Dagens visdomsord 2025-10-15

Man är inte alltid glad när man är snäll, men man är alltid snäll när man är glad. (Oscar Wilde)

Tisdagstrion: Bröder

Dags för veckans tisdagstrio. Bröder kan man vara på olika sätt. Associera fritt! Denna tisdags tema är: Bröder.

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Öster om Eden av nobelpristagaren John Steinbeck är en flödande släktroman om två familjer vars öden griper in i varandra i flera generationer.

Samuel Hamilton är irländaren som tar sig till Kalifornien, där han måste kämpa hårt för sin växande familj. Där är också Adam Trask och hans hustru Cathy. Adam är en god människa, men Cathy är en ond kvinna, som kallt utnyttjar alla som kommer i hennes väg. Äktenskapet med Adam är för henne bara vägen mot makten. Hon bedrar honom på själva bröllopsnatten med hans bror Charles. Och när hon fött tvillingar lämnar hon både dem och Adam.

Upptäckten av Cathys verkliga natur och av det hat hans bror hyser mot honom blir en svår chock för Adam. Ur brödrahatet uppstår en livslång konflikt som upprepas i nästa generation mellan tvillingbröderna Aron och Caleb. Den bittre och hatiske Caleb uthärdar inte Arons trygghet i livet. Grymt avslöjas en hemsk och skamlig hemlighet som Aron inte förmår bära och Caleb blir orsak till sin brors död.

Brobyggarna är första delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet.

Boken är mycket välskriven, med ett mycket bra språk, och den är dessutom fängslande. Tre fattiga norska bröder får av en tillfällighet möjlighet att studera till ingenjörer i Dresden. Som motprestation förväntas de återvända till Norge och bygga broar. Det är dock bara en av bröderna som återvänder.

I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.

Brödraskapet av John Grisham är en bok jag kan rekommendera. Trumble i Florida är en öppen anstalt med det vanliga urvalet förbrytare - knarklangare, bankrånare, förskingrare, skattefifflare, två börshajar, en läkare, minst fem advokater.
Och tre före detta domare som kallar sig Brödraskapet. De träffas varje dag i det juridiska biblioteket, deras eget revir på Trumble, där de skriver inlagor, sköter juridiska ärenden åt andra intagna, utövar advokatyrket utan tillstånd och ibland skipar fängelserättvisa. Och de ägnar timmar åt att skriva brev och att finslipa en utpressningsplan, som verkar fungera alldeles lysande. Pengarna strömmar in.
Tills deras svindlande beräkningar slår slint. Fel byte fastnar i snaran - en mäktig man utanför fängelset, en man med farliga vänner - och Brödraskapets fridfulla tid är slut...

Veckans mening v. 41 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från Vredens druvor av John Steinbeck.

Trots pressvecken på byxorna, som hade två decimeter breda slag för att klackarna på skorna skulle synas ordentligt, trots det breda bältet med mässingsfigurer på, ja trots de röda ärmhållarna på den blå skjortan och den bredhättade hattens äventyrliga vinkel, kunde han inte mäta sig i ståtlighet med brodern; för brodern hade tagit livet av en människa och det var oförglömligt.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ja ta mig tusan...

Det blev faktiskt den av bettingföretagen utpekade favoriten som tilldelas 2025 års Nobelpris i litteratur. Den ungerske författaren László Krasznahorkai får priset med följande motivering: "För hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter."

Dagens visdomsord 2025-10-08

Lyssna inte på personen som har svaren. Lyssna på personen som ställer frågorna. (Albert Einstein)

Tisdagstrion: Barn

Dags för veckans tisdagstrio. Vi får idag tänka lite på "småfolket". Denna tisdags tema är: Barn (Internationella barndagen igår).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Vi kan väl börja med en klassiker. Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren. I Bullerbyn finns tre gårdar med tillsammans sex barn. I Norrgården bor Britta och Anna, i Mellangården Lasse, Bosse och Lisa och i Sörgården hittar vi Olle.

Dessa barn får vi följa både i den lilla byn och i skolan. Det var nog fattigt, men nog var det en idyll jämfört med senare års samhällsutveckling.

Fem på mystiska heden är en av totalt 21 Fem-böcker av den engelska författarinnan Enid Blyton.

Jag älskade verkligen hennes böcker och önskade mig alltid böcker av henne i födelsedagspresent och julklapp. De var snabbt utlästa kan jag lova. Man ville ju veta hur Julian, Dick, Anne och George samt hunden Tim skulle lösa gåtorna.

Jag vet inte om jag i min nuvarande aktningsvärda ålder skulle uppskatta dem, men som barn tyckte jag de var toppen. Idag minns jag mest att de ständigt åt. Bland annat pickles, som jag inte hade en aning om vad det var.

Från dessa trevliga böcker till en riktigt obehaglig historia. En bok jag återkommit till flera gånger på bloggen. Det är Det femte barnet av nobelpristagaren Doris Lessing.

David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när jag är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.

Vem blir det i år?

På torsdag är det dags igen. Svenska Akademien tillkännager vem som erhåller nobelpriset i litteratur 2025. Favorit bland bookmakers tycks vara den ungerske regimkritikern László Krasznahorkai (bilden). Jag måste erkänna att jag inte har hört talas om honom tidigare, men det säger givetvis mer om mig än om hans litterära kvaliteter.

Andra som finns högt upp på listorna är kinesiskan Can Xue, spanjoren Enrique Vila-Matas, australiensaren Gerald Murnane, japanen Haruki Murakami och mexikanskan Cristina Rivera Garza.

Vill man satsa på författare som ger lite mer tillbaka på insatta pengar så finns sådana som Joyce Carol Oates, Chimamanda Ngozi Adichie och Margret Atwood. Och vill man ta i ordentligt kan man alltid lägga en slant på J K Rowling.

Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Titel: Leona Tärningen är kastad

Författare: Jenny Rogneby

Förlag: Månpocket (2019)

Antal sidor: 365

En sjuårig flicka går - nacken och blodig - in på en bank i centrala Stockholm och lyckas få ett miljonbelopp med sig ut. Det ovanliga rånet väcker stort uppseende och det blir den unga Leona Lindberg, utredare vid Citypolisen, som får ärendet på sitt bord. Fallet innehåller märkliga omständigheter och spåren visar sig leda åt oväntat håll. Leona är erkänt yrkesskicklig, men samtidigt en udda fågel inom poliskåren, en kontroversiell outsider som inte drar sig för ibland våghalsiga och definitivt oortodoxa metoder om de tjänar hennes syften.

Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby är en bok som jag länge har velat läsa. Jag vet inte hur många år den har stått på min läslista. Den är första delen i en serie om Leona.

Boken är välskriven, inte tu tal om den saken. Man får förutom polisens jakt på den som ligger bakom de märkliga rånen även steg för steg veta mer om Leona Lindbergs bakgrund. Hon har haft en mycket svår barndom med föräldrar som verkar ha njutit av att behandla henne illa.

Mitt problem, när jag läser boken, är att jag tycker illa om huvudpersonen. Leona är rent ut sagt en förfärlig människa, och det gör att jag inte orkar läsa mer än korta avsnitt åt gången. Med rätt läsare är detta säkert en jättebra deckare. Men jag tänker nog inte fortsätta med serien.

Veckans mening v. 40 2025

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Vredens druvor av John Steinbeck.

På morgonen stod dammet som en dimma, och solen var röd som tjockt färskt blod.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Ursäkta att jag lägger upp inlägget så sent. Det blev sent igår kväll och idag skulle jag upp och iväg. Men nu äntligen!

Dagens visdomsord 2025-10-01

Ungdomen hade varit ett idealtillstånd om den hade kommit lite senare i livet. (Herbert Henry Asquith)