Men så löjligt!

Ibland läser/hör jag om någon bok som jag vill läsa och då sätter jag upp dem på den långa läslistan. Där fanns bland annat Månskärans stad av Belva Plain. När det nyligen var dags att läsa den lånade jag den på biblioteket och jag har läst ut den. För en stund sen tittade jag i en hylla där jag har böcker som inom överskådlig tid ska läsas. Och där hittar jag just den boken! Den plockade jag till mig på biblioteket i Vålberg i höstas, för de hade tydligen haft någon bokbytaraktivitet och den här boken hade blivit över och låg nu bland utgallrade böcker, så den kunde jag ta. Så dålig ordning har jag tydligen...

En smakebit på søndag - Själsfränden

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Själsfränden och är skriven av Sofie Sarenbrant.  

Stockholms stad breder ut sig som en kuliss med sina sprakande höstfärger. En slående utsikt, tills kriminalinspektör Emma Sköld stannar med blicken på en kvinna som balanserar på fel sida om räcket på Västerbron. En vindpust tar tag i det långa mörka håret och Emma håller andan. Hur ska hon hindra kvinnan från att hoppa och falla fritt tjugosex meter, rakt ner mot en säker död? Och inte bara hon, utan även spädbarnet i hennes famn.

Smakbiten är hämtad från sidan 99:

Ilskan i Douglas röst, känner hon igen den? Det går inte att avgöra om den upprörde mannen mittemot Emma är samma person som med våld slet in henne i soprummet igår. Inte heller om han blåljuger när han påstår att Sandra mådde "utmärkt". Emma behöver veta mer för att kunna bilda sig en uppfattning om Douglas Bratt, men just nu är han inte kapabel att svara på några fler frågor. Hans ansikte är sprängfyllt av vrede och ögonen vilda. Knappast i skick för ett polisförhör.

Veckans mening v. 30

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Själsfränden av Sofie Sarenbrant. (Egentligen är det två meningar.)

Hon har blivit så gammal och skrynklig, slår det honom. Som en tapet som släppt från väggarna och rullat ihop sig.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Månskärans stad av Belva Plain

Titel: Månskärans stad

Originalets titel: Crescent City

Författare: Belva Plain

Förlag: B. Wahlströms (1999)

Antal sidor: 440

I 1800-talets New Orleans, den mångomskrivna "Crescent City" - månskärans stad, växer Miriam upp i en miljö fylld av lyx, överflöd och statustänkande. Vid sexton års ålder blir hon bortgift med ett av stadens mer bemärkta affärs- och societetslejon. Hon borde vara lycklig över sin bekväma tillvaro men i sitt hjärta slits hon mellan lojaliteten till sin man och sin längtan efter frihet och kärlek. När så det omvälvande Nordamerikanska inbördeskriget bryter ut kastar det långa skuggor över Miriams liv och skär hänsynslöst genom släkt- och vänskapsband. Det tvingar också Miriam att utvecklas från skyddad, oskuldsfull tonåring till en stark och självständig kvinna.

Belva Plain hann tydligen med att skriva en hel del böcker under sin levnad, men för mig var Månskärans stad den första boken av henne. En riktigt intressant berättelse om livet i de amerikanska sydstaterna under 1800-talet. En tid då det i södern bland välbeställda var självklart att köpa, sälja och äga negerslavar.

Romanen utgår dock aldrig från vad slavarna tycker och tänker. Det är istället Miriam och vita människor i hennes omgivning som vi får följa. Avsaknaden av de svartas perspektiv skulle kunna ses som en brist, men samtidigt hade nog författaren, som är vit, blivit kritiserad om hon försökt sig på att uttolka svartas tankar och känslor.

Plain låter både slaveriförespråkare och abolitionister komma till tals i boken, vilket är bra. Diskussionerna känns trovärdiga och ger djup till historien. Allt är inte svart och vitt (om uttrycket tillåts i det här sammanhanget). Även en anhängare till slaveriet kan ha genomtänkta åsikter, ehuru de är moraliskt förkastliga.

Intressant hur fördomar och förakt kan drabba olika grupper. Naturligt ser många ner på negrerna, men föraktet mot judar är också utbrett. För att inte tala om vad man anser om irländare. Det är en beklaglig del av det mänskliga psyket att vi tycks ha ett behov av att ha någon under oss som vi kan sparka på. Framför allt om vi själva står långt ner på den sociala rangskalan.

Det här är en bok som berättar mycket om de sociala konflikterna i Amerika under den här tiden och om det förödande inbördeskriget. Hur mycket handlade kriget egentligen om slaveriet?

Månskärans stad är min elfte bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Helgfrågan v. 30

Helgfrågan sommar från Mias bokhörna är lite annorlunda än de vanliga helgfrågorna. Bland annat förekommer ingen fråga, vilket onekligen är annorlunda. Istället uppmanas vi att tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, gärna med anknytning till böcker.

Varför inte resa till Rottneros Park? En underbart vacker park, där det även finns många fina statyer, servering och Lilla Annas Park för de små. Anknytningen till böcker? Rottneros är Ekeby i Gösta Berlings saga, där Majorskan styr och ställer. 

Ett bokpaket

Dagens bokpaket innehåller Stuart Turtons nya roman - Djävulen och det mörka vattnet. Den är i Sverige utgiven av Modernista. Turtons första roman var den fantastiska historien De sju morden på Evelyn Hardcastle. 

Dagens visdomsord 2022-07-27

Du kan lura alla människor ibland, du kan till och med lura vissa människor hela tiden, men du kan inte lura alla människor hela tiden. (Abraham Lincoln) 

En smakebit på søndag - Månskärans stad

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Månskärans stad och är skriven av Belva Plain.  

I 1800-talets New Orleans, den mångomskrivna "Crescent City" - månskärans stad, växer Miriam upp i en miljö fylld av lyx, överflöd och statustänkande. Vid sexton års ålder blir hon bortgift med ett av stadens mer bemärkta affärs- och societetslejon. Hon borde vara lycklig över sin bekväma tillvaro men i sitt hjärta slits hon mellan lojaliteten till sin man och sin längtan efter frihet och kärlek. När så det omvälvande Nordamerikanska inbördeskriget bryter ut kastar det långa skuggor över Miriams liv och skär hänsynslöst genom släkt- och vänskapsband. Det tvingar också Miriam att utvecklas från skyddad, oskuldsfull tonåring till en stark och självständig kvinna.

Smakbiten är hämtad från sidan 130:

Barnen rörde på sig och väckte varandra med små grymtanden. De var hungriga igen och fick moderns bröst att spännas av mjölk som strömmade till. Och hon låg där och såg på de små skära, fäktande, knutna händerna. De här två nya människorna var hennes egna! Världen fick ha sin gång; först och främst måste hon ta vård om dem. Oklara förhoppningar flimrade förbi i hennes huvud: att pojken måtte få mildhet förutom sin styrka, att flickan måste få styrka förutom sin mildhet - och att Angeliques liv måtte bli annorlunda än hennes mors.

Veckans mening v. 29

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Månskärans stad av Belva Plain. Den 16-åriga bruden har varit helt oförberedd på vad som händer på bröllopsnatten.

Den respekterade och elegant gråklädde gentlemannen, han som kunde citera bibeln och klassikerna, han som valde de rätta presenterna och delade ut eleganta komplimanger - denne gentleman var - ja, han var ett djur.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!    

Helgfrågan v. 29

Helgfrågan sommar från Mias bokhörna är lite annorlunda än de vanliga helgfrågorna. Bland annat förekommer ingen fråga, vilket onekligen är annorlunda. Istället uppmanas vi att tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, gärna med anknytning till böcker.

Mårbackas anknytning till böcker är väl så självklar att det inte behöver sägas något mer om det. Men mitt bidrag den här veckan blir Mårbackakaka.

Ingredienser                                                            Så gör man

5 dl skrädmjöl                                                          1. Vispa ägg och socker pösigt

200 g smör                                                               2. Smält smöret

2½ dl socker                                                            3. Blanda skrädmjöl, bakpulver och de rivna

3 ägg                                                                              bittermandlarna i en bunke

1½ dl vatten                                                              4. Rör ner mjölblandningen och vattnet växelvis

2 tsk bakpulver                                                              i ägg- och sockersmeten

4 bittermandlar                                                        5. Blanda ner det smälta smöret

                                                                                     6. Häll smeten i en smörad och bröad form

                                                                                     7. Grädda i ugn 175° i 50 minuter

På Mårbacka serveras den med grädde och lingonsylt, men det är givetvis valfritt.

Vattendansaren av Ta-Nehisi Coates

Titel: Vattendansaren

Originalets titel: The Water Dancer

Författare: Ta-Nehisi Coates

Förlag: Norstedts (2019)

Antal sidor: 406

Hiram Walker växer upp moderlös men med en fantastisk gåva som han ännu inte lärt sig att bemästra. En gång när han var nära att drunkna räddades han av en oväntad kraft som liknade ett blått ljus som lyfte upp honom och förde honom i säkerhet. Med hjälp av sin styvmor Thena och kärleken Sophia bestämmer Hiram sig för att fly från förtrycket och inleda kampen mot slaveriet. Men för att en dag kunna återvända och befria den familj som han lämnade kvar måste han lära sig att bemästra den magiska kraften som han har begåvats med.

Vattendansaren är skriven av Ta-Nehisi Coates, en författare som har kampen mot förtrycket av Amerikas svarta "i blodet". Hans far tillhörde Black Panthers. Sitt förnamn har han fått från fornegyptiskans namn för Nubien.

Händelserna utspelar sig i Virginia under en tid då slaveriet fortfarande tynger den afroamerikanska befolkningen. I Virginia odlas tobak, men de vita herrarna har föga kunskap om marken som besås. De är inte bönder utan herremän. Slavarna ser hur jorden utarmas, men de har givetvis inget att säga till om. När skördarna blir mindre har många plantageägare inget annat att sälja än slavarna. 

Författaren visar genom huvudpersonen Hiram Walker och de andra färgade karaktärerna ett tydligt förakt för denna onyttiga klass av slavägare, och det med rätta kan jag tycka. Själva idén att man har rätt att förslava en grupp människor med deras hudfärg som grund och sedan anse sig ha rätt att splittra familjer, att rycka barn ur mödrarnas famn, är givetvis fullständigt motbjudande.

Det finns dock människor som är riskera allt, själva livet om det skulle påfordras, för att befria slavarna och knäcka slavekonomin. Emellertid är det inte alltid lätt att veta vem som är vän och vem som är en förrädare.

Coates har lagt in en extra komponent som gör att berättelsen växer utanför den traditionella ramen. Ett fåtal svarta, Hiram Walker är en av dem, besitter en magisk kraft som kan hjälpa motståndsrörelsen att befria slavar, men det gäller att lära sig att bemästra den. Jag är inte alltid så förtjust i när det blandas in magi i en berättelse som i övrigt ger sken av att berätta en historia som mycket väl hade kunnat vara sann, men här fungerar det märkligt nog.

Jag tyckte att Vattendansaren var ett riktigt bra roman. Jag är väl sen på bollen eftersom boken kom ut på svenska 2019, men jag vill ändå säga att detta är en roman som du absolut inte ska missa.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 26: Läs en BLM-bok (Black Lives Matter, svart författare).

Dagens visdomsord 2022-07-20

Den som är utan skuld kaste första stenen. (Jesus) 

En smakebit på søndag - Vattendansaren

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Vattendansaren och är skriven av Ta-Nehisi Coates.  

Hiram Walker växer upp moderlös men med en fantastisk gåva som han ännu inte lärt sig att bemästra. En gång när han var nära att drunkna räddades han av en oväntad kraft som liknade ett blått ljus som lyfte upp honom och förde honom i säkerhet. Med hjälp av sin styvmor Thena och kärleken Sophia bestämmer Hiram sig för att fly från förtrycket och inleda kampen mot slaveriet. Men för att en dag kunna återvända och befria den familj som han lämnade kvar måste han lära sig att bemästra den magiska kraften som han har begåvats med.

Smakbiten är hämtad från sidan 100:

Sedan tog jag en klunk öl till och räckte över damejeannen. Hon tittade på mig, betraktade mig utan att le. Jag förstod att jag hade fallit i floden på ett sätt och kommit upp annorlunda. Jag undrade hur jag hade uthärdat alla resor till Nathaniel med henne bredvid mig, undrade om jag hade varit blind. Jag ville ha henne på ett sätt som jag aldrig igen skulle vilja ha något, på ett sätt som ålder och erfarenhet efter hand tar ifrån en, med vilket jag menar att jag ville ha hela henne, ville ha hennes kaffefärgade hud och bruna ögon, hennes mjuka läppar och långa armar, hennes låga röst och okynniga skratt. Jag ville ha alltihop. Och jag tänkte inte på det fasansfulla som följde med, som hade ätit upp hennes liv. Allt jag tänkte på var ljuset som dansade i mig, dansade till en melodi jag hoppades att bara hon kunde höra.

Veckans mening v. 28

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vattendansaren av Ta-Nehisi Coates. 

Månen tittade fram bakom en slöja av tunna svarta moln, som en lysande regnpöl på den stjärnstuckna himlen.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Fem en fredag v. 28: Hemmastadd

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat hemmastadd.

1. Vad är hemma för dig, förutom där du faktiskt bor?
Det skulle möjligen vara det radhus i Karlstad där jag bodde med mina föräldrar under tonåren och där mamma bodde kvar tills hon fick flytta in på ett gruppboende för dementa. Hennes 94-årige sambo bor fortfarande kvar där.

2. Vad kan en gäst alltid lita på att du har hemma?
Löfbergs kaffe!

3. Vad är ett kännetecken för ditt hem?
Det skulle numera kunna vara rullstolsrampen utanför.

4. Vad är något som fått följa med från tidigare boenden?
En låg bokhylla som tillhört mina morföräldrar.

5. Hur hamnade du där du bor?
Vi skulle köpa hus och tyckte att husen i stan var för dyra, så vi köpte ett hus i Vålberg, två mil utanför stan.

Helgfrågan sommar v. 28

Helgfrågan sommar från Mias bokhörna är lite annorlunda än de vanliga helgfrågorna. Bland annat förekommer ingen fråga, vilket onekligen är annorlunda. Istället uppmanas vi att tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, gärna med anknytning till böcker.

Då vill jag tipsa om en bok som jag just har läst. Den heter Stenarna skola ropa och är skriven av Ruth Rendell. Den är en särpräglad deckare (om man ska kalla den för det). Redan i bokens första kapitel får vi veta vem mördaren är, vilka mordoffren är och vad motivet är. Motivet är något så märkligt som att mördaren Eunice Parchman inte kan läsa eller skriva. Det låter som att det skulle vara en ointressant bok, men det är det sannerligen inte. I romanen får vi följa alla händelser som leder fram till massakern i den engelska herrgården. 

Min recension finner ni här!

Biblioteksbok

Idag hämtade jag en bok på biblioteket i Grums som jag hade beställt. Det är Månskärans stad av Belva Plain. Samtidigt lämnade jag tillbaka en bok som jag just läst klart. Man ska inte sitta på biblioteksböcker längre än nödvändigt. Det kan finnas fler som vill läsa böckerna. 

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell

Titel: Stenarna skola ropa

Originalets titel: Judgement in Stone

Författare: Ruth Rendell

Förlag: Askild & Kärnekull (1982)

Antal sidor: 215

Det kan förefalla som om den medelålders Eunice Parchman skulle vara varje husmoderns dröm ifråga om effektivitet och arbetsvilja. Men bakom den perfekta hembiträdesmasken döljer sig en mycket farlig kvinna, farlig därför att hennes mentala status är stenåldersmänniskans, och därför att hon ruvar på en hemlighet som hon hellre skulle offra livet - eller andras liv - än avslöja. Hon kan varken läsa eller skriva. Det ironiska ödet för henne till den ytterligt intellektuella familjen Coverdale i deras kultiverade herrgårdsmiljö - ett hem där allt kretsar kring konst, litteratur och musik. Kring Eunice växer det upp allt mörkare skuggor av hot från de skrivna ord som huset är fyllt av, från alla skrivna budskap och instruktioner som hon inte kan tolka. När hon så blir vän med den hysteriska religiösa Joan Smith, med hennes gammaltestamentliga straffmoral, ledet det oundvikligt fram till en blodig konfrontation på St Valentinsdagen...

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell är en annorlunda deckare. Redan i bokens första kapitel får vi veta vem mördaren är, vilka mordoffren är och vad motivet är. Motivet är något så märkligt som att mördaren Eunice Parchman inte kan läsa eller skriva. Det låter som att det skulle vara en ointressant bok, men det är det sannerligen inte. I romanen får vi följa alla händelser som leder fram till massakern i den engelska herrgården. 

Jag vet att boken av vissa har kritiserats för att ha en djupt fördomsfull inställning till analfabeter. Jag kan förstå kritiken. Hon jämförs med en urtida apsläkting. Men jag tror att man kan bortse från detta. Det verkligt intressanta är att de faktiska fördomarna kring analfabeter är vad som gör att Eunice är beredd att göra allt för att hennes hemlighet inte ska komma ut.

Bland bokens kvaliteter kan nämnas de ingående personporträtten. Personerna känns trovärdiga. Men jag tycker också mycket om författarens humor som kommer upp till ytan vid många tillfällen. Dessa saker gör att det är ett nöje att läsa denna psykologiska kriminalhistoria. Jag rekommenderar den med glädje.

Stenarna skola ropa är min tionde bok i utmaningen Boktolvan 2022.

Dagens visdomsord 2022-07-13

Fine words. I wonder where you stole them. (Jonathan Swift) 

Tisdagstrion: Böcker som utspelar sig på platser där jag skulle vilja semestra

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Böcker som utspelar sig på platser där jag skulle vilja semestra. Här är min semestertrio:  

Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong'o utspelar sig i Kenya. Jag har aldrig varit i Afrika och skulle tycka att det vore jättespännande att få besöka landet.

Earthquake Bird av Susanna Jones var en bok jag verkligen tyckte om att läsa. Den utspelar sig i Tokyo och visst vore det roligt att få besöka Japan.

Inferno är inte min favorit bland Dan Browns böcker, men här tar jag med den bara för att Robert Langdon i boken besöker Venedig. Jag skulle verkligen vilja besöka den staden och få åka gondol.

(Nu tar Tisdagstrion semesteruppehåll och återkommer den 16 augusti)

Döden för oss samman av Håkan Mattsson

Titel: Döden för oss samman

Författare: Håkan Mattsson

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 316

Sommaren 2008 försvinner fyraåriga Linnea spårlöst i ett tryggt villaområde. Polisen, grannarna och familjen söker efter henne, men förgäves. Linneas mamma, pappa och storasyster tvingas hantera försvinnandet på sina olika sätt, och familjen slugas in i en destruktiv spiral Tolv år senare rymmer storasystern Hannah hemifrån utan förvarning och pappa Mathias dras in i en desperat jakt efter sin enda kvarvarande dotter. Under sökandet efter Hannah upptäcker han ledtrådar till vad som hände Linnea för tolv år sedan. Han hamnar på platser och möter människor som utmanar hela hans världsuppfattning. Men Mathias är fast besluten att hitta Hannah, vad som än krävs. Han tänker inte förlora ännu en dotter.

Döden för oss samman av Håkan Mattsson är första delen av tre i en ny spänningsserie. Och vilken bok detta är! Här blandas genrer på ett mycket genomtänkt sätt.

För tankarna går givetvis först till deckare. Här förekommer den allra vidrigaste brottslighet, vilket sker utan att polisen har en aning. Men samtidigt kliver huvudpersonerna in i en värld som vissa skulle benämna "övernaturlig", medan andra skulle se det som den naturligaste sak i världen, bara vi förmår öppna våra sinnen. Vad detta handlar om tänker jag inte berätta här. Det får varje läsare av boken själv ta reda på.

Boken är riktigt skickligt skriven. Vi följer ett antal karaktärer, vars liv har varit helt olika, men ödet får deras livslinjer att flätas samman. Mathias, som under tolv år inte förmått vara en verklig pappa åt vare sig Hannah eller hennes lillebror, tvingas söka henne på ställen han inte visste fanns. Han ska till varje pris finna henne, om han så ska dö.

Det enda som känns lite rumphugget och tillrättalagt är när en kvinna som under många år har varit oförmögen att ta hand om sig själv och sin familj tillfrisknar på ett par dagar. Hur kunde det gå till? Det var lite för mycket Deus ex machina för min smak.

Men sammantaget är detta en mycket bra spänningsroman där författaren vågar spränga gränser. Det ska verkligen bli intressant att läsa kommande delar i denna nya serie.

En smakebit på søndag - Stenarna skola ropa

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Stenarna skola ropa och är skriven av Ruth Rendell. 

Det kan förefalla som om den medelålders Eunice Parchman skulle vara varje husmoderns dröm ifråga om effektivitet och arbetsvilja. Men bakom den perfekta hembiträdesmasken döljer sig en mycket farlig kvinna, farlig därför att hennes mentala status är stenåldersmänniskans, och därför att hon ruvar på en hemlighet som hon hellre skulle offra livet - eller andras liv - än avslöja. Hon kan varken läsa eller skriva. Det ironiska ödet för henne till den ytterligt intellektuella familjen Coverdale i deras kultiverade herrgårdsmiljö - ett hem där allt kretsar kring konst, litteratur och musik. Kring Eunice växer det upp allt mörkare skuggor av hot från de skrivna ord som huset är fyllt av, från alla skrivna budskap och instruktioner som hon inte kan tolka. När hon så blir vän med den hysteriska religiösa Joan Smith, med hennes gammaltestamentliga straffmoral, ledet det oundvikligt fram till en blodig konfrontation på St Valentinsdagen...

Smakbiten är hämtad från sidan 7:

Att kunna läsa och skriva är en av civilisationens hörnstenar. Att vara analfabet är att ha ett lyte. Och lika hånfullt som man en gång bemötte den som var kroppsligt vanställd, behandlar man, kanske med större rätt, en analfabet. Om han eller hon kan leva ett stilla liv bland andra obildade är allt kanske gott oh väl, ty i de halvblindas land kör man inte bort dem som inte har några ögon. Det var otur för Eunice Parchman, och för dem som anställde henne och i vars hem hon bodde i niomånader, att de var ovanligt bildade. Om de hade varit några vanliga uppkomlingar, hade de kanske ännu varit i livet och Eunice Parchman varit fri i sin mörka mystiska värld av känslor och instinkter, där det tryckta ordet så totalt saknades.

Veckans mening v. 27

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Stenarna skola ropa av Ruth Rendell. 

Eunice Parchman dödade familjen Coverdale därför att hon inte kunde läsa eller skriva.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Ett par böcker från biblioteket

Ett par böcker som jag reserverat på biblioteket meddelade sin ankomst. Normalt hämtar jag böckerna på det lokala biblioteket här i Vålberg, men det är stängt för semester, så jag fick hämta dem i grannkommunen Grums. (Det är närmare att åka till Grums än att åka in till Karlstad. Böckerna är Stenarna skola ropa av Ruth Rendell och Vattendansaren av Ta-Nehisi Coates. Det ex som jag fick från biblioteket har ett annat omslag än bilden nedan, men biblioteksbokens omslag var så slitet att det var meningslöst att ta en bild på det.

Fem en fredag v. 27: Dubbelt upp

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat dubbelt upp.

1. Vad har du två av, för att du alltid tappar bort den ena?
Läsglasögon! Jag har sparat de gamla för säkerhets skull. Glasögonen som inte är för läsning har jag tappat bort...

2. Vad har du inte som du istället lånar av någon?

Kommer inte på något. Om det är något jag behöver flera gånger så köper jag det.

3. Vad äger du något gammalt av för att det fungerar bra?
Jag behåller mina kläder längre än vad hustrun tycker är bra. Samma brukar gälla skor, men nu har jag faktiskt ett nytt par.

4. Vad är något du har på flera ställen?
Bokhyllor :)

5. Vad är något du gärna vill ha det senaste av?
Jag är fullständigt hopplös när det gäller sådant. Jag är aldrig först med det senaste. Tvärtom. Jag köpte en stereo 1989. De frågade i affären om jag ville ha en cd-spelare också. Det var extrautrustning. Jag tackade nej, för jag tyckte att jag kunde nöja mig med vanliga skivor. 1990 fanns det inga vinylskivor att uppbringa. Jag var även sen med att skaffa video. När det sedan kom dvd-spelare var jag inte intresserad. Vad ska jag med dvd-filmer till? Det finns ju videokassetter. Sedan försvann videokassetterna och jag blev tvungen att skaffa en dvd-spelare. Och inte kunde jag förstå tjusningen med mobiltelefoner. Vill någon ha tag i mig så får de väl ringa när jag är hemma. Vill jag ringa själv så får jag vänta tills jag kommer hem. Är det akut så kan jag använda telefonkiosken. Ja, ni förstår. Nu sitter jag där givetvis med en smartphone. Och telefonkioskerna har försvunnit. Jag är stockkonservativ när det gäller nymodigheter. (Jag äter inte sushi heller.) Varför tror ni att mina kriminalromaner utspelar sig på 1800-talet? ;)

Helgfrågan v. 27

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har börjat glutta i höstens bokkataloger. Helgfrågan lyder:

Nu har höstens böcker kommit ut i kataloger och annat. Har du sett någon du är sugen på? 

Om jag ska ta ett par stycken så där rakt upp och ner så får det bli X av Pascal Engman (en Vanessa Frank-thriller) och Fiende ur skuggan av Marc Cameron. Cameron skriver spänningsromaner i Tom Clancys efterföljd.

Dagens visdomsord 2022-07-06

För vackra ögon, leta efter det goda i andra - För vackra läppar, tala endast med ord av värme - Och för balans, gå med vetskapen om att du aldrig är ensam. (Audrey Hepburn) 

Tisdagstrion: Hetta (eller andra "varma" ord) i titeln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat hetta (eller andra "varma" ord) i titeln. Här är min heta trio:   

Hetta, som är skriven av Jane Harper, är självklar här. Jag gissar att det är fler som har med den idag.

Australien härjas av en svår torka. Invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas fatta desperata beslut på grund av vattenbristen - ingenting växer på fälten, boskapsdjuren dör. Stämningen i staden är tryckt. Under mystiska omständigheter plockar Luke Hadler ned geväret från väggen för att ta livet av sin fru, deras sexårige son och sig själv.
Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade också en mörk hemlighet, en hemlighet som drev bort Aaron från Kiewarra tjugo år tidigare.

Boken är väl uppbyggd. Genom hela boken får vi tillbakablickar; både från händelserna för 20 år sedan och från det som föregick tragedin hos familjen Tadler. Harper har lagt ut en hel del villospår för läsaren, vilket gör det till en bra deckare. Upplösningen kom som en total överraskning för mig, och det är ju så det ska vara.

Eld är andra delen i Engelsforstrilogin. De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse. Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Boken är väl tänkt för ungdomar och unga vuxna, men jag tycker verkligen om den. Den är verkligen spännande. De utvalda försöker få veta vilka de kan lita på och vilka som är deras fiender, och det är inte alltid lätt. Insatserna är höga.

Flickan som lekte med elden är den andra delen i Stieg Larssons Millenniumtrilogi.

En journalist och hans researchpartner hittas mördade och allt pekar på att Lisbeth Salander är skyldig till morden. Mikael Blomkvist misstänker att dödsfallen är kopplade till en traffickingoperation som leds av den ökände gangstern Zala och att man försöker sätta dig Salander.

En rad dramatiska händelser får Lisbeths mörka förflutna att göra sig påmint, och hon bestämmer sig för att göra upp med det förgångna en gång för alla. Hon ska straffa dem som förtjänar att straffas.

Det är längesen jag läste Millennumtrilogin. Kanske dags för omläsning?

Pastorsänkan av Karina Johansson

Titel: Pastorsänkan

Författare: Karina Johansson

Förlag: Modernista (2022)

Antal sidor: 312

Sandras dröm om en egen retrobutik är på väg att förverkligas. Dessutom har hon hittat sin själsfrände i Danne, som äger en verkstad och kör en gammal amerikanare. Nu ska de båda driva företag i varsin lokal i en före detta frikyrka, som de döpt till Vintagekyrkan. Men lyckan blir kortvarig. De forna församlingsmedlemmarna rasar över att raggarkulturen får frodas kring Dannes verkstad. Grannarna oroar sig för stök och bråk, medan kommunen vill riva den skamfilade träkyrkan och anlägga fler centrala parkeringsplatser. Allt ställs på sin spets när Vintagekyrkans ägare, pastorsänkan Vera Bengtsson, mördas och det uppdagas att Dannes och Sandras hyreskontrakt försvunnit. Mordet skakar om småstadsidyllen och Sandra hamnar i en härva av lögner och svek där framtidsplanerna riskerar att gå i kras lika lätt som en av alla de femtiotalsserviser hon har i lager.

Pastorsänkan är första delen i Karina Johanssons nya serie "Morden i Sunne", men den är inte hennes första bok i Sunnemiljö. Fem deckare i Fryksdalen har det blivit tidigare.

Den här boken är skriven i samma stil som de tidigare. Någon eller några blir mördade och en ung kvinna är huvudpersonen som, utan att ha några Miss Marple-ambitioner, försöker bringa klarhet i vad som hänt.

Pastorsänkan har goda kvaliteter. Karaktärerna är tydligt presenterade och miljöbeskrivningen är bra. För oss som känner till Sunne är det lätt att följa Sandras och övriga karaktärers resor i kommunen. Författaren ger läsaren möjlighet att misstänka flera karaktärer för att vara mördaren och motivbilderna är tämligen tydliga.

På minussidan finns att vi får för mycket information om karaktärernas tankar. Det blir lite väl pratigt och läsaren får inte möjligheten att själv fundera på hur de medverkande tänker. Det finns även några syftningsfel som förlagets redaktör borde ha kunnat åtgärda.

Men sammanfattningsvis är det en trevlig och mysig deckare i småstadsmiljö som ger mersmak inför de kommande delarna i denna nya serie.