Och en bok från biblioteket

Ännu en bok har kommit idag. En bok som jag beställt till biblioteket i Vålberg var lyckligt ankommen. Det är Från jorden till månen av Jules Vernes.

Ännu ett bokpaket

Jag hämtade ut ett bokpaket på Frendo. Det innehöll tre böcker jag beställt från Darkness Publishing. Jag har ju nämnt antologin Darkness Klassiker, som jag medverkar i. Det här är tre tidigare sagoantologier - Grimm Special Edition, H.C. Andersen och Tusen och en natt. Dessa tre är ännu finare än Darkness Klassiker. Jag är svag för hårda pärmar på böckerna ;)

Ett bokpaket

 

Ett spännande bokpaket från Bookmark Förlag låg i brevlådan idag. Det innehöll deckaren Morden på Kingfisher Hill. Huvudperson är Hercule Poirot, men det är inte Agatha Christie som skrivit boken utan Sophie Hannah. Det är första gången jag läser en Poirotdeckare av Hannah och det ska därför bli mycket intressant att se hur hon har förvaltat arvet efter Christie.

Veckans kulturfråga v. 40

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. En fråga om kultur från olika aspekter. Veckans kulturfråga lyder:

Var läser du helst? Vilka tillbehör behövs för att skapa den perfekta lässtunden?

Jag har framför allt två läsplatser. Den ena är i "mitt" hörn i soffan i vardagsrummet. Den andra är i sängen (se bilden). Jag brukar alltid läsa innan jag släcker lampan för att sova. Det enda tillbehör jag behöver är mina glasögon :)

Omslagsonsdag vecka 40: Klänningar

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är klänningar. Här är mina klänningsomslag: 

Veckans visdomsord 2020-09-30

 

Ingen människa kan smaka höstens frukter medan han avnjuter doften av vårens blommor. (Samuel Johnson)

Änkorna

Titel: Änkorna

Författare: Pascal Engman

Förlag: Bookmark Förlag (2020)

Antal sidor: 501

I en förort utan hopp vandrar en ensam man och planerar sin sista tid i livet. Samtidigt, på en hemlig adress i innerstaden, dövar en ung lyxeskort sin smärta med alla medel som står till buds.

Två döda kroppar återfinns i ett råkallt Stockholm. Den ena är en manlig polis, den andra en kvinna av okänd identitet. Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning - som visar sig bli mer personlig än hon någonsin kunnat ana. När spåren allteftersom pekar mot islamistiska fundamentalister startar ett infernaliskt vansinneslopp mot tiden.

Änkorna är Pascal Engmans tredje fristående roman om polisinspektör Vanessa Frank. Jag har tidigare läst Råttkungen. Som så många andra spänningsromaner varvas de verkligt handlingsbärande avsnitten med nedslag i karaktärernas privatliv. Det får inte vara tokspännande hela tiden, utan läsaren måste få vila emellanåt. Händelser som tycks ovidkommande kan dock visa sig ha stor betydelse längre fram. Man vet heller inte vilka man kan lita på. Den du trodde var en vän kan visa sig vara din värsta fiende.

Vila sig får man som läsare dock inte göra mot slutet av boken. Där rusar handlingen framåt. Engman har en fantastisk förmåga att bygga upp spänningen. Som läsare vet man att ett stort terrordåd är på gång. Hela boken har pekat fram mot detta. Men man vet inte vad som ska hända. Terroristernas plan är mer djävulsk än någon kan föreställa sig.

Satan i gatan vad Pascal Engman är bra! Jag tror att detta är en av de bästa romaner jag läst inom denna genre. När jag når fram till sista sidan är jag helt utmattad. Utmattad, men nöjd. 

Novelltävling med nordiska väsen

Nu arrangerar Darkness Publishing en ny novelltävling. Det blir deras sjunde novelltävling. Temat den här gången är nordiska väsen.

Det handlar alltså om tomtar, troll, älvor och vättar med flera. Men det ska inte vara någon gullig berättelse. Nej, här ska det vara mörker och blod. Novellerna publiceras i en antologi 2021. Den är tänkt för läsare från 15 år och uppåt.

Ett tävlingsbidrag ska vara skrivet på svenska och omfatta högst 50000 tecken inklusive mellanslag. Det ska skickas in senast den 28 februari 2021.

Läs mer HÄR om tävlingsreglerna.

Tisdagstrion: Bara ett ord i titeln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bara ett ord i titeln. Här följer min trio: 

Avien av Maria Wälsäter är en bok som jag köpte på Värmlands Bokfestival 2018. Det är en fantasyroman och det är sannerligen inte en genre jag brukar hämta böcker ur. Ett tag funderade jag på om det möjligen var den första fantasyromanen jag läste, men så kom jag på att jag för minst 15 år sedan läste första boken om Harry Potter. Fast egentligen kanske jag läst andra böcker som skulle kunna räknas som fantasy, även om de har placerats i ett annat fack. Som barn läste jag Astrid Lindgrens Mio min Mio. Nog skulle väl den kunna räknas som fantasy, även om den traditionellt "bara" anses vara en saga.
När jag började läsa boken fastnade jag direkt för den. Maria Wälsäter skapar en alldeles egen värld där dorier och elysier ligger i fejd med varandra sedan urminnes tider. Boken är välskriven och samtidigt lättläst. Det är en sådan roman där jag, sedan jag bestämt mig för att bara läsa ett kapitel, plötsligt finner mig läsa ytterligare ett. Och sedan ytterligare ett.
Jag bryr mig verkligen om hur det ska gå för Isondra, Gabriel, Alexander, Benjamin och de andra karaktärerna, vilket är ett gott betyg. Det finns väl inget värre än när man känner likgiltighet för vad som ska ske i en bok.
I Elysien har människorna kunskaper och krafter som inte hör till de vanliga. De utgår från de fyra elementen eld, vatten, jord och luft. Även här lyckas författaren skapa en trovärdighet så länge man accepterar att man befinner sig i det speciella universum som en sådan här roman utgör. Ett extra plus för omslaget som jag tycker är riktigt fint.
Miljöbeskrivningar är inte något som jag brukar efterfråga i böcker. De blir i mitt tycke ofta långa transportsträckor. Men i Avien skulle jag ibland ha velat veta lite mer. Vi befinner oss i palats uppe i ekar och då skulle jag vilja veta om eken är enorm eller människorna pyttesmå. Djuren lyser för det mesta med sin frånvaro. Om jag inte minns helt fel är det bara två djur, förutom fjärilar, som omnämns - giftskuggorna och ett välsmakande djur som jag nu inte minns namnet på. Där skulle jag gärna ha velat få dessa mystiska djur beskrivna lite närmare.
Ibland hänger jag inte riktigt med på hur elysierna organiserar sitt samhälle. Vad är egentligen Brödraskapet och hur kan landets kronprins tillhöra denna organisation, men vara underställd dess kapten? Jag vill veta mer.
Att jag efterfrågar mer bakgrund till olika företeelser i boken ska dock inte ses som något negativt. Det visar att romanen har väckt intresse och nyfikenhet hos mig.

Björnstad av Fredrik Backman handlar om det fiktiva lilla samhället Björnstad, där alla lever för ishockeyn. Inget är viktigare än att juniorlaget vinner det stora mästerskapet, för då kommer den lilla orten att få ett idrottsgymnasium, A-laget ska gå mot en lysande framtid, företagen kommer att tjäna pengar... Ingenting får stoppa detta. I hockeyklubben är man lojal. Högt i tak men tjocka väggar säger man. Händer det något sköts det internt.
Men så händer något som inte går att hålla hemligt. Då sätts lojaliteten på spel. Är alla verkligen beredda att göra allt för laget, även om det innebär att skyla över ett svårt brott?
Jag tyckte verkligen om den här boken. Den grep tag om mig på ett sätt som få böcker kan göra. Kanske för att mycket i boken känns äkta. Visst finns det tillfällen när jag kan bli förvånad. Ibland säger femtonåringar saker som är så kloka att det är svårt att tänka sig att det skulle vara verkligt, men det gör inget. Det är en bok som bubblar av kärlek, hat, våld, kamratskap, lojalitet och svek.
Jag tyckte mycket om Backmans tre första böcker. Men även den som inte föll för vare sig Ove, mormor eller Britt-Marie bör söka rätt på Björnstad, för det är en bok att läsa och begrunda.

Synd. Det är sent 1800-tal. I den värmländska socknen Frykeboda mördas klockaren, tillika poststationsföreståndaren, mördad. Någon har uppenbarligen brutit mot femte budordet: Du skall icke dräpa. Men det visar sig att det finns fler synder att bekänna.

Detta är uppföljaren till Skam. På nytt får vi följa länsmannen Nathanael Efraimsson och fjärdingsmannen Alfred Karlsson i deras arbete med att försöka få tag i gärningsmannen.

Även denna gång bygger historien på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan.

En smakebit på søndag - Änkorna

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Änkorna och är skriven av Pascal Engman.

I en förort utan hopp vandrar en ensam man och planerar sin sista tid i livet. Samtidigt, på en hemlig adress i innerstaden, dövar en ung lyxeskort sin smärta med alla medel som står till buds.

Två döda kroppar återfinns i ett råkallt Stockholm. Den ena är en manlig polis, den andra en kvinna av okänd identitet. Dubbelmordet leder polisinspektör Vanessa Frank in på en snårig utredning - som visar sig bli mer personlig än hon någonsin kunnat ana. När spåren allteftersom pekar mot islamistiska fundamentalister startar ett infernaliskt vansinneslopp mot tiden.

Smakbiten är hämtad från sidan 87:

Mitt på Stureplan tvärstannade hon. En man stötte till henne med axeln, muttrade något. Men Molly lyssnade inte. Hon plockade upp Iphonen ur väskan, granskade meddelandet från Thomas.

Vi ses hemma hos dig, stod det.

Hemma hos henne?

Ingen, förutom Didrik, visste var Molly bodde. Hon var säker på att hon aldrig hade gett Thomas sin adress. Hur kunde han veta var hon bodde?

Veckans mening v. 39

 

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Änkorna av Pascal Engman.

Ska vi äta en pissdyr sallad och bli hyssjade av inoljade överklasskärringar med rasslande guldsmycken?

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Fem en fredag v. 39: Disney

 Fem en fredag  kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer hon fem frågor och den här gången handlar det om Disney.
1. Vilken var den första Disneyfilmen du såg?
Det måste vara filmerna på TV klockan 15 på julafton. När jag var barn visades det inte några Disneyfilmer på TV någon annan gång än just då. Det var detta som grundlade svenska folkets besatthet att se på Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Varje år vid samma tid. Framställs på ett helt fantastiskt sätt i Svensson Svenssons julavsnitt, som numera också visas varje julafton :)

2. Har du något särskilt minne förknippat med Disney?
Jag minns att jag och min storebror gick tillsammans på Djungelboken. Den kan mycket väl ha varit den första Disneyfilmen jag såg på bio. I övrigt var jag en ivrig läsare av Kalle Anka-tidningen.

3. Vilken av Disneyklassikerna är din favorit?
Det skulle nog kunna vara Lejonkungen. Den är väldigt fin.

4. Vilken är den bästa sången från Disney?
Jag är väldigt förtjust i "Var nöjd med allt vad livet ger" ur Djungelboken :)

5. Vem är din favoritkaraktär?
Blyger i Snövit.

Helgfrågan v. 39

 

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia sitter precis som jag och sliter sitt hår i förtvivlan över hur svårt det är att få till snygga inlägg i nya Blogger, men frågorna gäller något annat. Helgfrågan lyder:
 
Är det någon bok som går före i kön i din tbr? (tbr=to be read)

Bonusfråga: Finns det någon bok du vill köpa p.g.a omslaget?

Jag låter alltid recensionsex gå före. Om jag tackat ja till en bok som jag till och med kan få läsa innan den kommit ut, då tycker jag att jag ska läsa den så snart som möjligt och inte lägga den sist i min tbr. Men ibland har jag flera recensionsex. Det har jag haft de senaste veckorna. Då kan jag ju låta ett av dem få smita före. Så gjorde jag med En dos stryknin. Christie är ju ändå Christie :)

Nja, jag köper sällan böcker utifrån omslaget. Just nu kommer jag i alla fall inte på någon.

Omslagsonsdag vecka 39: Höstläsning

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är höstläsning. Först tänkte jag att detta i princip måste  vara samma tema som vecka 36 då temat var höstkänsla. Men sen kom jag på att måste  Boklysten nog menade att vi skulle visa omslagen på böcker som vi tror att vi läser under hösten. Här är mina omslag: 

Veckans visdomsord 2020-09-23

Underbara höst! Min själ är bunden till den, och om jag vore en fågel skulle jag flyga runt jorden och leta efter fler höstar. (George Eliot)

Ett bokpaket! :D

 

Idag kom ett efterlängtat bokpaket. Det innehöll Darkness Klassiker, en antologi med 22 noveller där gamla sagor och legender fått en ny tolkning. (Jag råkar ha bidragit med en av de 22 novellerna.)

Nu måste jag läsa de 21 andra novellerna. Jag tycker att det ska bli jättespännande.

Är du intresserad av att köpa boken? Köp den direkt från förlaget eller från någon av de vanliga kanalerna på nätet. Eller fråga efter den i din lokala bokhandel, så att de kan ta hem den. Det är alltid bra att gynna de fysiska bokhandlarna!

Darkness Publishing

Adlibris

Bokus

Tisdagstrion: Tanter och farbröder

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat tanter och farbröder. Jag skulle kunna ta Mormor hälsar och säger förlåt, men det vore lite för enkelt. Här följer min trio:

Chefen fru Ingeborg av Hjalmar Bergman får bli den första. En bok jag läste för att det är en klassiker, men jag föll aldrig för den.
Den handlar om ägaren av ett modevaruhus, fru Ingeborg, och hennes förfall. Den sägs vara ett psykologiskt mästerverk, men tyvärr har nog boken åldrats. Det är ju nästan 90 år sedan den kom ut.
Jag tyckte ärligt talat att boken var ganska tråkig, och inte blev det väl bättre av alla latinska och franska sentenser som författaren kryddat boken med.
Det fanns nog inte en enda vettig person i boken. Ingeborgs son Kurt älskar sin mamma och kan inte tänka sig att gifta sig så länge mamman lever. (Hur sjukt är inte det?) Men han får ändå ihop det med mammans väninna, en narcissistisk skådespelerska. Ingeborgs dotter Sussi gör inte mycket väsen av sig. Hon är olycklig i största allmänhet. Hennes fästman, Louis de Lorche, är en svag ynkrygg som tycker att "allt är lika bra." Honom förälskar sig fru Ingeborg i. Och så har vi då hembiträdet, Tysta Marie, som går omkring hela dagarna och mumlar för sig själv.

Så tycker jag att vi tar Bock i örtagård av Fritiof Nilsson Piraten. Huvudperson är den rent förfärlige patron Esping, som bestämmer sig för att han vill bli kyrkvärd.
Det mest minnesvärda i denna bok är den fantastiska beskrivningen av smörgåsbordet. Detta är bara ett litet utdrag:
Utefter brännvinsglaserna radades de salta sakerna: sju sorters sill, ansjovis i magnumburk, sardeller i kvartskista, kallt stekt fläsk och fågelbon. Följde så ålen, rökt, halstrad eller kokt i gelé. Och därefter fogades fat till fat, assiett till assiett som bitar i en inläggning, där ljusgröna garnityrblad, äggröra, gurkor och vita gurkor, rödbetor, sillsallat, röda ostar och ostar i stanniol bildade det granna inslaget i den mera färgtama massan av kallskuret, grisfötter, sylta på kalv och sylta på svinhuvud, korvar, köttbullar och hackbiffar med lök. ------- Hovmästaren jämförde sitt fickur med väggklockan. Hotell Horn var redo att mottaga supégästerna. Och de kommo i flock.

Vi tar en till av Hjalmar Bergman, den här gången Farmor och Vår Herre.
Vi får följa farmor Agnes, som inte tvekar att säga åt Vår Herre ett och annat. Hon kommer från fattiga förhållanden, men genom gifte och slughet har hon gjort det som idag skulle kallas en klassresa. I början har man stor sympati för bondflickan, som inte verkar accepteras av den fina familjen, men det beror på att vi ser historien genom hennes ögon. Mot slutet av boken är det barnen och andra familjemedlemmar som ger sin syn på saken, och då får man en annan bild av henne.

Nu går det att köpa Darkness Klassiker

Nu är det möjligt att köpa Darkness Klassiker. Det är en antologi där 22 författare (inklusive mig) har gjort varsin nytolkning av kända sagor och legender.

Förlaget

Adlibris

Bokus
 

En dos stryknin

 

Titel: En dos stryknin

Originalets titel: The Mysterious Affair at Styles

Författare: Agatha Christie

Förlag: Bookmark Förlag (2020)

Antal sidor: 260

England under första världskriget. Kapten Hastings, som ska vila upp sig från striderna, skickas till en herrgård i byn Styles St. Mary. Där lever den förmögna mrs Emily Inglethorp, som erbjudit flera belgare och flyktingar logi under kriget. När mrs Inglethorp hittas mördad ser detektiven Hercule Poirot det som sin plikt att hjälpa Hastings att lösa fallet. Vem förgiftade henne och hur lyckades mördaren fly från det lästa sovrummet? I den lila byn finns det gott om misstänkta...

En dos stryknin var Agatha Christies debutroman. Hon skrev den efter att hennes syster Madge hade utmanat henne att skriva en berättelse. Vadet låg i att Agatha, som tidigare aldrig skrivt en bok, skulle skapa en mordhistoria där läsaren inte kunde "upptäcka" vem mördaren var, trots att läsaren gavs samma ledtrådar som detektiven i boken. Denna bok blev resultatet. Manuset refuserades av sex förlag. Slutligen, fyra år efter att manuset skrevs, antogs det att ett förlag med villkoret att författaren skulle ändra slutet. Den publicerades 1920. Bookmark Förlag ger nu, i samband med 100-årsjubileet, ut ett antal Christie-böcker, varav denna är en. Den innehåller även för första gången på svenska originalversionen av det nästsista kapitlet, som finns att läsa som en bilaga sist i boken.

Agatha Christies användande av stryknin som mordvapen i debutboken har blivit så känd att man om man googlar på stryknin hittar referenser till romanen. Intressant är att giftet inte nämns i originaltiteln.

Detta är en bok som är helt i linje med vad som kom att prägla hennes författarskap. I de flesta, men inte alla, av hennes böcker finns en huvudperson som löser den kluriga historien. Det kan, som i den här boken, vara den belgiske detektiven Hercule Poirot, men det kan också vara den gamla damen Miss Marple. Som nämnts ovan får man som läsare del av alla ledtrådar, men det är omöjligt att lista ut vem mördaren är. Bevisen pekar än mot den ena, än mot den andra, och som läsare sitter man där med lång näsa när Poirot presenterar lösningen. 

Jag älskar romaner i engelsk herrgårdsmiljö, så därför passar givetvis en sådan här bok mig. En reflektion vad gäller språket vill jag gärna göra. Jag har absolut inga invändningar, men jag undrar om den hade godkänts idag när förlagens argusögon hade läst manuset. Christie berättar nämligen historien och förklarar känslor och ansiktsuttryck. Numera gäller devisen "don't show - tell", men det hade inte kommit på modet då. Här slipper man alla "gestaltningar" och det finns en berättare (Hastings) som för oss framåt i historien. Och det fungerar alldeles utmärkt!

En smakebit på søndag - En dos stryknin

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter En dos stryknin och är skriven av Agatha Christie.

England under första världskriget. Kapten Hastings, som ska vila upp sig från striderna, skickas till en herrgård i byn Styles St. Mary. Där lever den förmögna mrs Emily Inglethorp, som erbjudit flera belgare och flyktingar logi under kriget. När mrs Inglethorp hittas mördad ser detektiven Hercule Poirot det som sin plikt att hjälpa Hastings att lösa fallet. Vem förgiftade henne och hur lyckades mördaren fly från det lästa sovrummet? I den lila byn finns det gott om misstänkta...

Smakbiten är hämtad från sidorna 34-35:

Det verkade vara mitt i natten då jag väcktes av Lawrence Cavendish. Han hade ett stearinljus i handen och hans upprörda ansiktsuttryck sa mig genast att något allvarligt inträffat.

"Vad är det?" frågade jag, medan jag satte mig upp i sängen och försökte samla mina tankar.

"Vi är rädda att min mor är mycket sjuk. Det verkar som om hon har något slags anfall. Olyckligtvis har hon låst in sig."

"Jag kommer genast."

Med ett språng var jag ur sängen, och efter att jag kastat på mig en nattrock följde jag Lawrence genom korridoren och galleriet till husets högra flygel.

John Cavendish anslöt sig till oss, och ett par, tre stycken av tjänarna stod också där i ett tillstånd av förfäran blandat med spänning. Lawrence vände sig till sin bror.

"Vad tycker du att vi ska göra?"

Aldrig, tänkte jag, hade obeslutsamheten i hans karaktär visat sig tydligare.

John skakade häftigt på handtaget till mrs Inglethorps rum, men utan verkan. Dörren var uppenbarligen låst eller reglad på insidan. Hela huset var nu vaket. De mest skrämmande ljud hördes från rummets inre. Det var tydligt att någonting måste göras.