Bästautmaningen - Romansviter

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Jag läser just nu Neapelkvartetten av Ferrante och funderar en del över varför det är så vanligt att böcker ges ut i serier/sviter. Ibland gillar jag det, ibland inte.

Berätta om den bästa romansvit du läst!

Detta är då rakt ingen enkel fråga. I mina tankar dyker Det stora århundradet av Jan Guillou upp. Sedan pockar Milleniumtrilogin på min uppmärksamhet. 

Men, efter viss vånda, väljer jag Vilhelm Mobergs Utvandrarserie. Det skulle ha blivit en trilogi, men till slut blev det fyra delar - Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Även om kanske inte alla har läst den, så har nog alla i vart fall hört talas om den. Denna underbara romansvit, som ger oss en oförglömlig bild av en grupp småländska utvandrares umbäranden i det nya landet. En historia berättad utan att doppas i rosenrött. Moberg tvekar inte att berätta de stora svårigheter som dök upp, samtidigt som han berättar om framsteg. Om någon av er inte har läst den, så gör det! Den är definitivt värd tiden och mödan.

Bästautmaningen - Tegelsten

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Det är helt enkelt så att jag inte är jätteförtjust i tegelstenar. 230 sidor är perfekt för mig. Men, det finns ju undantag, det finns böcker som jag faktiskt inte vill ska ta slut.

Berätta om den bästa tegelsten du läst! Begreppet tegelsten är lite flytande, men kanske passar det böcker som omfattar mer än ungefär 500 sidor.

Jag är inte heller överförtjust i tegelstenar, men sen kan man ju alltid fundera på begreppet. Jag har just läst Himmel och helvete av Jón Kalman Stéfansson. Den är inte någon tegelsten. Men boken jag då hållit i min hand omfattar hela trilogin, och då blir det en tegelsten. Samma med Kristin Lavransdotter.

En annan sak som påverkar är typsnittet och punktstorleken. Jag tycker att de populäraste författarnas böcker är tjockare nu än förr, men beror inte detta på att man breder ut texten mera? (Alltså inte broderar ut texten, utan det blir större radavstånd och större stil.)

När nu jag sagt allt detta så får jag väl välja en bok på över 500 sidor som fängslat mig.

Jag väljer Dan Browns bok Änglar och demoner.
Som alltid i hans böcker är det en kapplöpning mot tiden. Den katolska kyrkan hotas. Fienden förmodas vara Illuminati, som beskrivs som kyrkans urgamla fiende. (Den orden som hette Illuminati upplöstes på slutet av 1700-talet, men det hindrar inte att foliehattarna har tagit boken till sig och spekulerar kring ett mystiskt Illuminati som i hemlighet styr världen.)
En bomb är placerad någonstans i Vatikanen. Samtidigt har kyrkans alla kardinaler samlats för att välja en ny påve eftersom Den Heliga Stolen är vakant. Det finns fyra starka kandidater till att efterträda den avlidne påven, men alla fyra har försvunnit.
Det är en riktigt spännande bok, som i vart fall fick mig att ivrigt bläddra vidare.

Bästa brittiska TV-serien

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Nu är det väl i alla fall hög tid att komma igång med utmaningarna igen efter jul! Och vi rivstartar med en som är svår, i alla fall för mig. Hur välja?!

Berätta om den allra bästa brittiska TV-serien!

Ja, hur i all världen ska man kunna välja? Det finns sannerligen en del att välja på. Forsythesagan kommer för mig. Vem (i min ålder) minns väl inte Susan Hampshire i rollen som Fleur Forsythe?

Så har vi ju den fantastiska serien Herrskap och tjänstefolk. En enastående serie!

Men det blir kanske så att man har de senaste serierna närmast om hjärtat, och då blir det givetvis Downton Abbey! Vilket fantastiskt persongalleri! Framför allt givetvis i en särklass Dame Maggie Smith i rollen som änkegrevinnan av Grantham.

Bästa vinterboken

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Efter att ha tittat på På spåret gick jag och lade mig i godan ro igår utan en tanke på att det ju var fredag! Men jag hoppas att ni fortfarande är sugna på en utmaning, temat denna vecka är brett och kan tolkas lite hur som helst.

Berätta om den bästa vinterboken!

Jag skruvar lite på mig när jag ska ta fram den "bästa" boken av vad sort det än vara må. Inte kan jag avgöra vad som är bäst. Mitt svar den här veckan blir en bok som jag inte tyckte var helt enkel att förstå, men icke förty är det en bra bok!

Det blir nobelpristagaren Orhan Pamuks roman Snö.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.

Bästautmaningen - Förintelsen

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Ända sedan jag var tonåring, och kanske egentligen alldeles för ung, har jag läst romaner om andra världskriget och Förintelsen. Och fortfarande ges det ut nya böcker som bidrar till att förstå det som hände.

Berätta om den bästa bok ni läst, eller den bästa film/TV-serie ni sett, som skildrar Förintelsen.

Ett otäckt tema, men ändå viktigt. Förintelsen får vi aldrig glömma. Att komma på den bästa boken eller den bästa filmen i det här sammanhanget är inte lätt. Jag väljer att lyfta fram en film som kanske inte är den första man tänker på.

Det är filmen Sophies val (Sophie's choice) med Meryl Streep i huvudrollen. Meryl Streep spelar den polska immigranten Sophie Zawistowski, som försöker skapa sig ett nytt liv i Brooklyn.
Men det som kommit att prägla hennes liv är det val hon en gång tvingats göra. Jag vill inte komma med några spoilers, men det är en mycket bra film.

Bästautmaningen - Svensk klassiker

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Nu har jag (återigen) börjat läsa den allra bästa boken, alla kategorier. Men jag ska inte fråga er något så omöjligt. Vi snävar in det genom att säga att boken ska vara en klassiker och författaren ska vara död, svensk och man.

Berätta alltså om den bästa klassiska romanen skriven av en nu död, svensk man. Boken får gärna ha ett manstema, men det är inget krav ;)

Det där kändes inte helt enkelt. Ja, det är ingen som helst konst att komma på romaner som uppfyller "kraven", men det var det där om att det skulle vara den bästa. Jag får välja en och därefter fundera på varför jag inte valde en annan ;)

Jag väljer Barabbas av nobelpristagaren Pär Lagerkvist. Barabbas var ju den som folkhopen ville se frigiven när Pontius Pilatus frågade dem om de ville att Barabbas eller Jesus skulle friges.
Vi vet inte mycket om denne Barabbas, mer än att han var en rövare. Men Lagerkvist tar sig an uppgiften att berätta om händelserna den där första kristna påsken ur Barabbas' synvinkel.
Hur kan det kännas för den som vunnit livet, när priset var att Guds Son skulle korsfästas?
En lysande roman, som jag, när jag nu skriver detta, inser att jag måste läsa om.

Bästautmaningen - Kvinnor i USA

Lyran har hittat på en ny utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Det har varit presidentval i USA, det har ingen av oss kunnat missa. Hur gärna vi än velat. Och det blev inte en kvinna som president. Men här på bloggen ska det handla om amerikanska kvinnor, d v s kvinnor från USA.

Berätta om den bästa romanen, skriven av en nu levande amerikansk kvinna. Boken får gärna ha ett kvinnotema, men det är inget krav. 

Jag måste erkänna att min erfarenhet av att läsa böcker av nu levande amerikanska kvinnliga författare är synnerligen begränsad. Hade det inte funnits kravet på att de lever idag kunde man ju alltid ha slängt in Harper Lee eller Harriet Beecher Stowe.
Men eftersom jag ändå vill vara med i leken så plockar jag fram Svart flicka Vit flicka av Joyce Carl Oates.
Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.
Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?
Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.