)

Antal sidor: 130

Kirke var i den grekiska mytologin solguden Helios och havsnymfen Perses häxliknande och trollkunniga dotter. I Odyssén diktar Homeros om hur hon förvandlar Odysseus män till grisar, medan Odysseus själv har ett motgift som gör att han undkommer häxans förvandling. Historien vidareutvecklas hos den romerske författaren Plutarchos, som låter svinen få möjlighet att bli människor igen, men Gryllos vill hellre fortsätta som gris. Dessa 100 sonetter kretsar kring varför Gryllos väljer på det viset, och skildrar hans vidare öden som gris. Vad händer sedan, vill han till slut bli människa igen?

Gryllos metamorfoser med undertiteln En versberättelse om en förvandlad gris är skriven av Johan Frostegård. Som nämns ovan handlar den om man som blivit förvandlad till en gris, men som inte vill acceptera anbudet att få bli människa igen.

I hundra sonetter berättar författaren fritt om den gode Gryllos och dennes filosofiska tankar. Versfötterna spretar, men det är en stundtals underhållande bok. Frostegård lyckas få in en hel del nutida debatter, vilket är roligt. Författaren är läkare och medicinsk forskare, men tycks även vara språkligt bildad. Det är inte många som kan få in ett ord som abstrus i sitt skrivande.

Det var en trevlig och lättläst liten bok om ett ämne okänt för de flesta.

Lady Chatterleys älskare av D.H. Lawrence

Titel: Lady Chatterleys älskare

Originalets titel: Lady Chatterley's älskare

Författare: D.H. Lawrence

Förlag: Trut Publishing (2015)

Antal sidor: 397

När Lady Chatterleys man återvänder från kriget är han förlamad från midjan och nedåt. Tillvaron mellan makarna bygger nu enbart på intellektuell stimulans och i det barnlösa hemmet, där dagarna i stillhet försvinner ifrån dem, kommer Lady Chatterleys egna behov ikapp. Hon inleder ett passionerat förhållande med skogsvaktaren och när hennes ansvar för sin mans fysiska hälsa ersätts av en kvinnlig vårdare utifrån, växer avståndet mellan dem ytterligare.

Lady Chatterleys älskare av D.H. Lawrence gavs ut första gången 1928. Innehållet och språket gjorde att det dröjde till 1960 innan boken fick ges ut ocensurerad i Storbritannien, och då efter ett domstolsbeslut. Redan 1915 klassades Lawrence av en domstol som en obscen författare.

Det här är ju verkligen en klassiker, men jag tycker inte att den har åldrats väl. Författaren använder så många ord för att beskriva allt och det blir stundtals lite tröttsamt. Jag gillar böcker som beskriver äldre tider, men idag är det svårt att uppröras över kärleken mellan en herrgårdsdam och en skogvaktare.

Säkert är att författaren har velat chockera sin omgivning. Han var starkt kritisk till industrialiseringen och urbaniseringen och han utgick från en teori om den mänskliga naturen, som är i behov av en friare sexualitet.

Jag anser mig inte vara pryd, men jag imponeras inte av en roman där sida upp och sida ner används vulgära ord för mannens och kvinnans könsorgan och för samlaget. 

Inte heller uppskattade jag hans antisemitism, vilken visade sig i meningar som: "Du använder bara dina pengar till att sätta dig på folk, precis som vilken jude som helst."

Jag behöver i alla fall inte stoppa in boken i min bokhylla, för jag lånade den på biblioteket.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 7: Läs en klassiker.

Straff av Ann-Helén Laestadius

Titel: Straff

Författare: Ann-Helén Laestadius

Förlag: Romanus & Selling (2023)

Antal sidor: 419

Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina familjer och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ur mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera och de fina herrarna lyssnar ändå inte.

Trettio år senare har de fem valt olika vägar för att överleva, eller åtminstone försöka förtränga.

Men så en dag är husmor tillbaka. Går där på gatan som om ingenting hänt. Och det blir uppenbart att ingen har glömt.

Straff av Ann-Helén Laestadius är en bok jag längtat efter att få läsa. Författaren gjorde ju succé med Stöld, som också handlar om förtrycket av samerna.

Genom den här boken uppmärksammas vi på hur det svenska majoritetssamhället gjorde allt för att tvångsassimilera samerna. Vilken otrolig grymhet att ta barnen från föräldrarna för att de ska lära sig ett annat språk än modersmålet samtidigt som modersmålet förbjuds, den samiska kulturen framställs som syndig och samiska barn får inte gå i den svenska byskolan. Apartheid och tvångsassimilering samtidigt.

I boken finns en person att hata, nämligen husmor Rita Olsson. Mer än någon annan förkroppsligar hon hatet mot samerna. Lustfyllt piskar hon den som råkar säga ett samiskt ord, för att inte tala om ifall någon skulle få för sig att jojka.

Romanen växlar mellan mitten av 1950-talet och mitten av 1980-talet. Vi möter i den senare tiden barnen som vuxit upp, skadade av den skolgång de tvingades genomlida. 

Detta utspelar sig alltså på 1950-talet. Herregud, jag är född på 1950-talet! Det är människor som lever än idag som utsattes för detta.

Men vem ska vi egentligen skylla på. Det fanns säkert människor som Rita Olsson, men det egentliga ansvaret ligger någon annanstans. Hur tänkte egentligen statsråd och riksdagsledamöter när de skapade systemet? Var det avsikten att krossa den samiska kulturen? Hur mycket visste Tage Erlander? Här borde verkligen tas fram en vitbok.

Straff är en mycket bra roman, som jag tycker alla ska läsa, även om man stundtals kan må dåligt av det institutionaliserade förtrycket av nordligaste Sveriges ursprungsbefolkning.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 16: Läs en bok vars författare tillhör en ursprungsbefolkning.

I Brokiga Blads vatten av Torgny Lindgren

Titel: I Brokiga Blads vatten

Författare: Torgny Lindgren

Förlag: Norstedts Förlag (1999)

Antal sidor: 235

I ett enkelt kök på moster Lydias pensionat i Norsjö sitter Brokiga Blad, Rostfria Karlsson och Gudvarelovad Blomkvist och berättar hur man målar tavlor och mycket annat ur det verkliga livet för en ny gäst. Den nye är ingen mindre än prins Eugen som flyr skaparkriser på Waldemarsudde och reser inkognito i Västerbottens inland.

På den österrikiska landsbygden hör tonsättaren Gustav Mahler en bonde vissla huvudtemat till hans stora sång om eländet på jorden.

I en säng i en liten norrländsk by ligger en gosse med hög feber och andnöd. Han tror han ska dö, det tror hans mor också.

Och hur ohyggligt stark var egentligen Elis i Lillåberg?

I Brokiga Blads vatten är en samling berättelser om liv och död av akademiledamoten Torgny Lindgren.

Som ofta är fallet med Lindgrens berättelser är underfundighet ett ord som sammanfattar stilen. Innan jag läste boken undrade jag över titeln. I Brokiga Blads vatten. Och versal inledningsbokstav till både Brokiga och Blad. Men det visar sig att Brokiga Blad är en av karaktärerna.

De tio berättelserna är helt fristående. Det är något av en novellsamling, även om jag inte vet om Lindgren skulle ha velat bli benämnd novellförfattare. Och varje berättelse är ett litet mästerverk. Har du inte läst I Brokiga Blads vatten tidigare, så tycker jag att du ska göra det nu :)

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 12: Läs en bok av en ledamot i Svenska Akademien (nuvarande eller tidigare).

Koka björn av Mikael Niemi

Titel: Koka björn 

Författare: Mikael Niemi

Förlag: Piratförlaget (2017)

Antal sidor: 451

Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner han spår av den ondska som tränger sig allt närmare och snart hotar att krossa hela väckelsen.

Koka björn av Mikael Niemi köpte jag på Gengåvan i Karlstad för en liten penning. Jag minns att jag har hört talas om boken vid ett flertal tillfällen, så nu kunde det vara dags att skaffa den.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det var nog inte det här. Prosten i boken ska tydligen ha Lars Levi Laestadius som förebild; den store inomkyrklige väckelsepredikanten i vårt lands nordligaste delar. Och det var intressant att följa prostens alla kval när han tog strid mot värdshusvärdar och brännvinsförsäljare. Den tydliga rasism riktad mot samerna speglas också på ett tydligt sätt.

Men samtidigt är detta en kriminalhistoria. Någon har förgripit sig på och dödat unga flickor i bygden. Länsmannen är en inkompetent fyllbult, så istället är det prosten som går runt och samlar ledtrådar och bevis. Här tror jag inte att vi ska blanda in Laestadius, utan detta är en historia skapad av författaren. Det är alltid lite knepigt att skriva om historiska personer, om man samtidigt diktar ihop fantastiska saker om dem, men romanen är ändå intressant. Det är inte helt lätt att räkna ut vem som är ogärningsmannen.

På slutet har Niemi lagt in en helt fantastisk twist, men den tänker jag inte avslöja.

Romanen är väl värd att läsas och Niemi har lagt ner mycken möda på att skapa ett trovärdigt persongalleri och en miljö som känns tidstypisk. En sak förvånar mig dock. När nu författaren lagt ner allt detta arbete, hur kan han skriva att det skickas ett överklagande till Hovrätten för Övre Norrland när romanen utspelar sig på 1850-talet? Den hovrätten inrättades inte förrän 1936.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 22: Läs en bok med ett rovdjur i titel, handling eller på omslag.

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir

Titel: Snövit jord

Originalets titel: Náhvit jörð

Författare: Lilja Sigurðardóttir

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 266

En snöig vintermorgon hittas en övergiven fraktcontainer nära Reykjavik. Inuti den återfinns fem unga kvinnors kroppar, en av dem med nöd och näppe vid liv. Medan kriminalkommissarien Daniel och kollegan Helena nu ställs inför sitt hittills mest brutala fall, får Áróra i uppdrag att undersöka en man vars sambo börjat misstänka att han döljer något för henne. Kvinnan visar sig dessutom vara Daniels före detta hustru, vilket gör situationen betydligt svårare för Áróra, vars känslor för kriminalkommissarien är allt annat än okomplicerade.

Daniels och Áróras utredningar leder dem mot hänsynslösa brottslingar med fasansfulla agendor. Daniel inser snart att någon är beredd att gå mycket långt för att skydda containerns mörka hemlighet, och när Áróra gräver djupare i mannens förflutna uppdagas en historia som vida överträffar den oroade sambons värsta farhågor. Och frågan är: Finns det ett samband mellan de båda fallen?

Snövit jord av Lilja Sigurðardóttir är den tredje delen i Aróra-serien. De tidigare delarna heter Iskall sol och Blodrött hav. 

Även denna del var mycket bra. Författaren väver samman en utmärkt kriminalhistoria, samtidigt som vi får intressanta bilder från huvudpersonernas liv och dessutom en bild av Island. Det tycks finnas en hel del deckarförfattare på Island och det är ofta en hel del mord i dem. Med tanke på att Island inte har så stor befolkning är det väl tur att det i den här boken är kvinnor från andra länder som dödats. Öriket får ju inte helt tömmas på invånare.

Snövit jord har en intrig med internationella förgreningar. Här finns traffickingoffer från Nigeria, Elfenbenskusten, Kina med flera länder och ryska skurkar. Men givetvis också de isländska poliserna Daníel och Helena privatföretagaren Áróra som är expert på att följa pengar som brottslingar försöker gömma.

Lilja Sigurðardóttirs böcker i Áróra-serien är mycket läsvärda. Nu väntar jag på att Drepsvart hraun och Daudadjúp sprunga översätts till svenska.

Mord i själva verket av Vic Suneson

Titel: Mord i själva verket

Författare: Vic Suneson

Förlag: B. Wahlströms Bokförlag (1954)

Antal sidor: 256

Den här boken fanns i mammas bokhylla, och när vi gick igenom vad som fanns där så bestämde jag mig för att låta denna bok följa med mig hem. Vic Suneson var tydligen en känd deckarförfattare på sin tid, men nu är han nog bortglömd av de flesta.

Mord i själva verket av Vic Suneson är en pusseldeckare. På ett statligt verk benämnt Kungl. Kompromisstyrelsen blir personalbyråchefen mördad. Tydligen är det en liten skara som arbetar på myndigheten, vilket gör att polisen bara har ett dussintal personer att förhöra.

En kommissarie Svensson som äter en massa bullar han absolut inte vill ha tar sig an fallet. Som hjälpreda har han konstapel Blom. Men efter att om och om igen ha försökt pressa alla inblandade står de ändå och stampar på en och samma fläck. Så sker ännu ett mord. Och ytterligare ett.

Boken har en förteckning över alla personerna i boken, vilket är tacknämligt. Jag tyckte det var svårt att hålla reda på alla. Det berodde inte minst på att boken är skriven på 1950-talet och då var det viktigt med titulaturen. Personerna omnämns ibland med förnamn, ibland med efternamn och ibland med titeln. Dessutom har ett par av personerna smeknamn. Detta var ju långt före Du-reformen. Jag minns ju själv att det var helt otänkbart att dua lärarna. Jag fick inte heller dua mina föräldrars närmaste vänner. Det var tant och farbror som gällde. Definitivt fick jag inte dua min farmor. Det fick inte ens pappa göra.

Suneson använder stundtals ett roligt språk med intressanta formuleringar. Samtidigt beskriver han ingående gator och byggnader i Stockholm. Säkert roligt för stadens invånare, men jag tycker att det blir tråkigt.

Trots morden är tempot långsamt i boken. Det tar tid för mordhistorien att närma sig en upplösning. Det är en massa mat och drinkar som ska förtäras längs vägen. När fallet till slut är löst känner jag att boken nog inte gav mig så mycket. Men på slutet ställs allt på ända och det är bokens stora behållning. Han var kanske inte en helt oäven deckarförfattare, den gode Suneson.

Åtel av Inger Scharis

Titel: Åtel

Författare Inger Scharis

Förlag: Forum (2024)

Antal sidor: 500

När polisen Charlie Graffs liv kraschar tvingas hon att flytta hem till sin mamma och är fast besluten att lägga allt fokus på jobbet. En tjuvjagad varg, som ingen vågar vittna om, följs av ett vådaskott under älgjakten som snart visar sig vara mord. Charlie misstänker att de båda händelserna hänger ihop och börjar nysta i fallet med hjälp av den f.d. legionären Johan Nijpels som också söker sanningen. Men rollen som jägare och villebråd skiftar snabbt i det lilla samhället och den jagande blir jagad - med livet som insats.

Åtel är Inger Scharis debutroman. Jag fick den i födelsedagspresent av min äldre dotter för ett par månader sedan. Eftersom jag fick den av min dotter så fick den förtur i läslistan.

Med tanke på miljön med vargjakt, glesbygd och skog, massor med skog, så trodde jag att den skulle utspela sig i Norrland (eller möjligen i Värmland), men handlingen är faktiskt förlagd till Östergötland. I byn bor människor som är innerligt trötta på vargen har fått breda ut sig på bekostnad av tamboskapsägare och jägare.

Då händer det att vargar "försvinner". Alla vet att de har skjutits, men ingen vill berätta. Men kan vargfrågan vara så infekterad att människor mördas?

Scharis bok är riktigt bra och det finns många spår att följa upp. Hon förmår att lura läsarna flera gånger och upplösningen är överraskande. Detta ska vara första delen i en serie om polisen Charlie Graff, och jag läser gärna fler böcker i den serien.