Why?!

När jag går in på bloggens inställningar för att "utforma" eller göra nytt inlägg så står plötsligt allt på engelska. Detta trots att det är angivet att bloggens språk är svenska. Någon som förstår varför?

Edit: Nu, den 1 maj, är svenska språket tillbaka!

En smakebit på söndag - Rid i natt!

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag ska börja läsa nu är Rid i natt! av Vilhelm Moberg.

Rid i natt! är en roman om småländska bönders frihetskamp mot utländska fogdar. Handlingen är förlagd till Sveriges stormaktstid, men när boken första gången utkom 1941, var knappast någon läsare i tvivel om att den också handlade om aktuella förhållanden. "Rid i natt!" blev ett av Sveriges skarpaste vapen i striden för andligt oberoende av främmande påtryckningar.

Smakbiten är hämtad från sidan 95:

Men det löper en budkavle genom Värends bygder denna sommar. Varifrån den i begynnelsen utgick har ingen forskat efter, men den utskickades nog av en hop bänder, när de om kvällen kom hem från sina hjälpedagsverken på herregården: Nu har deras väg blivit för dryg, nu vill de göra sig frie. Så rådplägar de om ett budskap, som de skall kringsända till medbröderna, som delar deras lott. De färdigställer budkavlen med alla sina tecken och de påsätter den sina bomärken med sitt eget blod: Varje medbroder skall förstå vad det betyder, och han skall icke neka att bära kavlen vidare. Med ett bräde, svartbränt i sin ena ände och rött i sin andra, utsänder bondehopen en kallelse till bröderna i samma nöd. I samma ärende som det gamla helgade tjärvedsblosset löper budkavlen ut.
En budkavle är utskickad genom Värend, den löper genom natt och dag. Den går såsom otaliga budkavlar fordom har gått mellan Värends bönder, rättsols från gård till gård, från socken till socken, från härad till härad. Det är den löpande elden, som genom dag och natt skall kringföras: Budkavle är kringsänd! Budkavle kommer! Budkavle går! Rid i natt!

Helgfrågan v. 17

Helgfråga från Mias bokhörna. Idag handlar det om bokklubbar och om reaskyltar på böcker.

Är ni med i någon bokklubb och i så fall vilken?

Bonusfråga: Hur är det med reaskyltar på böcker? Lockas ni eller kan ni motstå?

Nej, jag är inte med i någon bokklubb. Bokhyllorna bågnar redan och jag har en rejäl hög med olästa böcker, då att vara med i en bokklubb och få böcker som ramlar in varje månad skulle nog knäcka både mig och bokhyllorna.

Om jag går in i en bokhandel, så är jag antagligen ute efter något speciellt. På den stora bokrean handlar jag förstås, men annars ser jag mest reaskyltar på böcker när jag handlar på Ica Maxi, och då är jag inte på bokköparhumör, så då går jag snabbt förbi. Eller, nu narrades jag kanske lite, det kan väl hända att jag sneglar lite mot reaböckerna ;)

Olikhetsutmaningen: Födas och dö

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Så här skriver hon: Dags för veckans olikhetsutmaning och eftersom det är min födelsedag och det faktum att jag föddes just idag för alldeles för många år sedan, gör att veckans ordpar blir födas och dö.

Denna vecka handlar det alltså om födas och dö.

Det första som kommer för mig är Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien. Boken inleds med att Jan i Skrolycka väntar på att hans och Lagårds-Kattrinas barn ska födas. Han är missnöjd. Dels för att det tar så lång tid därinne, han har körts ut av barnmorskan, dels för att han inte alls vill ha något barn.

Men när allt är klart och han får hålla den nyfödda flickan i famnen, då får han en sådan förfärlig hjärtklappning. Han tror att han blivit sjuk, men det har han inte. För första gången i sitt liv älskar han någon.

Sedan får det bli ännu en roman av den värmländska nobelpristagaren, nämligen Körkarlen.

Den utspelar sig en nyårsafton. I inledningen får vi veta att slumsystern Edit ligger för döden. Då ber hon att få träffa David Holm. Ingen förstår varför hon vill träffa den försupne mannen.

Det är dock inte slumsystern som är huvudpersonen, utan David Holm. Han dör och blir hämtad av körkarlen. Det är han som ska avlösa Georges, som kört vagnen ett helt år och hämtat de döda. De närmaste timmarna får David följa med körkarlen, och han ser då följderna av det liv han levt och hur det har drabbat hans närmaste.

Dagens visdomsord 2018-04-25

Det bästa med framtiden är att den kommer med en dag i sänder. (Abraham Lincoln)

Jag är Fiona som dödar

Titel: Jag är Fiona som dödar
Författare: Urban Johansson
Förlag: Grim förlag (2018)
Antal sidor: 299

Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin - det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.
Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.
Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft. Hon blir Fiona som dödar.

Jag är Fiona som dödar fick jag som recensionsex av författaren. Då vet man inte om det är vin eller vatten som serveras. Nu när jag har läst den kan jag säga att det definitivt är ett gott vin i karaffen.

Ämnet i boken är tungt. Barn som utsätts för sexuella övergrepp av dem som borde skydda dem är ett ämne som inte borgar för någon feel good-roman och det är det naturligtvis inte heller. Men Urban Johansson lyckas arbeta med frågorna på ett sätt att det är en kittlande spänningsroman som han har framfött. Jag bara måste läsa ett kapitel till. Och sedan ännu ett. Visserligen är slutet av boken något av Deus ex machina, men jag förlåter författaren för detta. Det jag saknar ibland är pratminus så att man lättare kan följa vem det är som säger något.

Det som jag framför allt uppskattar i boken är Urban Johanssons bildspråk. Även om inte språket alltid är perfekt (det är lite språkfel här och där) så blir jag ändå förtjust.

Ett exempel: "Den hud som var garvad av hugg och av slag, den jag tyckte var sköld och beskydd, blev så skör av det ljuvligas hand. En själ kan nog tröstas av möten och ord. Men om det gått hål, som hos mig, och om hålen är många, blåser år av studier rakt igenom. Skönhet däremot, via pensel på duk och prosa på pränt, fyller snabbt och effektiv alla djuphålor."

Jag är Fiona som dödar är en riktigt bra spänningsroman med ett intresseväckande språk. Det är en bok som jag gärna rekommenderar.

Tematrio - Världsböcker

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat världsböcker. Så här skriver Lyran: Det är Världsbokdagen och jag har precis påbörjat omläsning av en av världens allra bästa böcker så temat idag är väl rätt givet:

Berätta om tre böcker ni själva vill kalla världsböcker!

Jag tycker inte att man kan komma förbi Bibeln om man ska tala om världsböcker. Den är ju faktiskt världens mest spridda bok. Jag är rädd att kunskapen om Bibelns innehåll minskar i Sverige. Detta säger jag inte i första hand utifrån det religiösa perspektivet, utan därför att så mycket av vår västerländska kultur blir obegriplig utan den kunskapen. Om vi ser en tavla föreställande en ung vacker kvinna som badar, samtidigt som två äldre män gömmer sig bland träden och tittar på henne, hur ska man kunna begripa vad det handlar om ifall man inte har läst Tillägg till Daniel, en av Gamla Testamentets apokryfiska texter? Vem är Josef i brunnen som Madicken talar om? Varför valde August Strindberg Tjänstekvinnans son som titel på en av sina böcker? Att ha läst Första Mosebok hjälper till för förståelsen.

Det är viktigt att lyfta fram böcker från andra delar av världen än vår egen om vi ska tala om världsböcker. Från Afrika väljer jag Floden mellan bergen av Ngugi wa Thiong'o. En skildring av spänningarna som uppstår mellan det som de europeiska missionärerna lär ut och den inhemska kulturen.

Så en bok från Asien. (Visserligen utspelar sig det mesta i Bibeln i Asien, men den är trots allt förankrad i vår västerländska kultur.)
Khaled Hosseinis Tusen strålande solar har jag nämnt hur många gånger som helst i dessa tematrior, men den dyker upp i mina tankar i många sammanhang.
Vi får följa Mariam, som vid femton års ålder tvingas gifta sig med en trettio år äldre man som misshandlar henne. Efter nära tjugo års äktenskap tvingas ytterligare en ung flicka gifta sig med Mariams make.
Vi följer inte bara kvinnornas vardagsliv, utan vi får också en inblick i hur människor påverkas av först Sovjetunionens ockupation och sedan talibanernas grymma styre. Gammal unken islam tvingar kvinnor att hålla sig i sina hem. De får inte arbeta och inte gå på stan utan att en manlig släkting ledsagar dem. Givetvis får inte flickor gå i skolan. All musik förbjuds och tusenåriga kulturskatter förstörs.

Och ett bokpaket till

Och idag kom det ytterligare ett bokpaket. Denna gång In Nomine Patris av Ola Wassvik.

Ett bokpaket

Dagens bokpaket innehöll Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. Paketet kom från Bookmark Förlag.

Helgfrågan v. 16

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia har inspirerats av den gångna tidens händelser i och kring Svenska Akademien. Hon skriver: Vindarna vajar friskt kring Svenska akademin och nu är det bara elva ledamöter kvar. Den ständige sekreteraren Sara Danius tvingades ju avgå.

Vad tycker ni om detta?

Jag vet inte om frågan endast avser Sara Danius avgång. Jag väljer att diskutera helheten.

Akademiens hantering av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson präglas av en ofattbar inkompetens. De påstådda sexuella övergreppen är en sak. Det är en polisiär fråga, som akademien egentligen inte behöver ha någon uppfattning om. Däremot borde de enligt mitt förmenande ha gjort en anmälan när detta kom fram för en hel del år sedan, om jag förstått saken rätt.

Men sedan har vi detta med Arnaults hustru Katarina Frostensson, som ju sitter i akademien. Det har ju framkommit att Arnault vid ett flertal tillfällen har läckt informationen om vem som får litteraturpriset i litteratur och eventuellt även spelat hos bookmaker på detta. Det kan väl antas att det är hustrun som lämnat informationen, vilket strider mot akademiens sekretessregler. Vidare har kulturscenen Forum fått årliga bidrag från Svenska Akademien. Klubben ägs av Arnault, men det har nu framkommit att Katarina Frostensson är hälftendelägare. Detta innebär givetvis att hon varit jävig när beslut om bidrag fattats. Helst borde hon ha lämnat Akademien när nu detta uppdagades, och i andra hand borde övriga ledamöter ha beslutat utesluta henne.

Varför Sara Danius tvingades avgå begriper jag ärligt talat inte. Jag undrar om det finns något bakom som vi inte fått veta. Sista ordet kring detta är nog inte sagt.

Men på något konstigt vis har allt nu kommit att handla om Sara Danius och feminister med knutblus demonstrerar utanför Börshuset och kräver att alla i akademien ska avgå. Helt obegripligt. Varför i all världen måste Sara Stridsberg avgå? Den jag framför allt skulle önska tog sin mats ur skolan är Horace Engdahl.

Jag har alltid haft den största respekt för Svenska Akademien. En fast punkt i kultursverige när de kulturella vindarna växlar. Ungefär som monarkin. Regeringar kommer och går, men kungen består. Därför har hela den här affären gjort mig bedrövad. Jag hoppas verkligen att Svenska Akademien förmår att läkas och att ledamöterna inser sitt ansvar. Akademien bör vara oerhört mycket större än de enskilda ledamöternas egon.

Olikhetsutmaningen: Sanning och lögn

Linda med bloggen enligt O har en utmaning. Denna kallar hon olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar hon ett motsatspar och hon vill att vi berättar om ett par böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Så här skriver hon: Det finns flera anledningar till att veckans ordpar är sanning och lögn, en av dem är det virrvarr av rykten och spekulationer som kring vad som egentligen pågått och pågår i Svenska Akademien, en annan att vi hade tema källkritik på Kulturkollo förra veckan.

Denna vecka handlar det alltså om sanning och lögn.

Den första boken får bli Harlan Cobens Sanningen (originaltiteln är Fool me once).
Före detta stridspiloten Maya Stern ser en otänkbar bild fångas av den digitala babyvakten: hennes tvååriga dotter Lily leker med sin pappa Joe - som blivit brutalt mördad två veckor tidigare.
Mayas liv skakas ytterligare när det framkommer att det finns ett samband mellan det olösta mordet på hennes syster Claire och Joes död. För att hitta svaret på gåtorna måste Maya ta itu med djupa hemligheter från det förflutna, men några gör allt för att sanningen ska förbli dold.
Sanningen är en spänningsroman som griper tag i en från allra första början. Maya gräver för att få fram sanningar som många har intresse av att dölja. Men hon bär själv på hemligheter som plågar henne.
Tempot i denna roman är högt och jag vill hela tiden läsa lite till. En verklig bladvändare! Till slut får vi veta sanningen - en sanning som kanske inte är den man trodde från början.

Så var det detta med lögnen. Då väljer jag Kerstin Ekmans roman Grand final i skojarbranschen.
Boken handlar om en firad författarinna, Lillemor Troj, som får läsa ett manus som förlaget fått in. Manuset handlar om henne själv. En kvinna har skrivit en roman om Lillemors liv. En roman som hotar att avslöja att Lillemor Trojs författarskap är en bluff.
Kerstin Ekman driver vasst men godmodigt med litteraturvärlden. Och få kvinnor har väl som hon en sådan insikt i hur det går till i den litterära parnassen.
Hon är ju bevars ledamot av Svenska Akademien, även om hon inte deltagit aktivt i dess arbete sedan 1989.

Don Quijote av la Mancha

Titel: Don Quijote av la Mancha
Originalets titel: El ingenioso hidalgo Don Quixote de la Mancha
Författare: Miguel de Cervantes Saavedra
Förlag: Forum (1955)
Antal sidor: 537

Don Quijote av la Mancha är verkligen en klassiker. En bok skriven som en drift med riddarromanerna, men som nu snarast har kommit att betraktas som närmast synonym med just riddarromaner.

Det är en bok väl värd att läsas, även om läsningen inte flyter jättesnabbt. Det är många högtravande passager, men det är väl detta som är just driften med riddarromanerna.

Stackars Don Quijote har läst alldeles för många riddarromaner, vilket har gjort att hans hjärna har skrumpnat. Han blir galen, men är samtidigt helt redig så länge det inte handlar om ridderskapet. Han får för sig att han är en vandrande riddare som ska försvara änkor och barn och på alla vis bekämpa orättvisor. Tyvärr har han sådana vanföreställningar att hans kamp blir mot såväl väderkvarnar som marionetteatrar. Vid sin sida har han den lätt enfaldige Sancho Panza, som försöker förklara vad som händer genom att stapla märkliga ordspråk på varandra.

Boken är en av dem jag valt inom ramen för Vargnatts klassikerutmaning. Den var min bok för mars, men den har tagit tid att läsa, så nu blir det brått med aprilklassikern. Mer om den senare.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 7: En klassiker.

Veckans utmaning - Favoritsyskon

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Viktoria berättar att veckans tema är syskonrelationer. Film och litteratur kryllar av syskon, även om det inte alltid är huvudtemat. Kända skådespelare? Musiker, författare, konstnärer, regissörer, modeskapare, bloggare, debattörer? 

Jag tror jag väljer att hålla mig till böckernas värld. Som barn slukade jag flera bokserier där syskon var huvudpersoner. Edin Blyton skrev flera sådana serier. I Fem-böckerna var Julian, Dick och Anne syskon. De andra i femskaran var kusinen George (som ville vara pojke, men som var en flicka med namnet Georgina) och Georges hund Tim. En annan serie av Edin Blyton var Mysterie-böckerna. Där fanns syskonparen Pip och Bets samt Larry och Daisy. I Äventyrsböckerna fanns syskonparen Jack och Ann samt Filip och Dina. Å, vad jag älskade Enid Blytons böcker!

Jag läste också serien Tvillingdetektiverna av författarpseudonymen Sivar Ahlrud (Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud). Tvillingarna Klas och Göran löser brott tillsammans med kusin Hubert.

I Jan Guillous serie Det stora århundradet möter vi bröderna Lauritz, Oscar och Sverre. Serien är ett släktepos, som även belyser samhällsförhållandena. Mycket läsvärd enligt mitt förmenande.

Tematrio - Sara

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat Sara. Så här skriver Lyran: Ja, ni förstår så klart varför jag tycker att vi denna vecka ska tänka på och hylla kvinnor som heter Sara.

Berätta om tre böcker som är skrivna av eller handlar om någon som heter Sara (massor av stavningar och varianter uppmuntras)!

Varför inte börja med kvinnan som är anledningen till att Sara finns bland våra namn? Jag tänker givetvis på Abrahams hustru, som vi kan läsa om i Första Mosebok. Hon ska ha varit nittio år när hon fick veta att hon skulle föda en son åt Abraham. Genom den sonen skulle Abrahams säd bli talrik som stjärnorna på himlen.

I Louise Boije af Gemnäs' soman Blodlokan heter huvudpersonen Sara.
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv.
Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på PR-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.
Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt - men vem? Och till vad?

Det här är en riktig spänningsroman. Boken är samhällskritisk utan att bli torr och tråkig. Författaren blandar in autentiska artiklar om moderna rättsfall och skandaler där det svenska samhället inte visat sig från sin bästa sida.
Vi följer Sara som, trots att hennes liv har blivit i det närmaste perfekt med en underbar pojkvän, en fantastisk ny väninna och ett intressant och välbetalt jobb, snart märker att det händer allt märkligare saker kring henne. Hon börjar ifrågasätta sitt eget förstånd. Till slut vet hon inte vem som är hennes vän och vem som vill henne och hennes familj riktigt illa.
Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är en roman av det där slaget när man vill komma fram till slutet så snabbt som möjligt, men när man nått dit vill man bara läsa mer.
Men när jag läst klart känner jag mig ändå frustrerad. Det finns mängder av frågor som inte har fått något svar.
Då söker jag tröst i faktumet att detta är första delen av Motståndstrilogin. Jag hoppas att de många lösa tåtarna knyts ihop i nästa del.

I Toscana tur och retur  av Åsa Hellberg köper Sara Raphael en motorcykel för en spottstyver och bestämmer sig för att åka till Toscana för att möta gamla spöken. Givetvis måste bästa vännen, den kända författarinnan Jessica Romin följa med. Jessica, som aldrig kliver ur sina högklackade skor, gapskrattar åt förslaget. Ett par dagar senare sitter hon ändå bakom Sara i skinnställ.






Detta var de tre böckerna som är mitt bidrag till veckans tematrio. Som en liten bonus får det bli ett litet sånginslag:

Vad är sant och vad är falskt - facit

I tisdags var det en utmaning från Kulturkollo som innebar att man skulle nämna tre saker om sig själv, men endast två skulle vara sanna och en skulle vara lögn. Jag har lagt in facit i mitt originalinlägg.

En smakebit på söndag - Jag är Fiona som dödar

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag ska börja läsa nu är Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson.

Fiona är arton när hennes inre väggar spricker och tjäran rinner ut. Alltför många ofrivilliga möten har nått sin kulmen. År efter år, svin efter svin - det måste få ett slut. De som tagit hennes själ medan de roat sig med hennes kropp måste betala priset. Det högsta priset.

Samtidigt lockar ett annat liv. Det hela och rena livet där kärleken till litteraturen, konsten och musiken sakta läker ständigt blödande sår genom det vackra som mästarna förmedlar bortom tid och rum.

Frustration och ångest blir förödande i kombination med vrede och handlingskraft. Hon blir Fiona som dödar.

Smakbiten är från sidan 8:

Hjördis brinner. Jag var tio när hon först drabbade mig. Det var en chock, som att stirra in i solen. Hon var djup, ren och klar som kristall och skrämde skiten ur mig långt innan hon av outgrundlig anledning valde att dela familjeliv med mig.
Med viss möda undviker jag att möta människors blick där jag går. Ögon är inte själens speglar, de är portar till världar och djup. Och här har jag ett problem, jag ser mer än det jag betraktar. I dag behöver jag inte den distraktionen.
Men så börjar jag tänka på något annat och glömmer bort mig.

Helgfrågan v. 15

Helgfråga från Mias bokhörna. Den här gången handlar det om kommentarsgranskningen på bloggar, det vill säga bloggar där ägaren valt att granska varje kommentar innan den kommer upp på bloggen. Så frågan är helt enkelt:

Vad tycker du om kommentarsgranskning på bloggen?

Jag tycker verkligen att det är urtrist med kommentarsgranskning på bloggarna. Innan jag går vidare vill jag säga att jag kan ha förståelse för att en del bloggare har valt detta. Det kan säkert förekomma att framför allt kvinnliga bloggare råkar ut för otrevliga/oanständiga kommentarer och därför vill säkerställa att dessa aldrig syns. Men det hindrar inte att jag tycker att det är tråkigt. När det gäller en del utmaningar på bloggarna så kan jag ibland till min förvåning se att ingen har kommenterat på bloggen jag går in på. Men när jag då skriver en kommentar så får jag förklaringen. Kommentarsgranskningen är på. Då ligger det antagligen ett antal kommentarer och väntar. Sedan kan det ju bli så att jag inte tänker på att kolla det blogginlägget igen och då missar jag alla andras kommentarer. Så tycker jag i alla fall.

Vill du bli provläsare?

Jag blev klar med manuset till Ingenting att se för ett bra tag sedan och en mycket begåvad bokbloggerska som är van att läsa manus läste det och kom med många kloka kommentarer som jag använt mig av vid redigeringen.

Romanen handlar om en flicka som på 1930-talet råkar ut för en bilolycka och hon hamnar i rullstol. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men flickan kan förstås inte komma upp på andra våningen. Hon frågar ofta föräldrarna vad som finns däruppe, men vår alltid svaret att där finns ingen att se. Då fantiserar flickan om vad som kan finnas på övervåningen. Åren går, föräldrarna dör, och den nu vuxna kvinnan bor kvar i huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Vi får följa hennes liv under 80 år i ett samhälle som förändras runt omkring henne.

Skulle du vara intresserad av att läsa manuset och ge kommentarer till mig? Någon betalning ges inte, utan du får göra det utifrån ett rent intresse. Mejla mig i så fall till skrivrobert[krumelur]hotmail.co.uk. Du ska givetvis ha ett intresse för böcker och jag vill i första hand ha svar från personer som jag "känner" via min eller din blogg.

Dagens visdomsord 2018-04-11

Böcker kan vara farliga. De allra bästa skulle sättas varningstexter på: "Den här kan förändra ditt liv". (Helen Exley)

Veckans utmaning - Vad är sant och vad är det inte?

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Så här skriver Helena: Veckans tema handlar om sanningar och osanningar, och konsten att skilja dem åt. Vad passar bättre än att testa den där sanningsdetekterande ådran med ett litet experiment?

Veckans utmaning går ut på att berätta tre saker om sig själv, två ska vara sanna och en ska vara falsk. Sen får vi gissa loss i kommentarsfälten hos varandra och försöka hitta påhitten. Rätt svar kan sen presenteras i blogginlägget, kommentarerna eller hur man vill, men först på söndag så alla hinner med att skriva och gissa.

Okej, här kommer tre saker om mig:

1. Ordenssällskap är spännande tycker jag. Jag är medlem i Odd Fellow.
2. När jag inte skriver böcker, läser böcker och bloggar arbetar jag som säljare av hemlarm.
3. När jag var barn hade vi en telefon med vev i sommarstugan.

Svar, Jodå, jag arbetar med att sälja larm, Tänk att flera var så säkra på att jag inte är säljare 😃 Och visst hade vi telefon med vev. Sommarstugan fanns i Blomskog i Årjängs kommun. Det var ett av de sista områdena i Sverige där telefonväxeln automatiserades. Vårt telefonnummer var 16. Ordenssällskap är spännande, men jag är inte medlem i Odd Fellow. Jag är frimurare. Så rätt svar är nummer 1!

Tematrio - Böcker att återvända till

Dags för Lyrans tematrio. Den här gången är temat böcker att återvända till. Så här skriver Lyran: Nu har jag precis gjort det som jag beslutade mig för att inte göra för några år sedan. Jag har köpt en bok jag redan läst för jag vill läsa den igen. Omläsningar slutade jag som sagt med p g a att det ändå finns så mkt bra att läsa. Men, en del böcker är ju faktiskt så bra att man vill läsa dem flera ggr.

Berätta om tre bra romaner du gärna återvänder till!

En roman som kanske inte är så känd är Jeffrey Archers Det Stora Spelet. Det är en roman om tre män som blir invalda i det brittiska underhuset 1964. Alla tre har ambitionen att bli premiärminister, men bara en av dem når ända fram.
Jag tycker att det är en underbar bok, som ger en fantastisk inblick i hur underhuset och den brittiska politiken fungerar. Författaren har själv varit ledamot av underhuset.
Den handlar naturligtvis om brittisk politik, men även om kärlek, otrohet och ren, skär maktlystnad. Vad mer kan man begära? 

Så får det bli en bok som jag använt i en tidigare tematrio - PC Jersilds En levande själ.

Boken handlar om en hjärna som ligger i en behållare på en företagslaboratorium. Han (är det en han?) minns inte sitt tidigare liv och kallas här för Ypsilon. Hjärnan utsätts för allehanda olika experiment, och boken får ses som en kritik av oetisk forskning. Hur mycket kan vi tillåta oss att trampa på människovärdet för snöd vinnings skull.

Det mesta som nobelpristagaren Selma Lagerlöf har skrivit tål en omläsning. Jag väljer här Jerusalem.

Det är berättelsen om bönderna från Nås som ledda av en väckelsepredikant utvandrar från byn i Dalarna till Jerusalem.

Deras förhoppningar är stora, men det blir väl inte helt som de tänkt sig.
För Ingmar Ingmarsson blir det en botgöringsresa.

Efter att ha valt ut dessa tre böcker som svar på veckans tematrio inser jag att två av böckerna sammanfaller med de svar jag gav på samma tematrio för nästan exakt ett år sedan. Jag är konsekvent med andra ord.

Klas Östergren lämnar Svenska Akademiens arbete

Klas Östergren meddelar att han lämnar Svenska Akademiens arbete. Jag måste erkänna att jag blir nyfiken på vad det handlar om. Kan det vara så att Östergren velat att Katarina Frostensson, som antagligen varit den som läckt sekretessbelagd information från Akademiens arbete till maken Jean-Claude Arnault, skulle uteslutas med hänvisning till Akademiens arbete?

Edit. Tydligen lämnar även Kjell Espmark Akademiens arbete.

Edit2. Även Peter Englund lämnar Akademiens arbete. Och nu får det nog anses klarlagt att det var i protest mot att man inte utesluter Katarina Frostensson som tre ledamöter med integritet väljer att lämna.

Helgfrågan v. 14

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia berättar att hon varit med i Påskläsutmaningen. Då har hon konstaterat att alla andra verkar hinna läsa så oerhört mycket. Själv hade hon bara hunnit läsa 875 sidor, och hon karaktäriserar sig själv som en långsamläsare. Hon ställer utifrån detta en fråga och som vanligt finns det även en bonusfråga.

Vilken typ av läsare är du?

Vad längtar du efter just nu?

På den första frågan får jag svara att jag definitivt är en långsamläsare. Jag skulle inte komma i närheten av 875 sidor. Just nu läser jag Don Quijote, och jösses vad segt det är. Jag har en relativt gammal översättning, men det brukar inte bekomma mig. Även Selma Lagerlöfs böcker har ett äldre språk, åtminstone gäller detta dem som jag har i bokhyllan. Men Don Quijote är verkligen en utmaning kan jag säga! Förlaget har delat upp romanen i två delar, och med stor möda har jag nu avslutat första bokens 262 sidor. Helst skulle jag vilja läsa något annat nu, men jag vill ju faktiskt komma igenom hela romanen.

Bonusfrågan är enkel. Jag längtar efter att all snö ska försvinna, för nu vill jag att det ska bli vår!

Dagens visdomsord 2018-04-04

Det hänger på boklådesfönstret
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
som dinglar där på sin krok.
(August Strindberg)

Lillbabs är död

Det är inte utan att det känns lite märkligt när en sådan känd artist som Lillbabs går bort. Hon har ju "alltid" funnits.

Veckoutmaningen - Vi blandar till en stor påse med godis

Tisdag och dags för en utmaning från Kulturkollo. Så här skriver Carolina: Eftersom den här veckan ska handla om gott och blandat vill jag att vi tillsammans blandar till en rejäl påse med godsaker. Kulturella och ätbara... Därför två snabba frågor:

1. Vad läser du just nu?
2. Vilket är ditt favoritgodis?

(Carolina återkommer i slutet av veckan med en sammanställning.)

Just nu läser jag Don Quijote av la Mancha, skriven av Miguel de Cervantes Saavedra. Den är en del av den klassikerutmaning som Vargnatt initierat. Tyvärr är det en ganska trögläst bok och jag ser fram mot att få bli klar med den.

Svaret på den andra frågan blir choklad! Inte bara en sort, utan choklad i en massa olika former. Ljus choklad, mörk choklad (inte så gärna vit choklad), chokladtårta, chokladglass... Mums!

Gärna choklad med någon god fyllning, såsom nougat, romrussin...

Jag kan inte förlåta Marabou för att de tog bort körsbär i likör i Aladdinasken. Den var min favorit!