Dags för veckans tisdagstrio. Idag styr vi kosan mot fjärran land, nämligen Indien. Där har jag aldrig varit, och ska jag vara ärlig så vill jag inte dit. Men läsa om landet kan man ju göra. Denna tisdags tema är: Indien.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Mr Alis äktenskapsbyrå är skriven av Farahad Zama, som föddes i Visakhapatnam på Indiens östkust, där boken utspelar sig. Genom sitt arbete hamnade han dock i London, där han och familjen nu har bott i många år.
Mr Ali öppnar en äktenskapsbyrå för att fördriva tiden och inte vara i vägen för sin hustru efter att han har gått i pension. Bland äktenskapsbyråns många kunder finns mannen som vill hitta et lång make till sin korta dotter, säljaren som inte kan sälja sig själv och den rika, stiliga läkaren som inte tycker att någon flicka är tillräckligt perfekt. Men det händer saker även på det personliga planet - paret Alis son blir arresterad av polisen och assistenten Aruna blir olyckligt kär i en av äktenskapsbyråns kunder. Frågan är om Mr och Mrs Ali kan ordna ett lyckligt slut för alla inblandade.
Boken är kanske inte så märkvärdig, men den är ändå riktigt trevlig att läsa. Man får en intressant inblick i de problem som kan finnas i Indien när det gäller att finna en make/maka. Även familjen ska ju lägga sig i.
Jag uppskattar att författaren ingående beskriver två bröllop. Det ena är ett muslimskt bröllop och det andra är ett bröllop mellan två bramaner, vilka tillhör den högsta kasten i Indien. Det ger en mycket intressant inblick i dessa ceremonier. Jag har själv bara varit på kristna bröllop, så här fick jag lära mig mycket.
Dags för veckans tisdagstrio. Nu är hösten här. Visserligen kan vi fortfarande få en och annan Brittsommardag, men vi får nog trots allt förlika oss med tanken på att sommaren är slut. Och med hösten kan vi nog förvänta oss blåst och regn. Denna tisdags tema är: Regn.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Vi börjar med ett riktigt ordentligt oväder, nämligen Syndafloden av Marianne Fredriksson.
Skred av Sara Strömberg.
Sommaren regnar bort i Åre. Grävskoporna fortsätter att gröpa ur berget för att ge plats åt exklusiva fritidshus. Till slut går ett jordskred, som inte bara river upp nya sår i samhället utan också drar fram mörka hemligheter. Vera Bergström har fått tillbaka jobbet som lokalredaktör på Jämtlandsposten och försöker ställa politikerna till svars på skredet. Samtidigt, på en gata i Stockholm, hittas ett armband som visar sig tillhöra den försvunne fårbonden Jonte Andersson. Varför dyker armbandet plötsligt upp i staden, när han försvann spårlöst mitt på fjället för över ett år sedan? Vera börjar gräva i fallet, och i takt med att pusselbitarna faller på plats leds hon allt längre in i ett skrämmande förflutet som snart ska hitta i kapp alla inblandade.
Temat var svårare än jag tänkt, så nu får jag verkligen anstränga mig. Jag plockar fram Mitt liv med Bob av James Bowen. Den får komma med på grund av det här lilla stycket i boken:
Dags för veckans tisdagstrio. Jag minns vid ett tillfälle en tid efter att Gustaf VI Adolf hade avlidit. Då sa jag något om "gamle kungen" till min mamma. Det kändes så överraskande för henne att jag avsåg Gustaf VI Adolf. För henne var det Gustaf V som var "gamle kungen". Mina far- och morföräldrar var dock födda när Oscar II var kung. Farmor var född redan 1889. Denna tisdags tema är: Och det var på kung Oscars tid.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Nå, hur kunde jag ta med den här boken, när Oscar II var kung 1872-1907 och boken kom ut 1856? Enkelt! Boken gavs ut på kung Oscar I:s tid!
Aksel står inför ett livsavgörande val. Ett oåterkalleligt beslut måste fattas. Ett om kommer att sätta hans envishet, hustruns styrka och deras kärlek på prov. Han ser bara en möjlighet. Att ensam ge sig ut över havet och lämna dem han älskar bakom sig.
Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.
I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.
Det är uppfriskande att det är belgare och engelsmän som framför allt framstår som grymma, giriga och blodtörstiga, medan tyskarna försöker sprida kultur och civilisation. Det är alltför vanligt i vår anglosaxiskt dominerade värld att tyskarna ses som brutala medan britterna är civiliserade tedrickare.
Dags för veckans tisdagstrio. Vin och sprit brukar alla kunna ha en åsikt om, alldeles oavsett om man själv vill dricka dessa drycker eller inte. Vissa kristna grupper har haft en tvärsäker åsikt om att det är något syndigt att dricka alkohol, men då brukar jag invända att Jesu första underverk faktiskt var att förvandla vatten till vin vid bröllopet i Kana. Denna tisdags tema är: Alkohol.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Dags för veckans tisdagstrio. Jag tänkte att det skulle få vara en enkel uppgift idag. Denna tisdags tema är: Vit bokrygg.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Boken beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse. James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.
Dags för veckans tisdagstrio. Ifall någon skulle råka ha missat det så är det faktiskt val på söndag, och då kändes det här temat naturligt. Denna tisdags tema är: Politik.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Den har några decennier på nacken nu, men den följer i alla fall tre politiker, två från Tory och en från Labour, som kommer in samtidigt i underhuset. Deras mål är att en dag bli premiärminister, men vem av dem ska nå dit?
Man kan väl lugnt säga att det stora spelet inte hela tiden präglas av fair play, men boken känns äkta, och det kanske inte är så märkligt. Författaren har själv suttit som ledamot i underhuset och senare i överhuset. Den politiska karriären tog slut när han dömdes till fängelse för mened. Men han är en mycket framgångsrik författare.
För att visa , att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig. (Nalle Puh)
Dags för veckans tisdagstrio. Det blev sen idag på grund av gubbens dåliga minne. Tack Aina för påminnelsen. Denna tisdags tema är: Hemliga och/eller slutna sällskap.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar samlas etthundraarton kardinaler från hela världen. Under ledning av kardinal Lomeli, som i tysthet vacklar i sin gudstro, ska de heliga männen utse den universella kyrkans nya överhuvud.
Men konklaven drar ut på tiden. Favoriter faller och obekväma sanningar kommer upp till ytan. Och ingen av de närvarande kan förutse hemligheten som den blivande påven bär på...
De Aderton var första delen i Anton Bergs trilogi om den dolda organisationen med samma namn; en organisation som i hemlighet styr det mesta i Sverige sedan 1700-talet. Det ger naturligtvis foliehattsvibbar, men Anton Berg är inte en sådan som verkligen tror på internets alla galna konspirationsteorier. (Åtminstone tror jag inte det.) Men han har skapat ett litterärt verk där historien bygger på att vådliga konspirationer verkligen finns.
Det är en mycket välskriven bok där författaren gjort en omfattande research. Han berättar historien så väl att jag som läsare nästan grips av en känsla av att det är en sann historia. Detta är en riktigt bra roman som jag verkligen kan rekommendera.
Dags för veckans tisdagstrio. Idag handlar det om en av Sveriges allra mest berömda författare, och som vanligt är det tillåtet att associera fritt. Jag vet att han är en litterär gigant, men jag tycker inte om allt jag läst av honom. Denna tisdags tema är: August Strindberg.
Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!
En riktigt trevlig bok att läsa och jag har sett filmatiseringen med Allan Edwall som Karlsson och en ung Sven Wollter som Gusten.
Det nya riket med underrubriken "Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv" är en satirisk roman av August Strindberg som utgavs 1882. Titeln syftar på tiden efter representationsreformen 1865 då ståndsriksdagen ersattes av tvåkammarriksdagen. Boken är en uppgörelse med det officiella Sverige och skildrar hur samhället styrs av skojare som stöder och skyddar varandra.
Vad ska man säga om den här boken? Den saknar för all del inte underhållningsvärde när den gör narr av institutioner som adeln och Svenska Akademien. Men speciellt läsvärd är den inte 2026.
Direkt stötande är den oförblommerade antisemitismen. Ett helt kapitel med rubriken Moses beskriver judarna som dem som styr över ekonomin och kulturen. Det torde inte råda någon tvekan om att Strindberg var antisemit. Även om han 1884 tog avstånd från sitt tidigare judehat, så återkom han med förfärliga utsagor. Han skrev om "äfflingar", som skulle vara en ras som uppkommit genom att kvinnor i historiens gryning parat sig med apor. Dessa "äfflingar" ansåg Strindberg representerades av judar och zigenare.
Det är intressant att ha läst boken, men den är inte en bok jag vill rekommendera. (För övrigt funderar jag på om Vilhelm Moberg hade den här boken i åtanke när han skrev sin roman Det gamla riket. Jag skulle nästan tro det.)
