Bästa vinterboken

Lyran har en utmaning - Bästautmaningen. Så här skriver Lyran denna vecka: Efter att ha tittat på På spåret gick jag och lade mig i godan ro igår utan en tanke på att det ju var fredag! Men jag hoppas att ni fortfarande är sugna på en utmaning, temat denna vecka är brett och kan tolkas lite hur som helst.

Berätta om den bästa vinterboken!

Jag skruvar lite på mig när jag ska ta fram den "bästa" boken av vad sort det än vara må. Inte kan jag avgöra vad som är bäst. Mitt svar den här veckan blir en bok som jag inte tyckte var helt enkel att förstå, men icke förty är det en bra bok!

Det blir nobelpristagaren Orhan Pamuks roman Snö.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.