Dessa rådjur

Igår sprang det ett rådjur över vägen igen när jag kom körande på kvällen. Inte första gången den här månaden om man säger så...
Snart smäller jag ihop med Bambi, det bara är så.
Inte blir det bättre av att pyschjakten (stavas det så?) håller på just nu. Det innebär ju att rådjuren skräms ut ur skogen och ut på vägarna.

Markurells i Wadköping

Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping är en annan svensk klassiker. Boken kom 1913 och språket är därför något arkaiskt, men den är verkligen läsvärd. Värdshusvärden H H Markurell är en underbart obehaglig person, som aldrig nämner sin hustru eller sin son vid namn, utan kallar dem "hon" respektive "gossen".
H H Markurell har absolut inga skrupler, vad det än gäller. Han drar sig inte ens för att muta skolans ledning, när Gossen riskerar att kuggas i studentexamen.
På slutet går dock det mesta honom emot, och han förbannar Gud och världen. Hans vänner (om de nu kan kallas vänner) söker upp honom och försöker få honom att se saker och ting ur ett annat perspektiv.
Temat i denna slutuppgörelse är välkänt, om man har läst Jobs bok i Bibeln.

Juloratoriet

Juloratoriet av Göran Tunström är en svensk klassiker, trots att den kom ut så sent som 1983. Den har stått bortglömd i min bokhylla, sedan jag köpte den på rea för flera år sedan, men nu äntligen har jag läst denna bok av den store värmländske författaren. Tidigare har jag läst Prästungen.

Det är en roman om tre generationer av en familj, där de olika delarna ibland inte verkar höra ihop, men författaren väver ihop berättelserna till en helhet. Människors öden förändras i grunden av små, banala händelser, som att exempelvis en cykelkedja åker av. Språket är mycket rikt, vilket gör boken läsvärd. Lättläst är den kanske inte hela vägen, men ändå en bok som jag längtade tillbaka till när jag lagt den ifrån mig för att sova.

För denna roman belönades Göran Tunström med Stora romanpriset och Nordiska rådets litteraturpris.

Inget har hänt...

I en tidning står många saker. Det kan vara stora nyheter, som bombdåd och börskrascher, men även lite mindre nyheter som trillingfödslar och sportresultat.


På löpsedeln förväntas det "smaskigaste" stå. Det kan vara det största nyheten, men det kan även vara det som man tror säljer mest, exempelvis "Så mycket tjänar din granne".


Men dagens löpsedel från Värmlands Folkblad förvånade mig faktiskt. Där står:


Ingen ökning av spanska turister till Värmland

Nähä, jaha, och vad är grejen? Som jag förstår det så anser alltså VF att det bästa de har att servera läsarna är en sak som inte har hänt.


Om det är VF:s nya giv, så har jag några fler förslag till löpsedlar:

• Elitserien i ishockey har inte startat än
• 
  
• Inga atombomber fälldes över Karlstad i natt
• 
  
• Inga barn med horn och svans födda i Värmland

Kan man förvänta sig ett litet honorar från VF som tack för tipset?

Så fiffigt - och så kul!

Vid en hårdrockskonsert för högerextremister delade gratis t-shirts med ett nationalistiskt budskap ut vid entrén. Men det var inga nassar som delade ut tröjorna, utan organisationen Exit Deutschland, som arbetar med att hjälpa människor att komma ur högerextrema miljöer.

När tröjan hade tvättats, förändrades den. Det nationalistiska budskapet försvann, och ersattes med texten Was dein T-shirt kann, kanns du auch.

Det vill säga, precis om t-shirten kan du lämna den högerextrema miljön. Kul tycker jag. Läs mer här.

Refusering

Fick ett refuseringsmejl. Så nu ska jag sätta mig och känna mig som en missförstådd konstnär en stund. Eftervärlden ska erkänna min litterära storhet...

Det ordet visste jag inte fanns

Jag brukar gärna inbilla mig att jag har ett stort ordförråd, men ibland dyker det upp ord som jag aldrig hört eller läst förut. Just nu läser jag Juloratoriet av Göran Tunström, och där skriver han: "Man blev ju trött på det där så småningom, det fanns annat att nyfikna sig över."

Nyfikna sig? Jag trodde först att Tunström hittat på ordet själv i ett av sina många kreativa ögonblick, men en titt i SAOB visar att "nyfiknas åt något" betyder att vara eller bli hågad för något.

Återigen får man användning av den gamla klyschan: "Man lär sig något nytt varje dag!"

Banker alltså!!!

I förra veckan, på löningsdagen, bestämde sig en bankomat för att svälja mitt Visakort. Morr! Nåväl, jag fick ringa Handelsbanken och be dem att fixa ett nytt åt mig. Det skulle de göra, men damen/tjejen som jag talade med föreslog att jag skulle skaffa ett allkort. Då skulle jag få bonus.

Ja ja, jag gick med på det. Jag var tvungen att vänta lite längre på mitt kort, för de skickade blanketter till mig som jag skulle fylla i. Så fick jag kortet och sedan fick jag ringa telesvar och aktivera kortet. En dag senare kom koden.

Igår skulle jag handla på Ica Maxi. Men när jag drog kortet kom det upp texten "Medges ej". Jag gick till bankomaten, men fick upp ett besked att min bank inte medgav uttag. Jag visste ju att jag faktiskt hade en hel del pengar på kontot, så det var väldigt mystiskt.

Idag ringde jag bankens kundtjänst för att få veta vad de höll på med. Då fick jag veta att mitt nya kort inte kunde kopplas till mitt lönekonto! De hade öppnat ett nytt Allkonto till mig, vilket givetvis var tomt. Bankens handläggare förklarade för mig att jag var tvungen att föra över pengar från mitt lönekonto till allkontot för att kunna använda bankomatkortet. Samtidigt berättade han att jag, med mitt nya kort, aldrig kommer att kunna få se hur mycket pengar jag har kvar när jag tar ut pengar.

Han föreslog att jag skulle ordna med en automatisk överföring varje månad till mitt allkonto. Men, invände jag, jag vet ju inte i förväg hur mycket pengar som kommer att finnas kvar på mitt lönekonto sedan jag betalat räkningarna via internetbanken. Om jag då skickat över för mycket pengar till allkontot, så kan jag ju inte betala räkningarna!

Att jag inte kunde få se hur mycket pengar som finns kvar på kortet tycker jag också är konstigt, men det berodde nog på att de egentligen inte vill att jag ska ta ut några kontanter. Jag förklarade då att det ju faktiskt finns massor av ställen som inte tar emot kort, utan bara vill ha kontanter.

Grinigt sade jag också att bankerna ju har sagt till oss kunder att vi inte är välkomna in på bankkontoret. De vill inte se oss där. Det är ju därför som vi hänvisas till en automat på utsidan. Då ska jag väl kunna ta ut pengar där och se vad som finns kvar.

Nädå, nu förväntas jag ständigt och jämt ringa till telesvar och föra pengar fram och tillbaka mellan mina konton. De har alltså gjort det betydligt svårare för mig, och detta lurade de på mig genom att tala om någon form av bonus.

Handläggaren berättade att det ju var möjligt för mig att byta tillbaka till ett vanligt bankomatkort, men då tar det ju ett tag förstås...

Å, vad jag tycker illa om banker! Åtminstone just nu!

Kul initiativ!

Det här var väl inte så dumt? Simona samlar in pengar till Action Aid. Klicka på loggan nedan, så kommer du till hennes insamling.

Träffande...

Den här kommentaren, som spridits på nätet, tycker jag är väldigt träffsäker:

Flicka avslängd för att hon inte kunde uppvisa biljett? Ironiskt, med tanke på alla som har haft biljett när SJ inte kunnat uppvisa något tåg.