Dagens visdomsord 2013-12-29

Så synd att jag skall dö när det finns så mycket kvar för mig att läsa. (Marcelino Menendez y Pelayo)

Och vad hade tomten i säcken?

Vad hade tomten i säcken? En del smått och gott, men här räknas bara böcker. Jag fick några böcker som alldeles kan göra det samma att nämna, men en bok verkar intressant. Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson.
Jag har varken hört talas om boken eller om författaren tidigare, men den verkar lovande. Jag ser fram mot att få läsa den.

God Jul

Får man besvära om en God Jul?!

Bokbloggsjerka 20-23 december

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vad kommer att bli ert bokliga löfte 2014?

När jag först läste frågan tänkte jag att jag kanske skulle sätta upp något mål för hur många böcker jag ska läsa under året. Men nej, det tänker jag inte göra. Istället blir mitt bokliga löfte att skriva färdigt "Ingenting att se". Hittills har jag skrivit 25000 ord, men det bör väl bli cirka 100000 ord innan jag är färdig.

Talar du mycket i mobiltelefon?

Sitter du ofta och talar högt i din mobiltelefon när du är på stan, på bussen eller på flygplatsen? Här är en som bestämt sig för att driva med mobiltelefonpratarna. Kul! (Det är lite reklam först.)

Vems är ansvaret?

Jennifer Wegerup har en bra krönika i Aftonbladet idag. Den handlar om vem som bär ansvaret när Ryanair behandlar sin personal illa och när klädfirmor utnyttjar underbetala barnarbetare i u-länder. Vi kan förfasa oss, men det är vi själva som skapar marknaden. Vi vill kunna flyga vart vi vill och bara betala en struntsumma, men vi förstår inte sambandet mellan det låga priset och flygbolagens behandling av personal och passagerare som boskap. Så vem bär egentligen ansvaret?

Bokbloggsjerka 13-16 december

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vilken författarduo tillhör dina favoriter?

Svårt, men jag slår ett slag för ungdomsboksförfattaren Sivar Ahlrud. Det var en pseudonym för Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud. Tillsammans skrev de Tvillingdeckarna. Jag älskade böckerna om enäggstvillingarna Klas och Göran som löste deckarfall tillsammans med sin kusin, plugghästen Hubert Norlén.
Jag har läst någonstans att det hände att de båda författarna satt i var sitt rum och skrev vartannat kapitel. Då och då ropade till varandra och berättade vad som hade hänt. En intressant skrivmetod tycker jag ;)

Sexuella trakasserier? Nä, lägg av nu!

Låt mig först konstatera att jag starkt ogillar sexuella trakasserier. Därefter vill jag säga att all mänsklig kontakt definitivt inte är sexuella trakasserier. På den här amerikanska skolan stängdes en sexårig pojke av från undervisningen därför att han pussat en jämnårig flicka på handen. Det är så dumt så klockorna stannar och krukväxterna vissnar!

Kul sida!

Det här var en rolig sida tycker jag! Kolla!

Bokbloggsjerka 6-9 december

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vilken karaktär skulle du helst vilja möta IRL och varför?

Varför heter det "karaktär" nu för tiden? Det betyder något helt annat för mig. Jag skulle säga romanfigur, men jag är väl förfärligt gammaldags.

Nåväl, jag skulle gärna träffa Majorskan på Ekeby. Måste ha varit ett kolossalt driftigt fruntimmer, som kunde sköta så många bruk och även underhålla kavaljerer.

Dagens visdomsord 2013-12-04

Begeistring är ungdomens dagliga bröd. Skepsis är ålderdomens dagliga vin. (Pearl S Buck)

Historier från Färs

Historier från Färs är en bok skriven av Fritiof Nilsson Piraten. Det är en skön samling berättelser om udda personer som Hans Emanuel Klerk, Lutterlögn och trädgårdsmästare Vanteck.
Piraten har ett målande språk, och det är en stor glädje att läsa hans miljö- och personbeskrivningar, även om historierna mycket handlar om mänsklig gemenhet.
Jag är särskilt fascinerad av hur slaktaren Klerk, en riktig otäcking som förtrycker sin fri och misshandlar sina barn i fyllan, lyckas få ett orättfärdigt gott eftermäle.
På hans gravvård ristades: "Öm make och fader. Nu salig hos Gud."
Om detta skriver Piraten:
Gravskriftens ord på den stora stenen har gjort sin tjänst, vad som skrives i sten slutar alltid som sanning. Klerks anseende har med åren blivit allt bättre. Den stora öldrickningen strålar i legendariskt skimmer. Blodsdramat på Sorgenfri har bleknat, har mist sin röda färg även om det inte hunnit bli snövitt.
Än kan man få höra en och annan gammal husmor utbrista:
- Tacka vet ja de kött man fick på Klerkens tid!
Gärna tilläggande några ord om den gamla goda tiden och dess förträfflighet.

Bokbloggsjerka 29 november - 2 december

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften, alternativt ge en kram?

Jag tror att jag skulle vilja ge en kram till Santiago, huvudpersonen i Ernest Hemingways roman Den gamle och havet. En gammal kämpe, som har både människorna och elementen emot sig. 

En liten antologi igen

Jag har just fått veta att jag får med en novell i en antologi igen. 20 noveller blev antagna av det hundratal som skickades in. Kul tycker jag!

Skriver faktiskt igen

Det har gått trögt med skrivandet, men för en tid sedan fick jag läsa ett manus för att ge råd och stöd, och då frågade denna författare hur det går med mitt eget skrivande. Dåligt, fick jag erkänna. Men det tyckte jag inte om, så nu skriver jag igen. Romanen "Ingenting att se" har vuxit till sig de senaste veckorna och det känns jättebra.

Dagens visdomsord 2013-11-21

God etikett är konsten att få gästerna att känna sig hemma när du önskar att de vore det. (George Bergman)

Kristuslegender

Jag har läst Selma Lagerlöfs Kristuslegender förut, men jag tog mig för att läsa den igen. Jag tycker att det är fantastiska historier, inte minst Fågel Rödbröst, om den lilla grå fågeln som Vår Herre inte ger några röda bröstfjädrar, för den måste själv förtjäna dem.
Egentligen läste jag den därför att jag skriver om en flicka som själv läser just Kristuslegender.

Dagens visdomsord 2013-11-11

Jag äter inte ostron. Jag vill att min mat skall vara död. Inte sjuk, inte skadad, utan död. (Woody Allen)

Malalas bok förbjuds i Pakistan

MalalaYousafzai (bilden) var flickan som sköts av talibanerna därför att hon ville att flickor skulle få gå i skolan. Hon nominerades till Nobels fredspris. Nu har hon givit ut en bok som heter I am Malala.
Den boken har dock förbjudits i Pakistans privatskolor berättar DN. Skälet är att den anses strida mot Pakistans ideologi och muslimska värden. Bland annat skriver Malala om Salman Rushdie som fick en dödsdom över sig eftersom han ansågs ha smädat Muhammed och islam. Dessutom skriver hon Muhammeds namn utan att skriva "frid vare över honom" efter hans namn.
Om detta är muslimska värden, är det något allvarligt fel med islam.

Bokbloggsjerka 8-11 november

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vad önskar du dig mest av allt nu som är relaterat till böckernas värld?

Jag önskar att jag skulle vinna drömvinsten på Lotto. Inte för att få köpa häftiga bilar, Armanikostymer och diamanter. Nej, jag skulle sluta jobba och istället ägna mig åt att läsa och skriva. 

Gulliga ekorrar?

Tycker ni att ekorrar är gulliga? Glöm det! Snart kommer skräckfilmen Squirrels, om en stad där man huggit ned så många träd att ekorrarna måste söka ny föda. Och de väljer människokött. Här är en trailer:

Finns det ett liv utanför mobiltelefonen?

Kolla här och döm själva ;)

Nån som ser på Bonde söker fru?

Är det nån som följer Bonde söker fru? Jag gör det i alla fall. I år (igen) är det en värmlänning med, Nils-Olof Olsson (bilden), som har en gård utanför Koppom. I senaste avsnittet beslutade Josefin att lämna gården. Bondelivet var inget för henne.

Idag var jag och familjen i köpcentret i Charlottenberg, inte långt från Koppom. Och vem får vi se där om inte Josefin. Jag undrar om hon kanske kom tillbaka till Nils-Olof. För vad i all världen skulle hon annars göra i Charlottenberg?

Ha, jag kanske skulle söka jobb på Se&Hör!

Vilken fantastisk flicka!

Nioåriga Amira Willighagen ställer upp i Holland's Got Talent, och hon väljer att sjunga opera. Och som hon gör det!

På vinst och förlust

David Nicholls bok På vinst och förlust är en riktigt mysig bok. Den handlar om nittonårige Brian Jackson, som börjar på universitetet och har som ett av sina främsta mål att bli uttagen till TV-programmet University Challenge. Han blir uttagen till laget och blir samtidigt vansinnigt förälskad i sin lagkamrat Alice Harbinson. För att imponera på henne försöker han verka cool och världsvan, en roll som inte passar honom speciellt bra.
Han borde inse att Alice inte är den rätta för honom, men det huvud som styr honom sitter inte på halsen...
Genom boken får man ta del av Brians alla tankar, och alla de felaktiga val han har en förmåga att göra.
Detta är David Nicholls debutroman, och den är faktiskt riktigt rolig.

Bokbloggsjerka 25-28 oktober

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?

Icke sa nicke! Är det något som jag inte bryr mig om så är det Halloween. Det är en synnerligen onödig import. Dessutom verkar ingen veta när det är Halloween. Jag såg barn utklädda till häxor i fredags, men Halloween infaller den 31 oktober.

Men om jag inte vore en sån tråkmåns som struntar i Halloween och jag faktiskt skulle ha valt en passande bok, kanske Stephen Kings Jurtjyrkogården kunde ha varit ett alternativ.

Främmande ord - Multitaska

I Aftonbladet läser jag att kvinnor är bättre än män på att multitaska. Multitaska? Tydligen kommer ordet från engelskans multitasking, som handlar om att kunna göra flera saker samtidigt.
Jag tycker att multitaska låter som att man är taskig mot många personer samtidigt.
När det gäller själva sakfrågan, så stämmer det säkert att kvinnor är bättre än män på att göra flera saker samtidigt. Fast jag väljer att se det som att män är bättre än kvinnor på att kunna koncentrera sig på en sak i taget ;-)

Dagens visdomsord 2013-10-19

Censurens mål är att endast tillåta böcker som i alla fall ingen läser. (Giovanni Guareschi)

Icke-muslimer förbjuds säga Allah

En appellationsdomstol i Malaysia har förbjudit kristna i landet att säga "Allah" när de talar om Gud, berättar Aftonbladet. De kristna i Malaysia är upprörda, eftersom de använt ordet "Allah" om Gud sedan länge.
Jag förstår inte riktigt problemet. Jag skulle önska att vi även i Sverige kunde förstå att Bibelns Gud och muslimernas Allah inte är samma sak.
Att säga att Allah inte är Gud gör alltid att man riskerar att stämplas som "islamofobisk", men hur ser alternativet ut? Skulle muslimer bli gladare om jag sade att mannen på bilden ovan föreställer Allahs son?

Ulf Linde är död

Ledamoten på stol nummer 11 i Svenska Akademien, jazzmusikern, konstkritikern, författaren m.m. Ulf Linde, har avlidit i en ålder av 84 år.
Han har spelat vibrafon med Arne Domnérus och Putte Wickman. Det ni! Han har varit professor på Konsthögskolan och intendent vid Moderna Museet och vid Thielska Galleriet.
Han invaldes i Svenska Akademien 1977.

Bokbloggsjerka 11-14 oktober

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Finns det någon karaktär/några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?

Det skulle väl möjligen vara adjunkt Persson i Bo Balderssons böcker. En torrboll förvisso, men som ändå har förmågan att komma med inlägg som kan vara både roande och oroande.

Hon blev det

Nu vet vi vem det blev. Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, klev ut genom dörren och tillkännagav att årets Nobelpris i litteratur tilldelas en kvinna. Efter en konstpaus berättade han att priset gått till den kanadensiska författarinnan Alice Munro.
Alice Munro skriver inte romaner, utan novellsamlingar, vilket är synnerligen sällsynt i sammanhanget. Jag har tyvärr inte läst något av henne, men efter att ha tagit del av alla lovord sedan hon fått priset, måste jag försöka få tag i någon av hennes många novellsamlingar.
Inte för att jag ska göra mig märkvärdig genom att läsa en nobelpristagare, utan därför att hon tydligen skriver väldigt bra noveller.

Vem blir det?

Så är det då dags igen. Idag klockan 13 kommer Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund att tillkännage vem som fått årets Nobelpris i litteratur.
Japanen Haruki Murakami har länge varit storfavorit, men enligt spelbolagen är favoriten just nu vitryskan Svetlana Aleksijevitj (bilden).
Jag har inte läst någon av dem, men det vore roligt med en kvinna. Det är så förfärligt många gubbar bland pristagarna, så Svetlana Alesijevitj eller amerikanskan Joyce Carol Oates vore väl roligt.
Men jag undrar vad vadslagningsbyråernas gissningar är värda. Enligt artiklarna här och här verkar Dagens Nyheter ha ett stort inflytande över vilka som ska anses vara favoriter.

Gilla "Hata Horan!"

Det här är faktiskt en bok som jag fick låna i samband med ett föräldramöte på skolan. Eleverna har läst Johanna Nilssons Gilla "Hata Horan!" i skolan.
Den handlar om Jonna och Gloria, två 15-åriga flickor som är bästisar. De är inte speciellt populära, men heller inte mobbade.
På en Luciafest får Gloria dansa med Robin, skolans snyggaste, häftigaste kille. Det blir dock inte så underbart som Gloria trott. Snart dyker illvilliga kommentarer och bilder upp på nätet. Sajten Hata Horan! är skapad för att förödmjuka henne.
Men det vänder. Snart är det hennes plågoande som istället blir den hatade. Men vem ska man hålla på?
Boken är sannerligen ingen litterär höjdare, men det är nog inte meningen heller. Den vänder sig till unga tonåringar, som ska få en bild av nätmobbningen och hur snabbt rykten kan startas och spridas.

Clownen Jac

Clownen Jac är en klassiker. Skriven av den berömde författaren Hjalmar Bergman. Det är väl en sådan bok man bör ha läst, men ärligt talat kunde det ha gjort det samma.
Boken handlar om Benbé, som reser från Sverige för att träffa sin frände Jac Tracbac, känd som clownen Jac. Jodå, de träffas, och vi får lära känna den märklige clownen. Men vad vill egentligen Bergman ha sagt med sin bok. Jac är mest av allt konstig och den föreställning vi får följa är obegriplig.
Boken gavs ut inte långt innan Bergman dog. Han var en tragisk gestalt, och kanske präglas boken av hans livsleda.
Hjalmar Bergman tillhör våra stora författare, men jag rekommenderar hellre Markurells i Wadköping eller Farmor och Vår Herre.

Upprorets dagar

Upprorets dagar av Sture Källberg är en roman om Ungernrevolten 1956. Några naiva ungdomar med kommunistiska ideal får uppleva hur Sovjetunionen med våld slår ned arbetarnas uppror. Intressant skildring av en författare som faktiskt var där när det hände.
Men jag kan inte låta bli att fundera över vad författaren Sture Källberg är för figur egentligen. Han arbetade under 1950-talet som kommunistisk ombudsman i Malmö och som journalist i Budapest, Östberlin och Peking. Det var en tid när det svenska kommunistpartiet (idag Vänsterpartiet) var synnerligen Moskvatroget. Förstod inte Källberg att det var kommunismen som det var fel på? Sådana frågor ställs alltför sällan. Man kan ju föreställa sig hur det hade varit om Källberg varit nazistisk ombudsman under kriget och arbetat som journalist i Berlin.

Jag fick ge upp

Jag tycker inte om att ge upp när jag har börjat läsa en bok, men John Irvings bok Cirkusens son känns hopplös. Jag har försök uppamma ett intresse för doktor Farrokh Daruwalla som samlar dvärgblod, men det går bara inte. Eftersom det dessutom är fråga om en tegelstensroman, så får den försvinna in i min bokhylla igen. Alltid kan väl någon som kommer på besök tro att jag har läst den ;-)

Öster om Heden

Här har vi en bok av Viveca Lärn. Öster om Heden utspelar sig både i Göteborg och i Afrika. För man måste ju åka till Afrika om man vill se elefanterna och lejonen i deras riktiga miljö.
Visst har boken sina poänger, när ett antal vinnare på Postkodslotteriet beslutar sig för att åka till Afrika tillsammans. En grupp människor, som egentligen inte har någonting gemensamt. Vänskap och ovänskap uppstår när de reser tillsammans.
Det skulle ha kunnat bli en bra bok, men jag tycker inte att Viveca Lärn lyckas. Hennes språk lämnar en hel del övrigt att önska och intrigen är minst sagt tunn på sina håll.
Upplösningen känns som ett antiklimax, men tanken är väl att man ska längta efter uppföljaren, för det här är visst tänkt som en hel romanserie.
Det blir säkert en TV-serie av det hela...

Rapsbaggarna

Efter att ha läst Karin Brunk Holmqvists bok Surt sa räven om rabarberna fick jag lust att läsa en till. Så det blev Rapsbaggarna.
Alla bor inte i storstan och alla är inte så sofistikerade. Som de båda bröderna Henning och Albert, som bor tillsammans som de alltid har gjort, bara en liten bit från barndomshemmet.
Tiden har stått stilla. Allt de båda bröderna begär av livet är en korvbit att lägga på smörgåsen och så naturligtvis snus.
När det öppnas ett hem för kvinnliga missbrukare i barndomshemmet blir de förstås oroliga. Oron får dem att vanka oroligt i rapsfältet och spotta snus. Det blir upptakten till en invasion av både ufologer och malmletare.
De båda bröderna är helt omedvetna om att de själva är orsak till det mesta av alla konstiga saker som sker kring deras hem.
Boken är rolig och det bästa är att jag är övertygade om att det finns sådana här personer som de båda bröderna i verkliga livet. När storstadsborna twittrar, dricker latte och går på spa finns det alldeles riktiga människor kvar där ute.

Surt sa räven om rabarberna

Surt sa räven om rabarberna är en bok av Karin Brunk Holmqvist. Inte någon märkvärdig historia, men ändå mysig semesterläsning. Berta och Gunnar har en kolonilott i Simrishamn, och de umgås ivrigt med sina grannar. Men saker trasslar till sig när Gunnar köper en blomma till Berta. Han får för sig att skämta till det när han köper blomman, och sedan trasslar han in sig i en härva av små lögner.
Detta är en synnerligen lättläst bok, och man kan le och mysa när man läser om intrigerna i en liten koloniförening.

Ondskan

Så har jag då äntligen läst Jan Guillous bok Ondskan. Den har väntat länge i min bokhylla. Boken ska vara delvis självbiografisk, men Guillou har kritiserats för att den alltför mycket avviker från verkligheten. Den saken kan jag inte bedöma.
Däremot är boken fängslande och samtidigt skrämmande i sina skildringar av vad "kamratfostran" kan innebära på en internatskola. I sina bästa former skulle kamratfostran kunna vara något mycket positivt, men här handlar det om utstuderad pennalism.
Huvudpersonen Erik blir misshandlad av sin far och utsatt för svår misshandel på internatskolan, även om han har förmågan att ge igen. Hans kamp är inte mot vare sig fadern eller det förtryckande skolsystemet. Det är en kamp mot Ondskan.
Inte utan skäl har denna bok karaktäriserats som en modern klassiker.

En levande själ

Trots vad jag skrev i ett annat inlägg om att jag inte brukar läsa om böcker, så har jag nu läst om P C Jersilds bok En levande själ. Den boken liknar ingen annan och tål att läsas flera gånger.
Boken handlar om en hjärna som ligger i en behållare på en företagslaboratorium. Han (är det en han?) minns inte sitt tidigare liv och kallas här för Ypsilon. Hjärnan utsätts för allehanda olika experiment, och boken får ses som en kritik av oetisk forskning. Hur mycket kan vi tillåta oss att trampa på människovärdet för snöd vinnings skull.
Har du inte läst En levande själ förut, så gör det!

Bokbloggsjerka 21-24 juni

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

Jag gillar Gustaf Frödings dikter och prosastycken på värmländska, men är inte säker på att jag skulle vilja läsa en hel bok på värmländska. Däremot är det helt okej om en person i dialogen talar dialekt, om det gör att man får en bättre bild av den personen.

Gottfrid är här!

Nu är Gottfrid här. Vi har blivit med robotgräsklippare. Två karlar håller på med installationen i trädgården. Kostar för mycket egentligen, men ack så skönt det ska bli. Yngsta dottern gav den namnet Gottfrid. Jag vet inte var hon får allt ifrån, men namnet är inte alls dumt. Det namnet måste väl betyda Guds frid, och det är så jag kommer att känna det när jag sitter på altanen och ser på när Gottfrid klipper gräset.
Förutom att klippa gräset ska den visst vara tuff mot mossan också, och det behövs verkligen med vår mossmatta. Öh, jag menar gräsmatta.

I morgon kommer Gottfrid!!!

Jag berättar mer i morgon!  ;)

De stora detektiverna

De stora detektiverna är en antologi, sammanställd av Jan Broberg 1971. Den innehåller tolv deckare av författare som Edgar Allan Poe, Arthur Conan Doyle, Agatha Christie och Dorothy Sayers. Riktigt fint alltså. Men tyvärr ganska så mossigt. Många av historierna har sedan länge överlevt sig själva. Ingen av berättelserna kan beskyllas för att vara riktigt spännande. Den boken kunde ha fått stå kvar i bokhyllan.

Bokbloggsjerka 14-17 juni

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg. Den här gången är frågan:
Vilken karaktär önskar du skulle vara din allra bästa vän och varför?

Mitt svar blir adjunkt Vilhelm Persson, som är berättaren i Bo Balderssons böcker om Statsrådet. Vilhelm Persson är en helt underbar misantrop, som jag tror att det skulle vara jätteroligt att sitta tillsammans med och förfasa sig över samhällets förfall ;)

Dagens visdomsord 2013-06-16

Stort tack för din bok - jag skall inte förlora någon tid på att läsa den. (Benjamin Disraeli)

Vilken konstig reklam

Jag lyssnade just på Rix Morgonzoo. Där fanns en reklamsnutt med några barn som är ute och paddlar. Den ena säger till den andra att paddla fortare. Men det hjälper inte. De kommer till ett vattenfall. Man hör hur barnen skriker.
Därefter kommer en viskande röst som säger att det finns många fler äventyr i Idrefjäll.
Men varför i all sin dag skulle jag ta med mina barn till aktiviteter, där höjdpunkten är att de drunknar?

Författare mördad i Stockholm

Jag läser i Aftonbladet att en författare i 70-årsåldern har hittats mördad i sin lägenhet i Stockholm. Vem kan det vara? Låter ju som ett deckaruppslag, men jag förstår att detta är på riktigt.

Prinsessbröllop

Prinsessbröllop i morgon. Här är en bild på prinsessan Madeleine från 1982.

Det där med yttrandefrihet

Det där med yttrandefrihet är viktigt. Man ska kunna uttrycka sin åsikt. Det betyder inte att man måste säga allt man tänker, men man ska ha rätten att göra det.
Förr hade vi en hädelselagstiftning i Sverige. Den upphävdes inte förrän 1970. Man ville inte att människors religiösa tro skulle kränkas.
Men vill man ha yttrandefrihet, så är det ofrånkomligt att det alltid kommer att finnas folk som känner sig kränkta. Och då har DE ett problem, som de får lära sig att hantera.
Lars Vilks har ställt till allmän oreda genom att avbilda Muhammed som rondellhund. Jag anser att Lars Vilks är en charlatan, som inte tillför något i sitt konstnärliga arbete. Rondellhundarna har han ritat bara för att provocera. Det var dumt gjort. MEN jag försvarar ivrigt hans rätt att göra det.
Själv anser jag att Muhammed var en vidrig människa. Pedofil, mördare och stråtrövare. Jag tycker även att Livets Ord är en stollig sekt. Och hinduer som betraktar kossor som heliga är allt ganska stolliga. Det finns säkert någon som skulle kunna tycka att detta är kränkande...

Dagens visdomsord 2013-06-02

Om man vet precis vad man ska göra, varför då göra det? (Pablo Picasso)

Bokbloggsjerka 31 maj-3 juni

Bokbloggsjerka från Annikas Litteratur- och kulturblogg igen. Den här gången är frågan:
Vilket är ditt favoritformat när det gäller böcker?

Det är definitivt böcker med hårda pärmar. Jag tänkte skriva inbundna böcker, men det finns ju böcker med kartonage också, och för mig blir känslan den samma. Gärna med stor stil, för det är skönare att läsa. (Jag vet, gubben börjar bli gammal...)

Jag är inte förtjust i pocketböcker. Visst, jättebra att ha på resan, men inte annars. Känns inte som riktiga böcker.

Vildsvinsvarning

Det blir alltfler varningsskyltar om vildsvin häromkring. Vilket naturligtvis betyder det finns en massa vildsvin i trakten!

Skyltarna försvinner då och då. Antagligen stjäls de. Hur man nu kan vara funtad när man stjäl varningsskyltar.

Men det dröjer väl inte länge innan man krockar med en vildsvinsgalt som väger sisådär 200 kg. Huu!

Kan man inte få vargarna att jaga vildsvin?

Uääk!

Det är väl en himla tur att man aldrig beställer hemleverans av pizza! Så här kan det gå till i Ryssland!

Hemmets Veckotidnings novelltävling 2013

Hemmets Veckotidning har utlyst en novelltävling igen. Man kan vinna ära, berömmelse, 10 000 kronor och en halv miljon läsare. Vinnaren koras på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i september.

Tävlingsregler

• Skriv högst 15 000 tecken inklusive mellanslag. Novellen får inte ha varit publicerad förut.
• Skriv ditt namn, din adress och ditt telefonnummer på ett papper, lägg det i ett kuvert och klistra igen. På kuvertet skriver du titeln på din novell. Titeln ska även stå på alla manussidor. Lägg detta kuvert och manuset i ett kuvert som du skickar in.
• Senast den 1 september ska bidraget vara juryn tillhanda. Adressen är: Novelltävlingen, Hemmets Veckotidning, 209 13 Malmö.
• Vinnaren bjuds på resa, övernattning, festmåltid och inträde till bok- och biblioteksmässan.
• Man får skicka in flera bidrag.

Jag blir inte riktigt klok på den här boken. Asfaltsänglar av Johanna Holmström. Den utspelar sig i det svenskspråkiga Finland, där Samira och hennes vänner fruktar två saker: Att någon av dem ska bli en asfaltsängel eller att de ska bli tvungna att gifta sig. En asfaltsängel är en flicka som för "hederns" skull knuffas ut för att krossas mot asfalten.
Hennes mamma är en finlandssvensk kvinna som konverterat till islam och som gör allt för att vara mer "rättroende" än flickornas pappa Farid.
En stor del av boken ses ur Samiras lillasyster Leilas perspektiv. En flicka som gömmer sig i sin huva för att inte märkas i skolan, men hennes mamma vill att hon bär hajib.
Boken är på många sätt intressant, även om det är svårt att hänga med när en massa oöversatta finska fraser dyker upp. Men jag förstår inte helt och fullt vad Johanna Holmström vill ha sagt med boken. Det handlar givetvis om kulturkrockar, men vad blir slutsatsen? Att flickorna mår bäst om de trots allt försöker följa islams alla bud?

Bokbloggsjerka

På Annikas Litteratur- och kulturblogg har hon en bokbloggsjerka. Kolla själv vad det är.

Helgens fråga är:
Brukar du läsa om böcker?

Ja, det händer, men det är inte speciellt ofta. Trots det tycker jag om att äga böcker jag tycker om. När jag hade lånat "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" och läst den, så köpte jag den sedan därför att jag ville ha den. Men jag har inte läst om den, så jag undrar varför i all världen jag var tvungen att införskaffa den. Jeffrey Archers "Det stora spelet" har jag läst om.
Men det finns ju så många intressanta böcker att läsa. Därför blir det sällan av att läsa om de gamla.

Det är både roligt och spännande

Tänk, nu dog det en karl! Det hade jag inte en aning om när jag började skriva...
Det är alltid spännande när romanfigurerna överraskar författaren.

Nu är jag igång igen

Jo, pingsten är över. Hänryckningen går i eftertankens kranka blekhet över. Och jag har börjat skriva igen på mitt nya manus. Det känns riktigt bra. Skallen är full av idéer. Ibland lite för många idéer på en gång, och då kan det låsa sig. Uppslagen skuffar på varandra och då kommer det inte på pränt. Men det känns bra som sagt var.
Jag är gräsänkling resten av veckan, vilket kan göra det lite lättare att skriva. Tror jag...

Pingsthelg

När man känner att man kommit igång med ett manus känns det inte alls bra med en paus. Men nu är det så att äldsta dottern konfirmeras på söndag, och det kommer gäster redan ikväll. Så "Ingenting att se" får vila under helgen.

Nattarbete

Irwin Shaws Nattarbete tillhör egentligen inte de böcker som jag är intresserad av att läsa, och ändå läser jag en hel del olika böcker. Den här boken hittade jag i min bokhylla, och det vete tusan varifrån den har kommit. Men jag lär väl ha köpt den någon gång.
Boken handlar om en Douglas Grime, som arbetar som nattportier på ett tämligen sjaskigt hotell i New York. En natt hittar han en död man i en korridor. Bredvid den döde ligger ett papprör med 100000 dollar i sedlar.
Han åker till Europa, där han slår sig ihop med den inte helt igenom hederlige Miles Fabian, som börjar göra en mängd olika affärer med Grimes pengar, vilket berikar dem båda.
Jag tror att Irwin Shaw tröttnade på att skriva boken, för på slutet rafsas det till ordentligt för att alla trådar ska knytas ihop. Ingen dålig bok, men heller inte en bok som man behöver ha läst ;)

Jag fick en idé!

Förra veckan, när jag körde bil, fick jag plötsligt en idé till en roman. Den bara dök upp där, och den kändes helrätt. Om det blir något av det hela vet jag inte, men jag har skrivit tusen ord om dagen nu under nästan en vecka. Arbetsnamnet är "Ingenting att se". Vi får väl se om det blir någonting att se :)

Icakurirens novelltävling 2013

Dags för en novelltävling igen. Den här gången handlar det om Icakurirens novelltävling 2013.
Temat för årets tävling är "Upptäckten". Vinnaren får sin novell publicerad i Icakuriren. Dessutom får man bjuda sina vänner på middag. En kock kommer hem och lagar en oförglömlig middag för 10 personer.

Tävlingsregler

• Skicka in din novell till: novelltävling.icakuriren@formapg.se
• Novellen får vara max 10000 tecken inklusive blanksteg
• Du får endast skicka in ett bidrag och du måste vara 20 år för att delta i tävlingen (Jag antar att de menar minst 20 år...)
• Senast den 12 juli vill de ha tävlingsbidraget
• Vinnaren meddelas under september-oktober

Dagens visdomsord 2013-05-14

That would be a good thing for them to cut on my tombstone: "Whereever she went, including here, it was against her better judgment." (Dorothy Parker)

Den falska vikten

Det fick bli en bok till av Joseph Roth. Den här gången Den falska vikten.
Boken handlar om den plikttrogne vågmästaren Anselm Eibenschütz, som i staden Zlotograd har till uppgift att kontrollera köpmännens måttstockar och vikter. En syssla som gör honom allmänt avskydd.
Hans liv är tämligen eländigt. Arbetet ger honom inga vänner och hans hustru, som han föraktar, bedrar honom. Ingen komedi direkt, men en fin och mänsklig bok. Det är synd att så få i Sverige verkar ha fått upp ögonen för Joseph Roths litteratur.
Hans språk är mycket uttrycksfullt, eller vad sägs om detta stycke, när Anselm Eibenschütz för första gången får se den vackra zigenerskan Eufemia Nikitsch.
När hon till slut kom fram till hans bord tyckte han att han först nu begrep vad en kvinna var. Han, som aldrig hade sett havet, såg hennes djupblå ögon och tänkte på havet. Han, som hade sett all möjlig snö, såg hennes vita ansikte och föreställde sig en fantastisk, överjordisk snö. Hennes svarta, mörklila hår förde tankarna till söderns nätter, nätter som Eibenschütz aldrig fått uppleva, nätter som han kanske hade läst om en gång eller hört någon berätta om. Hon satte sig vid hans bord, och det var som ett stort mysterium, som om den sällsamma snön och den fjärran natten hade tagit plats mitt emot honom. Han reste sig inte ens. Han visste mycket väl att man skall resa på sig för kvinnor, men för ett mysterium reste han sig inte.
I slutet av boken dyker Mendel Singer upp som en bifigur. Lustigt, eftersom Mendel Singer var huvudperson i Job. Men de finns i olika delar av världen och det borde därför inte vara samme person, så det verkar som om Roth bara retas lite med läsaren.

Collings förlags novelltävling

Bara en liten påminnelse. Collings förlag har en novelltävling. De efterlyser årets bästa svenska novell. Så här skriver de:

Kan du få oss att skratta, gråta, längta, drömma, älska, hata, må bra eller kanske rent av må dåligt? Vi söker dig som har förmågan att beröra och får oss att bara vilja läsa mer, mer, mer. Vi söker helt enkelt vår nästa författare.
Skicka i så fall ditt tävlingsbidrag till niklas@collingsforlag.se senast den 30 april 2013. Manuset ska vara skrivet på svenska och inte överstiga 35 000 tecken (inkl blanksteg). Vinnaren kommer att utses under sommaren och novellen publiceras i september samma år. 
Det vinnande bidraget ges ut på Collings förlag i både tryckt format och som e-bok (i enlighet med förlagets författarkontrakt). Som en extra bonus bjuder Adlibris vinnaren på ett presentkort värt 300 kronor.

Alpackor dödade av varg

Det händer så mycket konstigt nu för tiden. Jag läste just på Polisnytt att i Smedstad norr om Karlstad har en varg dödat flera alpackor i en hage. Bilden ovan visar några alpackor. Dock inte dem i Smedstad.

Sluta med Tele2?

Tele2:s VD Mats Granryd säger att det vore fantastiskt om folk slutade köpa iPhone. Det är nämligen svårt att tjäna pengar på Apple.
Jaha. Vore inte en annan idé om folk slutade anlita Tele2? Det är ändå bara Telia som har ordentlig täckning.

Job

Tänk så lustigt det kan bli, bara för att det finns stora brister i ens litterära bildning. Jag var på biblioteket för att finna en bok att läsa, och fastnade för en bok som heter Job. Författarnamnet Roth kände jag igen. Philip Roth har ofta nämnts som Nobelpriskandidat.
Det var en mycket fascinerande roman, som handlar om juden Mendel Singer, som lever i Ryssland. Den fromme Mendel är nöjd med sitt liv som fattig lärare med hustru och barn, men han drabbas hårt av olyckor, och när det är som värst vill han inte längre veta av Gud. Ja, den som har läst Job i Gamla Testamentet förstår.
En synnerligen välskriven bok, med ett bra språk och lysande beskrivningar av människor och miljöer. Så jag tänkte att det borde nog kunna bli ett Nobelpris till slut för Philip Roth.
Men så tittade jag efter en gång till. Boken var inte alls skriven av Philip Roth, utan av Joseph Roth som dog 1939...

Umeå novellpris 2014

Nu är det dags igen! Fantastiska Umeå kommun utlyser för sjunde gången en novellpristävling med en sammanlagd vinstsumma på 100 000 kronor.
Reglerna är som följer:

• Novellen ska vara skriven på svenska.
• Den får inte vara publicerad tidigare.
• Den ska inte vara längre än 30 000 tecken inklusive blanksteg
• Innehållet är valfritt.
• Novellen lämnas in anonymt. Författarens namn får inte stå på novellen.
• Den ska skickas in i pappersformat.
• Endast ett bidrag per författare. (Hmm, hur ska de kunna kontrollera det i förväg när novellerna lämnas in anonymt...)
• Inskickat material returneras ej.
• Eventuell vinstskatt betalas av pristagaren.
• Senast den 30 september 2013 ska bidraget vara tävlingsarrangören tillhanda.

Läs mer här.

Den sista akten

Det låter lite dramatiskt med ett blogginlägg som heter Den sista akten, men jag är inte döende. Det är namnet på en kriminalroman av Mari Jungstedt. Det är en av böckerna, som jag köpte på bokrean.
Det är första boken jag läser av Jungstedt, och det var en positiv överraskning. I vart fall var det en positiv upplevelse när jag nådde slutet. Under en tid i läsandet irriterade det mig att det var så uppenbart vem som var mördaren, men men...
Vissa bitar i boken förstod jag inte. Det var hänvisningar till saker som hade hänt tidigare. Antagligen handlar det om saker som skett i tidigare böcker i samma serie. Men det är ju inte Mari Jungstedts fel att jag läser den senaste boken först :)

Spelreglerna

Jonas Karlsson har tydligen givit ut par novellsamlingar tidigare. Spelreglerna är hans tredje.
Jag är inte säker på vad jag tycker om den här boken. En del av novellerna är rent ut sagt dravel. Men samtidigt binder han ihop flera av novellerna på ett överraskande sätt, och sådant gillar jag.
Jag tror att författaren har ett behov av att framstå som djupsinnig.

Konstutställning i Ingmår

Idag åkte jag till Ingmår utanför Sunne, för där var det en konstutställning. Karina Johansson var en av utställarna. (Bilden bredvid visar en av hennes tavlor, även om den inte var med på den här utställningen.)
Tusan vad den kvinnan är mångsidig. Hon har givit ut två böcker (Bara en pärla och Utan egen vinning) och dessutom målar hon jättefina tavlor.
Jag blir så avundsjuk! Men inte missunnsam! Karina är en jättego tjej och jag är uppriktigt glad för hennes skull.

Doktor Glas

Ännu en klassiker kan prickas av ;)
Den här gången blev det Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. En bok skriven 1905 med en för den tiden upprörande innehåll. Doktor Glas har inget till övers för Gud och kyrkan, och när en ung vacker kvinna, gift med en vämjelig präst, kommer till honom och beklagar sig, eftersom hon inte vill ligga med maken utan bara med sin älskare, då ställer sig doktorn på hennes sida.
I början handlar det bara om att säga till prästen att  av medicinska skäl låta bli sin unga hustru, men snart börjar doktor Glas fundera över om inte det bästa vore att en gång för alla lösa Helga Gregorius' problem. Vore det så fel om han tog livet av pastor Gregorius och därmed lät Helga bli fri igen? Doktorns förälskelse i Helga Gregorius påverkar naturligtvis hans ställningstagande.
Men har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?

Ogooglebar

Visst är det en helt fantastisk historia. Och sann är den också. Ja, det där att Svenska Språkrådet hade tagit med ogooglebar i sin lista över nya svenska ord, och så går Google in och kräver att ordet tas bort eftersom Google är ett registrerat varumärke. Och Svenska Språkrådet gör det, eftersom de inte har tid att bråka.

Det här är ju helt stolligt ur många perspektiv. För det första utvecklas språket. Nya ord kommer till och andra blir obsoleta. Om svenska folket använder ordet ogooglebar så finns det, oavsett om det finns med på Svenska Språkrådets lista och oavsett vad Google tycker. Det kommer nog inte att dröja länge innan ordet kommer med i Svenska Akademiens ordlista, och Akademien lär inte bry sig om Googles åsikt.

För det andra borde Google vara lyckliga över att deras sökmotor har sådan genomslagskraft, så att man använder ordet googla, även om man använder Altavista eller någon annan sökmotor.

För det tredje blir ju detta förfärligt dålig reklam för Google. Om man googlar (sic!) på ogooglebar, så får man 388.000 träffar. Mängder av sidorna som det länkas till handlar om att Google vill strypa yttrandefriheten.

Så nu ropar vi OGOOGLEBAR, OGOOGLEBAR, OGOOGLEBAR allesammans, bara för att få chansen att visa långfingret åt Google!

Däremot tycker jag att ogooglebar är ett oskönt ord. Ogooglingsbar skulle bara ett bättre alternativ. Måste man nödvändigtvis säga ogooglebar, så skulle jag föredra stavningen ogoogelbar. Vi skriver ju simpel, även om det ursprungliga ordet var simple. Tyvärr skriver vi gentleman, vilket gör att många uttalar det så. Alla vi som kan lite engelska vet ju att en engelsman inte skulle uttala ordet med l-ljud framför e-et.

Sten Broman, salig i åminnelse, sade: "Det heter gentelman. Det är bara stockholmare och bonddrängar som säger gentleman!"

Grand final i skojarbranschen

Ibland får man en bok i händerna som ger en riktigt härlig läsupplevelse. Som den senaste boken jag läst. Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen.
Boken handlar om en firad författarinna, Lillemor Troj, som får läsa ett manus som förlaget fått in. Manuset handlar om henne själv. En kvinna har skrivit en roman om Lillemors liv. En roman som hotar att avslöja att Lillemor Trojs författarskap är en bluff.
Kerstin Ekman driver vasst men godmodigt med litteraturvärlden. Och få kvinnor har väl som hon en sådan insikt i hur det går till i den litterära parnassen.
Hon är ju bevars ledamot av Svenska Akademien, även om hon inte deltagit aktivt i dess arbete sedan 1989.

Så trist, Ica Kvantum!

Idag åkte vi med barnen till Ica Kvantum i Arvika för att köpa lösgodis. De har nämligen varit den enda affären i Sverige med lösgodis i en speciell automat, så att man kan ta godis utan att det grävs med skedar från den ena byttan till den andra. Det är därför den enda affären där mina jordnötsallergiska barn kan köpa smågodis.

Men när vi kom dit idag var automaten borttagen! En av de anställda förklarade att automaten hade gjort att försäljningen hade minskat. Därför finns deras automat nu i Amerika, och mina barn fick inget godis.

Hur tänker de ansvariga på Ica Kvantum egentligen? Jag förstår att det inte är kul om försäljningen minskar. Men de kunde väl ha använt det som en stor marknadsföringsgrej att de var ensamma i Sverige med att ge allergiker möjligheten att köpa lösgodis. De minskade intäkterna för godisförsäljningen kunde väl ha satts på marknadsföringskontot.

En sak är säker. Jag kommer aldrig mer att handla på Ica Kvantum i Arvika!

Gå för en seger?

Aftonbladet.se toppar just nu med fotbollsmatchen Sverige-Irland. Rubriken är:

Vi måste gå för en seger nu!

Vad är det för gallimatias? Gå för en seger? Å, vad trött jag blir på sådan svengelska! Sitter de där personerna och funderar ut meningar på engelska först för att sedan översätta den till svenska? Vad är det för fel på att formulera sig på svenska direkt?

Min favoritprinsessa

Prinsessan Lilian är död. Hon blev 97 år. Jag vet att hon led av Alzheimer sedan ett antal år tillbaka, men hon har alltid varit min favoritprinsessa. Hon hade en naturlig "kunglighet" fastän hon kom från en walesisk gruvarbetarfamilj. Samtidigt verkade hon ha en härlig humor.
Requiescat in pace!

Ny ledamot i Svenska Akademien

Sara Danius har utnämnts till ny ledamot i Svenska Akademien på stol nr 7 efter Knut Ahnlund. Sara Danius är litteraturvetare och är professor i estetik vid Södertörns högskola.
Hennes litteraturvetenskapliga forskning har bland annat behandlat författare som Marcel Proust, James Joyce och Gustave Flaubert.
Hon tar sitt inträde vid akademiens högtidssammanträde den 20 december.
(Bland mer udda trivia kan nämnas att hon är dotter till Anna Wahlgren och halvsyster till Felicia Feldt.)

Antalen kvinnor i Svenska Akademien har varit synnerligen begränsat. Sara Danius blir den nionde kvinna i akademien. Dock har de bättrat sig på sistone. Av de nio kvinnorna kommer sex att vara ledamöter nu.

Snö

Jovisst har det kommit en del snö i vinter, men nu handlar det om Nobelpristagaren Orhan Pamuks roman Snö.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om boken var lättläst eller svårläst. Texten var inte svår och mycket av innehållet handlade om huvudpersonen Kas kärlek och vankelmod. Men samtidigt är det svårt att följa med och uppfatta den satir som finns i boken och som rör specifikt turkiska förhållanden.
Boken blev mycket uppmärksammad i Turkiet när den kom ut och den kritiserades också från många håll. Säkerligen därför att den skriver om den tilltagande islamismen, men även om regeringens förtryck av oliktänkande och undertryckandet av fakta om folkmordet på armenier för snart ett sekel sedan. Pamuk nämner ofta hus som han ser och som tillhört armenier.
Poeten Ka är bokens huvudperson, men han är inte bokens "jag". Istället är det Orhan Pamuk själv som då och då kommer in, och han träffar även de personer som romanfiguren mött tidigare i boken. Ett intressant grepp måste jag säga.
Även om jag inte förstod allt när det gäller bokens mening, så är det i alla fall roligt att ha läst den :)

Ingen begravning på garageuppfarten

Mina barn har givit mig ett löfte. De kommer inte att begrava mig på garageuppfarten. Det tycker jag känns bra. Jag har inga krav på hur gravsten och liknande ska utformas exakt, men jag vill gärna begravas på en kyrkogård. Inte på en parkeringsplats.
Upprinnelsen till denna diskussion är låten som Magnus Uggla sjunger på radio. "Min far" tror jag att den heter. Där sjunger han: "Där borta vid bilen har jag lagt min far." Men så ska inte jag begravas.

(Okej, okej, han sjunger väl "pilen" och inte "bilen", men vår tolkning är roligare!)