En smakebit på söndag - I spindelns nät

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter I spindelns nät och är skriven av Laura Lippman.

Mark Rubins familj är försvunnen och polisen kan inte göra något, eftersom allt pekar på att den gett sig av frivilligt. Den framgångsrike pälshandlaren vänder sig därför till Privatdetektiven Tess Monaghan, verksam i Baltimore, i hopp om att hon ska kunna hjälpa honom att hitta hans hustru Natalie och deras tre barn. Tess vet inte riktigt hur hon ska bemöta Rubin - en förmögen ortodox jude som vägrar att skaka hand med okända kvinnor och som delger Tess viktig information under stort motstånd, eftersom både hans uppfostran och hans religion förbjuder honom att vara uppriktig mot främlingar.
Tess är snart rymlingarna på spåren och hon begriper att motivet till Natalie Rubins hänsynslösa flykt återfinns någonstans mitt emellan det som Mark Rubin inte berättar och det han vägrar att inse. Ett intrikat nät av svek och hämnd börjar framträda, där gamla oförrätter föder ilska och leder till desperata handlingar - till och med mord. Plötsligt anar Tess att mycket mer står på spel än Natalies envisa stolthet: framtiden för hennes tre oskyldiga barn hänger på den sköraste tråd...

Smakbiten är hämtad från sidan 49:

Tess hade aldrig tvivlat på att hon var en mycket fantasifull människa. Så det kändes inte så konstigt när Vera Peters på Labyrinth Road fick henne att tänka på en minotaur.
Eller kanske var funderingar på minotaurer oundvikliga oavsett var Vera Peters bodde, med tanke på hennes enorma huvud, gristryneliknande näsa och de två vitblonda hårtestarna som stack upp som små horn. Den korta, kraftiga kvinnan var också ungefär lika välkomnande som en minotaur i sin håla, ryckte upp dörren in till sitt modesta radhus och brölade "VAD ÄR DET?" först när Tess hade tryckt in ringklockan i tjugo långa sekunder.

Veckans mening v. 22

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från boken I spindelns nät av Laura Lippman.

Helhetsintrycket påminde Tess om en uppstoppad utter, som hon hade fått som barn, på den tiden när en sådan gåva inte sågs som en missriktad politiskt inkorrekt handling.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Till havet

Titel: Till havet
Författare: Stefan Lindberg
Förlag: Novellix
Antal sidor: 27

Till havet av Stefan Lindberg är en av de tre noveller som jag vann i en tävling hos Ugglan & Boken. Novellix ger ut noveller i ett behändigt litet format.

Novellen handlar om fyra äldre systrar, som har ett lite komplicerat förhållande till varandra. Berit är storasyster och har nog genom livet varit den dominerande. Maria har svår reumatism och skulle behöva åka iväg på behandling, men har inte råd. De pengar hon ärvde av sin mor hade kunnat räcka, men hon är gift med Kjell, som ständigt köper saker, gärna på kredit. Stina och Kerstin är systrarna som alltid har hållit ihop i sin "bubbla" som ingen annan kan komma in i.

Men så vinner Stina miljoner på Lotto. Hon berättar det givetvis för Kerstin, men ska hon berätta det för Maria, som hon nu kan hjälpa? Det är en novell om systerskap på gott och ont. En fin novell.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 10: Läs en bok som utspelar sig på sommaren.

Helgfrågan v. 22

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan har Mia fått hjälp av bloggen just nu just här med frågan. Helgfrågan lyder:

Visa ett favoritomslag där omslaget verkligen motsvarade innehållet. Visa ett omslag som får dig att inte vilja läsa boken.

Bonusfråga: Visa ett hemskt omslag där du ändå valde att läsa boken, och den var fantastisk.

Då börjar jag med Belgravia av Julian Fellowes. Det är en bok som verkligen andas lyx och flärd i 1800-talets England, och si, det var precis vad boken handlade om. Julian Fellowes är mannen bakom succéserien Downton Abbey och här har han än en gång lyckats skapa en miljö som jag verkligen vill grotta ner mig i.

Jag tycker INTE om spindlar. Speciellt inte de där källarspindlarna som kommer fram här hemma på hösten. Jag vill inte läsa en bok som den här Spindelmannen av Michael Alonzo, vars omslag pryds av en man som har en stor spindel tatuerad i pannan. Nej, den går bort!

Till sist bonusfrågan. Färjan av Mats Strandberg har ett hemskt omslag. En korridor på en färja där väggarna är nedsmetade med blod. Jag kan inte säga annat än att omslaget var passande för bokens innehåll. Men boken var faktiskt riktigt bra. Jag rekommenderar den, men ta inte med den som kvällslektyr på Finlandsbåten!

Nattviol

Titel: Nattviol
Författare: Niklas Leavy
Förlag: Polaris (2017)
Antal sidor: 368

STOCKHOLM. JANUARI. När Ebba Lindh ser blåljusen spela under Liljeholmsbron känner hon endast lättnad över att ha lämnat poliskåren. De bestialiska mord som hemsöker staden får i stället brodern Robert ansvar för att klara upp.
Men när Ebba blir anlitad av en viss Sandra Bergman för att undersöka hennes mors brutala död visar det sig vara svårare än hon trott att bryta banden till sitt gamla liv. Spåren leder tillbaka till hennes barndoms Värmland, och minnen hon helst inte vill bli påmind om.
Ebba inser snart att korruption är en smitta som sträcker sig långt bortom poliskåren, och att hennes uppdragsgivare har en egen dold agenda. Samtidigt som relationen till sonen Jakob blir allt sämre faller temperaturen i ett vintermörkt Stockholm.

Nattviol av Niklas Leavy fick jag i födelsedagspresent i år. Den började bra, men sedan gick det utför.

I början av boken skriver författaren om gentrifieringen av Stockholm. De som bott i Liljeholmen och Gröndal trängs undan, för nu ska den kapitalstarka medelklassen ta över området. Det är en viktig politisk fråga att engagera sig i och det gläder mig att det tas upp i boken, men den glädjen falnar när jag upptäcker att utgivningschefen Niklas Leavy är just en av dessa kapitalstarka som flyttat till Gröndal.

Många gånger använder sig Leavy av ett uttrycksfullt blomstrande språk, men efter ett tag gör det mig trött. Det passar inte riktigt in i denna kioskdeckare.

Något annat som gör mig trött är att få följa den perversa kvinnliga huvudpersonens sadistiska sexlekar. Hon kontaktar män som hon binder och sedan piskar så att blodet skvätter. Kioskdeckare var ordet.

I baksidestexten sägs att det i hennes barndoms Värmland finns minnen hon helst inte vill bli påmind om. Okej, men det blir hon heller inte. Läsaren får inte veta vad detta är för några barndomsminnen. Hon har även ett synnerligen komplicerat förhållande till sin son, som inte vill ha kontakt med henne. Varför får vi inte veta.

Hur är det då med de bestialiska morden som boken ju ska handla om. De tycks vara utförda av en varulv. Ja ni läste rätt. En varulv! 

När jag läst klart boken kan jag konstatera att mordfallen aldrig löstes. Istället var det gamla brott från 1980-talet som klarades upp. Men om polisen någonsin fick veta detta framgår inte.

På omslaget står att detta är första delen i trilogin Stockholm calling. Det ska alltså komma två delar till. Varför det?

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 11: Läs en bok med en blomma på omslaget.

Omslagsonsdag vecka 22: Fantasy

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är fantasy. Bland de omslag jag har hittat tycker jag att De utvalda - Monstrets dotter är finast. Här är mina fantasyomslag:

Dagens visdomsord 2020-05-27

Om ingenting någonsin skulle förändras, skulle det inte finnas några fjärilar. (Okänd)

Tisdagstrion: Ur verkliga livet

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat ur verkliga livet. Här följer min trio:

Pojken som följde med sin far till Auschwitz av Jeremy Dronfield.
Wien 1939. Gustav Kleinmann och hans son Fritz grips av SS och sänds tillsammans med hundratals andra judar till Buchenwald i Tyskland. Detta är början på en obegriplig prövning som inbegriper misshandel, svält och omänskliga förhållanden.
När Gustav ska förflyttas till Auschwitz - en säker dödsdom - vägrar Fritz att lämna hans sida. Det som håller dem vid liv genom fasorna och lidandet är kärleken mellan far och son.
Boken är baserad på Gustavs hemliga dagbok från lägren och ett digert grävande i historiska arkiv. Här berättas familjen Kleinmanns historia - en berättelse om kärlek, mod och överlevnad i en fruktansvärd verklighet utan motstycke.

Pojken som följde med sin far till Auschwitz är en stark bok, som jag fick i Fars Dags-present av min äldsta dotter. Visst har jag läst böcker som handlat om det outsägliga lidandet för i första hand judarna, men även andra grupper som inte uppfyllde Hitlers måttstockar för det nya "rena" Tredje Riket; senast Führerns barnmorska. Men ofta handlar det då om skönlitterära verk, som vill skapa en i och för sig bra och inte sällan gripande historia, men där många av karaktärerna är uppdiktade.
Det som gör denna bok speciell är att det är en sann berättelse. Gustav Kleinmann och hans son Fritz har verkligen funnits och det är Gustavs dagbok och Fritz' egen berättelse i en bok han skrev, som är grund för boken. Dronfield har lagt ner ett mycket stort arbete med att läsa handlingar i arkiv för att få allt så korrekt som möjligt. Enbart det faktum att boken har 502 fotnoter visar väl hur grundligt han har gått till väga.
Det är en vidrig historia som berättas. Författaren döljer inget, utan berättar om de ofattbara grymheter som koncentrationslägrens fångar utsattes för. Men detta ska inte avskräcka någon. Detta är en mycket bra bok, som jag måste rekommendera. Den ger en klarare bild av vad som hände dem som nazisterna ville rensa bort - judar, zigenare, homosexuella, politiskt oliktänkande - än någon bok jag tidigare läst.

Fru Petrovas sko. En rysk spiontragedi i 50-talets Australien är en bok av Wilhelm Agrell, som jag av någon anledning fick i julklapp 2014 av min yngsta dotter.
Den skiljer sig från andra böcker jag läser, eftersom jag ofta läser romaner. Här har Agrell skrivit en verklighetsbaserad historia om paret Petrov, två sovjetiska underrättelseofficerer, som hoppar av i Australien. Fru Petrova vill egentligen inte alls hoppa av, men eftersom maken har gjort det har hon inget val. Om hon återvänder till Sovjetunionen kommer hon att avrättas, eftersom Sovjetunionen även dödade släktingar till avhoppare.
Riktigt intressant var den del som handlade om Sverige. Vem hade kunnat ana att både Hjalmar Brantings son Georg B och den kände diplomaten Sverker Åström lämnade information till den sovjetiska ambassaden.
Georg Branting hade kodnamnet Senatorn (han satt i första kammaren) och Sverker Åström hade namnet Uso (getingen.)

Attarpsmorden av Yngve Lyttkens handlar om ett av Sveriges märkligaste kriminalfall genom tiderna. På herrgården Attarp nära Jönköping avlider kontrollör Ekvall och en av pigorna i juni 1845. Tydligen har de båda förgiftats med arsenik.
Under arbetet med att få fram sanningen visar det sig att det bakom det polerade yttre hos familjen Ekvall dolde sig mörka hemligheter.
Bekännelser avgavs och återtogs och anklagelserna haglade. Kanske stod gärningsmannen att finna i den allra närmaste familjekretsen.
Lyttkens bok är inte en skönlitterär historia. Istället har han granskat rättegångsprotokoll och vad tidningarna skrev om fallet. Hans slutsats blir att domarna nog aldrig lyckades få fram hela sanningen.
Framställningen kan stundtals bli lite torr med alla återgivanden av protokollstexter, men trots det är det en spännande historia. När jag läst klart inser jag att jag inte alls är säker på om alla inblandade i morden dömdes och motivet är oklart. Den som slutligen döms till döden anger ett motiv som förmodligen inte är det rätta. Intressant för någon som likt mig snöat in på gamla svenska mordfall ;)

Tänk snabbt! (vecka 22)

Linda med bloggen Enligt O har en utmaning, som hon kallar Tänk snabbt, där man får ett antal ordpar, där man berättar vilket som man föredrar.

Den här veckans snabba val är:

Fantasy eller science fiction?
Biografier eller memoarer?
Läsprojekt eller fri läsning?
Digitala tjänster eller klassiska anteckningsböcker?
Luktärter eller solrosor?

Fantasy eller science fiction? Jag har inte läst så mycket av dem på senare år, men jag föredrar science fiction. Åh, vad längesen det var som jag läste något av Isaac Asimov!

Biografier eller memoarer? Jag tror inte att jag någonsin har läst några memoarer, så det får bli biografier.

Läsprojekt eller fri läsning? Normalt brukar jag läsa tämligen fritt, men i år har jag ett Worddokument med de böcker som jag bestämt mig för att läsa, så tar jag dem en efter en. Jag låter dock inte listan styra mig helt. Den är bara till för att jag ska komma ihåg böcker jag vill läsa. Ofta får man tips om bra böcker på andras bloggar, men det är så lätt att glömma dem, så nu skriver jag upp den. Men jag ger mig själv friheten att stuva om i listan. Det fungerar riktigt bra tycker jag, så jag ska nog fortsätta med detta.

Digitala tjänster eller klassiska anteckningsböcker? Frågan handlar om hur jag håller reda på vad jag läst. Jag använder bloggen för att hitta vilka böcker jag läst. O hemska tanke om bloggen av någon anledning skulle försvinna! Fast anteckningsböcker kan ju också försvinna förstås.

Luktärter eller solrosor? Vilka blommor ska jag plantera i trädgården? Den saken överlämnar jag med varm hand till hustrun.

Authors & Characters: Therese

Lyrans Noblesser har en utmaning, som  går ut på att hon väljer ett namn, och sedan är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Therese.

Detta var inte lätt ska jag säga. Jag har inte kommit på en enda författare med namnet Therese som jag har läst något av.

En författare vars bok jag ändå är lite nyfiken på är Therese Slettengren. Hon är uppvuxen i Mälarhöjden och i Saltsjöbaden, men bor idag på Lidingö med sin familj.

Hon är utbildad jurist och journalist och arbetar som frilansskribent och med kommunikation.

Hon har gått skrivarkurs på Skrivarakademin, vilket resulterade i debutromanen Blott en dag.

Tess av d'Urberville är en roman av Thomas Hardy. Den utkom första gången 1891.

Tess Derbyfield växer upp i fattigdom på en bondgård. Hennes pappa upptäcker dock att han är släkt i rakt nedstigande led till adelssläkten d'Urberville.

När familjens häst, som är nödvändig för att familjen ska kunna förtjäna sitt levebröd dör, skickar pappan iväg henne till den välbärgade släkten d'Urberville för att försöka förmå dem att ge henne en häst.

Adelsfamiljens son, Alec d'Urberville, våldtar henne och hon föder en son, Sorrow, som dock dör. Idel elände som ni förstår.

Senare i sitt liv tar Tess anställning som mjölkerska, och träffar då den blivande missionären Angel Clare. De vill gifta sig, men Tess' förflutna plågar henne.

En smakebit på söndag - Nattviol

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Nattviol och är skriven av Niklas Leavy.

STOCKHOLM. JANUARI. När Ebba Lindh ser blåljusen spela under Liljeholmsbron känner hon endast lättnad över att ha lämnat poliskåren. De bestialiska mord som hemsöker staden får i stället brodern Robert ansvar för att klara upp.
Men när Ebba blir anlitad av en viss Sandra Bergman för att undersöka hennes mors brutala död visar det sig vara svårare än hon trott att bryta banden till sitt gamla liv. Spåren leder tillbaka till hennes barndoms Värmland, och minnen hon helst inte vill bli påmind om.
Ebba inser snart att korruption är en smitta som sträcker sig långt bortom poliskåren, och att hennes uppdragsgivare har en egen dold agenda. Samtidigt som relationen till sonen Jakob blir allt sämre faller temperaturen i ett vintermörkt Stockholm.

Smakbiten är hämtad från sidan 26:

Hela området runt Liljeholmen och Gröndal ramar in den lilla sjön Trekanten. Ebba tittade på alla som skrinnade på den plogade isen - långa loopar under de hängande trädkronorna som sträckte sina kala grenar ut längs strandkanten. Nästen hela området hade gentrifierats med en extrem hastighet de senaste tio åren. Det som tills helt nyligen var en nedsliten närförort hade nu fått sin tidstypiska kyss. Där sunkiga bussar brukade avgå söderut ligger nu en blänkande affärsgalleria i fyra plan. Mittemot, på det ogästvänliga torget, finns lyxlägenheter där högavlönade tjänstemän tar av sig skorna på kvällen. Nere i Gröndal, på sjöns västra sida, trängs en nedklädd, svenskfödd medelklass med sina vintagesoffor och sextiotalslampor.

Veckans mening v. 21

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från boken Nattviol av Niklas Leavy.

Några få rester av ursprungsbefolkningen bet sig kvar i rivningskontrakt och svor över de välbeställda kackerlackorna som sakta men säkert drev bort dem från vad de uppfattade som sin födslorätt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Helgfrågan v. 21

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här veckan har Mia fått hjälp av bloggen just nu just här med frågan. Helgfrågan lyder:

Nämn en bok som du var tvungen att läsa i skolan, som du läst om i vuxen ålder och tyckt mycket mer om nu.

Bonusfråga: Vad gör ni idag i det fina vädret?

Det där var inte så lätt. Jag minns inte så jättemånga böcker som jag läste i skolan. Candide av Voltaire, Pärlan av Steinbeck, Djurfarmen av Orwell tror jag tillhörde böckerna vi läste. Men jag har faktiskt inte läst om någon av dem. Jag har funderat på att läsa om Pärlan, för den tyckte jag var förfärligt tråkigt. Minns bara att någon fattig stackare hade fiskat upp en stor, värdefull pärla och blev jagad. Om jag inte missminner mig fick hans bebis huvudet bortskjutet. Boken måste ha andra kvaliteter, så jag borde läsa den på nytt.

Den här dagen har jag egentligen inte gjort något särskilt. Fast så där jättefint väder är det inte. Alldeles mulet. Nu ska jag spela Primetime på telefonen och sedan ska jag läsa lite i boken jag håller på med.

Den lilla bokhandeln runt hörnet

Titel: Den lilla bokhandeln runt hörnet
Originalets titel: The Little Shop of Happy Ever After
Författare: Jenny Colgan
Förlag: Massolit Pocket (2018)
Antal sidor: 344

När stadens bibliotek lägger ned står bokälskaren Nina Redmond plötsligt utan jobb. Med bilen full av övergivna böcker vet hon inte vad hon ska ta sig för. Så för hon en idé: hon ska starta en egen bokhandel, på hjul! Hon hittar den perfekta lilla bussen i en annons. Det är bara ett problem - hon måste flytta till Skottland.
Fast besluten att förverkliga sina drömmar tar hon steget ut i den okända. Men att locka till sig den svårflirtade skottarna är betydligt svårare än hon trott. Hon får möta en mängd människor som både förgyller och förpestar hennes tillvaro, som den barske bonden Lennox och den charmige tågkonduktören Marek.

Efter att nyligen ha läst två böcker med skildringar från koncentrationsläger under andra världskriget kändes Jenny Colgans bok Den lilla bokhandeln runt hörnet som en alldeles lagom bok. Jag lånade den av min fru. Ingen krånglig handling, men en trevlig bok. Nina är rar och brinner verkligen för böcker och läsande. De svåraste sakerna är att transportera boklager från A till B och så givetvis detta med romantik förstås. Kan det finnas en man för henne i Skottland?

Ibland är kanske handlingen lite för enkel. Hon startar en bokhandel i en buss och plötsligt börjar alla i den lilla byn att läsa. Nina hittar alltid den rätta boken för var och en. Vart hon än ser sitter någon och läser böcker som hon har sålt. Jo jo, tänk om det vore så enkelt. Fast lite gulligt är det förstås.

Jag är lite förvånad över den svenska titeln. I boken heter bokhandeln hon startar "Den lilla butiken med lyckliga slut". Det är väl en bra översättning av originalets boktitel "The Little Shop of Happy Ever After". Så varför i all världen får själva boken heta "Den lilla bokhandeln runt hörnet"? Kanske för att den ska passa in med den svenska titlarna om det lilla bageriet? Lite märkligt är det i alla fall.

Givetvis slutar boken lyckligt. Alla problem löser sig som genom ett trollslag. Det är ju en butik med lyckliga slut ;) Så läs gärna den här boken om du vill ha något relativt okomplicerat när du ligger i hängmattan. För som hängmattelitteratur passar den här boken alldeles utmärkt.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 14: Läs en lånad bok (ej en biblioteksbok).

Omslagsonsdag vecka 21: Tecknat

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är tecknat. Idag var den stora svårigheten att begränsa sig. Många omslag ser tecknade ut, men en del ser ut så efter att ha behandlats i datorn. Jag har försökt hålla mig till omslag där det verkar som att någon verkligen suttit med pennor och färg och skapat bilderna. När jag fått ihop arton stycken slutade jag. Bland de omslag jag har hittat tror jag att Evas bok är min favorit i hård konkurrens med Fôlkprat. Här är mina tecknade omslag:

Dagens visdomsord 2020-05-20

Never be afraid to walk away from a bad deal. (Donald Trump)

Tisdagstrion: Norden runt

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat Norden runt. Här följer min trio:

Mathias Alms debutroman Nytt land tar sin början i vårt grannland Finland, i en tid då landet löd under den ryske tsaren.
1874 är den finska landsbygden utarmad efter år av missväxt och svält. Aksel har sett många familjer försvinna eller gå under, och han vet att han har havet att tacka för att de ännu är vid liv. Hans älskade hustru och deras dotter. De har ingenting annat än fisket att leva av. Drömmen om ett drägligare liv åt familjen har fått honom att blicka långt bortom horisonten. Mot Sverige.
Aksel står inför ett livsavgörande val. Ett oåterkalleligt beslut måste fattas. Ett om kommer att sätta hans envishet, hustruns styrka och deras kärlek på prov. Han ser bara en möjlighet. Att ensam ge sig ut över havet och lämna dem han älskar bakom sig.
Detta är helt enkelt en riktigt bra bok! Alm beskriver på ett fullkomligt lysande sätt Aksels färd över havet från Finland till Sverige, så att man som läsare sitter och huttrar när vattnet stänker över honom och hela tiden oroas man med honom att något ska hända, för han är ju, för att tala med Erik Gustaf Geijer, ensam i bräcklig farkost.
Mathias Alm har inte suttit på sin kammare och plötsligt kommit på en berättelse. Den bygger på en sann historia som hans farmor berättat för honom om sin morfarsfar, som var den som i verkligheten gjorde den farofyllda resan. För oss nutidsmänniskor, som möjligen tar en tur över Östersjön med Cinderella eller någon av de andra färjorna, kan det vara svårt att förstå hur någon kan ha färdats med en roddbåt över Kvarken.
Aksel är givetvis bokens huvudperson, och ett av skälen till att detta är en så läsvärd roman är att författaren gör honom till en trovärdig karaktär. Han må kunna betraktas som en hjälte, som kunde företa den farofyllda färden och mödosamt skapa sig ett liv i ett nytt land, men författaren gör honom mänsklig genom att vi får ta del av Aksels tankar, där han ständigt frågar sig om han gjorde rätt i att lämna kvar familjen i väntan på att kunna fara tillbaka och hämta dem. En del i honom vet att han gjorde rätt eftersom han skulle ge dem ett så mycket bättre liv än det gamla, men en annan del av honom plågas av ovissheten hur hustrun och dottern klarar att få mat på bordet när han inte finns hos dem.

I lejonets gap av Anne Holt.
Fredagen den 4 april 1997, ett knappt halvår efter regeringsskiftet i Norge: Statsminister Birgitte Volter påträffas död på sitt kontor, uppe på sextonde våningen i regeringsbyggnaden. Hon har skjutits i huvudet. Och frågan är: Vem har egentligen blivit skjuten: statsministern, eller Birgitte, privatpersonen? Kungadömet är skakat. Ett uppbåd av kriminalare och säpomän arbetar med fallet, däribland överintendent Håkon Sand och kriminalkommissarierna Billy T och Hanne Wilhelmsen. I statsministermordets kölvatten rullas en politisk skandal upp, en stor skandal som på ett tragiskt sätt berör också den mördade och hennes familj.
I lejonets gap är faktiskt den första boken av Anne Holt som jag har läst. I vart fall så vitt jag kan påminna mig. Hon är ju en mycket känd och uppskattad författare, så det är nog synd att det dröjt så länge innan jag stiftade bekantskap med henne.
Boken kom ut på norska 1998 och det var då bara tolv år efter mordet på Olof Palme. Den norska polisen är inriktad på att inte missköta mordutredningen på det sätt som den svenska polisen hade gjort.
Det är en på det hela lättläst bok. Jag har svårt att lägga den ifrån mig. Jag måste bara få veta mer, vilket är ett gott betyg. Ibland är det svårt att hålla reda på alla personer som förekommer i boken, men det förtar inte helhetsintrycket.
Det är fascinerande att följa hur utredarna arbetar med flera olika spår. Motivet är svårt för dem att få kläm på, vilket gör att de får "arbeta brett" som det heter på "polisiska" när de inte vet vare sig ut eller in. Det är bara några få personer som befunnit sig i statsminister Volters närhet under hennes sista timmar i livet. Problemet är bara att ingen av dem tycks ha haft möjlighet att mörda henne.
Precis som det ska vara i en riktigt bra kriminalroman får man inte veta sanningen förrän i de allra sista kapitlen. Sanningen är fullständigt överraskande för mig som läsare. Så gillar du en kriminalroman där du får följa de olika teorierna utan att kunna förstå vad som ligger bakom dådet, då är I lejonets gap verkligen en bok att rekommendera!

Gerpla - En kämpasaga av den isländske nobelpristagaren Halldór Kiljan Laxness utspelar sig på Island för tusen år sedan.
Den är på många sätt annorlunda än böcker jag är van vid. Den handlar om några islänningars liv och strävan efter ära vid tiden för kristendomens spridning i norra Europa.
Det är lite svårt att hålla reda på vilka de olika personerna är, för nästan alla har namn som börjar på Thor...
Mitt intryck är att Laxness ofta är satirisk i boken. Åtminstone hoppas jag att han är det. Människorna är grymma och ofta tämligen enfaldiga. Hans beskrivning av påvedömet och dess präster handlar mest om hur de försöker få in rikedomar till kyrkan. De isländska kämparna söker förtvivlat efter en konung som de kan tjäna. De vill inte leva tillsammans med fru och barn, utan vill hellre mista livet på slagfältet, utan att egentligen ha en aning om vad kriget handlar om.