En smakebit på søndag - Det sanna livet

Idag är det söndag. Utan att spoila delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är Astrid Terese med bloggen Betraktninger.  Boken heter Det sanna livet och är skriven av Göran Tunström.

Jakovs och Isaacs mor har fattat sitt beslut: Hennes söner skall utvandra från Stalintidens Ryssland till Jerusalem. Om deras storslagna och svåra färd genom Orienten handlar titelnovellen i Det sanna livet - en samling poetiska och sällsamma berättelser, var och en med den gestaltningskraft och förmåga att locka till både skratt och tårar som givit Göran Tunströms romaner så många läsare.

Smakbiten är hämtad från sidan 175:

Till 1910 levde vår familj i Bochara. Då hade min onkel sänts som konsul till Leningrad och min far fick brev utifrån världen för första gången. Min onkel skrev om Theodor Herzls drömmar om den judiska staten, om den första aliyan, om judarna som gav sig iväg till Palestina. Far ville bli sionist. Tack vare sitt rykte som läkare hos emiren fick han under tsar Nicolais tid flytta till Moskva. Bara judar av det allra finaste slaget fick bo där. Far hade pengar, därför tilläts han att slå sig ned. Han startade en bomullsfabrik. Den växte för far var duktig. Många anställda hade han och det har sagts att han skötte om dem väl. Det fanns en synagoga där, den judiska församlingen var trots allt talrik och vår familj levde gott ända tills bolsjevikerna kom.

Sju tomma hus av Samanta Schweblin

Titel: Sju tomma hus

Originalets titel: Siete casas vacías

Författare: Samanta Schweblin

Förlag: Bokförlaget Tranan (2023)

Antal sidor: 164

Sju tomma hus består av sju klaustrofobiska och lite skeva noveller om människor som är sökande och stundvis vilsna. I en berättelse tar sig en mor och hennes dotter in i främmande villor och korrigerar folks inredning, i en annan går en äldre man gång på gång för att hämta sin döde sons kläder från grannens trädgård, i en tredje försvinner två barn tillsammans med sina nakna farföräldrar.

Sju tomma hus av Samanta Schweblin är alltså en novellsamling. Den var vinnare av National Book Awards 2022.

Det är en samling ganska konstiga historier. Jag tycker ärligt talat att det är svårt att finna poängerna i novellerna. Möjligen kan jag ge ett litet plus för den längsta novellen - Den uråldriga andningen. Den är bitvis ganska otäck och man vet inte riktigt vad som är sant eller inte, men det går inte att ta miste på att den kvinnliga huvudpersonen är psykiskt sjuk.  Men sammantaget tycker jag att boken var en besvikelse.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 17: Läs en bok som ursprungligen är skriven på spanska.

Veckans mening v. 13 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Andoril.

Hans oro verkade äkta, men det var samtidigt något obehagligt över honom, han påminde om en vattensjuk åker där växterna börjat förtvina.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Den sista festen av Clare Mackintosh

Titel: Den sista festen

Originalets titel: The Last Party

Författare: Clare Mackintosh

Förlag: Modernista (2024)

Antal sidor: 421

Det är nyårsafton och Rhys Lloyd har huset fullt av gäster. Hans semesterstugor vid Mirror Lake är en succé och han har generöst bjudit in byborna att dricka champagne med sina välbärgade nya grannar. Men vid midnatt ska Rhys ligga livlös i sjöns iskalla vatten.

På nyårsdagen har kriminalassistent Ffion Morgan en by full av misstänkta. Det pyttelilla samhället är hennes hem, så de misstänkta är hennes grannar, vänner och familj, och Ffion har dessutom egna hemligheter att bevaka. När lögner uppdagas runt varje hörn blir frågan snart inte vem som ville se Rhys död - utan vem som till sist dödade honom.

Den sista festen av Clare Mackintosh ger en blandning av nytt och gammalt i kriminalhistoriernas värld. Visst befinner vi oss i nutid med moderna poliser och modernt polisarbete, men samtidigt blir det till en pusseldeckare med en mängd tänkbara mördare vilket ger en doft av Agatha Christie.

Det jag tycker är riktigt bra är att kapitlen ger olika personers upplevelser och Mackintosh låter oss också backa bandet ibland så man får en bild av vad det är som har lett fram till katastrofen. För varje tillbakablick blir det till att lägga ytterligare en person till de misstänkta.

Några saker tycker jag är lite jobbiga. Det blir en hel del walesiska uttryck här och var och de ger mig givetvis ingenting. Dessutom är det många namn att hålla reda på. Jag får lite svårt att hålla reda på vem som är gift med vem.

Men det är en riktigt bra kriminalroman och det dröjer in i det sista innan vi får veta vem som verkligen bär ansvaret för Rhys Lloyds död.

I Kaosutmaning 2025 får denna bok svara mot punkt 9: Läs en deckare.

Datorkrångel

Om ni inte ser några inlägg och kommentarer från mig på ett tag beror det på att jag drabbats av stora problem med min dator.

Edit. Nu är det fixat. Jag tog med mig datorn till El-Giganten och killen där fixade det på fem minuter!

Edit2. Men nu kan jag inte logga in. Jag kan göra inlägg, men kommentarerna blir anonyma. GAH!

Tisdagstrion: Tid och klockor (Sommartiden börjar på söndag)

Dags för veckans tisdagstrio! Nyss var det vårdagjämning och nu är det dags för sommartid. Denna tisdags tema är: Tid och klockor. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Klockan klämtar för dig är en roman av nobelpristagaren Ernest Hemingway. Den kom ut 1941 och handlar om det spanska inbördeskriget, som Hemingway följt som reporter på regeringstruppernas sida. Romanens titel är hämtad från den engelske 1600-talsförfattaren John Donne.

En handfull män är gömda uppe i bergen. Till dem ansluter sig Robert Jordan, en ung amerikansk frivillig, vars uppgift är att spränga en bro. Under kyliga spanska bergsnätter, vid hastiga måltider och i långa samtal, där skräcken och desperationen växlar med kärv och grovkornig humor, svetsas Robert Jordan samman med den lilla gruppen. Och han upplever en het och overklig kärlekssaga med den unga spanjorskan Maria, som har varit i fascisternas våld.

Tidens död av Isaac Asimov läste jag för en förfärlig massa år sedan. Det är säker ett halvsekel sedan, men jag minns att den var bra. 

I romanen finns en zon/organisation som kallas Evigheten. De som arbetar där står utanför den vanliga tiden och kan resa mellan olika tider. Detta gör de för att kunna göra små förändringar, så att allt ska bli så bra som möjligt. Men blir det verkligen det?

Det finns också ett hot mot "Evigheten". Den bygger nämligen på en tidsparadox.

Den stående klockan av Hanna Johansen. 

Klockan har stannat. Från tåget där hon sitter kan den kvinnliga passageraren se klockan mitt ute i landskapet. Vart går tåget? Rör det sig framåt eller står det stilla? Evigt samma landskap. Evigt samma trista nedsnöade järnvägsstationer... I sin debutroman Den stående klockan har Hanna Johansen konsekvent genomfört ett litterärt experiment. Hennes roman har av många tyska kritiker hälsats som en händelse, en öppning mot någonting nytt inom den tyska prosan.

Den där kvinnliga passageraren betraktar medpassagerarna och stationerna som tåget passerar, men hennes reflektioner är bara konstiga. Det är mest dravel. Enligt mig är den här boken inte värd mödan det innebär att läsa den. Jag förstår inte varför den över huvud taget gavs ut.

Veckans mening v. 12 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Andoril.

Förra veckan fyllde Julia trettiotre år och passerade då sin mamma i ålder.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ett litet bokpaket minsann

Det här bokpaketet kom inte som en överraskning, för jag köpte det på Bokbörsen efter att ha läst om boken på någon bokblogg. Det är Skilda åt i vårens tid av Mary Westmacott. Det låter verkligen inte som någon bok jag skulle skicka efter, men det som gjorde mig nyfiken på boken är att författarnamnet är en pseudonym för Agatha Christie!

Dagens visdomsord 2025-03-19

Den som skriver uppriktiga memoarer blir en ganska ensam människa. (Carl Hammarén)

Tisdagstrion: Vår - i handling eller på omslag (Vårdagjämningen på torsdag)

Dags för veckans tisdagstrio! Känner ni att det är vår? Det är ju vårdagjämningen på torsdag. Pojkar ropar: "Vi har vår i luften! Var har ni er, flickor?" Denna tisdags tema är: Vår - i handling eller på omslag. 

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Inledningen av August Strindbergs Hemsöborna är en mening som är exempel på in medias res. Det kommer ni väl ihåg sen skolan? Meningen lyder: "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem runt halsen."

Och april är ju en vårmånad!

Jag minns inte när Kärleken väntar längst ut på grenen av Mari Åberg utspelar sig, men jag tycker att bilden ger lite vårkänslor :)

Så väljer jag Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson.

Den har väl alla läst vid det här laget, om mannen som rymde från ålderdomshemmet på sin hundraårsdag för att slippa vara med om firandet. Istället ger han sig ut på ett äventyr i form av en månadslång färd. Samtidigt får vi inblickar i hans tidigare liv, som minst sagt varit äventyrligt. Det är inte mycket i de historiska händelser som inträffat under ett sekel som inte han på ett eller annat vis har varit inblandad i.

Och anknytningen till våren? Boken inleds på hans födelsedag den 2 maj. Då har vintern rasat ut och sköna maj hälsas välkommen.