Det är inte synd om alla

Östersunds-Posten berättar om en grupp flyktingar, som just anlänt till Grytan utanför Östersund. Dessa flyktingar är upprörda över att de inte placeras i Malmö. Det är tydligen för mörkt och kallt för dem i Jämtland, så nu funderar de på att hungerstrejka.
Men då får de väl gå hungriga då! Det kan inte ha varit så farligt i det land de kom ifrån, om det inte duger att bli placerad i en flyktingförläggning i Jämtland.

Det där med nyårslöften...

...är inte riktigt min grej, men jag kom just ihåg att jag visst lovade för ett år sedan att jag skulle skriva klart "Ingenting att se". Det lovade jag här. Jag hade då skrivit 25000 ord, och hoppades att ha skrivit 100000 ord. Jag är dock bara uppe i 73000 ord. Nåja, jag får väl kanske ändå skylla på att jag av kända skäl var oförmögen att skriva under några månader. Så nu förnyar jag löftet till mig själv. Under 2015 ska jag bli klar med manuset.

Lästa böcker 2014

Det blev visst bara 13 läste böcker under 2014. En förfärande låg siffra förstås, men jag tycker att min sjukdom kan ursäkta en del. Man måste kunna se för att kunna läsa böcker. Det ska bli fler lästa böcker 2015! Så några högst personliga nomineringar, som inte bygger på utgivningsår utan året när jag läste dem:

Årets bästa bok
Och bergen svarade (Khaled Hosseini)

Årets klassiker
Det gamla riket (Vilhelm Moberg)

Årets feel-good
En liten värld (Åsa Hellberg)

Årets gäspning
Hela världens lilla anka (Gahan Wilson)

Nu förstår jag ingenting

Det fanns en tid då jag ansåg mig riktigt väl insatt i svensk politik. Idag känner jag mig ganska förvirrad.
Okej, så det blir inget nyval. Regeringen och Alliansen har kommit överens. Alliansen lovar att oavsett vilka budgetförslag som regeringen lägger fram, så ska man inte försöka stoppa dem i riksdagen. Därmed blir Sverigedemokraterna enda oppositionsparti i riksdagen. Detta gör de andra partierna för att minimera Sverigedemokraternas inflytande. Men om några vill visa sitt missnöje med regeringen, så hänvisas alltså dessa väljare till att rösta på Sd, som därmed blir ännu större.

Det är lite vitt

Nu ligger det ett litet snötäcke på den omkringliggande nejden. Jag behöver inte skotta, men det är så där vinterfint. Perfekt!

Kallt och lite snö

I morse var det kallt. - 17 grader. Brr! Sedan har det stigit till 9-10 minusgrader. På kvällen kom det faktiskt lite snö, så nu ligger det ett tunt snötäcke utanför. Men inte så mycket så att jag behöver skotta. Har inte behövt skotta en enda gång i vinter, vilket jag är tacksam för. Dock har vi ju flera vintermånader framför oss, så det lär säkert komma snö vad det lider.

Böcker från Tomten

Jodå, Tomten hade några böcker med sig i säcken. Att inte vilja se av Jan Guillou, Lyckliga gatan av Liza Marklund och Fru Petrovas sko av Wilhelm Agrell.
Är väl inte så säker på den sista. Det är väl inte en skönlitterär bok tror jag, men den kanske kan vara läsvärd ändå. Jag ska ge den en chans så småningom.

God Jul!

Så är då julafton här. Mamma och hennes sambo kommer klockan två, men vi har redan dukat fram fika. Det står sju sorters kakor på ett fat. Min yngsta dotter har bakat allihop, och jag är väldigt stolt över henne. Där finns kokostoppar, chokladsnittar, hallongrottor, jitterbug, maränger, negerbollar och pepparkakor. Vi ska även ställa fram saffransbullar, som hon har bakat. Ni vet, grovdoppa först innan man får ta några kakor! ;)
Även julgodiset är framtaget. Bland annat tre sorters kola, som min äldsta dotter har gjort, så  jag är mycket stolt över henne också.
Den äldsta dottern vill att vi har tomte som vanligt, fastän hon är 16 år. Men jag hittar inte masken! Ångest!
Men jag får väl säga som Ikea: Lugn, det blir jul ändå!

Dan före dan...

Idag är det den 23 december. Jag har haft flaggan hissad, för det är Hennes Majestät Drottningens födelsedag.
Men det är inte bara flaggdag. Det är dessutom dan före grisfotsdan! Vad vore väl ett julbord utan grisfötter? Som en lussekatt utan saffran.
Jag är den ende i familjen som äter grisfötter. Jag har tyvärr inte lyckats tradera denna sed till det uppväxande släktet.

Fjärde advent

Ville bara säga det...
Klockan 18 är det adventskonsert i Nors kyrka. Jag tänker åka dit.

Ulf Lundell hotar stoppa "Öppna landskap"

Enligt den här artikeln i Expressen hotar Ulf Lundell att stoppa spelandet av Öppna landskap om Sverigedemokraterna kommer över 20 procent i valet i mars. Verkar lite svårt att kunna genomföra i och för sig. Hur stoppar man en flera decennier gammal låt från att spelas?
Men jag fick en annan liten fundering. Jag har egentligen aldrig varit speciellt förtjust i "Öppna landskap." Betyder det att jag borde rösta på Sverigedemokraterna för att inte behöva höra den på radion?
Det var nog inte så Ulf Lundell tänkte... ;)

Bokbloggsjerka 19-22 december

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

Jag fortsätter att läsa Dit vinden blåser av E.V. Thompson, som jag håller på med just nu. Handlar om engelska gruvarbetare på 1800-talet. (Nej, inte alls så trist som det låter!)
Vi får väl se om Tomten har med sig någon bok i säcken. Jag tror faktiskt det.
Vad gäller julen i övrigt, så blir det "hemmajul". Vartannat år brukar vi åka upp till svärmor i Jämtland, och det är egentligen ett sådant år i år. Men jag tror inte att jag orkar sitta stilla i en bil i nästen 60 mil. Jag får inte köra själv, och hustrun tycker att det blir för jobbigt att inte bli avlöst vid ratten. 
Därför har vi istället bjudit hem min mamma och hennes sambo till oss på julafton.

Dagens visdomsord 2014-12-16

Opposition, det är konspiration. (Stefan Löfven Karl XIV Johan)

Gerpla - en kämpasaga

Gerpla - en kämpasaga är en bok av den isländske nobelpristagaren Halldór Kiljan Laxness. Den är på många sätt annorlunda än böcker jag är van vid. Den handlar om några islänningars liv och strävan efter ära vid tiden för kristendomens spridning i norra Europa.
Det är lite svårt att hålla reda på vilka de olika personerna är, för nästan alla har namn som börjar på Thor...
Mitt intryck är att Laxness ofta är satirisk i boken. Åtminstone hoppas jag att han är det. Människorna är grymma och ofta tämligen enfaldiga. Hans beskrivning av påvedömet och dess präster handlar mest om hur de försöker få in rikedomar till kyrkan. De isländska kämparna söker förtvivlat efter en konung som de kan tjäna. De vill inte leva tillsammans med fru och barn, utan vill hellre mista livet på slagfältet, utan att egentligen ha en aning om vad kriget handlar om.
Dock rekommenderar jag gärna denna bok, eftersom den ger en bild av den isländska berättartraditionen, som Laxness är en del av.

70000

Det här är bara en påminnelse till mig själv. Nu är jag uppe i 70000 ord. Har gått lite långsammare den senaste månaden. Och nu är det ju snart jul också. Ja ja.

Bokbloggsjerka 5-8 december

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

När mina barn var små, läste jag ofta för dem. Men ibland tröttnade jag på de ibland förfärligt dåliga sagoböckerna, så då skrev jag egna sagor.
Jag tror att det är viktigt att barnen får läsa det de själva tycker är roligt. Det är absolut inte fel att läsa serietidningar. Man kan aldrig få barnen att börja med Röda Rummet eller Krig och fred.
Själv älskade jag att läsa Kalle Anka när jag var liten. Idag läser jag böcker. Låt barnen växa in i läsandet.

Oj, röstade vi fel?

Tydligen röstade svenska folket fel i september, så nu får vi bakläxa. Vi måste gå och rösta i mars nästa år i förhoppning om att vi skärper oss. Statsminister Stefan Löfven är besviken på oss.
Jag kommer att tänka på Bertolt Brecht: "Folket har tappat regeringens förtroende. Vore det inte enklare om regeringen upplöste folket och valde ett nytt?"

Första meningen

GP har en rolig frågesport här, där det gäller att lista ut vilken författare som skrivit en viss inledningsmening i en bok. Jag fick 8 rätt av 15 möjliga. Hur många får du?

Dagens visdomsord 2014-12-03

Skvaller är en nyhet som springer ifrån sig själv iförd en röd satinklänning. (Liz Smith)

Vilken grupp tillhör jag?

Dagens Nyheter har en lustig rubrik i sin nättidning just nu:
Höginkomsttagare, pensionärer, stockholmare. Alla påverkas av budgetkrisen.

Så Sveriges befolkning kan alltså indelas i tre kategorier: Höginkomsttagare, pensionärer och stockholmare!

Men jag då? Tillhör inte jag Sveriges befolkning längre?

Vem får träffa vem?

Det pågår just nu ett svenskt statsbesök i Frankrike och jag läser i Aftonbladet idag att "kungen FÅR träffa Zlatan". Ursäkta en yngling, men är det ändå inte Zlatan som får träffa kungen?

Kulturskymning

Idag läste jag en lustig artikel i DN. Där står hur en representant för det högerpopulistiska Ukip fått be om ursäkt sedan hon påstått att byggnaden på bilden bredvid är en moské. Det är det inte. Det är Westminster Cathedral.
Ett pinsamt misstag måste man väl säga.
Men det blir ju ännu roligare när man läser hur DN-journalisten Jon Andersson betecknar Westminster Cathedral som "en av de mest kända kristna kyrkorna i landet."
Nja, så känd är nog inte Westminster Cathedral, de engelska katolikernas domkyrka. Jag misstänker att Jon Andersson tänker på Westminster Abbey...

Bokbloggsjerka 28 november-1 december

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla?
alt. vilka nobelpristagare har du läst?

I min bokhylla kan man hitta en hel del av Selma Lagerlöf (1909). Gösta Berlings Saga, Jerusalem I och II, Kristuslegender, Löwensköldska ringen, Anna Svärd, Herr Arnes penningar och många fler. För ganska många år sedan köpte jag en nyutgiven samling med tio band som innehåller många av hennes verk.
Av Yasunari Kawabata (1968) har jag Tusen tranor.
Av Hertha Müller (2009) har jag bland annat Kungen bugar och dödar. Tyvärr orkade jag inte läsa den...
Av Per Lagerkvist (1951) har jag Barabbas och Ahasverus död, men jag har läst fler.
Just nu läser jag Gerpla - en kämpasaga av Halldór Laxness (1955).
I min bokhylla hittar man dessutom Snö av Orhan Pamuk (2006).

Dessutom har jag läst Aniara av Harry Martinsson (1974), Pärlan av John Steinbeck (1962) (den var obligatorisk i skolan) och Den gamle och havet av Ernest Hemingway (1954).

Edit. Jag undrar om vi inte läste Flugornas herre av William Golding (1983) i skolan. Jag tror faktiskt det.
Edit2: Jag kom just på att jag har läst Det femte barnet av Doris Lessing (2007).

Hädelselagstiftning

Hädelselagstiftning är en styggelse som måste bekämpas. Det är endast möjligt att ha en sådan lagstiftning i ett land där alla har exakt samma religion, för de olika religionerna är i sig själva hädelser gentemot andra. Ska man straffa muslimer för att de förnekar att Jesus är Guds Son? Naturligtvis inte. På samma sätt har jag rätt att tycka att Muhammed var en otäck usling, som definitivt inte var någon Guds profet.
I Pakistan finns däremot hädelselagar, och de är utformade på ett sådant sätt att den som anklagas för hädelse inte har någon möjlighet att försvara sig. Ungefär som var fallet med gamla häxprocesser i vår del av världen.
Filmstjärnan Veena Malik har dömts till 26 års fängelse för hädelse, därför att hon deltagit i ett TV-program med en fejkad bröllopsscen med Muhammeds dotter. Läs mer här och följ gärna länkarna.
Rätten att häda är viktig i ett demokratiskt samhälle. Man kan tycka att det är olämpligt, men det är själva rättigheten som är viktig. Det måste vara tillåtet, både att publicera bilder av Jesus bland läderbögar (Elisabeth Ohlssons fotoutställning) som att avbilda Muhammed. De som inte tål detta får läsa en grundkurs i demokrati och yttrandefrihet.

Novelltävling i Allas

Veckotidningen Allas har utlyst en novelltävling. "Vem skriver bästa långnovellen?"
Tidningen publiceras en långnovell på tre sidor varje vecka. De handlar alltid om relationer, men det är relationer av många skiftande slag. De kan vara roliga, rörande, tänkvärda och har ibland ett överraskande slut. Däremot publicerar man aldrig science fiction-noveller eller berättelser förlagda till "historisk tid."
Om man vill vara med och tävla, så ska man skriva en novell, som måste vara mellan 12000 och 13000 tecken inklusive blanksteg. I ett kuvert lägger man en lapp med namn, adress och telefonnummer och klistrar igen det. Utanpå kuvertet skriver man titeln på novellen. Sedan lägger man manuset och det nyss nämnda kuvertet i ett annat kuvert och skickar alltihop till Allas Novelltävling 2015, 209 71 Malmö före den 15 mars 2015.
Tre priser delas ut. Första pris är 10000 kr, andra pris är 5000 kr och tredje pris är 3000 kr

Bokbloggsjerka 21-24 november

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Annika berättar den här veckan att hon läst att någon har sagt att de som läser böcker uteslutande gör det för att fly till fantasins värld. Det är en teori hon inte vill köpa, eftersom hon själv läst böcker i 40 år och hon vill inte se detta som en livslång flykt från verkligheten. Så den här gången är frågan:
Vad säger du? Varför läser du egentligen böcker?


Den frågan har jag faktiskt aldrig ställt mig. Jag undrar nog snarast varför jag inte läser fler böcker. För mitt mesta bokläsande sker i sängen på kvällen. Jag skulle kunna läsa mer på dagarna. 

Kanske kan det vara en flykt till fantasins värld, men jag tycker inte att det måste vara något negativt. Ordet "tillflyktsort" är ju inte något negativt eller skrämmande. Genom böckerna kan man för en stund lämna de vanliga vardagstankarna och istället ge sig ut på en resa. Läsandet sätter fart på fantasin. När man läser böcker ger sig tankarna snart iväg och man skapar bilder i huvudet som illustrerar det författaren förmedlar med bara ord.

Tusen tranor

Nu har jag läst Tusen tranor av den japanske nobelpristagaren Yasunari Kawabata, så jag kan känna mig riktigt finkulturell.
Eller också är jag inte det, för den var inte helt enkel att förstå. Den var nog väldigt japansk. Hur väl översatt den är vet jag inte, för den är inte översatt från det japanska originalet utan från en tysk översättning.
Den handlar om Kikuji som förälskar sig i tre kvinnor. Först i en ung flicka som han möter vid en teceremoni, sedan i sin döde fars älskarinna och till sist i den sistnämndas dotter.
Och mitt i allt ihop rör sig en kvinna som fixar med teceremonier, och som tydligen har ett fult födelsemärke på sitt ena bröst. Varför det där födelsemärket är så viktigt begrep jag aldrig, men det nämns många gånger.
Inte heller begrep jag varför den där tredje förälskelsen propsade på att Kikuji skulle slå sönder en fyrahundraårig tekopp, som han fått av henne.
Boken var för all del fascinerande och jag är glad att jag har läst den, men jag misstänker att man måste vara mer insatt i japansk kultur för att förstå den dolda symbolik som jag misstänker finns där.

Nätverk och sånt...

Dystrare syn på bostadsmarknaden???

Sådant som skrivs i den här artikeln i Aftonbladet förvånar mig alltid. Där står att hushållen har en allt dystrare syn på bostadsmarknaden. Priserna förväntas nämligen sjunka.
Och varför är det nödvändigtvis en negativ nyhet? Om oxfilén blir billigare så att fler har råd att köpa den framställs det aldrig som något negativt. Inte heller om bilpriserna sjunker.
Uppenbarligen utgår tidningarna alltid från säljarens perspektiv när man talas bostadspriser. Varför det?

60 000 ord

Den 30 oktober skrev jag att jag passerat 50 000  ord i "Ingenting att se". Nu har jag passerat 60 000 ord. Det tycker jag är en bra fart. Hur det är med kvalitén är naturligtvis en annan sak.
Varför berättar jag detta? För att få säga att jag är duktig? Ja, givetvis ;)
Men också för att sätta press på mig själv.
Det är verkligen roligt att skriva igen!

Körsbär i likör

Idag var jag på Ö&B i Edsvalla. Där köpte jag en liten ask från Laroshell med Weinbrand - Kirschen. Det är körsbär i konjak tror jag mig förstå.
De är ganska goda. Vad ska man göra när de infernaliskt elaka företrädarna för Marabou har bestämt att ta bort körsbär i likör ur Aladdinasken?!
De tar bort trillingnöt också, men det bryr jag mig inte om. Den brukar jag ändå aldrig äta. Men körsbär i likör! *Snyft!*
Så nu får jag försöka trösta mig med Laroshells Weinbrand - Kirschen. Inte lika goda, men ändå...
Om någon vet hur man får tag i något som mer liknar körsbär i likör vill jag väldigt gärna ha tips!

Spelkortsmysteriet

Jag valde att läsa Jostein Gaardersbok Spelkortsmysteriet för att kunna träna att läsa en lite enklare bok. Det är dock ingen dålig bok. Den har belönats med norska kulturdepartementets pris och norska litteraturkritikerpriset för bästa barn- och ungdomsbok 1990.
Boken utgår på många sätt från en kortlek. Sålunda har den 53 kapitel - ett för varje kort inklusive Jokern, som har en betydande roll i boken.
Hans Thomas åker genom Europa med sin pappa för att finna Hans Thomas' mamma, som för åtta år sedan rest till Grekland för att finna sig själv. På vägen möter han en märklig dvärg som ger honom ett förstoringsglas och som får dem att resa till staden Dorf. Där får Hans Thomas en bulle, som innehåller en pytteliten bok, som han måste ha förstoringsglaset till för att kunna läsa den.
I boken finns en märklig berättelse om en bagare som träffar en bagare som berättar om Bagar-Hans. Ja, där blir det lite komplicerat ;)
Det handlar om saker som utspelar sig under 200 år, och som i allra högsta grad påverkar Hans Thomas och hans familj idag.
Lite förvirrat blir det allt ibland, men man kan inte klaga på författarens fantasi. Jag kan förstå om boken blivit populär bland barn och yngre ungdomar.
Eftersom det gick så bra att läsa, så ger jag mig på lite tunggung nu. Det blir en bok av Kawabata.

9/11

Idag, den 9/11, kan vi fira att det är 25 år sedan Berlinmuren öppnades. Den kommunistiska terrorregimen i Östtyskland föll och Tyskland kunde senare återförenas som ett fritt och demokratiskt land.

En del är inte dumma. De är dummare!

Jag läser om 4-åriga Mimmi, som inte får hämta ut sin födelsedagspresent som kommit med posten. Skälet? Hon har ingen legitimation. Därför får hon inte presenten från sin bror med pärlplattor.
Men alltså! Hur många 4-åringar har egna ID-kort?
En illvillig representant från PostNord, Charlotte Edström, säger till Kvällsposten: "Butiken gjorde helt rätt. Det är jätteolyckligt för henne, men vi har så strikta regler för att motverka bedrägerier."
På frågan om det finns någon chans för familjen att få ut flickans födelsedagspresent till födelsedagen svarar Charlotte Edström: "Nej, inte utan en handling som styrker hennes ID."
Jag undrar om Charlotte Edström har några egna barn...

Man vill ju göra det mesta av dagen...

...eller hur ;)
(Ja ja, jag vet att datumen är från i fjor!)

Bokbloggsjerka 7-10 november

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Det börjar lacka mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?


Jag tolkar det som att önskelistan ska ha bokanknytning, så att jag inte börjar dilla om slipsar eller nåt sånt. (Nä, jag brukar inte önska mig slipsar, även om jag är väldigt förtjust i såna. Slipsar är för mig vad väskor är för en del kvinnor. Man kan inte ha för många. Jag försökte räkna mina slipsar nån gång och vet att jag har drygt hundra. Men det finns i och för sig plats för fler...)
Men vilka böcker skulle jag vilja att Tomten har i säcken till mig? Här är några:

• Att inte vilja se (Jan Guillou)
• Lyckliga gatan (Liza Marklund)
• Nätternas gräs (Patrick Modiano)

Gustaf Adolf-dagen

Idag är det Gustaf Adolf-dagen. Idag ska man äta bakelser, men tyvärr har jag ingen möjlighet att köpa några Gustaf Adolf-bakelser idag.
Men jag tycker att det är en så behaglig nivå på den svenska nationalismen. Vi firar alltså en kung som var bra på att slå ihjäl katoliker. Något tveksamt kan man tycka. Men istället för militärparader och svulstiga tal, äter vi en bakelse.
Om hela världen kanaliserade sin nationalism till ätandet av bakverk skulle vår värld vara betydligt bättre!

55 000 ord

Den 31 oktober skrev jag att jag just hade passerat 50 000 skrivna ord i Ingenting att se. Nu har jag passerat 55 000 ord. Det är bra fart tycker jag och känner mig därför riktigt duktig.
Eftersom jag ändå är hemma och är sjukskriven är det ju lika bra att jag ägnar mig åt att skriva.

Dagens visdomsord 2014-11-05

Få är de som ser med sina egna ögon och känner med sina egna hjärtan. (Albert Einstein)

Allhelgonahelg

Så är det Allhelgonahelg. Vi ska se om vi kan ta oss till kyrkogården i Karlstad, så att döttrarna får tända ljus på min pappas och mina farföräldrars grav.
Igår kväll ringde det på dörren ett par gånger. Där stod utklädda barn och sade "bus eller godis." Nä nä, de fick inget godis. Vi har inga amerikaner i vår familj, så vi firar inte halloween. Men de får gärna komma tillbaka på påskafton, så ska de få godis. Men då får de banne mig lämna ett påskbrev också! ;)

Bokbloggsjerka 31 oktober-3 november

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Har du några tips på liknande nyhetsbrev eller kanske en intressant sajt som boknördar borde kolla in? Kan handla om precis vad som helst, t.ex. böcker, prydnader, porslin etc?
Jag är lite förtjust i aforismer och vill därför gärna slå ett slag för aforism.nu.

Blev så peppad...

...av vad jag skrev i mitt senaste inlägg, så nu har jag skrivit 51 000 ord. Det är den farten jag vill hålla!
(Jo, bilden har med min roman att göra. Mer säger jag inte!)

50 000 ord

Jag har passerat 50 000 skrivna ord i min roman "Ingenting att se". Skulle jag kunna hålla NaNoWriMo-fart, så skulle jag skriva 50 000 ord till under november, men det kommer jag inte att göra! Det har tagit mig ett och ett halvt år att skriva det jag hittills har presterat. Men nu har jag i alla fall mycket skrivtid. Jag skulle vilja skriva 1 000 ord om dagen. Så skärpning nu Robert! Sluta hålla på med en massa ovidkommande saker! Skriv!

Dagens visdomsord 2014-10-30

Bara två saker är oändliga - universum och mänsklig dumhet. Och jag är inte säker på det förstnämnda. (Albert Einstein)

5AM-rörelsen? Suck!

En del människor går på allting. Framför allt stockholmare förstås, men dumheterna brukar efter ett tag sprida sig ut över landet. Kaffe latte och sånt där ni vet...
Idag läste jag i Nya Wermlands-Tidningen om en kvinna som heter Dorotea Pettersson, och som presenteras som författare och tidsproffs. Tidsproffs?!
Hon ligger bakom "5AM"-rörelsen i Sverige, vars anhängare ägnar morgonens första timme åt motion, dagsplanering och kunskapsinhämtning. Man ska alltså gå upp i svinottan för att planera dagen.
Metoden ska bland annat få oss att slippa oro kring vem som hämtar på dagis eller handlar inför middagen, sägs det i artikeln.
Men för det första kan man ju lika gärna planera dagen kvällen före, istället för att gå upp extra tidigt. Man behöver inte följa morgonfascisternas råd för att kunna planera.
För det andra begriper jag inte varför man ska handla inför middagen varje dag. Det måste definitivt vara ett Stockholmspåhitt. Vi andra veckohandlar, och då finns det man behöver hemma. Inte sjutton kan man springa till affären varje dag för att handla middagsmat!
Det är kanske därför man ser reklam på TV om att få middagsmaten i en färdig kasse från olika företag. Jag har aldrig förstått det där tidigare. Men det kanske är så att stockholmarna saknar frysbox och därför brukar handla varje dag. Då kanske det kan vara skönt att få maten levererad vid dörren. Min familjs mat finns i kylen och frysen, så vi behöver inte få en matkasse hemskickad varje dag. Inte heller behöver vi gå upp extra tidigt för att planera dagens inköp.

Bokbloggsjerka 24-27 oktober

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
 Vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?
När man ska svara på en sådan fråga, så önskar man ju att man höll på att läsa en riktigt "fin" bok. Något av Khaled Hosseini kanske. Eller Patrick Modiano.
Men tyvärr. Jag läser Jostein Gaarders Spelkortsmysteriet. Det är en ungdomsbok, som följde med mig hem för många år sedan när ett skolbibliotek gallrade i sina samlingar.
Varför läser jag just denna bok just nu? Det beror på att jag som jag tidigare nämnt drabbades av en stroke i somras. Jag har fortfarande problem med synen, men nu vill jag börja läsa igen, och då valde jag en relativt enkel bok. Mycket av texten är tryckt med stor stil, vilket är bra för mig.

Svart flicka Vit flicka

Joyce Carol Oates' bok Svart flicka Vit flicka läste jag redan i somras, men så fick jag ju en stroke och glömde bort att nämna boken här. Det misstaget får jag reparera nu.
Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.
Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?
Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.
För övrigt fick Joyce Carol Oates inte Nobelpriset i litteratur i år heller. Men nästa år kanske...

Stjärnor, profiler och ikoner

Förr delades det ut ordnar till välförtjänta medborgare. Serafimerorden var det inte många som fick, Nordstjärneorden var också ganska sällsynt, men det var tämligen många som fick Vasaorden eller Svärdsorden.
Idag delas inga ordnar ut till svenska medborgare. Däremot delar kvällstidningarna ut hederstitlar. Det är "stjärna", "profil" och "ikon."
Jag tror att "stjärna" är den lägsta klassen. Samtidigt har kraven för utmärkelsen sjunkit dramatiskt. Det brukade vara glamoröst att vara filmstjärna. Idag kan man bli utnämnd till dokusåpastjärna om man haft sex i TV.
Lite finare är det nog att vara "profil." Nåja, när Billy Butt anklagades (och senare dömdes) för våldtäkt kallades han i media för "Nöjesprofilen." Det var kanske inte något han var stolt över. Men nu är det inte ovanligt med sportprofiler och TV-profiler i tidningstexterna.
Men finast tror jag det är att bli utnämnd till "ikon." Det ger något religiöst över det hela. Det står i Expressen om "svenska sorgen - efter ikonens dödsfall". Den som fått utmärkelsen hette Peter Daland. För säkerhets skull kallas han även "profil" i artikeln. Jag hade inte hört talas om honom tidigare, men förstår att jag nu delar sorgen med hela svenska folket och böjer mitt huvud i vördnad.
Själv har jag en ikon på väggen i vardagsrummet. Jag köpte den på Kreta. Den föreställer Kristus. På något vis tycker jag ändå att det är en häftigare ikon än Peter Daland.

Ortoptisten tyckte att jag blivit bättre

Idag var jag hos ortoptisten. Hon mätte och höll på. Enligt henne har mina ögon blivit bättre jämfört med förra gången jag var där. Själv tycker jag att det är klent med seendet, men det är kanske för att jag så gärna vill kunna se utan problem. Men jag får väl ta till mig det hon sade och hoppas att förbättringen fortsätter. Till slut får jag förhoppningsvis ett par nya glasögon som för att jag kan fungera i vardagen.

Till ortoptisten i morgon

I morgon ska jag till ortoptisten. Jag var hos henne för en och en halv månad sedan också. Då fick jag en "film" satt på vänstra glaset på mina läsglasögon. Men det är fortfarande jättesvårt att läsa. Hoppas hon har några bra idéer i morgon.
Långseendet skulle hon visst vänta med att försöka ta itu med. Det kan ta upp till ett halvår efter en stroke innan synen har rättat till sig så mycket som det går.

Man behöver en knuff ibland

Av hälsoskäl har det inte blivit något skrivet på länge, men så såg jag att Harlequin hade en romantävling. Man skulle skicka in kapitel 1 och sedan väljer de ut 25 som får en månad på sig att fixa hela manuset. Till slut ska fem bli kvar som sedan blir en.
Jag skickade början av "Ingenting att se", men fick sedan lite panik. Tänk om mitt manus blir utvalt. Jag har bara kommit halvvägs. Det skulle kunna innebära att jag måste skriva sisådär 50000 ord på en månad. Så jag var helt enkelt tvungen att börja skriva igen.
Nåväl, jag blev inte utvald, men nu ska jag fortsätta att skriva på manuset när jag ändå har kommit igång lite smått igen.

Sjukgymnastik

Nu kommer strax färdtjänsttaxin, som tar mig till sjukgymnastiken. Jag går på sjukgymnastik två gånger i veckan och det är en timmes träning varje gång. Och jag kan berätta att jag är riktigt, riktigt tröttkörd efteråt. Men det ska man väl vara om det ska vara till någon nytta.

Bokbloggsjerka 17-20 oktober

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
 Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?
Verkligen en svår fråga, men rolig! Mitt svar får bli något av en paradox. "Tio små negerpojkar" av Agatha Christie. Precis som alla övriga av hennes pusseldeckare är upplösningen totalt överraskande. Problemet är bara att boken har sålts i 100 miljoner exemplar, så det är svårt att inte veta någonting alls om den :)

Främlingsfientlig korv?!

Jag har förstått att många anser att man numera inte får säga negerboll, eftersom de stackars kakorna kan känna sig diskriminerade. Nu finns ytterligare något att förfasa sig över för de ömhudade, nämligen att det serveras zigenarkorv i korvkiosker i huvudstaden.
Tycker att DN tar priset när de skriver om detta idag. Artikeln har nämligen rubriken "Protest mot främlingsfientlig korv". Tänk, jag visste inte att korvar kunde vara främlingsfientliga...

Hunger

Det kom en tidning i brevlådan igår, adresserad till min fru. Tidningen heter Hunger. Jag tänkte att det kanske var något från Rädda Barnen eller något liknande. En tidning som handlar om hjälparbete bland världens miljontals hungrande barn.
Men nej då. Det är en mattidning...

Äntligen!

Nej, det här inlägget handlar inte om Nobelpriset i litteratur utan fredspriset. I år gick priset till Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi. Båda har på olika sätt arbetat för barns rättigheter. 17-åriga Malala Yousafzai är den yngsta någonsin som fått ett nobelpris.
Den norska nobelpriskommittén har fattat så många konstiga beslut genom åren. Är den någon som kan förstå varför Barack Obama fick priset 2009? Men den här gången gick priset till två personer som verkligen betytt något i arbetet för en bättre värld. Äntligen!

Bokbloggsjerka 10-13 oktober

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vilken är den mest komplexa fiktiva figuren (på tv/video eller i en bok) som du har träffat på?Jag tror att det får bli Farmor i Hjalmar Bergmans bok Farmor och vår herre. Länge har hon levat, och man kan känna stark sympati för den unga bondflickan som blir fin fru. Men är hon egentligen så sympatisk? När man längre fram i boken får läsa om hur andra människor ser på henne och hennes liv, tonar en helt annan bild fram.

Patrick Modiano

Jaha, det blev Patrick Modiano som fick 2014 års Nobelpris i litteratur. Och jag får givetvis erkänna att jag inte har läst något av denne författare.
Han gav 11 gånger pengarna, så det var en författare som är någorlunda känd. Inte för att Svenska Akademien behöver bry sig om det. Det är inte en popularitetstävling.
Modiano föddes 1945. Han tilldelades Grand Prix du roman de l'Académie francaise 1972 och Concourtpriset 1978.
Nobelpriset får han "för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld."
Nätternas gräs är en bok som rekommenderas av dem som vet när det gäller att tränga in i denne fransmans författarskap.

En bra krönika av Frändén

Jag läste en krönika av Johanna Frändén i Aftonbladet idag med rubriken Därför vill jag att Englund ger oss en svår jävel idag. Det tyckte jag var bra. Hon tar bland annat upp detta att nätet kommer att svämma över av kommentarer om att det var fel författare, eftersom den som skriver kommentaren inte kände till honom/henne. Frändén skriver: Finkulturella högtidligheter är måhända inte vår bästa gren, men att ha högljudda åsikter alldeles oavsett är något annat. Och antiintellektuella protestaktioner i sociala medier är en stark svensk folksport.
Ja, visst är det lustigt att folk ska kokettera med att de inte känner till de främsta författarna, medan det inte alls är okej att inte känna till alla idrottsmän. Det är helt i sin ordning att säga "vem är Doris Lessing", men inte att säga "vem är Zlatan Ibrahimovic"...

Nobelpriset

Jag har varit synnerligen passiv på den här bloggen. Jag läser och skriver så lite nu på grund av min sjukdom, men jag ville ändå göra ett inlägg om nobelpriset. Det är alltid spännande tycker jag när nobelpriset i litteratur ska tillkännages av Svenska Akademiens ständige sekreterare. Det sker ju i morgon.
Enligt vadslagningsfirmorna är japanen Haruki Murakami och kenyanen Ngugi Wa Tiong'o favoriter. Jag kan verkligen inte uttala mig om dem. Fast efter att ha läst denna artikel i DN i fjol, så undrar jag hur seriöst det är med Ngugi Wa Tiong'o...
Men är det inte dags för en amerikansk pristagare. Philip Roth eller  Joyce Carol Oates (bilden) borde ligga bra till tycker jag.

Äntligen hemma!

I lördags kom jag äntligen hem efter att ha legat på sjukhus i fem veckor efter stroken. Skönt att få ligga i sin egen säng igen!
Jag är mycket bättre nu än för några veckor sedan, men bra är jag inte. Det är klent med balansen, så när jag ska ta en promenad är det rollator som gäller. Men värst är nog detta med synen. Dubbelseendet gör det jättesvårt att läsa, så det är helt kört att försöka läsa en bok :((

En slät kopp kaffe

Sjuksköterskan och undersköterskan kom in till mig i eftermiddags. Det unga undersköterskan frågade om jag ville ha fika.
- Ja tack, en slät kopp kaffe, svarade jag.
- Vill du ha en kaka till? frågade hon.
- Nej, sade jag. Det är omöjligt att servera en kaka till en slät kopp kaffe.

För så är det ju. En slät kopp kaffe är en kopp kaffe utan något till. En slät kopp kaffe med kaka är lika omöjligt som vegetarisk chili con carne. "Con carne" betyder nämligen "med kött."

Sjuksköterskan berättade hur hon i Thailand hade bett om "black coffee" och då omedelbart fick frågan: "With milk?"

Men kanske är detta med "en slät kopp kaffe" en generationsfråga. Det är kanske är ett uttryck som helt har försvunnit bland de unga. Ungefär som "lägg på luren."

Vilken match!

Jag låg i sängen på sjukhuset igår kväll och tittade på VM-semifinalen mellan Tyskland och Brasilien. Såg fram mot en jämn och spännande match.
Men vad i all världen var det som hände?? Tyskland vann med 7-1! Stackars de brasilianska spelarna. De kommer att förföljas av detta så länge de lever.
Rekordet när det gäller att vinna stort i ett VM-slutspel har dock Sverige. Det svenska landslaget slog Kuba 1930 med 8-0. Men då var det i gruppspelet, inte i semifinalen!
Man kan väl, som bilden ovan vill visa, säga att Brasilien verkade spela i en rejäl uppförsbacke!

Det är klent med mig

Jag skriver alldeles för lite på den här bloggen, men nu är det nog sämre än någonsin. Det är nämligen lite klent med mig.
Förra lördagen fick jag nämligen en stroke. Jag vaknade mitt i natten och hade ont i huvudet. Jag gick upp för att ta ett par alvedon, men nådde aldrig köket. Istället gick jag in på toa och funderade en stund. Kände mig inte bra och försökte gå tillbaka till sängen. Det var inte det lättaste, för benen ville inte riktigt bära mig. Jag nådde dock sängen och lade mig ned och funderade lite till. Det spirrade i högerhanden och högerfoten och sådana symptom har jag läst om, så jag väckte frun och sade att jag misstänkte en stroke. Hon ringde efter ambulans och jag hamnade på sjukhuset.
Där har de konstaterat att jag har fått en propp i hjärnstammen. Jag är inte förlamad och språket är inte påverkat. Däremot är balansen usel, varför jag sitter i rullstol. Dessutom har jag dubbelseende, så jag måste blunda med ett öga när jag skriver det här.
Men det kunde vara mycket värre. Min skräck är att få en stroke som gör att jag inte kan tala eller skriva.

Konsert

Jag var på konsert i lördags i Friends Arena. Det var pojkbandet One Direction som uppträdde. Som ni kanske förstår, har jag en dotter som mer än något annat i världen ville gå på denna konsert och hon fick en biljett av oss i födelsedagspresent i höstas.
Det var konsert både på fredagen och lördagen, men vi var alltså där i lördags. Vi bodde på Scandic Hotell i Södertälje. Jag träffade förresten en person från Stockholm för några veckor sedan, som inte tyckte vi var kloka, som bodde i Södertälje när vi skulle besöka Stockholm. Vad då då? Södertälje ligger ju nära Stockholm.
Förresten var konserten inte heller i Stockholm, utan i Solna. Men av någon anledning anser stockholmare att Friends Arena ligger i Stockholm.
Vi var 45 000 personer på konserten. Att ta sig därifrån var inte det lättaste, när 45 000 människor ska köa till pendeltåget. Det var helt absurt att stå i en kö till stationen och inse att man hade tiotusentals människor framför sig...
Men jag ska inte klaga, för jag har inget bättre förslag till hur logistiken ska lösas. Det är bara det att jag inte är van vid att vara på arrangemang där det är lika många åskådare som det bor människor i en medelstor svensk kommun.

Den boken fick jag ge upp

Jag brukar försöka ta mig igenom en bok som jag har börjat på, men ibland går det bara inte. Gahan Wilsons Hela världens lilla anka tror jag att jag vann på ett lotteri. Den ska visst vara ett slags parodi på Sherlock Holmes, tror jag. Jag vet inte. Jag vet bara att jag läste kapitel efter kapitel utan att fatta något. Så den boken åker in i bokhyllan igen. Istället har jag börjat läsa Joyce Carol Oates' Svart flicka, vit flicka.

Märklig rasism

Jag läste en krönika av Ronnie Sandahl i Aftonbladet idag. Där skriver han föraktfullt om "vita kränkta män från landsorten."
Tänk vad oerhört trött jag är på att ständigt få läsa det rasistiska uttrycket. Det används synnerligen frekvent av de professionella tyckarna. Damerna och herrarna i åsiktskorridoren, som bekräftar varandras fördomar via twitter.
Prova att byta ut uttrycket mot "kränkta negrer från Rinkeby" eller "kränkta storstadsjudar" och säg sedan att det inte är rasistiskt.
Min släkt är svensk, och därför är jag vit man. Måste jag skämmas för det?
Jag tror faktiskt att sådana som Ronnie Sandahl är Sverigedemokraternas allra bästa valarbetare, men de är så uppfyllda av tron på sin egen förträfflighet att de inte begriper det själva.

Köpte böcker på Tradera

Tradera är ett utmärkt ställe att köpa böcker på. Senast köpte jag Joyce Carol Oates Svart flicka Vit flicka och E.V. Thompsons Dit vinden blåser för endast 30 kronor plus frakt.

Kaffe med rån

Jag fick Catharina Ingelman-Sundbergs bok Kaffe med Rån av min äldsta dotter i födelsedagspresent. Mycket snällt av henne, annars hade jag nog inte kommit mig för att köpa den.
Boken handlar om ett gäng gamlingar på ett vinstdrivande äldreboende, som tröttnar på att bli illa behandlad. Det måste vara bättre att sitta i fängelse än att bo på äldreboendet Diamanten. Därför börjar de planera brott, som ska få in dem i fängelset.
Detta lyckas de med, men fängelsetillvaron är inte lika bra som de föreställt sig. Därför börjar de snart att planera nya brott, som ska ge mycket pengar, men utan att de åker fast. De ska utföra "det ultimata brottet."
Denna bok är väl kanske inte någon "bladvändare" som man längtar hem till, men den är ändå småmysig. Det är roligt att följa Märtha, "Snillet", "Krattan" och de andra i pensionärsligan. En bok som helt klart duger till hängmattan i sommar.

Bokbloggsjerka 16-19 maj

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
För dig som läser e-böcker: Brukar du köpa en fysisk bok av en e-bok som du har gillat?
För dig som inte läser e-böcker: Kan du ge exempel på en bok som du till exempel har lånat på biblioteket, gillat, och sedan köpt ett eget ex av?
Läser e-böcker gör jag inte. Jag läser riktiga böcker. Jag brukar inte köpa böcker som jag har lånat på biblioteket, men vid åtminstone ett tillfälle har jag köpt en bok som jag lånat av en granne. Det var boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den ville jag ha ett eget exemplar av.

Flyga drake

Efter att ha läst Khaled Hosseinis Och bergen svarade blev jag väldigt sugen på att läsa något mer av denne författare. Det blev hans debutroman Flyga drake.
Det blev inte någon besvikelse. Hosseini är en mycket bra författare. Flyga drake är en gripande berättelse om pojken Amir, som växer upp tillsammans med den unge tjänaren Hassan. De delar det mesta, men Amir kan ändå inte förmå sig att säga att Hassan är hans vän. De är ju inte jämlikar.
När Amir deltar i drakflygartävlingarna är det Hassan som är draklöparen, som springer allt vad tygen håller för att hämta drakar som besegrats.
Hassan gör allt för Amir, men när Amir blir vittne till hur Hassan utsätts för övergrepp förmår han inte hjälpa honom. Amirs skuldkänslor gör att de båda pojkarna skiljs åt.
När Afghanistan ockuperas av Sovjetunionen flyr Amir och hans far till USA. Åren går och Afghanistan drabbas av ännu större olyckor genom att talibanerna kommer till makten.
Historien kommer ikapp Amir och han tvingas återvända tillbaka till Afghanistan för att äntligen nå försoning.
Boken är mycket bra, men jag är lite nyfiken på hur väl översättaren har hanterat det engelska originalet. Det står om någon som begravs på en kyrkogård i Afghanistan, vilket verkar otroligt. Det lär inte finnas speciellt många kyrkor i det landet. Jag undrar om Hosseini verkligen har skrivit churchyard eller om han möjligen skrivit cemetary. Dessutom står det om en pojke som döpts till ett visst namn. Muslimer som döps? Det tror jag inte!

Bokbloggsjerka 9-12 maj

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken du har läst?

Jag har nog aldrig lyssnat på en ljudbok. Jag har svårt att förstå poängen med det. Det finns kanske en del som lyssnar på boken samtidigt som de gör något annat, men det skulle inte ligga för mig. Jag vill koncentrera mig på boken och ibland vill jag gå tillbaka ett par sidor för att kolla något som jag har missat. Det torde vara svårare att bläddra i en ljudbok.

Nya slipsar

Hela familjen tog en tur till Charlottenberg idag. Där finns ett mycket stort köpcenter. Jag gick in i en slipsaffär och köpte tre slipsar.
Ja, jag har över hundra slipsar, men man kan aldrig få för många. Den här gången blev det en vargslips, en slips med Jesus och en slips med en penna.
Jag ser fram mot att få använda dem!

Bokbloggsjerka 2-5 maj

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år?

Det kräver en stunds eftertanke. Men jag tror att mitt svar får bli Khaled Hosseinis bok Och bergen svarade. Det är en berättarkonst över det vanliga.
Samtidigt tyckte jag ju att Jan Guillous bok Mellan rött och svart var väldigt bra. Den ingår i Guillous projekt Det stora århundradet, som jag tror kommer att bli en verklig klassiker.

Bröllopsnoja

Läste en artikel i DN om kostnaderna för ett bröllop. Där står det att ett bröllop i genomsnitt går på 90.000 kronor! I genomsnitt. Många bröllop går på mycket mer.
Men varför? Tittar folk för mycket på amerikanska filmer med fantastiskt påkostade bröllop? Jag är ganska säker på att den vanlige, fattige amerikanen inte alls har så kostsamma bröllop. Det kan nog bli en snabbvigsel i Las Vegas.
Men det är Hollywood som ger oss mallen för hur ett bröllop ska se ut. Det är därför som det finns svenska brudpar som blir förbannade när kyrkan inte vill att bruden förs in av sin far till altaret, för brudparet tror att det är en gammal tradition.
Skulle vara kul att veta vilka i Sverige det är som drar upp kostnaderna för bröllopen. Kan det vara de odrägligt rika i Saltsjöbaden? Fredde och Mickan?

En liten värld

Efter Khaled Hosseinis Och bergen svarade kändes steget långt till Åsa Hellbergs En liten värld. Här talar vi kärlek och en riktig feelgoodroman.
70-åriga Elsa bestämmer sig för att ge sig ut i världen och väljer slumpmässigt ut människor som hon följer efter för att förhoppningsvis finna intressanta resmål.
Denna slump gör att hon råkar följa efter Isabella till London och sedan Isabellas väninna Carina till New York. Fler och fler personer länkas samman. Lite osannolikt skulle någon kunna tycka, men boken heter ju faktiskt En liten värld.
Alla tycks ha kärleksbekymmer. Antingen just nu eller i det förflutna. De gamla förhållandena gör det svårt för dem att finna kärleken på nytt. Men det gör de förstås till slut ändå.
Det är en synnerligen lättläst bok, och jag kommer på mig själv att sitta och småle när jag läser. Den är trevlig och småputtrig.
På den negativa sidan får jag dock nämna språket. Författarinnan har svårt att skilja "de" och "dem" och även "ensam" och "själv". Och jag skruvar på mig när jag läser om något som "vare sig är..."
Men för dem som inte lider av språklig puritanism är En liten värld en alldeles utmärkt avkoppling!