Tisdagstrion: Barn

Dags för veckans tisdagstrio. Vi får idag tänka lite på "småfolket". Denna tisdags tema är: Barn (Internationella barndagen igår).

Tipsa om tre böcker och lämna en länk, så vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips!

Vi kan väl börja med en klassiker. Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren. I Bullerbyn finns tre gårdar med tillsammans sex barn. I Norrgården bor Britta och Anna, i Mellangården Lasse, Bosse och Lisa och i Sörgården hittar vi Olle.

Dessa barn får vi följa både i den lilla byn och i skolan. Det var nog fattigt, men nog var det en idyll jämfört med senare års samhällsutveckling.

Fem på mystiska heden är en av totalt 21 Fem-böcker av den engelska författarinnan Enid Blyton.

Jag älskade verkligen hennes böcker och önskade mig alltid böcker av henne i födelsedagspresent och julklapp. De var snabbt utlästa kan jag lova. Man ville ju veta hur Julian, Dick, Anne och George samt hunden Tim skulle lösa gåtorna.

Jag vet inte om jag i min nuvarande aktningsvärda ålder skulle uppskatta dem, men som barn tyckte jag de var toppen. Idag minns jag mest att de ständigt åt. Bland annat pickles, som jag inte hade en aning om vad det var.

Från dessa trevliga böcker till en riktigt obehaglig historia. En bok jag återkommit till flera gånger på bloggen. Det är Det femte barnet av nobelpristagaren Doris Lessing.

David och Harriet gifter sig och börjar skaffa barn. De bor i ett jättestort hus och släktingarna dyker upp i flera omgångar varje år. De är så lyckliga. Släkten tycker att de skaffar barn lite för snabbt, men de vill ju ha åtta-tio stycken. När de har fyra barn är lyckan på topp, men så föds det femte barnet...

Den märklige Ben med sitt särpräglade utseende är ondskan personifierad. Han hatar alla och alla hatar honom. Genom sin blotta existens krossar han familjelyckan.

Vem är Ben? Är han utvecklingsstörd? Är han ond? Tillhör han ett sedan länge utdött släkte som plötsligt dykt upp igen? Doris Lessing ger inte svaren. Men när jag är klar med boken, finns en känsla av obehag kvar. Trots det rekommenderar jag boken. Den är bra, men obehaglig. Kanske att den är otäck just därför att den inte handlar om bara ondska, utan faktiskt om en vanlig lycklig familj, som får en familjemedlem som inte är som andra.