Veckans kulturfråga v. 46 2023

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Går vi tillbaka till kulturverk? Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka kulturella verk återvänder du till? Vilka vill du uppleva igen?

Jag vet att jag är tjatig, men jag älskar nobelpristagaren Pär Lagerkvists Barabbas. Barabbas var ju den som folkhopen ville se frigiven när Pontius Pilatus frågade dem om de ville att Barabbas eller Jesus skulle friges.
Vi vet inte mycket om denne Barabbas, mer än att han var en rövare. Men Lagerkvist tar sig an uppgiften att berätta om händelserna den där första kristna påsken ur Barabbas' synvinkel.
Hur kan det kännas för den som vunnit livet, när priset var att Guds Son skulle korsfästas? Kristendomen hade just börjat, men för Barabbas var det slutet.

Jerusalem av en annan nobelpristagare, Selma Lagerlöf, har jag återvänt till och gör det gärna igen. Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.

För den som liksom jag är fascinerad av brittisk politik, inte minst deras val, är Jeffrey Archers Det stora spelet en bok man kan läsa flera gånger. Det engelska parlamentet är den civiliserade fasaden bak vilken en hänsynslös maktkamp utspelas. Den står mellan tre äregiriga unga män, alla brinnande av lust att erövra den politiska makten. Till slut en dag, ska en av dem kallas till Buckingham Palace för att motta utnämningen till premiärminister. En dag, en av dem...
Sammanvägda med de äregiriga politikernas liv är deras kvinnor. Deras drömmar och männens ambitioner går inte alltid ihop. Ofta blir smärtsamma uppgörelser följden. Lojaliteten sätts på hårda prov...

Författaren Jeffrey Archer är en intressant person på många sätt. 1985-86 var han vice ordförande i det konservativa partiet. 1992 blev han ledamot av överhuset. 2001-03 satt han i fängelse. Bara en sån sak...

En film jag gärna återvänder till är Pretty Woman. Varför? Jag säger bara Julia Roberts!

Om jag får önska mig något som jag skulle vilja se igen så är det Forsytesagan. Nej, ingen nyinspelning, utan den jag såg som barn på 60-talet! Fast risken är förstås att den inte är så fantastisk som jag minns den.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

 Titel: Cirkeln

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Förlag: rabén&sjögren (2011)

Antal sidor: 516

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

Cirkeln är en bok jag länge funderat på att läsa. Den är första delen i Engelsforstrilogin.

Det är en bok med mycket magi, men vi får även en inblick i de unga flickornas liv. Det är inte så lätt att vara tonåring. Det är förälskelser som känns som de betyder allt, det är avundsjuka och svartsjuka. Där finns en flicka som är upp över öronen förälskad i sin lärare. Personporträtten känns äkta. Så kan det säkert vara att vara 16-17 år.

Flickorna måste hålla ihop, men det är inte så lätt. Ibland hatar de varandra. Men när de inser att ondskan tänker döda dem, en efter en, måste de till slut konfrontera sin gemensamma fiende. Men vem är denna fiende? De har fått veta att de är utvalda och har till uppgift att skydda världen mot de demoner som attackerar, men så mycket mer vet de inte.

Boken vänder sig till ungdomar och unga vuxna, så jag tillhör inte målgruppen. Men jag tyckte den var riktigt bra. Bitvis var den mycket spännande; en bladvändare som jag hade svårt att lägga ifrån mig.

Jag har de båda andra delarna, Eld och Nyckeln, så det lär inte dröja länge innan jag måste ta tag i dem. Jag vill verkligen veta hur det går i fortsättningen.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 38: Läs en YA-bok.

Provläsare?

Jag undrar om det finns någon som skulle vilja provläsa min roman Ben? Ge lite saftig kritik! Det handlar inte så mycket om korrekturläsning som att ge ett omdöme. Är den urtrist? Finns det någon möjlighet att förbättra den?

Om någon sådan provläsare finns, så får han eller hon gärna mejla mig på skrivrobert@hotmail.co.uk
Men jag kommer inte att skicka manuset till någon vilt främmande människa. Det måste vara någon som jag har haft någon sorts kontakt med.

100 procent

Nu har jag äntligen nått till 100 procent av mitt uppsatta mål för antalet ord för romanen Ben, och det känns som att jag nästan är färdig. Sedan måste jag förstås redigera eländet :) och då kan det försvinna en del. 80 000 ord. Hmm, jag undrar hur många ord förlagen minst vill ha. Böcker nu för tiden verkar ju vara så förfärligt omfattande.
Hur många sidor skulle det bli i en tryckt bok om den omfattar 80 000 ord? Christian Wåhlander, som har en blogg som heter Författartipsbloggen har gjort lite uträkningar som han presenterar här. Enligt hans beräkningar skulle jag alltså ha skrivit en roman på 200 sidor.
Hallå Bonniers eller Norstedts eller något annat förlag! Vill ni ge ut mina romaner?

90 procent

Det är kanske lite löjligt att räkna procent på ett tänkt antal ord när ens roman är färdig, men det fungerar för mig. Jag blir glad och inspirerad av att se stapeln växa. Om det sedan blir just 80 000 ord när jag är färdig är en annan sak.
Men nu är jag i alla fall uppe i 90 procent, och det känns alldeles utmärkt.

66666

Nu har jag skrivit 66 666 ord på romanen Ben. Det är precis fem sjättedelar av mitt uppsatta mål. Jag sätter stopp för ikväll, för jag tyckte att det var lite häftigt att hamna på just 66 666 :)

Fyra femtedelar

Det är bara fyra dagar sedan som jag skrev att jag var uppe i tre fjärdedelar av mitt uppsatta mål vad gäller antalet ord, och nu har jag kommit upp i fyra femtedelar. Jag önskar att någon mer än jag läste den här bloggen, så jag kunde få en klapp på huvudet.

Mot alla odds

Mot alla odds lyckades jag skriva tusen ord med råge idag. Jag tror det blev 1150 ord. Egentligen hade jag inte tid, så det vete tusan hur det gick till. Men det kändes bra i alla fall.

Idag hade jag bra fart

Idag har det gått bra att skriva. Jag skrev faktiskt drygt 1500 ord. Det är ju så dåligt väder just nu, så det passar utmärkt att skriva. Dessutom lär det inte bli speciellt mycket skrivet i helgen. Alltid mycket att göra med familjen på lördagen, och på söndag fyller mamma 85 år. Stort kalas som vanligt.

Jag vet inte om det är någon som läser det jag skriver här. Kommentarerna är synnerligen få. Jag kanske bara skriver för mig själv, men i så fall får det väl vara så. Det gäller ju även mina böcker. Så länge jag inte lyckas få dem utgivna, så har jag ju faktiskt bara skrivit dem för mig själv. Och det kan ju faktiskt också vara viktigt.

Tre fjärdedelar

Den här morgonen har jag varit duktig. Jag skrev tusen ord på halvannan timme. (Vet du inte vad halvannan betyder så får du slå upp det. Hi hi!)
Nu har jag skrivit tre fjärdedelar av mitt uppsatta mål på 80 000 ord. Och det är bara tolv dagar sedan jag skrev på denna blogg att jag kommit till två tredjedelar.
Jag har kommit på att det ju faktiskt blir färre och färre ord mellan varje bråktalssteg. Jag fick skriva 40 000 ord för att komma till hälften. Drygt 13 000 ord för att komma till två tredjedelar. Knappt 7 000 ord för att komma vidare till tre fjärdedelar. Räknar man så, kommer målen så mycket närmare och det känns lättare att skriva. Tycker jag i alla fall.
Nu behöver jag bara skriva 4 000 ord för att komma till fyra femtedelar.

Mera skrivet

Jag skrev några hundra ord till ikväll. Så jag känner mig riktigt duktig, så det så! :)

Måla och skriva

Jag har målat lite mera idag. Dessutom har jag skrivit 900 ord på Ben, så dagen har inte varit helt bortkastad. Men nu är det nog dags att ta itu med brödjobbet. Hoppas att inte den tiden heller blir bortkastad...

Två tredjedelar

Jaha, nu har jag skrivit två tredjedelar av mitt uppsatta mål för min roman. Det har tagit lång tid. I september konstaterade jag att jag hade skrivit hälften. Sedan gick det i stå. Men de senaste veckorna har det gått lättare att skriva, så jag hoppas att jag kan hålla ångan uppe.

Att skriva är nödvändigt - att leva är inte nödvändigt. (Hmm, vad kan det heta på latin...?)

Det var hälften det

Skattebetalarnas förening har haft "Hälften kvar" som sin paroll. Nå, det lämnar jag nu därhän. Men jag har skrivit hälften av det jag föresatt mig för boken "Ben". Inte för att jag vet hur många ord det blir till slut, men jag satte 80 000 ord som mål, vilket är så mycket som det blev med Bileam.

Det har gått trögare med den här boken. Kanske beroende på att jag inte lyckats övertyga något förlag att de ska ge ut Bileam. Men jag skriver på den andra boken ändå. Det är en berättelse som behöver komma ut. (Ur mig alltså...)

Refusering

Fick ett refuseringsmejl. Så nu ska jag sätta mig och känna mig som en missförstådd konstnär en stund. Eftervärlden ska erkänna min litterära storhet...

Första delen klar (tror jag)

Så där, nu är första delen av tre klar av romanen Ben. Tror jag... Finns säkert anledning att se över texten många, många gånger.
Ben, som kommer att heta något annat, är "uppföljaren" till min opublicerade roman Bileam. Fast Ben utspelar sig långt innan Bileam.

Jag skriver äntligen igen

Det har stått stilla ett bra tag. Den andra romanen har bara legat där i datorn. Jag har väl skyllt på jobbet och så. Men nu försöker jag skriva igen. Äntligen har jag kommit över 20 000 ord. (Fast jag skäms lite över att det är längesedan jag berättade att jag skrivit 12 000 ord. Nu får det inte bli stopp igen.) Det känns både skönt och jobbigt. Vem har sagt att det är lätt att skriva. Men historien måste skrivas ned. Det känns så, även om kanske ingen får läsa den.

Det går så sakta

Usch, så dålig jag har varit på att skriva på romanen. Det har inte blivit många ord den senaste månaden. Brödjobbet tar alldeles för mycket tid. Jag vill ju skriva varje dag! Varför är jag inte förmögen? Då skulle jag kunna häcka i en skrivarlya på dagarna och bara skriva.

12000 ord

Så där ja. Nu har jag skrivit 12000 ord på Ben. Jag är inte uppe i takten 1000 ord om dagen som jag hade när jag skrev Bileam. Det beror till stor del på att jag arbetar många kvällar. Men det viktiga är att det går framåt. Jag är ju nyfiken på vad som kommer att hända :)

Går lite framåt

Nu har jag skrivit 8000 ord på uppföljaren till min opublicerade roman... Det har inte lossnat helt än i det nya manuset, men jag räknar med att det kommer. Man måste ha tron.