En smakebit på söndag - I lejonets gap

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter I lejonets gap och är skriven av Anne Holt och Berit Reiss-Andersen.

Fredagen den 4 april 1997, ett knappt halvår efter regeringsskiftet i Norge: Statsminister Birgitte Volter påträffas död på sitt kontor, uppe på sextonde våningen i regeringsbyggnaden. Hon har skjutits i huvudet. Och frågan är: Vem har egentligen blivit skjuten: statsministern, eller Birgitte, privatpersonen? Kungadömet är skakat. Ett uppbåd av kriminalare och säpomän arbetar med fallet, däribland överintendent Håkon Sand och kriminalkommissarierna Billy T och Hanne Wilhelmsen. I statsministermordets kölvatten rullas en politisk skandal upp, en stor skandal som på ett tragiskt sätt berör också den mördade och hennes familj.

Smakbiten är hämtad från sidan 141:

Gudmund Herland gick inte. Han stod mitt på golvet och kände ett obändigt raseri strömma igenom kroppen och han knep igen munnen och slöt ögonen. Den jävla haggan. Den helvetes förbannade kärringjäveln. Han hade inte bara informerat henne om att Benjamin Grinde ville tala med henne, han hade till och med så enträget han kunde rått henne att träffa mannen. Hälsovårdsskandalen var något hon kunde profilera sig på; hon kunde visa handlingskraft. Om det var någonting som den här regeringen behövde så var det just att visa förmåga att agera. Men hon hade hört på honom med ett halvt öra och viftat bort honom. Hon hade inte tid. Kanske senare. Alltid detta: Kanske senare. Den människan visste inte vad det innebar att vara statsråd. Hon trodde att man hade vanlig kontorstid och blev oerhört sur om något kom i vägen för middagen med de underbara döttrarna.

.

Surströmmingsdags!

Idag är det dags för surströmming. Jag kommer att äta den i tunnbröd tillsammans med potatis, tomat, ev rå lök. Givetvis blir det en öl och "den lille" också ;)

Dagen till ära har jag hissat den jämtländska flaggan. Fru W kommer från Lit i Jämtland.

Bra med bibliotek

Idag kilade jag in till biblioteket i Vålberg och lämnade tillbaka Den unge Werthers lidanden. Det var sista dagen de hade öppet före semestern. Under juli är biblioteket stängt. Det säger jag inget om. Personalen på den lilla biblioteksfilialen måste ju få ha semester. I Karlstad finns 10 kommunala bibliotek. Ett huvudbibliotek och nio biblioteksfilialer. Kommunen har aldrig lagt ner ett enda bibliotek, vilket jag tycker att de ska ha en eloge för. Jag passade på att låna två böcker som läsning under juli. (Jag har ett par egna böcker att läsa också förstås.) Det blev Hetta av Jane Harper och Noveller av Anton Tjechov.

Omslagsonsdag vecka 26: Ätbart

Igår var det omslagsonsdag hos Boklysten, men jag har varit i Danmark utan dator, så därför är jag lite sen. Temat den här gången är ätbart. När det gäller Hummelhonung, så är det inte humlan utan honungen som är ätbar ;) Hela världens lilla anka var en bok jag aldrig läste färdigt eftersom det var för tråkig. Där finns en tecknad anka och ankor kan man äta, eller hur? Skogsliv vid Walden har en hjort på framsidan och hjortsadel ska ju vara en delikatess. Min egen favorit bland dessa omslag är Kafkas soppa. Här är mina böcker på temat ätbart:

Dagens visdomsord 2019-06-26

Det enda sättet att leva länge är att åldras. (Daniel Francois Esprit Auber)

Den unge Werthers lidanden

Titel: Den unge Werthers lidanden
Originalets titel: Die Leiden des jungen Werthers
Författare: Johann Wolfgang von Goethe
Förlag: Klassikerförlaget (1999)
Antal sidor: 142

Få litterära verk har fångat människors sinnen som Johann Wolfgang von Goethes roman om den unge Werther och hans Lotte - ett av de stora kärleksparen i världslitteraturen. När den tyske nationaldiktaren skrev sin tragiska kärlekssaga var han bara 24 år och boken hade i viss mån självbiografisk bakgrund. Romanen var ett litterärt lyckokast och gjorde omedelbar succé och skandal när den kom ut.
I bokens spår uppkom en formlig Wertherfeber. Unga män klädde sig som Goethes hjälte - den blå fracken med den gula västen blev weltschmerzuniformen i Europa. Några sköt sig också i likhet med bokens hjälte en kula för pannan.

Detta är en av dessa böcker som det är roligt att ha läst. Jag har känt till titeln länge, men enbart det faktum att den är skriven av Goethe har känts lite avskräckande. Han är ju känd som en av de absolut främsta tyska poeterna.

Men Den unge Werthers lidanden skrevs långt innan han blev den store poeten. Den utgör ett exempel på den då rådande epoken Sturm und Drang, som i Tyskland avlöste upplysningen. Den visade vägen mot romantiken.

Boken är vad som brukar kallas en brevroman. Den består till största delen av brev, som Werther skickar till sin vän Walter. Walters svarsbrev får vi inte läsa, utan vi får tänka oss hans svar genom Werthers fortsatta brevskrivande. Genom breven får vi läsa om Werthers glödande kärlek till Lotte; en omöjlig kärlek, för hon är redan bortlovad till en annan. I tidens anda är texten oerhört svulstig. Det är romantik och det är tragedi med stor högstämdhet. På det sättet kan det kännas som märklig läsning för oss nutidsmänniskor, men den är ett intressant dokument från en betydande litterär epok.

Kärlekshistorien är som sagt olycklig, och Werther blir alltmer bedrövad. Han inser att han aldrig kommer att få Lotte, som för övrigt gift sig med Albert, men vi kan ändå ana att Werthers kärlek är besvarad, men Lotte kommer aldrig att lämna sin man. Till slut återstår endast för den lidande Werther att ta sitt liv.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 32: Läs en bok skriven av någon du aldrig läst något av tidigare.

Boken får även ingå i Vargnatts klassikerutmaning att läsa en klassiker per månad. Den unge Werthers lidanden är min juniklassiker.

Ett avsnitt från Jesus and Mo

Fler episoder från Jesus and Mo finner du här.

En smakebit på söndag - Den unge Werthers lidanden

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Den unge Werthers lidanden och är skriven av Johann Wolfgang von Goethe.

Få litterära verk har fångat människors sinnen som Johann Wolfgang von Goethes roman om den unge Werther och hans Lotte - ett av de stora kärleksparen i världslitteraturen. När den tyske nationaldiktaren skrev sin tragiska kärlekssaga var han bara 24 år och boken hade i viss mån självbiografisk bakgrund. Romanen var ett litterärt lyckokast och gjorde omedelbar succé och skandal när den kom ut.
I bokens spår uppkom en formlig Wertherfeber. Unga män klädde sig som Goethes hjälte - den blå fracken med den gula västen blev weltschmerzuniformen i Europa. Några sköt sig också i likhet med bokens hjälte en kula för pannan.

Smakbiten är hämtad från sidorna 42-43 och är ur ett brev till Werthers vän Wilhelm:

Wilhelm, vad är världen för vårt hjärta förutan kärlek! Vad en laterna magica är utan ljus! Men så snart du sätter in den lilla lampan, framträder de brokigaste bilder för dig på den vita väggen. Och om så allt detta en var annat än förbiglidande fantomer, så inger det oss dock lyckokänslan där vi likt stora barn står inför undret och hänföres av det. I dag kunde jag inte besöka Lotte, en bjudning som jag ej kunde avböja hindrade mig. Vad skulle jag ta mig till. Jag sände min betjänt, bara för att ha en människa hos mig som varit i hennes närhet i dag. Med vilken otålighet jag väntade honom, med vilken glädje jag återsåg honom! Jag hade helst tagit hans huvud mellan mina händer och kysst honom, om jag icke hade blygts.
Man berättar om den bononiska stenen att om man lägger den i solen så drar den till sig dess strålar för att lysa en stund under natten. Så tyckte jag att det förhöll sig med pojken. Vetskapen om att hennes blickar vilat på hans ansikte, hans kinder, rockknapparna, syrtutkragen, gjorde allt detta så heligt, så dyrbart för mig. I det ögonblicket hade jag ej för tusen daler lämnat honom ifrån mig. Jag befann mig så väl i hans närvaro.

Klassikerutmaning del 4

Vargnatt har kört en klassikerutmaning under halvtannat år. Nu förlänger hon den i ytterligare sex månader. Här är de sex klassiker jag tänker läsa andra halvåret 2019:

• Kristens resa av John Bunyan
• Robinson Crusoe av Daniel Defoe
• Klockan klämtar för dig av Ernest Hemingway
• Flugornas herre av William Golding
• Öster om Eden av John Steinbeck
• Den heliga natten av Selma Lagerlöf

Helgfrågan v. 25

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia ser fram mot att läsa boken Alla känner apan. Helgfrågan lyder:

Vilken bok ser du framemot att läsa i midsommar? Utveckla gärna...

Bonusfråga: Hur firar du midsommar?

Någon speciell midsommarbok blir det inte, utan jag fortsätter med den bok jag nyss börjat läsa - Den unge Werthers lidanden av Johan Wolfgang von Goethe. Det kanske är en titel som kontrasterar mot människors uppskruvade förväntningar inför midsommarhelgen ;)

Något särskilt midsommarfirande blir det inte. Äldsta dottern är i Italien och den yngsta firar midsommar på en campingplats i Mellerud av alla ställen! Så hustrun och jag får vara för oss själva. Ingen mening med att planera något, för det kommer säkert att regna. Det brukar det göra varenda j-a midsommarafton. Men om det blir lite uppehåll, så kör vi en repris från förra helgen. Matjessill, potatis, gräddfil, gräslök, öl och snaps och lite senare jordgubbar och glass. Här är bilder från förra helgen:

Omslagsonsdag vecka 25: Broar

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat den här gången är broar. Jag bestämde mig för att tåget i centrumbilden på Brobyggarna far på en bro. Annars är det ju konstigt. Och man skymtar faktiskt Östra bron i Karlstad på En minneslångrev. Min egen favorit bland dessa omslag är En minneslångrev. Här är mina broböcker:

Dagens visdomsord 2019-06-19

En kvinna som svär på att hon aldrig har blivit kysst har sannerligen anledning att svära. (Brigitte Bardot)

Verkanseld

Titel: Verkanseld
Författare: Louise Boije af Gennäs
Förlag: Bookmark Förlag (2019)
Antal sidor: 538

Under det senaste året har allt i Saras liv förändrats. Flera av hennes närstående har dött under märkliga omständigheter som omöjligt kan vara en slump, även om myndigheterna vill få henne att tro det. Sorgen och rädslan håller Sara i ett stadigt grepp, men djupt inom henne spirar en växande kraft: ett okuvligt motstånd. Sara kommer aldrig att ge upp och när hennes motståndare äntligen ger sig till känna kan det bara sluta på ett sätt - med verkanseld.

Verkanseld är sista delen i Motståndstrilogin av Louise Boije af Gennäs (de tidigare delarna är Blodlokan och Skendöda) och författaren avslutar med ett crescendo! Om Sara hade det svårt i de tidigare delarna, så kan man konstatera att nu blir det värre.

Boken, och hela serien, är mycket skickligt berättad av Boije af Gennäs. Det som gör boken till något utöver det vanliga är att hon blandar fakta och fiktion. Vi som levt ett tag på planeten känner igen de många politiska "affärerna" som nämns och författaren tar med rikligt med autentiskt material i form av tidningsartiklar och liknande. Många saker kan vara kända sen tidigare, men här binds allt samman och vi anar snart att det handlar om en gigantisk konspiration; en konspiration som Sara har möjlighet att avslöja. Men är hon beredd att betala priset?

Vi får "veta" hur allting har hängt ihop. Ja, även motivet till mordet på Olof Palme avslöjas. Givetvis är den gigantiska konspirationen påhittad, men boken är så välskriven att det känns som att allt är så som författaren beskriver det. Ungefär som när man läser Dan Browns böcker.

Motståndstrilogin tillhör absolut de bästa spänningsromaner jag har läst. Att det handlar om bladvändare är en självklarhet. Louise Boije af Gennäs är Sveriges Dan Brown. Jag längtar efter att få läsa fler romaner av henne.

Veckoutmaning: Svarta hål och stjärnströssel

Tisdag och veckoutmaning från Kulturkollo. Det är rymden som är tema för veckan hos Kulturkollo. Lotta skriver: I veckans utmaning vill vi att du väljer två personer som förtjänar det. Nån som gjort något riktigt dumt och nån som gjort något riktigt bra. Det kan vara en fiktiv person som du hatar eller älskar, eller så kan det vara en livs levande person som du stör dig på eller vill lyfta fram.

Vem vill du straffa genom att skicka rakt in i ett stort svart hål?
Vem vill du hylla genom att dränka i glittrande stjärnströssel?

In i det svarta hålet skickar jag president Donald Trump. Inte för att han sänker skatten för miljardärer och försvagar de sociala skyddsnäten. Inte för att han vill bygga en mur mot Mexiko. Inte för att han vill inskränka aborträtten. Nej, det värsta i hans presidentskap är att han konsekvent angriper alla politiker och tjänstemän som inte stöder honom och journalister och nyhetskanaler som vågar ifrågasätta honom. Alla nyheter som han ogillar benämner han "fake news". Han undergräver själva tilltron till de demokratiska institutionerna och till den granskande journalistiken. Och detta är mycket farligt!

Stjärnströsslet häller jag över kronprinsessan Victoria, som nyligen avslutade sina landskapsvandringar. När man ser och hör kronprinsessan märker man att hon är genuint intresserad av det hon håller på med och de människor hon möter. När, om ett par decennier, hon uppstiger på tronen som Sveriges drottning tror jag att vi kommer att ha en av våra bästa ledare för landet på mycket länge.

Helgfrågan v. 24

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia hoppas på en god sommartårta i samband med skolavslutningen. Helgfrågan lyder:

Hur viktigt tror du att det är att man besöker och kommenterar andra bokbloggare? Utveckla gärna...

Bonusfråga: Vad är din favorit bland fikabröd?

För mig är det självklart att göra små nedslag hos andra bokbloggare. Givetvis inte hos alla hela tiden. Det vore ett heltidsjobb. Men man får bra tips på böcker och när man har hängt med ett tag så känns det nästan som att man känner de bokbloggare man besöker ofta, fastän man inte gör det. Vidare kan man besöka bokbloggare som är 13 år lika väl som 83. Här har på riktigt ålder, kön, hudfärg, sexuell läggning osv ingen betydelse. Jag försöker att kommentera om det är något som är roligt eller intressant. Jag vill ju väldigt gärna få kommentarer på mina egna inlägg, och då måste jag givetvis kommentera andras. Jag brukar även skriva en liten kommentar till det som andra skriver i mina kommentarsfält, för att visa att jag läser vad de har skrivit.

Det finns så mycket smaskens att välja på när det gäller fikabröd. Men för att inte riskera att skriva samma som en massa andra väljer jag att nämna den violtårta som man kan köpa på Törners konditori i Östersund. Marsipanen och marängen gör att tårtan är söt, men hallonen som finns i tårtan ger en syrlig friskhet. Om ni åker till Östersund tycker jag absolut att ni ska titta in på Törners konditori och slå er ner med en violtårtsbit och kaffe/te.

Omslagsonsdag vecka 24: Insekter

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat den här gången är insekter. Har ni förresten tänkt på hur många det är som säger "insektsnyckel"? Det heter "insexnyckel"! Min egen favorit bland dessa omslag är nog Blodlokan. Här är mina insektsböcker:

Dagens visdomsord 2019-06-12

The biggest communication problem is we don't listen to understand. We listen to reply. (Stephen Covey)

Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket

Titel: Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket
Författare: Jonas Jonasson
Förlag: Piratförlaget (2018)
Antal sidor: 434

Allan sitter med vännen Julius på Bali och har nästan lika långtråkigt som strax innan han klev ut genom sitt fönster på hundraårsdagen ett år tidigare. Nu väntar ny födelsedag. Julius bestämmer sig för att fira sin vän med en luftballongfärd. Allan föreslår att de i så fall tar med sig något att dricka, ifall det skulle bli stiltje där uppe i luften.
Det som följer är allt utom stiltje. Vinden och omständigheterna tar vännerna på en resa genom all världens galenskap. I centrum för den står kärnvapenkapprustning, tuppfäktning världsledare emellan, dumhet och argan list. Längs vägen avverkar Kim Jong-un, Donald Trump, Vladimir Putin, Angela Merkel och en svensk utrikesminister som undrar om allt det här händer på riktigt.

Det är nog inte helt enkelt att skriva en uppföljare till en sådan succé som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. I den boken fick vi ju följa Allan Karlssons märkliga liv under ett helt sekel. Jag tycker dock att Jonas Jonasson har lyckats. Den här gången är det inte en exposé över allt som hänt i världen under hundra år, utan nu befinner vi oss i nutid. På ett humoristiskt sätt beskrivs hur Allan, som vanligt mest av misstag, får träffa några av världsledarna och givetvis innebär det att historien tar en annan vändning än den skulle ha gjort Allan förutan. Att han genom en felparkering råkar utplåna en svensk naziströrelse är helt i bokens anda.

Det finns samtidigt ett allvar i boken. Där finns spekulationer kring hur Putin och hans anhang gör allt för att destabilisera västvärlden. Putin är nöjd med att ha lyckats få Trump installerad som president och ha fått britterna att rösta för Brexit. Att Macron blev fransk president var en motgång, men man gör även sitt bästa för att destabilisera Sverige.

Det är en välskriven och småputtrig satir, som är värd att läsa. Man får dessutom filosofera över om sparris ska vara vit eller grön.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 12: Läs en bok med ett djur på omslaget. (Ja, faktiskt! Längst upp till höger ser man en mås och där nere simmar fiskar.)

En smakebit på söndag - Verkanseld

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser nu heter Verkanseld och är skriven av Louise Boije af Gennäs. Det är sista delen i Motståndstrilogin och jag har fått den som recensionsex. De tidigare delarna heter Blodlokan och Skendöda.

Under det senaste året har allt i Saras liv förändrats. Flera av hennes närstående har dött under märkliga omständigheter som omöjligt kan vara en slump, även om myndigheterna vill få henne att tro det. Sorgen och rädslan håller Sara i ett stadigt grepp, men djupt inom henne spirar en växande kraft: ett okuvligt motstånd. Sara kommer aldrig att ge upp och när hennes motståndare äntligen ger sig till känna kan det bara sluta på ett sätt - med verkanseld.

Smakbiten är hämtad från sidorna 39-40:

Plötsligt stod Georg vid min sida.
"Jag ska hälsa från Berit", sa han lågt. "Hon är tillbaka."
Berit? Jag fick inte fram ett ord.
"Varför har du inte hört av dig?" fortsatte han. "Fick du filmen?"
"Vilken film?" sa jag.
"Strunt samma", sa han. "Bra att du är här nu. Vi har väldigt mycket jobb framför oss."
Jag stirrade på honom.
"Vilka 'vi'?" sa jag. "Jag tror inte att du förstår hur lite jag vet!"
Georg såg sig omkring.
"I och med att du sitter på Högvarteret är du nära själva kärnan", sa han. "Det är någonting som pågår, förutom det vi redan känner till, och du blir centralt placerad."
Han såg mig i ögonen.
"Motståndet behöver dig, Sara!" sa han.

Helgfrågan v. 23

Helgfråga från Mias bokhörna. Idag är det Sveriges nationaldag, vilket har fått inspirera. Helgfrågan lyder:

Vilken typisk svensk bok borde man läsa?

Bonusfråga: Hur firar ni nationaldagen?

Det var en svår fråga. Det finns mängder av böcker att välja bland. Ska man välja en klassiker eller något mer modernt? Vad menas med "typisk" i det här sammanhanget?

Mia har valt Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Ett utmärkt val tycker jag och jag skulle ha kunnat välja den själv, men så tråkig vill jag inte vara. Gösta Berlings Saga funderar jag på ett tag. Alla borde läsa den. 

Men till slut väljer jag en bok av en av den svenska litteraturens främsta gestalter, August Strindberg. Inte något trist som Röda Rummet, utan Hemsöborna. En skildring av livet på en gård i skärgården, som innehåller kärlek, kättja och girighet. Perfekta ingredienser i en roman.

Nationaldagen firar jag inte alls. Inte av några konstiga principiella skäl. Jag vet bara inte hur jag ska fira den. Jag hissade flaggan i morse. Det får räcka.

Ett bokpaket

Idag fick jag ett bokpaket från Bookmark Förlag. Det är romanen Verkanseld av Louise Boije af Gennäs. Detta är den avslutande delen i Motståndstrilogin.

Omslagsonsdag: Sommar

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat den här gången är sommar. Mina associationer är kanske lite svävande, men ni får väl försöka gissa hur jag har tänkt. Min egen favorit bland dessa omslag är nog Hummelhonung. Här är mina sommarböcker: