Ett bokpaket

Idag kom det ett överraskningspaket från Modernista. Det innehöll Skampärlorna av Aline Lilja Gladh. Tydligen är det den tredje, fristående delen i Örbyhusserien. Jag har inte läst de tidigare delarna, men det går nog bra ändå.

Tisdagstrion: Fyrfota djur

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat fyrfota djur. Här är min djuriska trio: 

Boken Gatukatten Bob beskriver ett mycket annorlunda människoöde (och kattöde). Gatumusikern James Bowen har fått en träningslägenhet medan han försöker bli av med sitt drogberoende. Då träffar han på en skadad, röd gatukatt, som fullständigt förändrar hans liv.
Han ger katten namnet Bob. Katten visar sig vara osedvanligt intelligent och snart är de båda oskiljaktiga. James tar hand om Bob, och detta att han för första gången är ansvarig för någon annans välbefinnande gör att han blir mer motiverad än någonsin att reda upp sitt liv.
Livet är inte lätt för James, för han har hela tiden kravet på sig att varje dag få ihop pengar för att klara överlevnaden för sig själv och Bob.
James Bowen skriver sålunda om sitt eget liv tillsammans med Bob, och det är en både roande och rörande berättelse.
James Bowen själv står sålunda som författare, men jag tycker det bör nämnas att han haft hjälp av författaren Garry Jenkins att få det till en sammanhängande berättelse, vilket han också nämner i efterordet.
Gatukatten Bob är en lättläst bok, som är mysig att läsa. Rekommenderas till den som vill ha en bok som på en gång är lättsam och behandlar faktiska sociala problem.

Den långa flykten av Richard Adams är en äventyrsroman av episkt format. Den utspelar sig under några få månader på en avgränsad bit engelsk landsbygd. Det är en berättelse om plötslig flykt och om kampen för att överleva, om hjältemod och politiskt ansvar, om ledarskap och sammanhållning.

När jag hade läst denna moderna klassikern var jag helt tagen. Vilken bok! Varför har jag inte läst den tidigare?

Visst låter det kanske lite märkligt. En roman om ett antal kaniner som flyr från sin koloni för att överleva. Men den är mycket bättre än vad man skulle tro om man inte visste något om den.

Richard Adams har läst in sig på hur kaniner uppträder, både vildkaniner och tamkaniner, och skapat detta verk. Sedan har han gett de olika kaninerna egenskaper, som vi nog kan känna igen även bland oss människor. Vissa är ledare som de andra vill följa. Andra är härskare som får sin makt genom våld och terror. Där finns modiga kaniner, räddhågsna kaniner, kaniner som kanske inte är så modiga men som ställer upp när det gäller. Miljöbeskrivningarna är dessutom mycket bra, vilket får mig att se landskapet framför mig, även om jag inte har författarens kunskaper när det gäller den engelska floran. Adams har även skapat ett kaninspråk där de viktigaste orden i deras liv finns angivna i en särskild ordlista.

Det mest fantastiska är kanske ändå att boken bitvis är riktigt spännande. Jag läser ivrigt för att få veta om hövdingen Hassel-rah, den synska Femman, den modige Kronan, den lille Koppen och alla de andra kaninerna ska klara sig.

Någon barnbok är inte detta. Jag har svårt att bestämma mig för om den ska ses som en ungdomsbok eller en vuxenbok, men det kvittar. Jag älskade den!

Djungelboken berättar om Mowgli, pojken som växte upp bland vargarna i djungeln och som lärde sig tyda skogens alla tecken och i den boken finns många fyrfota djur. Det handlar om Baloo, björnen som lärde Mowgli djungelns lag, om den svarta pantern Baghera som lärde honom jaga, om ensamvargen Akela och om mungon Rikki-Tikki-Tavi, alla barns favorit. Det är både glada och vemodiga berättelser - om ömhet mellan djur och människor, om godhet och grymhet, spännande äventyr och kamp mot fiender i det vildas gröna rike.

Att boken Djungelboken är något helt annat en den tecknade Disneyfilmen visste jag, men jag visste inte på vilket sätt de skilde sig. I boken är Baloo en klok björn, som tar sig an Mowgli och lär honom djungelns lag. Och pytonormen Kaa är Mowglis vän, inte hans fiende.

Men det fanns även andra saker som överraskade mig. Boken är en novellsamling som gavs ut som två böcker på engelska och många av novellerna handlar inte alls om Mowgli, utan om andra av djungelns innevånare. Konstigast är att det finns en novell om eskimåer. Kändes inte att den hade så där väldigt stark djungelanknytning.

Men jag tyckte verkligen om boken. Den är fylld av spännande strider, men även av stark vänskap. Kipling ger rikliga och intressanta miljöbilder, så att jag nästan kan känna att jag befinner mig i djungeln. Det är en bok jag är glad att ha läst.

Yahya Hassan

Titel: Yahya Hassan

Författare: Yahya Hassan

Förlag: Norstedts (2014)

Antal sidor: 170

Yahya Hassan är namnet på både boken och poeten. Han var en dansk poet av palestinsk härkomst, som levde ett kort liv fyllt av droger och kriminalitet, men han lyckades även ge ut två diktsamlingar trots att han dog endast 24 år gammal.

Det är poetens egna erfarenheter från barndomen och ungdomen. Den grymme fadern, som aldrig verkar ha missat ett tillfälle att slå sina barn. En ungdomstid präglad av knark och kriminalitet. Han visar också på diskrepansen mellan många släktingars muslimska religiositet och det liv de verkligen levde. Och han berättar även hur mycket av livet som handlar om att se till att så många som möjligt i familjen får socialbidrag.

Jag är inte kompetent att recensera poesi, utan säger bara att boken och dikterna är intressanta som ett dokument över hur många invandrare i Danmark lever. Läs och bedöm själva.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 28: Läs en diktsamling eller en bok skriven på vers.

En smakebit på søndag - Dikter av Yahya Hassan

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Yahya Hassan och består av dikter skrivna av nämnde Yahya Hassan.

Smakbiten är hämtad från sidan 39. (Dikterna är skrivna med versaler och utan skiljetecken)

KÄRLEK

PAPPA FICK ÄNNU ETT BARN MEDAN JAG VAR PLACERAD

JAG VET INTE VAD DET HETER

OCH HAR GLÖMT OM DET ÄR EN POJKE ELLER EN FLICKA

UNDER EN HELGPERMISSION HÄLSADE JAG PÅ HOS PAPPA

BARNEN BLEV GLADA OCH VILLE LEKA NÄR JAG KOM

MEN HANS FRU SA

ATT JAG INTE SKULLE RÖRA HENNES BARN

DET ÄLDSTA BARNET FORTSATTE KRYPA FRAM TILL MIG

HON SLOG HONOM I ANSIKTET MED ÖPPEN HAND

HAN GRÄT OCH SA MEN JAG ÄLSKAR DIG MAMMA

HON SLOG HONOM IGEN OCH SA JAG ÄLSKAR INTE DIG

Veckans mening v. 34

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Dikter av Yahya Hassan.

De andra längtade till jultomten skulle komma, men jag var lika rädd för honom som jag var för min pappa.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet! 

Ett bokpaket

Ett bokpaket kom med posten idag. Det innehöll Annette von Sydows debutroman Hem till Niemis; ett recensionsex från Blue Publishing. 

Det nya riket av August Strindberg

Titel: Det nya riket

Författare: August Strindberg

Utgiven första gången 1882

Antal sidor: 132

Det nya riket med underrubriken "Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv" är en satirisk roman av August Strindberg som utgavs 1882. Titeln syftar på tiden efter representationsreformen 1865 då ståndsriksdagen ersattes av tvåkammarriksdagen. Boken är en uppgörelse med det officiella Sverige och skildrar hur samhället styrs av skojare som stöder och skyddar varandra. 

Vad ska man säga om den här boken? Den saknar för all del inte underhållningsvärde när den gör narr av institutioner som adeln och Svenska Akademien. Men speciellt läsvärd är den inte 2021.

Direkt stötande är den oförblommerade antisemitismen. Ett helt kapitel med rubriken Moses beskriver judarna som dem som styr över ekonomin och kulturen. Det torde inte råda någon tvekan om att Strindberg var antisemit. Även om han 1884 tog avstånd från sitt tidigare judehat, så återkom han med förfärliga utsagor. Han skrev om "äfflingar", som skulle vara en ras som uppkommit genom att kvinnor i historiens gryning parat sig med apor. Dessa "äfflingar" ansåg Strindberg representerades av judar och zigenare.

Det är intressant att ha läst boken, men den är inte en bok jag vill rekommendera. (För övrigt funderar jag på om Vilhelm Moberg hade den här boken i åtanke när han skrev sin roman Det gamla riket. Jag skulle nästan tro det.)

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 38: Läs en bok utgiven före 1900.

Fem en fredag v. 34: Skifte

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat skifte.

1. När senast gjorde du nåt drastiskt med ditt yttre?
Jag gör nästan aldrig något drastiskt med mitt yttre. Åren får göra jobbet. Helst inte allt för fort :)

2. Har du bytt till varmare garderob än?
Nej, det har jag inte. Men snart är det nog dags för höstjackan.

3. När ändras säsongen till höst?
När solen inte längre värmer, bladen på träden börjar gulna och snålblåsten viner.

4. Vad ser du fram emot med en ny säsong?
Jag hoppas att se ett ökat intresse för de städmaskiner jag säljer.

5. Vad är något du nyligen ändrat åsikt om?
Jag är nog ganska rigid i mina åsikter, så jag kan inte komma på något jag nyligen ändrat åsikt om.

Helgfrågan v. 34

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia funderar över favoritförfattare. Helgfrågan lyder:

Har du upptäckt någon ny favoritförfattare?   

Favorit och favorit. Jag kan väl möjligen nämna Anton Berg, som jag tycker skrev en utmärkt debutroman som heter De Aderton. Handlar om en konspiration där en grupp på arton ledamöter styr Sverige sedan 1700-talet. Låter helknasigt, men Anton Berg har skrivit en läsvärd roman. Uppföljaren Trohetseden är också bra.

Två bokpaket

Idag låg två bokpaket i brevlådan. Det ena innehöll kriminalromanen Den som griper till våld... av Eriksson & Mann. Det är andra delen i serien om Vemdalsmorden. Den första heter Den som ruvar på hämnd... I det andra paketet fanns Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg. Detta är sista delen i trilogin om kvinnorna på hotellet Flanagans i London. De tidigare delarna är Välkommen till Flanagans och Kvinnorna på Flanagans.

Veckans kulturfråga v. 34 2021

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Eftersom vi befinner oss i "fruntimmersveckan" är temat kvinnonamn. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka böcker var de bästa du läste i sommar?

Jag kan väl nämna två böcker som var riktigt bra. Klubben av Matilda Gustavsson, som handlar om våldtäktsmannen Jean-Claude Arnault, hans sexuella övergrepp och hans inflytande på Svenska Akademien. Vidare Trohetseden av Anton Berg. Det är andra delen i trilogin om De Aderton. Nej, inte Svenska Akademien utan en hemlig grupp som styr det mesta i Sverige. Vanligtvis tycker jag att sådana där konspirationsteorier enbart är fåniga, men Bergs böcker är så välskrivna att jag kan acceptera detta. 

Dagens visdomsord 2021-08-25

En vän är en som känner dig som du är, förstår vad du har varit, accepterar vad du har blivit och gör dig fortfarande försiktigt växande. (William Shakespeare)

Tisdagstrion: Känslor i boktiteln

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat känslor i boktiteln. Här är min känslosamma trio:  

Folk med ångest av Fredrik Backman är en bok jag äger, men som jag av en outgrundlig anledning inte har läst ännu. Nu fick jag en påminnelse. Jag ska absolut läsa boken innan året är slut.

Det jag har läst om boken är att den är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikeamissbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den ... tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?

Gilla hata horan av Johanna Nilsson. Den handlar om Jonna och Gloria, två 15-åriga flickor som är bästisar. De är inte speciellt populära, men heller inte mobbade.
På en Luciafest får Gloria dansa med Robin, skolans snyggaste, häftigaste kille. Det blir dock inte så underbart som Gloria trott. Snart dyker illvilliga kommentarer och bilder upp på nätet. Sajten Hata Horan! är skapad för att förödmjuka henne.
Men det vänder. Snart är det hennes plågoande som istället blir den hatade. Men vem ska man hålla på?
Boken är sannerligen ingen litterär höjdare, men det är nog inte meningen heller. Den vänder sig till unga tonåringar, som ska få en bild av nätmobbningen och hur snabbt rykten kan startas och spridas.

Hjärtats osynliga raseri av John Boyne är en bok jag vill läsa. Irland 1945. Den gravida Catherine Goggin slängs handgripligen ut från mässan, förskjuts av familjen och får på egen hand ta bussen till Dublin och söka sig sin försörjning. Catherine är 16 år, stark och oförvägen, hon tänker inte låta sig kuvas. Sonen Cyril föds och romanen är hans egen berättelse. Uppväxten med de kylslagna, men inte ovänliga, adoptivföräldrarna: den ikoniska författaren Maude Avery och den förmögne bankmannen Charles, internatskolan, passionerna, flykten från äktenskapet (vid bröllopsmottagningen), 1980-talets New York, Amsterdam, och i bakgrunden Irland och Dublin, den hotfulla, förtryckande staden.

Den andra systern av Peter Mohlin och Peter Nyström

Titel: Den andra systern

Författare: Peter Mohlin och Peter Nyström

Förlag: Norstedts Förlag (2021)

Antal sidor: 344

Alicia Bjelke är en ung kvinna med ett ansikte så vanställt att folk ryggar tillbaka när de ser henne. Hon är kodgeniet bakom ett banbrytande dejtingföretag som hon startat tillsammans med systern Stella. Men när bolaget gör succé är det bara vackra Stella som syns i strålkastarljuset. Tills hon en dag hittas död. Fallet tilldelas den före detta FBI-agenten John Adderley, som vistas i Karlstad under en ny identitet. John jagas av skuggor från sitt tidigare liv och ser sig tvungen att lämna Sverige för att överleva. Men spelplanen förändras. Istället för att fly måste han en gång för alla göra upp med sitt förflutna - och då visar sig utredningen av mordet på Stella erbjuda en oväntad möjlighet. 

Den andra systern av Peter Mohlin och Peter Nyström är den andra John Adderley-deckaren. Den första heter Det sista livet. Jätteroligt att böckerna utspelar sig i Karlstad!

Den här boken är annorlunda. Från den första boken vet vi att Adderley har ett hot hängande över sig från en nigeriansk knarkliga i USA. Men nu får detta överraskande inverkan på hans arbete på polisen i Karlstad. Ska han tvingas förfalska bevis i en mordutredning för att skydda sig själv? Han ställs inför ett svårt dilemma och de val han gör är inte självklara.

Mohlin och Nyström skriver bra och det ska bli mycket intressant att få läsa nästa John Adderley-deckare. För det kommer väl fler?

En smakebit på søndag - Det nya riket

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Det nya riket och är skriven av August Strindberg. 

Det nya riket med underrubriken "Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv" är en satirisk roman av August Strindberg som utgavs 1882. Titeln syftar på tiden efter representationsreformen 1865 då ståndsriksdagen ersattes av tvåkammarriksdagen. Boken är en uppgörelse med det officiella Sverige och skildrar hur samhället styrs av skojare som stöder och skyddar varandra.

Smakbiten är hämtad från sidorna 28-29:

Ett bland de mest obehagliga och oftast förekommande åligganden Svenska Folket har, är att sörja vid likbårar. Svenska Folket står sörjande vid hans likbår, och detta oaktat bårarne redan för 50 år sedan utbyttes mot likvagnar. Att det nu skall stå vid alla kungliga likbårar, det är dess fördömda skyldighet, ehuru vid sådana tillfällen dess tjänstgöring åtages av en annan mycket anlitad person, en viss Svea, om vilken man för övrigt ingenting känner. Men dör en aktörsstrunt som råkat propsa sig till sextusen kronor och huvudrollerna, då måste Svenska Folket fram; dör någon som har gjort många versstycken, målat oljefärgstavlor eller modellerat, så måste folket fram och stå och sörja.

Veckans mening v. 33

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Det nya riket av August Strindberg.

Indelta armén hurrar icke, ty man har glömt ge dem brännvin.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Fem en fredag v. 33: Livsviktigt

Fem en fredag kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer Elisa fem frågor. Den här gången kallar hon temat livsviktigt.

1. Vad går du alltid utanför dörren med?
Jag brukar kolla så att jag har bilnyckeln, dörrnyckeln, glasögonen, plånboken och telefonen. (Tänk att det fanns en tid då jag inte trodde att jag någonsin skulle skaffa en mobiltelefon.)

2. Vad inom teknik har förbättrat ditt liv?
Hemdatorn och internet. Tänk så mycket information man kan ta del av. Och för mig som skrivit flera böcker har det givetvis varit fantastiskt att slippa skriva på maskin. Jag minns när jag i början av 1990-talet arbetade extra som journalist. Då var det skrivmaskin som gällde.

3. Vilket livsmedel är ett måste i skafferiet?
Det måste finnas kaffe. Ja, kaffe är ett livsmedel!

4. Vad på morgonen gör så att resten av dagen blir bra?
Om jag slipper gå upp alltför tidigt och får äta frukost i makligt tempo så blir det nog bra. Jag är ingen morgonmänniska.

5. Vad är livsviktigt för dig?
Mina barn! De är vuxna nu, men de kommer alltid att vara mina små prinsessor!

Helgfrågan v. 33

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia sammanfattar semestern. Helgfrågan lyder:

Vad har du läst för böcker på semestern?  

Jag har inte haft någon semester. Det känns som att jag arbetar hela tiden. Men jag har i alla fall läst en del böcker under sommaren. Här kan man se dem:

Dagens visdomsord 2021-08-18

Avundas ingen ty du vet icke vad han bär på som du inte skulle vilja med vid bytet. (August Strindberg) 

Tisdagstrion: En bok i varje färg

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat en bok i varje färg. Här är min färgtrio:   

I Lila hibiskus tecknar tonårsflickan Kambili ett fasansfullt porträtt av sin egen far, en man som driver sin familj till undergång genom sina förvridna uppfattningar om godhet och ondska, renhet och synd.
Men det är också en historia om hur kärlek och förhoppningar kan växa där man minst anar det, liksom en lila hibiskus med sin starka doft av frihet kan slå rot och växa bland den vanliga röda.

Genom den här boken får läsaren en bild av Nigeria, där korrupta militärer tar makten och fängslar eller mördar dem som vågar ifrågasätta deras styre. Men framför allt handlar det om förhållandena i en familj, där kärlek och ofattbar grymhet finns sida vid sida.

Kambilis far Eugene, i boken helt enkelt kallad Papa, tvekar inte att tortera medlemmar i hans familj, om han tycker att det är nödvändigt för att rena dem från synden. Han är en människa, som är så grym att man hoppas på hans snara frånfälle så familjen blir befriad.

Men om Papa enbart hade varit en grym tyrann, så hade boken inte blivit intressant. Författaren låter honom även ha goda, kärleksfulla sidor. Han älskar verkligen sin familj och han tvekar inte att stötta människor som har det svårt. Men hans djupa katolska tro gör honom lika förtryckande som fundamentalistiska islamister. Nåde den som inte läser alla sina böner, och han förfasar sig om en kvinna inte täckt sitt hår ordentligt när hon går i kyrkan. Och han vägrar träffa sin far, som är hedning. Papa är mer katolsk än Påven. Det är det faktum att han inom sig både bär den innerligaste kärlek och en ofattbar grymhet, som gör att han blir intressant.

Och givetvis älskar Kambili sin far, så som de flesta misshandlade barn gör. Han är kärleken och hon vill inget hellre än att få ett erkännsamt leende från fadern när hon har sagt något gudeligt som hon vet kommer att göra honom glad. Samtidigt fruktar hon honom givetvis.

En halv gul sol är den andra boken av Chimamanda Ngozi Adichie som jag läser. Den första var Lila hibiskus. Den boken var mycket bra, och jag skulle vilja säga att denna är ännu bättre.

En stor del av boken handlar om Biafrakriget 1967-69. Jag minns TV-bilderna med de svältande barnen som hade uppsvällda magar och flugor kröp på dem, men barnen orkade inte vifta bort dem. För mig och många i min generation har nog de bilderna blivit hur vi tänker oss svält i Afrika och andra delar av världen. "Ät din mat! Tänk på barnen i Biafra!" är kända ord för oss alla.

Men jag måste erkänna att jag inte har haft riktig koll på vad som gjorde att Biafra försökte bryta sig loss från Nigeria och vad massvälten berodde på. Den här boken, som är skönlitterär, kan man lära sig mycket av. Nigerias östregion var relativt välmående. Majoriteten av befolkningen där är igbo, som huvudsakligen är kristna. Det var dock andra folkgrupper i norr, huvudsakligen muslimer, som dominerade. Officerare från igbo gjorde en militärkupp, men den följdes av en motkupp. Den nya regimen och dess militär utförde massakrer mot igbo som vedergällning. Detta fick igbo under officeren Ojukwo att proklamera östregionens självständighet under namnet Biafra.

Nigeria gick till anfall mot den nya staten. Det var svårt för Biafra att vinna internationellt stöd. Både Storbritannien och USA ställde sig på Nigerias sida. Inte heller i Afrika fick man stöd, med några få undantag. De flesta afrikanska länder har egna minoriteter, som skulle kunna försöka bryta sig loss. Men trots detta hade Biafra i en början stora framgångar. Det var svårt för Nigeria att besegra de välmotiverade biafranska soldaterna, trots att Biafra led svår brist på vapen. Till slut beslutade sig Nigeria för att blockera hjälpsändningar till Biafra, för att med svältens hjälp besegra utbrytarstaten.

Boken är dock inte en torr uppräkning av fakta. Istället utgår den från ett antal människor i Biafra och hur folk från medelklassen sakta men säkert drabbades av den växande hungern. Samtidigt finns där kärlek, hat, avundsjuka, åtrå och sorg. Det är en bok om människor, genom vars ögon vi får bevittna lidandet i ett mångkulturellt land där folkgrupper hatar varandra.

Blå stjärnan är femte delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. I likhet med fjärde delen, Att inte vilja se, utspelar sig Blå stjärnan under andra världskriget. Här är det kvinnornas roll i kampen mot nazismen som lyfts fram och huvudperson är Johanne Lauritzen. Hon arbetar som agent för den norska motståndsrörelsen och för Storbritannien.

Guillou har anklagats för att ha stulit stora delar av romanen från andra verk. Verk som han anger i efterordet. Om detta har jag inget att säga. När jag läser en roman behöver jag inte bekymra mig om hur materialet har tagits fram.

Precis som tidigare delar är detta en mycket bra bok. Den blandar spionarbetet med familjeliv och kärlek och den är lättläst. Jag ser framför mig hur Johanne ömsom beger sig över bergen för att undsätta en norsk telegrafist, ömsom sitter med sina närmaste vid obligatoriska släktmiddagar.

När vi närmar oss nutid är det svårt för författaren att helt undvika att stöta på historiska personer. Ofta ger han dem då ett annat namn, eftersom han vill kunna skriva dialoger som ju är uppdiktade. Därför får författaren Gunnar Ekelöf heta Bengt utan något angivet efternamn. Det kanske är bäst, eftersom Ekelöf inte direkt porträtteras smickrande.

Ett bokpaket

Idag kom det minsann ett bokpaket med posten. Det innehöll Perfect day av Torbjörn Löwendahl. Boken, som är ett recensionsex, är en uppföljare till Stayin' alive.

Klubben av Matilda Gustavsson

Titel: Klubben

Författare: Matilda Gustavsson

Förlag: Albert Bonniers Förlag (2019)

Antal sidor: 228

"Allt det som berättats för mig de senaste dygnen känns overkligt. När man journalistiskt börjar undersöka en historia brukar de första föreställningarna långsamt upplösas och ersättas av något mindre dramatiskt. Som stora skuggor gör när man närmar sig deras ursprung. Nu fortsätter de att växa och jag kan inte ens ana konturerna."

Klubben av Matilda Gustavsson är en bok jag länge har velat läsa. Den handlar om hur Matilda arbetade för att kunna skriva det stora avslöjande reportaget om hur Jean-Claude Arnault genom sin och hustrun Katarina Frostenssons kulturlokal Forum kunde förgripa sig på kvinnor. En skakande läsning. Inte bara detta att Arnault begick dessa skändligheter, utan att ingen ville ingripa trots att tecknen fanns på att något inte stod rätt till.

Avslöjandena kom också att skaka Svenska Akademien. Akademien hade stöttat Forum i många år. När dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén på 1990-talet fick ett brev som berättade vad som försiggick valde han att inte göra någonting.

Ett gigantiskt problem för Svenska Akademien var att Katarina Frostensson var en av De Aderton. Genom att vara gift med henne kunde Arnault hota unga kvinnliga författare och konstnärer att han skulle se till att blockera dem från alla stipendier om de inte gjorde som han sade.

Det kom också att avslöjas att Arnault vid flera tillfällen kunnat berätta vem som skulle få nobelpriset i litteratur i förväg och även vem som skulle bli invald i akademien. Man behöver inte vara någon Sherlock Holmes för att räkna ut att det var hustrun, Katarina Frostensson, som läckt uppgifterna; ett flagrant brott mot akademiens regler.

Sedan skandalen briserat försökte ledamöter i Svenska Akademien att utesluta Frostensson, men det misslyckades då paret Arnault/Frostensson hade inflytelserika vänner bland ledamöterna. Inte minst den machiavelliske despoten Horace Engdahl, som istället lade all kraft på att försöka bli av med Sara Danius, som då var ständig sekreterare. Danius hade tillsatt en oberoende utredning kring allt som rörde Forum och brott mot jävsreglerna, vilket Engdahl till varje pris ville förhindra. Det slutade med att Sara Danius och flera andra ledamöter lämnade Svenska Akademien.

Något som gör mig nyfiken är avslöjandena om att löner betalades ut svart av Arnault, att konstnärers utställda verk kunde försvinna på ett märkligt vis och att konstnärer inte fick betalt för konst som hade sålts via Forums galleriverksamhet. Detta verkar ingen ha grävt djupare i. Någonstans måste de försvunna verken finnas. Antagligen fanns det ingen polisanmälan kring detta, annars hade kanske en husrannsakan hade gjorts hemma hos Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson.

Hovrätten dömde Jean-Claude Arnault till fängelse i två och ett halvt år. Forum är nedlagt.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 16: Läs en bok som har endast ett ord i titeln.

En smakebit på søndag - Den andra systern

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter Den andra systern och är skriven av Peter Mohlin och Peter Nyström.   

Alicia Bjelke är en ung kvinna med ett ansikte så vanställt att folk ryggar tillbaka när de ser henne. Hon är kodgeniet bakom ett banbrytande dejtingföretag som hon startat tillsammans med systern Stella. Men när bolaget gör succé är det bara vackra Stella som syns i strålkastarljuset. Tills hon en dag hittas död. Fallet tilldelas den före detta FBI-agenten John Adderley, som vistas i Karlstad under en ny identitet. John jagas av skuggor från sitt tidigare liv och ser sig tvungen att lämna Sverige för att överleva. Men spelplanen förändras. Istället för att fly måste han en gång för alla göra upp med sitt förflutna - och då visar sig utredningen av mordet på Stella erbjuda en oväntad möjlighet.

Smakbiten är hämtad från sidan 14:

John påminde sig om att det enda som krävdes för att fejka biverkningarna av en cancerbehandling var lite lödder och en rakhyvel. Han måste fortsätta agera som om Trevor var ett lockbete och återföreningen en fälla. Om jägarna gömde sig i lokalen hade han i alla fall fördelen av att vara på hemmaplan. Svängdörren till köket låg bara några få steg bort och från kockens domäner fanns en utgång till gatan bakom byggnaden. Där stod Johns bil parkerad med allt han behövde för ett liv på flykt.

"Hur är det med dig?" undrade Trevor.

Vännen log över det tända stearinljuset. När John inte svarade sa han:

"Kom igen nu, berätta vad som är fel. Och om det är en pistol du håller under bordet så kan du lägga undan den."