Kolla!

Jag hoppas ni ser hur stapeln (en bit ner i den högra marginalen) för min roman BoÅ växer! Jag vet att självberöm luktar illa, men det känns fantastiskt att romanen faktiskt växer fram med en (tycker jag) imponerande fart. Om den sedan är något att ha blir en senare fråga.

Skickade in noveller

Idag skickade jag in nio (9) noveller till Umeå kommuns novellpristävling. Inte för att jag vet om chansen att vinna blir större därför att jag skickar in många bidrag, men den blir i vart fall inte mindre. Sista inlämningsdag är den 31 oktober.

En speciell metod

Jag har en speciell metod för att kunna skriva 1000 ord om dagen utan att fuska. Jag har nämligen en speciell vän, som betyder mycket för mig. Varje kväll skriver jag till henne och berättar hur många ord jag har skrivit. Det är inte så att hon kräver av mig att jag ska skriva, utan det är jag själv som sätter press på mig. Jag vill ju inte behöva erkänna för henne att jag inte skrivit de ord jag har lovat.

Har texten ett eget liv?

När jag nu håller på med romanen BoÅ, så är det en sak som slår mig. (Jag har upptäckt det tidigare också.) Jag har inte fullständig kontroll över texten. Naturligtvis har jag en klar idé om varthän det ska bära, men det händer saker medan jag skriver. Huvudpersonen i romanen är mindre sympatisk än jag visste från början. Samtidigt har jag skymtat saker, som förklarar varför han är som han är. Han berättar saker för mig, som jag inte hade en aning om.

Låter jag knäpp? Det är väl självklart att en romanfigur inte kan berätta saker för mig. Och nej, jag hör honom inte inuti mitt huvud eller så. Jag har inte förlorat mitt lilla förstånd. Men på något sätt får en romanfigur ett eget liv efter ett tag, och inte ens jag som skriver vet allt om honom förrän jag med viss förvåning läser det på skärmen.

Är det nån som förstår hur jag menar?

Det känns som att det fungerar

Jag skriver fortfarande 1000 ord om dagen, och det känns som en alldeles lagom takt. I kväll kände jag att jag hade kunnat skriva mera, men jag satte stopp ändå. Jag vill behålla den här rytmen. I morgon kommer jag att ha skrivit en fjärdedel av den mängd text som jag har satt upp som slutmål
1000 ord om dagen är förträffligt. Kan jag hålla uppe den takten, så blir det 30 000 ord på en månad. Känns inte helt fel.

1000 ord om dagen

De senaste dagarna har jag skrivit 1000 ord om dagen på romanen BoÅ. Jag har satt upp det som ett mål för mig. Jag tycker att det är en lagom nivå. Om jag sätter målet lägre, så blir det ointressant och jag får möjlighet att lata mig. Sätter jag målet för högt, så kan jag inte uppnå det, och då blir jag ledsen och frustrerad. Nej, målet ska vara sådant att det innebär ordentligt med arbete, samtidigt som det ska vara fullt möjligt att klara av. Jag har nu skrivit drygt 16 000 ord, vilket är en femtedel av de 80 000 ord som jag har satt upp som ett preliminärt slutmål. Inte så illa pinkat, om jag får säga det själv.

Jag är på gång i alla fall

Det har nu gått några veckor sedan jag började med romanen, som jag här kallar BoÅ. Som ni kan se på räkneverket, har jag nu skrivit 12 000 av de 80 000 ord som jag satte räknaren på. Känner mig faktiskt lite duktig. Om det blir just 80 000 ord vet jag naturligtvis inte från början, men Håkan Tendell skrev här att någon amerikansk förläggare hade sagt att en debutant bör lämna in ett verk på mellan 80 000 och 100 000 ord, så då får jag väl tro på det då :)

Flickan som lekte med elden

Jag har läst klart Flickan som lekte med elden, men jag har inte sett vare sig den filmen eller föregångaren. Nu läser jag tredje delen - Luftslottet som sprängdes. Stieg Larssons böcker är verkligen välskrivna.

Herta Müller

Nej, jag har inte läst något av Herta Müller, men det var roligt att det blev en kvinnlig författare.

Nu är jag tillbaka

Gaziantep i Turkiet var en fantastisk upplevelse, även om det var onödigt varmt. 28-30 grader på dagarna, och det låter kanske härligt, men inte om man går omkring på stan i kostym och slips!
Jag har god sömn, så jag vaknade inte vid femtiden på morgonen som en del andra i sällskapet gjorde. Vid den tiden kom nämligen första böneutropet från minareten

Här är en bild på staden tagen från mitt hotellfönster:

De har ett mosaikmuseum som inte går av för hackor. Här är en mosaik från Romarriket:

Det fanns annat där också som jag vill se igen, som jag inte går in på just nu, men jag vill tillbaka till Gaziantep. Jag lämnade mitt hjärta där...