Dagens visdomsord 2025-06-11

Barn talar om vad de gör, gubbar vad de gjort och narrar vad de skall göra. (Johan T Oxenstierna)

Tisdagstrion: Öar

Dags för veckans tisdagstrio! Vi lämnar fastlandet och beger oss till tre öar. Denna tisdags tema är: Öar. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

I Fem räddar en hemlighet av Enid Blyton utspelar sig en del av handlingen på Kirrinön.

Vi kan ju inte gå förbi Hemsöborna av August Strindberg. Den utspelar sig givetvis på ön Hemsö, dit värmlänningen Karlsson kommer för att hjälpa "gumman" med arbetet på ön.

Karlsson har stora planer och lyckas med list få gifta sig med gårdens ägare, vilket både hennes son Gusten och prästen motsätter sig.

Robinson Crusoe av Daniel Defoe känner väl alla till. Mannen som hamnar på en öde ö där han får försöka organisera sitt liv. Författaren har en mycket kolonialistisk syn på världen.  På den här ön träffar Robinson på en "inföding" som han ger namnet Fredag eftersom det var den veckodagen när de möttes. Vad Fredag egentligen hette intresserar inte Robinson det allra minsta.

När Robinson Crusoe tidigare i boken är ombord på ett skepp som seglar nära den afrikanska kusten, så är han rädd för lejonen och tigrarna. Men det finns inga tigrar i Afrika! Sådant kan jag småle åt. Värre tycker jag det är att man på fullt allvar menade att det fanns vilda människor. Vad karaktäriserar egentligen en vilde? Att han inte har så mycket kläder på sig och att han lever i samklang med naturen? Jag undrar vad Daniel Defoe skulle ha tänkt om han sett hur lite kläder européer har på sig på badstränderna. Dessutom tycks alla dessa "vildar" vara kannibaler. Visst har det förekommit kannibalism på olika håll i världen (och finns eventuellt på något håll än idag), men att det skulle vara ett kalasande hela tiden på människor stämmer inte. Men denna syn hängde väl ihop med tanken att människor kunde vara vilda.

En smakebit på søndag - Åtel

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Åtel och är skriven av Inger Scharis.

När polisen Charlie Graffs liv kraschar tvingas hon att flytta hem till sin mamma och är fast besluten att lägga allt fokus på jobbet. En tjuvjagad varg, som ingen vågar vittna om, följs av ett vådaskott under älgjakten som snart visar sig vara mord. Charlie misstänker att de båda händelserna hänger ihop och börjar nysa i fallet med hjälp av den f.d. legionären Johan Nijpels som också söker sanningen. Men rollen som jägare och villebråd skiftar snabbt i det lilla samhället och den jagande blir jagad - med livet som insats.

Smakbiten är hämtade från sidorna 53-54:

Tyko stod bland de täta granarna på andra sidan åkern.

Han gladde sig åt att gubbjäveln hade valt just det här jakttornet. Ja, det var ju inte alls något torn egentligen. Det var byggt direkt på marken under några granar på yttersta delen av en åkerholme.

Jakttornet var insvept i kamouflagenät som var så blekt av väder och vind att det nästan var vitt och knappast skulle kunna lura ens en rävunge.

Tyko mätte avståndet med blicken och kom fram till att det måste vara ungefär hundra meter, och det var väl ungefär vad den gamla winchestern skulle klara av. Han hade haft ett bättre skottläge när gubbjäveln var på väg mot jakttornet och obekymrat gick längs grusvägen med bössan över axeln medan han hummade lite för sig själv. Han märkte inte att Tyko stod i dimman bara några meter ifrån honom.

Jägaren som inte förstod att han var jagad

Det är inte säkert att det finns något samlingsinlägg upplagt hos Astrid Therese. Hon skrev den 25/5 att hon skulle vara bortrest en längre tid och hon undrar om någon vill ta över.

Veckans mening v. 23 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Åtel av Inger Scharis.

Skitjakt på er då!

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ryska krigsfiaskon - Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt

Titel: Ryska krigsfiaskon - varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt

Författare: Flera med Anders Frankson som redaktör

Förlag: Bokförlaget Semic (2023)

Antal sidor: 207

Den ryska och sovjetiska historien är full av militära fiaskon, som motgångarna i finska vinterkriget 1939-1940. det misslyckade anfallet mot Charkiv 1942, Afghanistankriget 1979-1989, första Tjetjenienkriget 1994-1996 och nu senast anfallskriget mot Ukraina.

Vladimir Putins plan att krossa Ukraina med vapenmakt har misslyckats - de ryska styrkorna har mött ett oväntat starkt motstånd. Putin har i grunden samma mål som Sovjets tidigare diktator Josef Stalin hade: att försöka återupprätta det forna imperiet Tsarrysslands gränser.

Den här boken innehåller elva kapitel som lyfter fram olika intressanta, spännande och okända aspekter av Rysslands strategiska felbeslut i krig, från 1914 och framåt.

Ryska krigsfiaskon med undertiteln Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt är en intressant bok som visar hur Ryssland har haft en förmåga att underskatta sina motståndare. Måhända är det inte just detta att det varit diktatorer i landets ledning som fått dem att göra ofattbara misstag. Det är nog snarare en nedärvd övertro på Moder Rysslands överlägsenhet.

Baksidestexten säger att boken behandlar tiden från 1914 och framåt, men man ges också en bakgrundsbild som innefattar tidigare krig också.

Boken slutar med händelser under Rysslands anfallskrig mot Ukraina 2022 och någonstans måste man ju avsluta sitt arbete med en bok. Det har hänt mycket fram till idag, inte minst på grund av dåren i Ovala rummet.

Det förändrar inte min uppfattning att boken är intressant och väl värd att läsa för den som vill få mer kunskap om det ryska sättet att tänka militärt.

En sak med boken måste jag dock kritisera. Den innehåller mängder av språkliga fel. Ofta fattas ord. Det gäller framför allt i Anders Franksons egna texter. Jag förmodar att han är dyslektiker, men det är synd att han inte har bett någon att korrekturläsa manuset.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 8: Läs en fackbok.

Hembiträdets hemlighet av Freida McFadden

Titel: Hembiträdets hemlighet

Originalets titel: The Housemaid's Secret

Författare: Freida McFadden

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 280

Millie har svårt att hitta en arbetsgivare som inte ställer för många frågor om hennes förflutna. Mirakulöst nog får hon ett perfekt jobb hos familjen Garrick som går ut på att städa deras påkostade takvåning med utsikt över hela staden och att förbereda exklusiva måltider i ett skinande blankt kök.

Men något känns fel. Millie har aldrig sett en skymt av mrs Garrick och från det låsta gästrummet hörs dämpad gråt. På fruns nattlinnen som lämnats i tvätten upptäcker Millie blodfläckar, och hon bestämmer sig för att knacka på. Men när dörren till gästrummet öppnas möts hon av en syn som förändrar allt.

Hembiträdets hemlighet är andra delen i Freida McFaddens serie om  Millie Calloway, som har en förmåga att hamna i livsfarliga situationer. Livsfarliga inte minst för omgivningen. Den första boken heter Hembiträdet.

Jag tyckte mycket om McFaddens sätt att berätta historien i Hembiträdet. En roman där man kan överraskas. Tack och lov var den inte en "one hit wonder". Hembiträdets hemlighet gör mig sannerligen inte besviken. 

Det har gått några år i handlingen sedan den första boken och nu får Millie ett nytt arbete. Välbetalt utan att vara särskilt betungande. Det är ju bara detta att hon aldrig får träffa frun i huset. Hon hörs bara gråta ibland. 

Snart är Millie inblandad i ett försök att rädda fru Garrick undan sin man, men allt vänds snart på ända. Som läsare blir man ordentligt lurad och det är den förmågan som denna lysande spänningsromansförfattare har. Man vet aldrig vart historien är på väg.

Så även denna del i serien rekommenderar jag varmt. Hembiträdets hemlighet är en höjdare inom denna genre.

Dagens visdomsord 2025-06-04

Inga människor sänker sig så djupt som de som vill komma sig upp här i världen. (Lady Marguerite Blessington)

Tisdagstrion: Danska författare (Danmarks grundlagsdag i övermorgon)

Dags för veckans tisdagstrio! Nu ska vi till ett yndigt land på andra sidan Öresund. I övermorgon är det Danmarks grundlagsdag, som är deras nationaldag. Denna tisdags tema är: Danska författare. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Vinterland av det danska författarparet Kim Faber och Janni Pedersen är en riktigt bra spänningsroman.

Det är dagen före julafton och Signe Kristiansen, utredningschef på mordroteln i Köpenhamn, blir uppringd av chefen. Semestern är slut: En enorm explosion har ägt rum vid julmarknaden på Nytorv. Nitton personer är döda, många fler skadade. Danmark är skakat, och man satsar allt för att ta reda på vad som hänt och vem som ligger bakom dådet. Den tidigare stjärnpolisen Martin Juncker, Signes gamla mentor, har efter ett gravt tjänstefel blivit förflyttad långt ut i provinsen. Där bor han med sin demente far och har i uppgift att leda den nyupprättade lilla polisavdelningen. Det borde vara odramatiskt, och är det också, tills ett spektakulärt fall hamnar på hans bord. Utredningen i Köpenhamn trampar vatten, och man byter ständigt spår, fram till att Signe får ett tips som pekar i en riktning hon inte kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.

När jag tänker på danska författare så kommer jag att tänka på nobelpristagaren Henrik Pontoppidan. Jag vet inget om honom eller hans böcker, utan det är bara för hans lustiga efternamn som jag kommer ihåg honom.

På måfå googlar jag fram en bok. Lykke-Per. Jag har som ni förstår aldrig läst den.

Slutligen en bok och en författare som jag tror alla känner till. Den fula ankungen av H C Andersen.

Den stackars fågelungen har övergivits och tas om hand av en ankhona. De andra ankungarna retar den för att den är så ful. Men när den vuxit upp har den blivit en vacker svan.

En smakebit på søndag - Ryska krigsfiaskon - Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Ryska krigsfiaskon - Varför Putin, Stalin och andra diktatorer misslyckats militärt och är en antologi sammanställd av Anders Frankson.

Den ryska och sovjetiska historien är full av militära fiaskon, som motgångarna i finska vinterkriget 1939-1940. det misslyckade anfallet mot Charkiv 1942, Afghanistankriget 1979-1989, första Tjetjenienkriget 1994-1996 och nu senast anfallskriget mot Ukraina.

Vladimir Putins plan att krossa Ukraina med vapenmakt har misslyckats - de ryska styrkorna har mött ett oväntat starkt motstånd. Putin har i grunden samma mål som Sovjets tidigare diktator Josef Stalin hade: att försöka återupprätta det forna imperiet Tsarrysslands gränser.

Den här boken innehåller elva kapitel som lyfter fram olika intressanta, spännande och okända aspekter at Rysslands strategiska felbeslut i krig, från 1914 och framåt.

Smakbiten är hämtad från sidan 12:

Vladimir Putin, som valdes till Rysslands president i maj 2000. har med tiden visat allt större missnöje med hur saker och ting utvecklats sedan Sovjetunionens kollaps 1991. Putin anser att kollapsen var en gigantisk geopolitisk katastrof och drömmer om fornstora dagar. Han har satsat enorma resurser på att rusta upp sin krigsmakt med syfte att få sin vilja igenom - att utöka det ryska territoriet.

Putin har genom året haft flera militära framgångar och kom med tiden att börja tro att allt var möjligt. Väldigt viktig var framgången med Krim 2014, då Ryssland inledde ett lågintensivt krig mot Ukraina. Reaktionen från omvärlden påverkade inte Putin nämnvärt - den ryska gasen och oljan flödade på till EU och världen och den ryska statskassan fick fortfarande pengar att gödsla med och bygga upp sin krigsmakt. Framgången 2014 skapade ännu mer hybris i Moskva, och Putin och hans krets trodde att allt var möjligt. Den 24 februari 2022 kom det ryska storanfallet på Ukraina i syfte att krossa den ukrainska staten.

Veckans mening v. 22 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Ryska krigsfiaskon (en antologi).

Den ryske militärbefälhavaren i Manchuriet före kriget. amiral Jevgenij Alexej, föraktade japanerna medan ryska ämbetsmän hänvisade till sina japanska motsvarigheter som "korkade apor".

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!