Dagens visdomsord 2018-01-31

Jag föraktar människor som har hund, de är veklingar som inte törs bita själva. (August Strindberg)

[ Förlåt Vargnatt ;) ]

Tematrio - Rasism/slaveri

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat rasism/slaveri. Så här skriver Lyran: Temat är inspirerat av en roman jag läser just nu och det är ett tungt men viktigt tema.

Berätta om tre bra böcker eller filmer som handlar om rasism/slaveri!

Lyran hade själv med Dödssynden av Harper Lee i sin trio, så den tar jag inte.

Den första är Harriet Beecher Stowes Onkel Toms stuga.
En bok som när den först kom ut på svenska även hade titeln Negerlifvet i Nord-Amerikas slafstater.
Boken kom ut 1852, och avsikten var att avslöja grymheterna i slavsystemet. Det innebär dock inte att Stowe stod fri från rasistiska tankar. Är vi inte alla barn av vår tid? När hon skriver om en svart kokerska att hon är duktig på att laga mat precis som alla andra av hennes ras, så är detta naturligtvis också ett rasistiskt synsätt. Även positiva omdömen är rasistiska, när de bygger på synen att människan kan bedömas utifrån ras. Och vem skulle idag benämna svarta barn som "krullhuvuden"?
Men man ska inte läsa boken med moderna glasögon, utan istället se till hur den kan ha blivit emottagen på 1850-talet. I USA såldes boken i hela 300 000 exemplar, vilket gjorde den till den mest spridda boken efter Bibeln! Den satte fart på debatten om slaveriet och anses ha haft en stor betydelse för beslutet att förbjuda slaveri i USA.
Harriet Beecher Stowe fick träffa president Abraham Lincoln i början av inbördeskriget, och då ska presidenten ha sagt: "So this is the little lady who made this big war?"
Idag används ibland "Onkel Tom" som en nedsättande benämning på svarta som inte kämpar för sina rättigheter. Det tycker jag är djupt orättvist mot romanens Onkel Tom. Förvisso är han en man som för det mesta finner sig i sin lott och bara önskar sig en god "massa", men i romanen symboliserar han godheten, i bjärt kontrast till slavhandlarna. Den religiösa Harriet Beecher Stowe ville nog förvisso inte att de svarta skulle göra blodig revolution, men hon var övertygad om att om man bara spred informationen om slaveriets omänsklighet, så skulle hennes land avskaffa det. Och hon fick ju faktiskt rätt.

Alex Haleys Rötter är en bok där författaren, själv afroamerikan, söker sina rötter och lyckas komma ända tillbaka till Kunta Kinte, som infångades av slavhandlare i Västafrika och skeppad till Amerika.
Det gjordes en TV-serie av boken, som jag kommer ihåg. En exposé över en mycket lång tid av rasism och slaveri.

David Safier lär vara känd för att skriva böcker med humoristiska inslag. Hans roman Ung i ghettot är dock inte en sådan bok.
Den här boken utspelar sig i det judiska ghettot i Warszawa 1943. 16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes lillasyster Hanna ska överleva i ghettot. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. De lyckas stå emot de mäktiga SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. Hela 28 dagar.
Man kan lugnt säga att detta inte är någon feelgoodroman och det är heller inte Safiers avsikt. Han har skrivit boken till sina barn, men även till sina farföräldrar som dog i Buchenwald och i Lodz ghetto.
Han ger ingen förskönande bild av hur nazisterna metodiskt arbetade för att utrota judarna. De icke-judiska polackerna är inte intresserade av att hjälpa sina judiska landsmän. Snarast är de glada över att tyskarna utrotar judarna och de hjälper beredvilligt till.
Men det finns även judar som hjälper SS. I en fåfäng förhoppning att själva få överleva finns det judiska poliser som medverkar i gripandet av judar som ska skickas till dödslägren.
Det är en tung berättelse med mycken sorg. Samtidigt finns det, mitt i all förtvivlan, möjlighet att finna kärlek, om än bara för en kort tid.
Idag ökar antisemitismen i Sverige, inte minst på grund av invandringen av muslimer. Jag rekommenderar denna bok varmt för alla som vill få en ökad förståelse för vad antisemitism i praktiken kan innebära.

Recension av Synd

Det har kommit ännu en recension av Synd. Den är från Åsa på bokbloggen Bokhyllan. Så här står det bland annat:

Tyckte mycket om språket, att det sociala och kulturella kändes trovärdigt för tiden. På sätt och vis är det en parodi på dåtidens klassamhälle, med allt vad det innebar. Så förutom som historisk deckare blev det för mig en komisk deckare med gott om skämtsamma gliringar, knepiga karaktärer och dialog som hämtad ur ett folklustspel. Väldigt mycket kakor och dricka kaffe på bit blir det. Länsmannens dubbelmoral och alkoholmissbruk är oroväckande allvarligt, även om han nu inte själv tycks uppmärksamma annat än de fattigas fel och brister. Men som ofta är fallet med komiska deckare är upprepningar det som förstärker humorn.

Och lite längre fram:

Många gillar inte det här med att man jämför med andra författares verk/stil/sätt att skriva... men det där triggar ju förstås bara mig till att göra motsatsen. Därför jämför jag för egen del stilen i den här romanen en aning med - tadaa!: Selma Lagerlöf, Maria Lang och Bo Balderson. Favoriter alla tre.

Och avslutningen:

Läser gärna fler historiska deckare av Robert Warholm som författare. Hoppas då att den humoristiska tonen får vara med även fortsättningsvis, mitt uppe i allt blodigt allvar... den behövs.

Hela recensionen återfinns här.

Lolita

Titel: Lolita
Författare: Vladimir Nabokov
Förlag: Bokförlaget Prisma (1987)
Antal sidor: 307

Vargnatt utmanade sig själv och andra att läsa en klassiker varje månad under årets första halvår (med möjlighet till förlängning.) Jag hoppade på och nu har jag läst den första av de sex jag valde. Det blev Vladimir Nabokovs Lolita.

Av baksidestexten framgår att detta är historien om den 40-årige bildade gentlemannen Humbert Humberts fatala passion för Lolita, den 13-åriga barnkvinnan, "nymfetten", och att boken vid det här laget är en klassiker som har översatts till många språk och även filmats. Det är en gripande kärlekshistoria - trots sitt upprörande motiv - berättad på ett lyriskt mästerligt språk med inslag av både svart humor, ömhet, sinnlighet och poesi.

Låt mig börja med att säga vad Lolita INTE är. Det är inte en pornografisk bok. Jag skulle inte ens kalla den erotisk. Den som till äventyrs kastar sig över denna bok för att få frossa i barnsex kommer att bli djupt besviken.

Visst är det så att Humbert Humbert har en sexuellt förhållande med 13-åriga Dolores, som han kallar Lolita. Men boken är HH:s skildring av sitt liv med särskild tonvikt vid kärleken till den unga flickan. Det märks att författaren är bildad, och jag missar säkert en del eftersom jag oftast inte förstår de franska sentenserna och ofta missar att förstå referenserna till klassisk litteratur.

Baksidestexter är ju reklampelare och behöver inte alltid stämma så väl in. Men jag håller med om att det är en gripande kärlekshistoria och att det är ett vackert språk. Den torra humorn uppskattar jag också.

Tyvärr förstår jag inte slutet. Jag tänker inte "spoila" men kan konstatera att jag inte hängde med i svängarna i bokens slutuppgörelse.

Trots detta tycker jag att detta är en bok som jag kan rekommendera. Låt dig inte skrämmas av ämnet om en vuxen mans sinnliga kärlek till ett barn. Boken innehåller så oerhört mycket mer än detta.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 2: En bok som innehåller ett personnamn.

En smakebit på söndag - Resan tillbaka

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu är Resan tillbaka av Karina Johansson.

Olga bodde hos familjen Björksjö på Carlsbergs gård i många år, fram till en natt sommaren 1980 då herrgården brann och familjen omkom. Polisen betraktade branden som en olycka. Olga däremot var övertygad om att någon tänt på. Nästa morgon hittade hon Aika Matka, en till synes oansenlig ört som besatt oanade krafter. Den kunde åstadkomma tidsresor.

Med dess hjälp skickar hon trettiosju år senare sitt barnbarn Ellinor tillbaka i tiden för att ta reda på vad som faktiskt hände.

Smakbiten är hämtad från bokens inledning:
Branden lyste upp den skumma sommarnatten. Lågorna formades till en orange ljuspelare som steg mot himlen och kunde ses av alla Sunnebor som var vakna så här sent, en timme efter midnatt en julinatt 1980. En bit nedanför gården lekte skenet i vattenytan och människor samlades för att se hur huset långsamt gick upp i rök. För många av dem var det en spännande händelse. Men inte för henne. Varje gång en glasruta exploderade ryckte hon till och backade några steg och till slut stod hon inte ut längre. Hon vände ryggen till, drog in luft i lungorna och skrek ut sin förtvivlan över branden som tagit de fyra människor som stod henne närmast. De, som betydde allt.

Olikhetsutmaning: Ljus och mörker

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om ljus och mörker.

Här tänker jag välja två böcker som båda täcker in såväl ljus som mörker.

Joyce Carol Oates' bok Svart flicka Vit flicka är en bok där två flickor har olika hudfärg. Den ena är ljus och den andra är mörk.
Den svarta flickan heter Minette och den vita flickan heter Genna. De är rumskamrater på Schuyler College.
Genna är uppvuxen i en utpräglat liberal familj och gör allt för att bli vän med Minette. Men Minette är inte det minsta intresserad. En mer självupptagen person än Minette får man leta efter.
Snart utsätts Minette för trakasserier på skolan med tydliga rasistiska förtecken. Genna ställer givetvis helhjärtat upp för Minette, men är den svarta flickan verkligen ett offer?
Samtidigt får vi följa Gennas komplicerade förhållande till sina föräldrar, inte minst fadern som är en radikal hippieadvokat.
Boken är givetvis mycket amerikansk, men ändå intressant. Den fängslar och griper tag i läsaren.

Flickan med snö i håret är en deckare av Ninni Schulman. Trevligt nog utspelar den sig i Värmland, närmare bestämt i Hagfors.
En flicka skjuts ihjäl redan i inledningskapitlet och en annan flicka försvinner under märkliga omständigheter. I boken följer vi framför allt journalisten Magdalena, som just flyttat tillbaka till Hagfors från Stockholm, men också de lokala poliserna i deras arbete.
Någon gastkramande spänning är det inte, men boken är trevligt skriven och jag kände mig till slut riktigt bekant med huvudpersonerna.
Hur jag fick in denna i temat? Mja, jag tänkte som så att snön är ljus, men att mord ofta (alltid?) handlar om de mörkaste drifterna hos oss människor.

Ny recension av Synd

Det har dykt upp en ny recension av Synd - denna gång på bokbloggen Vargnatts bokhylla. Ett utdrag ur recensionen:

Robert Warholm har tidigare skrivit boken Skam, som var en positiv överraskning för mig! Även i sin nya bok, Synd, tar han ett verkligt, gammalt mordfall och skriver om det med egna vinklingar. Den här gången hade jag ingen koll på det verkliga fallet och kunde njuta av att läsa boken utan att veta vad som skulle hända!

För mig som är intresserad av verkliga brottsfall är det här ett väldigt bra sätt att få en liten historielektion om just det samtidigt som jag får en bra och spännande roman. Författaren förklarar även i sitt efterord vad som verkligen hänt och när han har målat vidare på berättelsen med egna lösningar.

Och slutorden:

Annars är det en välskriven och intressant berättelse och jag ser fram emot vad mer Warholm kan tänkas skriva i framtiden.

Läs hela recensionen HÄR!

Dagens visdomsord 2018-01-24

Today I'd like to sit and read, forget I have a job I need. Ignore the things I have to do, and just enjoy a book or two. (Okänd)

Tematrio - Resmål

Måndag och dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat resmål. Så här skriver Lyran: Den senaste tiden har jag tänkt mycket på resor, det finns många ställen jag skulle vilja åka till.

Berätta om tre böcker som utspelar sig i ett land/en stad du gärna skulle vilja besöka irl!

Gerpla - en kämpasaga är en bok av den isländske nobelpristagaren Halldór Kiljan Laxness. Den är på många sätt annorlunda än böcker jag är van vid. Den handlar om några islänningars liv och strävan efter ära vid tiden för kristendomens spridning i norra Europa.
Det är lite svårt att hålla reda på vilka de olika personerna är, för nästan alla har namn som börjar på Thor...
Mitt intryck är att Laxness ofta är satirisk i boken. Åtminstone hoppas jag att han är det. Människorna är grymma och ofta tämligen enfaldiga. Hans beskrivning av påvedömet och dess präster handlar mest om hur de försöker få in rikedomar till kyrkan. De isländska kämparna söker förtvivlat efter en konung som de kan tjäna. De vill inte leva tillsammans med fru och barn, utan vill hellre mista livet på slagfältet, utan att egentligen ha en aning om vad kriget handlar om.
Dock rekommenderar jag gärna denna bok, eftersom den ger en bild av den isländska berättartraditionen, som Laxness är en del av.

I Toscana tur och retur köper Sara Raphael en motorcykel för en spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.
Jag blev inte besviken på den här Hellbergsboken heller. Det är inte stor litteratur och inte kommer böckerna att bli några klassiker, men visst kan Åsa Hellberg skriva. Det är en underhållande bok, men även gripande. Jag skrattar flera gånger, men jag ska även erkänna att jag fick tårar i ögonen vid något tillfälle också, och det är alltid ett gott betyg. Då har författaren lyckats gripa tag i en.
Det är romantik, tantsnusk och gamla sorger som inte har läkt om vartannat. Jag tror inte att jag är den egentliga målgruppen för boken, men jag gillar den. Så det så.
Enda egentliga svagheten i boken är jakten på en försvunnen vinsamling. Där känns det alltför mycket som Lassemajas detektivbyrå. Den hade gärna fått utgå.
Men sammantaget är det en bok som jag gärna rekommenderar, för den som längtar efter en lättläst feelgoodroman.

Pion av Pearl Buck är en bok som jag tyckte om att läsa. Kanske för att den var så annorlunda. Den utspelar sig i Kina på 1800-talet. Där bor judar, som blivit uppskattade samhällsmedborgare. I en av dessa familjer lever den unga vackra slavinnan Pion. Familjen köpte henne när hon var liten som sällskap åt sonen David.
Davids mor vill absolut att han ska gifta sig med en judisk flicka. Den judiska renheten måste bevaras. Davids far Esra är dock halvkines.
Pion älskar David och är beredd att offra allt för honom. Samtidigt har jag lite svårt för att bara se det positiva i henne. Hon är självuppoffrande, men samtidigt intrigant. Genom hennes agerande omöjliggörs äktenskapet mellan David och Lea, och David gifter sig istället med en kinesiska.
Det som jag kanske tycker är mest fascinerande är tanken som framförs i boken att den judiska församlingen i den kinesiska staden går under, inte på grund av förtryck utan därför att kineserna är alltför vänliga mot judarna.
I västerlandet förföljs judarna, vilket gör att de hamnar utanför majoritetssamhället, vilket också gör att de behåller sin särart. Kineserna känner däremot inte till någon antisemitism. De gifter gärna bort sina döttrar till judiska män. Efter några generationer finns inga judar kvar. De har blivit kineser.

Utlottning hos Boklysten

Bokbloggen Boklysten har en utlottning av Sophie Hannahs Stängd kista. Det är något så egendomligt som en deckare med Agatha Christies romanfigur Hercule Poirot i huvudrollen.

Det är lite märkligt när någon tar över en känd författares romaner. Jag säger bara Milleniumtrilogin, där David Lagercrantz för snöd ekonomisk vinnings skull fortsatt på Stieg Larssons romanserie.

Men jag är trots allt nyfiken på Stängd kista och vill därför vara med om utlottningen. Du kan läsa om hur du också kan vara med genom att klicka här.

Utlottning hos Mias bokhörna

Helgfrågan hos Mias bokhörna fyller ett år och det firar hon med en utlottning av tre fina böcker.

Vill du vara med? Läs om utlottningen här.

Helgfrågan v. 3

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången är frågan:

Vilka bloggaktiviteter deltar du i?

Bonusfråga: Har du något husdjur?

Som så många andra bokbloggare deltar jag i ett antal bloggaktiviteter. Helgfrågan hos Mias bokhörna förstås, En smakebit på söndag hos Betraktninger - tanker om bøker där vi delar med oss av ett litet textavsnitt från boken vi håller på att läsa. På bloggen Enligt O brukar det finnas roliga små utmaningar. Just nu heter den olikhetsutmaningen. Jag har hängt på en klassikerutmaning startad av Vargnatts bokhylla. Även i år deltar jag i Kaosutmaningen. Googla om ni inte vet vad det är ;) Jag brukar vara med på Tematrion hos Lyrans Noblesser. Ibland deltar jag även i Kulturkollos veckoutmaning på tisdagar. Hmm, det var allt en hel del...

Nej, något husdjur har jag inte, om inte några stackars akvariefiskar räknas. Övriga familjen skulle gärna vilja ha en hund, men jag vet precis hur det skulle bli. De första veckorna skulle döttrarna gå ut med hunden. Därefter skulle de tröttna. Då skulle jag tycka att det är hustruns sak att gå ut med hunden. Skulle kanske ske någon gång. Men så kommer det kvällar när det ösregnar. Då VET jag att hustrun kommer att säga: "Du... det regnar ute. Kan inte du gå ut med hunden...?" Så det blir ingen hund i vårt hus!

Bokpaket

Idag kom det ett paket som innehöll Andy Weirs nya SF-roman Artemis. Den ser jag fram mot att få läsa.

Tack för det Bookmark Förlag!

Olikhetsutmaningen: Himmel och helvete

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om himmel och helvete.

Först tänkte jag på Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl, men jag hade med den i förra veckans olikhetsutmaning, så det känns fantasilöst att välja den igen.

Jag börjar istället med en bok som passar in på båda orden. Den är den isländske författaren Jón Kalman Stefánssons roman Himmel och helvete, som är första delen i Trilogin om pojken.
Handlingen utspelar sig i en karg isländsk miljö bland fiskare. Jag bedömer att det är slutet av 1800-talet. Huvudpersonen är "pojken", vars namn vi inte får veta. Han förlorar sin bäste vän under en fisketur, och sedan får vi följa honom när han lämnar sitt arbete i fiskebåten och tar sig till "köpingen" där han får arbete på en servering.
Det svåraste tycker jag är att hålla reda på alla isländska namn. Tempot är lågt, så det är sannerligen ingen spänningsroman. Och jag fick säkert läsa en 20-30 sidor innan jag över huvud taget kom in i boken.
Men sedan fastnade jag. Inte så mycket för handlingens skull, som för det vackra, uttrycksfulla språket och miljöbeskrivningarna. Så många fina meningar, som man kan stanna upp och suga på. Det råder ingen tvekan om att Stefánsson är en stor författare.

Där skulle jag kunna vara klar, eftersom jag med ovanstående bok betat av både himmel och helvete, men jag får nog dra fram ett verk till. Det får bli något som jag inte har läst, men som de flesta hört talas om: Dante Alighieris Den gudomliga komedin.
Den består av 100 sånger. En inledande sång och därefter 33 sånger om helvetet, 33 sånger om skärselden och 33 sånger om paradiset. Det är Dante själv som vandrar och beskådar himlen, skärselden och paradiset/himlen.

Dagens visdomsord 2018-01-17

The problem with reading a good book is that you want to finish the book, but you don't want to finish the book. (Okänd)

Hjärnväktarna

Det här var en rolig krönika om att det borde vara viktigare att tänka på att utveckla hjärnan än att krympa midjemåttet!

Tematrio - Lögner och svek

Måndag och dags för Lyrans första tematrio detta år. Den här gången är temat lögner och svek. Så här skriver Lyran: Dags för årets första tematrio! Ämnet är inte så trevligt, men ofta skildrat på ett spännande sätt.

Berätta om tre böcker vars handling bygger på lögner och svek!

Vi mot er är uppföljaren till Björnstad. Den känns självklar här. Det står på baksidan att det är en fristående uppföljare. Det håller jag nog inte med om. Jag rekommenderar alla som vill läsa Vi mot er att först läsa Björnstad. En tredje del är planerad.
I den här delen är vi tillbaka i det lilla samhället Björnstad. Ett samhälle där ishockeyn betyder allt. Eller nästan allt. Egentligen är det väl så att ishockeylaget blir det som håller människor samman på en ort där rädslan för arbetslöshet hänger över dem.
I den första boken fick vi se hur ett förfärligt brott delar samhället. Kan man ställa sig på ett ungt brottsoffers sida, om det innebär att ishockeylagets framtid hotas? Svaret borde vara ett tveklöst ja, men så enkelt är nu inte livet och världen.
I Vi mot er dyker nya motsättningar upp. En ung spelares innersta hemlighet avslöjas, och gamla lojaliteter utmanas.
Precis som den första boken, är detta en riktigt bra roman. Fredrik Backman avbryter ibland berättandet och börjar filosofera kring hur människor reagerar, och då blir han riktigt bra.
Hans språk tycker jag lämnar en del övrigt att önska, men jag kan ha överseende med det när berättelsen är så bra. Läs Björnstad om ni inte har gjort det. Och läs därefter Vi mot er!

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant utspelar sig på en frisersalong. Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.
Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.
Det här är en riktigt spännande bok. Här dör flera av salongens kunder. Finns det ett samband? Och vad kan motivet vara? Sarenbrant har valt ett intressant grepp där hon låter de tre frisörerna Stefano, Angelina och Jenny omväxla som huvudpersoner i kapitlen. Man får samma historia berättad, men från olika personers perspektiv, och då förstår man att allt är mer komplext än man kanske tror till en början. Kapitlen är korta, och de blir ännu kortare mot slutet. Det gör att tempot och därmed spänningen stegras. Ett mycket bra grepp som gör denna bok till en riktigt läsvärd spänningsroman.

Fjärde riket är en ungdomsbok. Det är Maria Nygrens andra roman.
Blenda är ensamvargen som drömmer om att stå i centrum och bestämma. LSD är bra i skolan men har ingen riktig livsgnista. Penny blir ständigt en kopia av den hon pratar med och har för länge sedan glömt vem hon är. Tillsammans studerar de Hitlers väg till makten i ett grupparbete i skolan. Och plötsligt inser de hur skolans drottning Hedvig ska störtas. Alla som känner sig osynliga och utanför kommer att tacka dem. Men snart glömmer Blenda vad hon egentligen kämpar för. Det enda viktiga blir att behålla makten. Till vilket pris som helst.
Jag var lite förundrad när jag såg titeln och baksidestexten. Är det en handbok för dem som vill använda Hitlers metoder för att få makt? Men så är det givetvis inte. Istället handlar det mer om maktberusning. Det kan vara en skön känsla att stå i blickfånget och veta att man styr över sin lilla del av universum, men vad ska man göra med makten när man väl har fått den? All makt korrumperar. Absolut makt korrumperar absolut. 
När skolans nya ledare bland eleverna (Blenda) har fått den position hon eftersträvat, måste hon hela tiden hitta nya sätt för att befästa sin makt. Hennes närmaste vänner märker att de inte längre vill vara med, och nya allianser skapas för att skolan ska befrias från Blenda.
Samtidigt handlar boken om en skola där vuxenvärlden inte tar ansvar. En skola där lärarna inte har en självklar auktoritet i klassrummet.

En smakebit på söndag - Lolita

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser nu är Lolita av Vladimir Nabokov.

Det kändes lite konstigt att gå in på byns bibliotek och fråga efter boken Lolita. Men det är ju faktiskt en klassiker och mot alla odds hade de boken. Jag hade trott att de skulle behöva beställa den, och det trodde faktiskt bibliotekarien också.

Av baksidestexten framgår att detta är historien om den 40-årige bildade gentlemannen Humbert Humberts fatala passion för Lolita, den 13-åriga barnkvinnan, "nymfetten", och att boken vid det här laget är en klassiker som har översatts till många språk och även filmats.

Det är en gripande kärlekshistoria - trots sitt upprörande motiv - berättad på ett lyriskt mästerligt språk med inslag av både svart humor, ömhet, sinnlighet och poesi.

Så långt baksidestexten. Smakbiten är hämtad från sidan 43, där Humbert Humbert berättar om hur han som 13-åring var förälskad i den jämnåriga Annabel. De har inte legat med varandra, men när det är dags att fara smyger sig Humbert och Annabel iväg:

Under den svagast tänkbara förevändning (men det var vår sista chans och ingenting betydde längre något) lyckades vi komma iväg från kaféet och ner till plagen, där vi fann en folktom strandremsa. I den violetta skuggan av några röda klippor som bildade ett slags grotta njöt vi en kort stund av hetsiga smekningar. Jag låg vid min älsklings fötter och stod just i begrepp att ta henne i besittning när två skäggiga badande, kanske gamle Neptunus själv och hans bror steg upp ur havet under oanständiga uppmuntrande rop till oss. Fyra månader senare dog hon av tyfus på Korfu.

Bokpaket

Jag mötte för någon vecka sedan min teckningslärare från högstadiet. Vi började tala med varandra och kom in på detta med litteratur. Han rekommenderade varmt boken Skogsliv vid Walden av den amerikanske 1800-talsfilosofen Henry David Thoreau.

Sagt och gjort. Jag letade rätt på boken på Bokbörsen och beställde den. Och nu har bokpaketet kommit. Boken kommer inte att hamna i den övre delen av att läsa-högen, men jag tycker ändå att det ska bli intressant att få läsa den.

Sanningen

Titel: Sanningen
Originalets titel: Fool me once
Författare: Harlan Coben
Förlag: Bookmark Förlag (2018)
Antal sidor: 361

Före detta stridspiloten Maya Stern ser en otänkbar bild fångas av den digitala babyvakten: hennes tvååriga dotter Lily leker med sin pappa Joe - som blivit brutalt mördad två veckor tidigare.
Mayas liv skakas ytterligare när det framkommer att det finns ett samband mellan det olösta mordet på hennes syster Claire och Joes död. För att hitta svaret på gåtorna måste Maya ta itu med djupa hemligheter från det förflutna, men några gör allt för att sanningen ska förbli dold.

Sanningen är en spänningsroman som griper tag i en från allra första början. Maya gräver för att få fram sanningar som många har intresse av att dölja. Men hon bär själv på hemligheter som plågar henne.

Tempot i denna roman är högt och jag vill hela tiden läsa lite till. En verklig bladvändare! Till slut får vi veta sanningen - en sanning som kanske inte är den man trodde från början. Vill du börja 2018 med en riktigt bra spänningsroman, då ska du läsa Sanningen.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 35: En bok från 2018.

Olikhetsutmaningen: Först och sist

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. 

Denna vecka handlar det om först och sist.

Någonstans brister himlen kom ut i fjol och var Erika Olofsson Liljedahls debutroman. Och en debutroman kommer först, eller hur?
Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar. Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.
Jag måste säga att den här romanen knockade mig fullständigt. Vilken debut! Det här är en roman som griper tag i en och som man inte vill lägga ifrån sig. Man följer Elis genom boken och det är spännande, trots att det inte är en spänningsroman. Författaren lyckas också skapa en trovärdig bild av att vi befinner oss på 1920-talet, vilket inte är det minst viktiga. De fina miljöbeskrivningarna gör att man ser samhällen, landsbygden och havet genom Elis' ögon.

Med Sista brevet till Sverige avslutar Vilhelm Moberg romansviten om utvandrarna Karl Oskar och Kristina. Här får vi läsa om stora händelser i Amerikas historia. Inbördeskriget som ledde till slaveriets avskaffande och det sista stora Siouxupproret.
Men framför allt följer vi naturligtvis Karl Oskar och hans familj. En tionde gång blir Kristina gravid och det är en gång för mycket. Hon dör och lämnar maken i sorg och raseri.
Åren går och Karl Oskar är en gammal och ledbruten man. Han håller sig mest i sin stuga där han plågas av smärtor i kroppen. Hans käraste ägodel är en karta över Ljuders socken. När smärtan är som värst studerar han kartan och drömmer sig tillbaka till det gamla hemlandet, även om han aldrig ångrade att han utvandrade.
Till sist dör även Karl Oskar och en granne skriver ett sista brev till Karl Oskars syster för att berätta att brodern är död. Han begravs på den begravningsplats han själv varit med om att utvälja för de svenska invandrarna. Vid ingången till gravplatsen står orden: Saliga äro de som här sofwa. Ewig Frid är Dödens gåfwa.
Om denna romansvit kan jag bara säga: Läs den om du inte har gjort det! Den beskriver en tid där människor kände sig tvingade att lämna Sverige för att få rätten att bestämma över sig själva och för att kunna försörja sina barn.