Omslagsonsdag v. 16: Drömsemester

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Idag är det hårda saker. Temat är drömsemester. Några av platserna har jag besökt, men de kan väl vara drömmål ändå? Här är mina omslag:

Dagens visdomsord 2024-04-17

Ett hem utan böcker är som ett rum utan fönster. (Horace Mann)

Tisdagstrion: Yrken med uniform

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat yrken (eller andra roller) med uniform, i handling, titel eller på omslag. (Det är uniformens dag i morgon.) Här är min trio:

Blå stjärnan är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Tidigare delar är Brobyggarna, Dandy, Mellan rött och svart och Att inte vilja se.
I likhet med Att inte vilja se utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.
Guillou har anklagats för att ha stulit stora delar av romanen från andra verk. Verk som han anger i efterordet. Om detta har jag inget att säga. När jag läser en roman behöver jag inte bekymra mig om hur materialet har tagits fram.
Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.
När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem då ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.

(Och som ni ser har kvinnan på bilden uniform.)

I Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump finns två poliser, som inte är de skarpaste knivarna i lådan. Det är konstaplarna Kling och Klang och de bär givetvis uniform.

Hetta är skriven av Jane Harper, som bor i Melbourne.
Boken är väl uppbyggd. Genom hela boken får vi tillbakablickar; både från händelserna för 20 år sedan och från det som föregick tragedin hos familjen Tadler. Harper har lagt ut en hel del villospår för läsaren, vilket gör det till en bra deckare. Upplösningen kom som en total överraskning för mig, och det är ju så det ska vara.
Den miljö som skildras känns trovärdig. Säger jag, som aldrig varit i närheten av Australien. Man kan verkligen känna den närmast outhärdliga hettan, och när de talar om jättekrabbspindlar inne i sovrummet skruvar jag olustigt på mig. Skvallret och missunnsamheten i ett litet döende samhälle, där gamla oförrätter aldrig glöms, känns också som något jag kan föreställa mig. En isolerad by kan skapa en otrolig samhörighet, men då får ingen sticka ut.

(Kopplingen till dagens ämne i tisdagstrion är att det ju måste komma ut brandmän för att släcka bränderna, och de torde ha uniform.)

Boktriss P

Det är boktriss hos Mias bokhörna på måndagar. I den här rundan med boktriss handlar det om att hitta en karaktär på måndagens bokstav. Det ska vara en manlig, en kvinnlig och en/ett djur/barn/serie. Dagens bokstav är P.

Manlig: I Bo Baldersons böcker var den torr-rolige adjunkt Persson berättaren.

Kvinnlig: I Ninni Schulmans Hagforsserie heter den kvinnliga polisen Petra.

Barn: Elsa Beskow skrev böcker om Petter och Lotta. Bilden här är från Petters och Lottas jul.

Daisy Darker av Alice Feeney

Titel: Daisy Darker

Författare: Alice Feeney

Förlag: Modernista (2023)

Antal sidor: 311

Det har gått ett decennium sedan de sågs. Nu samlas familjen Darker igen för att fira farmors 80-årsdag hemma hos henne på Seaglass, ett viktorianskt stenhus på en egen ö utanför Cornwalls kust. Tidvattnet stiger, en storm drar in och snart är de helt avstängda från omvärlden.

Det visar sig snart att alla i familjen bär på hemligheter. Daisy, som aldrig haft någon bra relation till sin familj. Storasystrarna Rose och Lily. Deras frånvarande far och kyliga mor. Den frågvisa systerdottern Trixie och den förmögna farmodern.

Vid midnatt hittas en familjemedlem död. Men det är bara början. Det finns en mördare bland dem - men vem? Och varför?

Isolerade på ön tvingas familjen Darker gräva djupt i sitt mörka förflutna. Samtidigt som de kämpar för att överleva tills tidvattnet sjunker...

Jag måste säga att Daisy Darker av Alice Feeney inte var vad jag hade förväntat mig, och det är inte ett negativt omdöme. Detta är en bok som levererar en historia i flera plan. Huvudperson är Daisy Darker och det är hon som är berättaren. Genom hennes ögon följer vi alla händelser. En stor del av boken berättar vad som har hänt genom åren såsom Daisy upplevt det. Detta är en dysfunktionell familj om någon. Daisy har ett medfött hjärtfel och läkarna har sagt att hon inte kommer att bli så gammal. På något vridet sätt får därför Daisy inte göra något som andra barn gör. Hon får inte gå i skolan, hon har inga kamrater. Hennes enda vänner är böckerna. Att läsa böcker är inget som hennes mor ser någon mening i, men som tur var har hon en farmor med ett stort bibliotek. Vi får veta att något hänt för många år sedan. Daisy återkommer till det i tankarna många gånger. En händelse som gör att systrarna och familjens vän Conor inte vill tala med henne.

Samtidigt har vi nutidshistorien, där hela familjen är isolerad i farmors hus på en ö i väntan på att det ska bli ebb igen. Under den tiden dör den ene efter den andre under mystiska omständigheter. Det känns som att Agatha Christies bok Tio små negerpojkar (Ten Little Niggers) har varit en förebild för författaren Alice Feeney. Snart börjar de överlevande misstänka varandra. Men tänk om den är någon utomstående som de inte känner till?

Boken är riktigt spännande. Författaren vet verkligen hur man bygger upp den där krypande stämningen. Jag tror det här skulle kunna bli en riktigt bra film.

Upplösningen är totalt oväntad. Vi får äntligen veta vad det var för en händelse som Daisy har antytt om genom boken. Vem som är mördaren? Läs boken! Du kommer att bli överraskad.

Daisy Darker är min andra bok i utmaningen Boktolvan 2024.

Ett samtal man inte vill ha

Jag fick ett telefonsamtal för ett par timmar sedan. Det var en jourläkare som ringde. Min bror, som levde ensam, hade påträffats död i sitt hem. Dödsfallet kom helt oväntat. Man hade märkt en vattenläcka och vaktmästaren blev tvungen att ta sig in i lägenheten. Där hittade han min bror död i duschen. Han blev 71 år. Jag hade trott att han skulle hänga med ett bra tag till. Ikväll har det varit många tårar. Han var knäpp och kunde gå mig på nerverna, men han var ändå min bror.

En smakebit på søndag - Årsboken

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Årsboken och är skriven av Sven Olov Karlsson. (Jag har inte spillt kaffe på boken. Den ser ut så där!)

I almanackan med ram av bär och blad skrev man förr i tiden gärna några ord. Om dagsverken, väder eller temperaturer. Om tranornas ankomst eller grävlingens spår i potatislandet. Det var allmogens dagbok.

När Sven Olov Karlsson med denna som utgångspunkt ger årets månader varsin berättelse avtecknas också nutiden. En underlig pappa närmar sig en insnöad förskola. Almar barkas för att dö. En lastbil störtar Drottninggatan fram.

De tolv novellerna formar sig till en genomlysning av tillståndet i Sverige, i städer och glesbygd. Om högt flygande människor eller enkla jordnära som kämpar tyst, åtklämda av våldsamma händer, av samhällets kalkylerade reträtt eller klimatets förfall.

Smakbiten är hämtad från sidan 43:

Hoffice, nej fy fan. Jobba hemma gick heller inte längre. Det sades vara osunt. Perry Gillström delade den uppfattningen. Arbetets skimmer befläckade vargtimmarna, åt sig in i luft, sömn, måltider, viner, han befläckade sig själv. Hårfästet backade stabilt. Kostymbyxorna blev trängre.

Han förslösade både arbetstimmar och fritid, fastän dessa tidszoner ju för en entreprenörssjäl skulle vara hopkokade, en energisk gryta av ambition och stilmedveten livshunger. Att jobba dag och natt gagnade en föga när det i praktiken gjorde honom till hemmasittare, blek av instängdhet, innan trettio fyllda.

Veckans mening v. 15 2024

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Årsboken av Sven Olov Karlsson.

Med åren blir minnena alltmer som historier man hört snarare än verkligen upplevt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Fem en fredag v. 15: Roliga frågor

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat roliga frågor.

1. Vad kommer spela mest roll när du blir 80?
Jag kanske har barnbarn. Wenn Gott so will...

2. Har du lånat eller tagit något du sen aldrig lämnat tillbaka?
Jag har nyss flyttat och då var det många böcker som skulle flyttas. Då dök en bok upp som jag inte kom ihåg. Inuti stod en lapp från bokens ägare att hon lånade den till mig. Jag lämnade tydligen aldrig tillbaka den, och hon lever inte längre. Jag ursäktar mig med att jag faktiskt inte bad om att få låna den. Hon skickade den till mig ändå.

3. Fixar du saker själv eller låter du någon annan fixa åt dig?
Jag försöker vara så insiktsfull att jag inte försöker fixa själv, för jag har tummen mitt i handen.

4. Vad var din favoritleksak som barn?
Det minns jag faktiskt inte.

5. Vilket är det konstigaste djuret?

Det måste vara näbbdjuret! Det är ett däggdjur med bäversvans och simhud mellan framfötternas fem "fingrar". Vidare har djuret näbb och det lägger ägg! Det latinska namnet är Ornithorhynchus anatinus. Ornis = fågel och rhunchos = näbb. Anatinus betyder "liknar en anka".

En bok på loppis

Idag var jag på Gengåvan i Karlstad. Det är en second hand-butik som säljer skänkta saker för att få in pengar till välgörande ändamål. Möjligen är det Stadsmissionen som ligger bakom verksamheten. Jag köpte några kaffekoppar och en vas. Men så kunde jag inte låta bli att titta lite bland böckerna de hade också, och då hittade jag Jag ska ta dig dit av Joyce Carol Oates. Den fick följa med mig hem. Inte för att jag har brist på olästa böcker, men ni vet nog hur det kan bli ibland ;)