Veckans kulturfråga v. 22 2023

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Nu står studentfirandena som spön i backen. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilka böcker passar bra att ge bort i studentpresent?

Nu vet jag inte vilka böcker dagens elever "tvingas" läsa i skolan, men jag bortser från det och försöker komma på några alternativ.

1984 av George Orwell tycker jag ungdomar ska läsa. Det övervakningssamhälle som Orwell "fantiserade" om är idag möjligt att skapa genom den tekniska utveckling som skett. 

Sedan vill jag gärna föreslå Den andra sömnen av George Harris. En dystopi som utspelar sig efter apokalypsen. Tänk om vi inte längre har tillgång till all den teknik vi vant oss vid.

Fahrenheit 451 av Ray Bradbury är också en dystopi där staten skickar ut brandkåren för att bränna böcker. I en tid då böcker åter bränns tycker jag att den här bör läsas.

Nu ser jag att jag bara tagit böcker av manliga författare. Så kan vi inte ha det! Jag tycker vi skickar med Löpa varg av den före detta ledamoten av Svenska Akademien Kerstin Ekman. En bok som visar på bristerna i samspel mellan människan och naturen.

Dagens visdomsord 2023-05-31

Genom att troget arbeta åtta timmar om dagen kanske du slutligen får bli chef och arbeta tolv timmar om dagen. (Robert Frost) 

Tisdagstrion: Den gode, den onde, den fule (en bok på varje)

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat den gode, den onde, den fule (en bok av varje). Här är min trio: 

Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga tycker jag kan få representera den gode. Visserligen ställer han hela tiden till med hyss som driver pappa Anton till vansinne, men innerst inne är han en rar gosse som vill väl. Att de saker han gör är hyss, det vet han liksom inte i förväg.

Nobelpristagaren Pär Lagerkvists Dvärgen får vara den onde. 

En märklig, men mycket fascinerande, bok. Dvärgen är en ondskefull person vid Furstens hov, som hatar kärleken och älskar kriget. Det är väl tveksamt om dvärgen är en riktig människa. Istället ska han väl snarast symbolisera det onda i fursten. Alla har vi kanske en dvärg inom oss, om än förhoppningsvis inte lika framträdande som den som Lagerkvist målar upp.

Den fule är Ett gammalt bergtroll av Gustaf Fröding. Det stackars trollet, som tycker så mycket om den fagra prinsessan att han skulle vilja äta upp henne.

Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.

På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trivsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.

Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.

Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!

Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss,
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.

Jag ville klapp’na och kyss’na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg’na och vyss’na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!

Och i en säck vill jag stopp’na
och ta’na med hem till julmat,
och sen så äter jag opp’na,
fint lagad på guldfat.

Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.

Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp’na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.

Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum!

En smakebit på søndag - X

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag läser heter X och är skriven av Pascal Engman. 

Vanessa Frank har valt att avsluta sin tjänst som polisinspektör för att skydda sin dotter Celine mot den eskalerande hotbilden. Men hon har svårt att hitta mening med sin nya, lugna tillvaro. När en internationellt känd fotbollsfru hittas mördad i sitt hem på Lidingö börjar fallet gäcka den tidigare polisinspektören. I en förort på andra sidan stan kämpar 17-åriga Herish för en ljusare framtid. Drömmen om att bli fotbollsproffs gör honom till ett enkelt byte för matchfixare och agenter. Det visar sig snart att flera öden är sammansnärjda i en omöjlig ekvation och Vanessa Frank måste hitta den okända variabeln X - innan det är för sent.

Smakbiten är hämtad från sidorna 98-99:

"Jag sa nej, Viktor."

Hon log, men tonen var tydligt avvisande. En pinsam tystnad lade sig över bordet. Viktor kastade en illasinnad blick mot Nicolas innan han reste sig. Jesper följde efter honom. När Viktor passerade stötte han till Nicolas i bakhuvudet med armbågen. Nicolas låtsades inte märka det.

"Han verkar gilla dig", sa han till Signe.

"Han är creepy. Men det är mitt eget fel. Under första veckan på första terminen hade vi en liten grej."

"Vad hände?", frågade Nicolas och tog en ny klunk öl.

"Jag insåg att han var en neandertalare. Med lite tur upptäcker han hur man gör upp eld lagom till termin fyra."

Veckans mening v. 21

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är även denna vecka hämtad från X av Pascal Engman.

Idag visste tonåringar knappt vad kontanter var för något, om de inte handlade med droger.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Inte utan min syster av Åsa Hellberg

Titel: Inte utan min syster

Författare: Åsa Hellberg

Förlag: Bokförlaget Forum (2022)

Antal sidor:

Fjällbacka 1903. Systrarna Anna och Cornelia växer upp på en gård utanför Fjällbacka, i Kville socken. Familjen är fattig, men trots detta får de yngsta flickorna chansen att utbilda sig till sjuksköterskor. I storstaden möts de av en helt ny värld av läkare, kvinnosakskvinnor och fascinerande patienter. Arbetet är krävande men framtidstron är stark för dörren till frihet står på glänt. De vill bli den nya sortens kvinnor, fast priset de får betala är högt. Gifter man sig förlorar man sitt arbete. Bara några år senare krossas tillvaron. Ett oäkta barn, en ansvarslös man och förbjuden kärlek drar isär systrarna. Tragedierna följs av år av svårigheter. Det starka band de haft slits sönder av olyckor, kaos och sorg. Var hittar man glädje när hoppet tycks ha gått förlorat?

Inte utan min syster är första delen i en trilogi av Åsa Hellberg. Författarinnan kommer ursprungligen från Fjällbacka och där utspelar sig en hel del av romanen. Till skillnad från tidigare skönlitterära böcker av Hellberg har hon använt sin egen familjs historia som grund för handlingen, även om den även innehåller en del fiktion.

Åsa Hellberg har tidigare bland annat givit ut romaner i Sonja-serien och Flanaganstrilogin. Hon går från klarhet till klarhet. I den nya trilogin spänner Hellberg bågen ordentligt. Här levandegör hon några kvinnoöden inom den egna släkten. Hon lyckas verkligen ge den rätta känslan av att vi befinner oss i början av det förra århundradet. Fascinerad av historien läser jag ivrigt kapitel efter kapitel. Det är en gripande berättelse skildrad på ett kärleksfullt sätt.

I de kommande delarna kommer några andra kvinnor att hamna i fokus. Det ska bli riktigt intressant att följa denna släktkrönika.

Bokpaket

Ett bokpaket från Modernista kom med posten idag. Det innehöll Livet skiljer oss åt av Håkan Mattsson. Det är andra boken i Livet & Döden-trilogin. 

Dagens visdomsord 2023-05-24

Det som whiskey inte botar, finns det inget botemedel för. (Irländskt ordspråk)

Tisdagstrion: Tre böcker av samma författare

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat tre böcker av samma författare (som du har läst eller vill läsa). Jag väljer en författare som skrivit många klassiker, nämligen den värmländska nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Här är min trio:

Jerusalem utspelar sig i Dalarna och i Jerusalem under 1800-talet, där man får följa några människor och deras närstående under flera år. Selma Lagerlöf skriver om många olika personer ur flera generationer, bland annat om dem som lever på den stora Ingmarsgården, där man får bekanta sig med deras, inte alltid så okomplicerade, relationer till varandra. Boken är delvis inspirerad av den religiösa grupperingen helgumianerna och deras emigration till Jerusalem i Palestina år 1896. 

Detta är en riktigt bra roman tycker jag. Man får en fantastisk berättelse om människors liv i Dalarna i slutet av 1800-talet, där de sociala grupperingarna är tydliga. Prästen och skolmästaren har en stark ställning, men i just den här byn är prästen en usel predikant och när väckelserörelsen når socknen har kyrkan inget att sätta emot. Men det är inte 1800-talets vanliga väckelsepredikanter i Waldenströms anda, utan här handlar det om en sekt vars medlemmar bryter med sina anhöriga. De hetsar upp varandra och känner snart att de måste fara till Jerusalem, där flera av medlemmarna går omkring i fast övertygelse om att när som helst få se Kristus återvända till jorden.

Boken handlar också om en familj, som varit den dominerande i socknen under många generationer. Det är ingmarerna, vars huvudman i varje generation heter Ingmar Ingmarsson. Det är till denne alla vänder sig till för att veta vad som som göras och när det ska göras. Men när Stor-Ingmar dör har den nye Ingmar Ingmarsson inte den styrka som krävs och Ingmarsgården håller på att gå ifrån släkten.

Selma Lagerlöf har skapat ett verk, som har viss verklighetsbakgrund, men det är också en saga med inslag av såväl småfolk, som religiösa uppenbarelser och även förbannelser.

Gösta Berlings Saga var Selma Lagerlöfs debutroman som också blev hennes stora genombrott. En fantastisk saga om den fallne prästen som fick bo i kavaljersflygeln hos majorskan på Ekeby.

Inledningsorden är berömda: "Äntligen stod prästen i predikstolen!" Den är ett exempel på in medias res.

Här finns många intressanta karaktärer, som den elake brukspatron Sintram, som står i förbund med Djävulen och givetvis kavaljererna. Boken ger en bild av hur Värmland såg ut på 1840-talet.

Liljecronas hem är ett i den långa raden av verk, som denna den svenska litteraturens drottning skapade. Flera av de personer vi träffade på i Gösta Berlings Saga, som Melchior Sinclair och fänrik Örneclou, dyker här upp som bifigurer.

Här är huvudpersonen prästdottern Maja Lisa, som bor med sin älskade far. Lyckan får dock ett abrupt slut när fadern gifter om sig med den elaka Raklitza. Med styvmoderns intåg i hemmet försvinner glädjen för både mamsell Maja Lisa och tjänstefolket.

När jag läser romanen upplever jag att det är en omisskännlig Lagerlöfsroman. Där finns både fina bondefamiljer och fattiga hjon, men där finns även drag av övernaturlighet. När vättarna visar sig på Lövdala...

För den som har uppskattat Gösta Berlings Saga är det här en utmärkt berättelse att gå vidare med.

Ett bokpaket fallera

Idag kom en bok från Bookmark Förlag i brevlådan. Det innehöll Parasiten av Sofie Sarenbrant. Det är den elfte fristående delen om kriminalinspektör Emma Sköld. 

Veckans mening v. 20

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från X av Pascal Engman.

Han hade kategoriserat dem noga, alla de hundratals personer han ägde.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Den tysta fågeln av Peter Mohlin och Peter Nyström

Titel: Den tysta fågeln

Författare: Peter Mohlin och Peter Nyström

Förlag: Norstedts (2023)

Antal sidor: 476 

En benbit hittas i ett fågelbo i Grums och väcker stor uppståndelse. Trettio år tidigare försvann tvillingarna Brodin mystiskt från en lekplats i den värmländska bruksorten. Kommer benet från en av pojkarna? Varför dyker det upp nu? På gatan där tvillingarna bodde tar spekulationerna ny fart. När en man som varit borta länge återvänder sprider sig en obehaglig stämning i grannskapet. Något är i görningen. Före detta FBI-agenten John Adderley - numera polis på länskrim i Karlstad - får den nyöppnade utredningen på sitt bord. Men han är splittrad. Att sköta en mordutredning och samtidigt ta hand om sin nioåriga brorsdotter sätter honom på helt nya prov.

Det tysta fågeln är den tredje deckaren av Peter Mohlin och Peter Nyström om den före detta FBI-agenten John Adderley. De båda tidigare är Det sista livet och Den andra systern.

Författarna har utökat området för Adderleys arbete. Nu utspelar sig inte händelserna bara i Karlstad, utan även i bruksorten Grums, en av Karlstads kranskommuner. Jag bor i Vålberg i Karlstads kommun, men har faktiskt närmare till Grums än till Karlstads centrum. Med författarnas självklara privilegium att bestämma över sin text har Mohlin och Nyström byggt ett helt nytt bostadsområde i Grums. Allt måste inte vara en exakt beskrivning av verkligheten.

Jag tyckte mycket om de båda tidigare böckerna i serien och kan konstatera att författarna med denna bok har överträffat sig själva. Vilken spännande kriminalroman detta är! Och så skickligt de leder in läsaren på villospår. Just när det mesta verkar vara uppklarat vänds allt på ända. Sakerna visar sig vara på ett helt annat sätt än man har förletts att tro.

Den tysta fågeln är en härlig bladvändare. Har du inte börjat med den här serien än så är det dags nu!

I kaosutmaning 2023 får denna bok svara mot punkt 32: Läs en bok som utspelar sig i Värmland.

Dagens visdomsord 2023-05-17

Den stora faran är inte att datorerna ska börja tänka som människor, utan att människor ska börja tänka som datorer. (Sydney J. Harris) 

Tisdagstrion: Sten, sax, påse

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat sten, sax, påse. ("Papper" istället för påse som i den engelska varianter går också bra.) Här är min trio:  

Vi ses vid Röda Sten av Viveca Lärn. Jag läste den 2008 och det var mitt första möte med Viveca Lärn. Jag kan förstå att hon är populär. Hon skriver lättsamt och med en stor portion humor. Jag älskar till exempel det här lilla stycket, där huvudpersonen Judit funderar över det faktum att hon snart ska fylla fyrtio. Hon promenerar nerför Avenyn.
- Flytta på dig, kärring! ropade en kille som kom susande förbi Seven Eleven på gröna inlines.
Judit vände sig om men hon kunde inte se någon kärring över huvud taget. Det var egendomligt.

En annan som saknar självinsikt var gäller den egna åldern är Judits vän Dennis. Han bestämmer sig för at sluta supa, och tar på sig träningskläder och ger sig ut att jogga.
Hans kondition var anmärkningsvärt god. Han hade fått en stor fläck fram på tröjan och kände också svetten rinna mellan skulderbladen.
Tvu unga mammor som sköt var sin barnvagn framför sig stirrade på honom vid Mariaplan. Han gav dem en lång blick. Han kanske var rätt snygg ändå.
Bakom sig hörde han dem fnissa. De undrade nog om han var ledig.
Dennis kände sig i form.

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant utspelar sig på en frisersalong. Allt förändras när Angelina börjar jobba på Salong De Luca, Östermalms hetaste frisörsalong. Ägaren Stefano har bara ögon för henne och ser inte längre åt sin kollega Jenny. Driven av svartsjuka bestämmer sig Jenny för att ta reda på vem som döljer sig bakom Angelinas perfekta fasad.
Samtidigt hittas en av salongens kunder mördad, och det dröjer inte länge förrän ytterligare ett dödsfall sker. Under den välpolerade ytan utvecklas ett farligt psykologiskt spel som hotar att ödelägga liv. Misstankarna växer sig allt starkare, men sanningen avslöjas inte förrän det är alldeles för sent.

Det här är en riktigt spännande bok. Här dör flera av salongens kunder. Finns det ett samband? Och vad kan motivet vara? Sarenbrant har valt ett intressant grepp där hon låter de tre frisörerna Stefano, Angelina och Jenny omväxla som huvudpersoner i kapitlen. Man får samma historia berättad, men från olika personers perspektiv, och då förstår man att allt är mer komplext än man kanske tror till en början. Kapitlen är korta, och de blir ännu kortare mot slutet. Det gör att tempot och därmed spänningen stegras. Ett mycket bra grepp som gör denna bok till en riktigt läsvärd spänningsroman.

Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Guy Montag är ingen vanlig brandman. Han tänder eldar istället för att släcka dem. På statens uppdrag bränner han böcker, alla gamla tryckta böcker som kan kallas "litteratur" och som därigenom förväntas kunna få folk att spåra ur och inbilla sig att de kan förändra världen. Han bränner både böckerna och husen där han hittat dem - ibland även människorna i husen, om de knusslar. Ray Bradburys Fahrenheit 451 har fått sin titel efter den temperatur då papper självantänder.

Fahrenheit 451 är en modern klassiker, som utkom 1953. Ray Bradbury har på i denna utgåva endast 158 sidor åstadkommit en lysande dystopi.

I denna mörka framtid har brandmännen fått en ny uppgift. De släcker inte längre bränder. Ja, nästan ingen kommer ihåg att detta en gång var deras uppgift. Istället söker de upp de hus där det misstänks finnas böcker (ofta är det en granne som anmäler det) och sedan sprutar de fotogen och bränner ner huset med böcker och ibland husägaren kvar därinne. 

Böcker innehåller påhittade saker och ses därför som skadliga. Människor matas istället med meningslösa TV-program, där karaktärerna blir deras "familj".

Endast ett fåtal människor vågar trotsa staten och gömma undan en bok, trots att de riskerar livet. Brandmannen Guy Montag är en av dem, sedan han kommit till insikt om att böckerna faktiskt kan vara till glädje och nytta, inte till skada. Priset han tvingas betala är högt.

I en tid när böcker åter bränns skulle jag vilja säga att Fahrenheit 451 är en bok som man måste läsa!

En smakebit på søndag - Inte utan min syster

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet är bloggen Betraktninger. Boken jag ska börja läsa heter Inte utan min syster och är skriven av Åsa Hellberg.  

Fjällbacka 1903. Systrarna Anna och Cornelia växer upp på en gård utanför Fjällbacka, i Kville socken. Familjen är fattig, men trots detta får de yngsta flickorna chansen att utbilda sig till sjuksköterskor. I storstaden möts de av en helt ny värld av läkare, kvinnosakskvinnor och fascinerande patienter. Arbetet är krävande men framtidstron är stark för dörren till frihet står på glänt. De vill bli den nya sortens kvinnor, fast priset de får betala är högt. Gifter man sig förlorar man sitt arbete. Bara några år senare krossas tillvaron. Ett oäkta barn, en ansvarslös man och förbjuden kärlek drar isär systrarna. Tragedierna följs av år av svårigheter. Det starka band de haft slits sönder av olyckor, kaos och sorg. Var hittar man glädje när hoppet tycks ha gått förlorat?

Smakbiten är hämtad från sidan 11:

Om Cornelia ändå kunde flytta till Göteborg, tänkte Anna. Staden var rörig. Hästar och vagnar trängdes med folk som pratade högt med en konstig dialekt och bar helt andra kläder än man gjorde här på Kamstorp. I stan visste alla hur man hälsade, åt och betedde sig. Och kvinnorna var annorlunda än hemma vid. De blev aldrig nöjda. Hos slaktaren var grisen inte fet nog, på marknaden var äggen för små och nåde den odlare som inte levererade fläckfria potatisar. Då gormade de så pass högt att alla stirrade på dem. Och det verkade de inte bry sig om det allra minsta. Om potatisen var dålig skulle handlaren och alla andra minsann få beta det. Anna behövde sin storasyster där. Allt sådant var hon bra på att hantera, medan Anna själv ryggade undan när folk var irriterade och arga.

Veckans mening v. 19

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Inte utan min syster av Åsa Hellberg.

I stan visste alla hur man hälsade, åt och betedde sig.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!   

Nya akademiledamöter

Svenska Akademien har valt två nya ledamöter i Svenska Akademien. Författaren Anna-Karin Palm ersätter poeten, författaren och litteraturvetaren Kjell Espmark på stol nummer 16 och språkforskaren David Håkansson ersätter språkvetaren Sture Allén på stol nummer 3.

Så kul att bli inbjuden

När jag arbetade på tidningen Fryksdals-Bygden i Sunne fick jag ofta vara med och bevaka olika evenemang under Kulturveckan i Sunne, ett mycket ambitiöst evenemang med mängder av olika kulturyttringar representerade. Kulturveckan anordnas av Stiftelsen Selma Lagerlöfs Litteraturpris och i år äger den rum 30 juli - 6 augusti.

Som en del av det digra programmet genomför Värmländska Författarsällskapet en författarkväll i Östra Ämtervik den 31 juli. 4-5 författare kommer att medverka, och jag kommer att vara en av dem. Så roligt att de ville bjuda in mig!

Veckans kulturfråga v. 19 2023

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Den här gången ska vi berätta om kulturella företeelser som hyllas av de flesta, men som man själv inte kan förstå grejen med. Veckans kulturfråga lyder: 

Vem eller vad får dig att sitta som ett frågetecken när alla andra hyllar?

Det var en rolig fråga. Det finns nog ett och annat. Björn Ranelid har jag visserligen bara läst en bok av (Till alla människor på jorden och i himlen), men det räckte. Jag orkar över huvud taget inte med karln. Jag tycker inte om narcissister som Ranelid och Alex Schulman.

När Patrick Modiano fick nobelpriset 2014 ville jag läsa något av honom. Det blev De dunkla butikerna gata. Om den boken är en bra representant för hans författarskap förstår jag inte alls varför han fick nobelpriset.

På den radiokanal jag lyssnar på i bilen spelar man ofta låtar av och med Laleh. Hon ska visst ut på turné i sommar. Men hon kan ju inte sjunga!

Dagens visdomsord 2023-05-10

Aldrig är man så ensam som när man är två med fel person. (Margareta Ekström) 

Tisdagstrion: Bäst hittills under våren

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat bäst hittills under våren. Det ska kanske tolkas som de bästa böckerna som jag läst och som kom ut våren 2023. Men det är inte alla gånger som jag läser de senaste böckerna, utan de kan ibland ha något år eller mer på nacken, så jag väljer att lyfta fram de bästa böckerna av dem jag läst hittills i år. Här är min trio:  

Mirakelkammaren av Angie Kim är en bok som gjorde mig tveksam till att börja med. En tryckkammare har exploderat och två personer har dödats. Boken inleds med denna händelse. Sedan inleds den första rättegångsdagen mot modern till ett av dödsoffren. Hon anklagas för mord och riskerar dödsstraff. Hur spännande kan det vara?

I boken handlar varje kapitel om någon av huvudpersonerna. Snart är min tveksamhet som bortblåst. Detta är en riktigt spännande roman. Allt är inte som man först kan tro. Det blir uppenbart att karaktärerna inte är antingen goda eller onda. Godheten och ondskan finns inom karaktärerna, och det är väl detta som gör oss till människor. 

Men framför allt handlar boken om hur små, till synes obetydliga beslut, kan få fruktansvärda följder. Alla de fruktansvärda saker som händer i boken hade kunnat undvikas, om inte rena tillfälligheter hade satt stenen i rullning.

Angie Kim har i sin debutroman på ett mycket skickligt sätt skapat en trovärdig historia där alla dessa obetydliga detaljer och tillfälligheter vävs samman. Det blir högsta betyg för den här spänningsromanen.

Ond tro är Anna Baileys debutroman. En spänningsroman som utspelar sig i en liten stad där alla känner alla. Men alla vet inte allt om alla. Många har hemligheter som för allt i världen inte får komma ut.

Där finns människor som inte tvekar att skada andra, inte minst familjemedlemmar. Och ondskan får stöd av den förfärlige pastorn i stadens baptistkyrka. Han uppviglar församlingsborna till att begå fruktansvärda saker samtidigt som han inte räcker ut sin hand för att stötta dem som behöver hans hjälp. Det är en oförsonlig gammaltestamentlig moral han ser som sin uppgift att upprätthålla.

Boken växlar mellan dåtid och nutid på ett skickligt sätt, vilket låter läsaren steg för steg upptäcka vad det är för saker som lett fram till händelserna den ödesdigra kvällen vid Tall Bones. Det är en riktigt skickligt författad spänningsroman, som jag gärna rekommenderar. Och riktigt allt får vi inte veta. I de allra sista sidorna får läsaren en antydan om att det fanns mer att avslöja. Jag tror inte att det är en cliff-hanger. Snarare vill författaren reta oss lite.

Jag har tidigare läst Daisy Jones & The Six av författaren. Den boken älskade jag. När jag nu läst Malibu brinner kan jag konstatera att Taylor Jenkins Reid levererar igen! Detta är en riktigt bra roman!

En stor del av boken handlar om den stora sommarfesten. Den delen, med förberedelser och själva festen, utspelar sig under ett enda dygn, men den historien varvas med en berättelse om hur de fyra syskonens föräldrar träffades och hur barnens uppväxt var. Deras far är en världsberömd sångare - Mick Riva. En stor artist, men en katastrof som familjefar. En frånvarande far, som försummar barnen, lämnar sin fru, och istället ägnar sig åt att förföra unga kvinnor. 

Syskonens alkoholiserade mor har hela ansvaret för barnen. Hon gör verkligen sitt bästa, men det blir samtidigt den äldsta dottern Nina som får bära ett tungt lass. Nina tvingas försumma sig själv för att syskonen ska klara sig.

Det är ett stort familjedrama som utspelar sig i denna roman, och Taylor Jenkins Reid förvaltar romanidén på bästa sätt. Hon har skapat en riktig bladvändare.

Dödsdansen av Maria Grund

Titel: Dödsdansen

Författare: Maria Grund

Förlag: Modernista (2022) 

Antal sidor: 360

Det är sensommar på den ensliga ön utanför Sveriges ostkust när en ung man upptäcks irra omkring, naken och förvirrad, i en otillgänglig skog. Sanna Berling kallas till platsen. Hon har precis återvänt till sitt arbete, nu som närpolis i en liten by, och vill aldrig mer arbeta med våldsbrott. Men när mannen visar sig vara svårt skadad och avlider på plats dras hon motvilligt in i ett nytt mordfall. Utredningen hinner knappt börja innan nya mörka hemligheter stiger upp mot ytan. Bakom den lilla ortens fasad av lugn finns rädsla och misstro. Unga killar sparkar och slår varandra. Skogen är full av ögon och skuggor. Och ett gäng tonårsflickor tycks på en märkligt sätt hålla den lilla byn i sitt grepp. Sanna sveps in i mordutredningen tillsammans med sin kollega Eir Pedersen. Samtidigt hemsöks hon av dramatiska minnen från tre år tidigare, då en tonåring begick en serie våldsamma mord och sedan försvann spårlöst.

Dödsdansen är Maria Grunds andra kriminalroman. Den första, Dödssynden, fick Svenska Deckarakademins pris för årets bästa debut.

Det här är en roman som jag delvis tycker är riktigt bra, delvis går mig på nerverna. Det råder ingen tvekan om att Maria Grund kan skriva spännande kriminalromaner. Jag följer med glädje Sanna Berlings och Eir Pedersens arbete med att få klarhet i varför den nakne mannen dog i skogen, samtidigt som de måste reda ut varför de unga killarna slår varandra sönder och samman och varför tonårsflickorna far omkring i ödemarken på sina mopeder.

Men det som gör mig irriterad är först och främst att jag uppfattade Dödsdansen som en fristående roman. Så är dock inte fallet inser jag. Jag har inte läst Dödssynden, men det som hände i den romanen finns hela tiden närvarande i denna bok. Mördaren i Dödssynden svävar omkring som en osalig ande och plågar Sanna Berling. Kunde inte morden i Dödssynden ha kunnat få sin avslutning i den boken? Vad är egentligen meningen med alla de märkliga telefonsamtalen om Sanna får? De för inte berättelsen i Dödsdansen framåt.

Jag har dessutom svårt för Maria Grunds språk. Det är mängder av meningar som saknar predikat. "På bordet mellan dem kaffekoppar, bröd och ost." "Ögonen vakna och mörkbruna." "Kinderna matta av intorkade tårar." Det finns säkert en poäng med detta, men det får det att krypa i kroppen på mig.

Så sammantaget känner jag tvekan efter att ha läst Dödsdansen. Maria Grund kunde ha gjort bättre.

Dödsdansen är min tionde bok i utmaningen Boktolvan 2023.

Ny bok om morden i Frykeboda

I fredags skrev jag på avtalet om utgivning av min tredje bok om morden i Frykeboda. Arbetsnamnet är Mordet på Ekenäs. Tanken är att boken ska ligga klar till hösten.

Veckans mening v. 18

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Den tysta fågeln av Peter Mohlin och Peter Nyström.

”Du har knäppt brännvin”, ropade hon efter honom.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!  

Nån mer än jag som ska titta på kröningen?

I morgon är det dags! Kung Charles III kröns. Visserligen jobbar jag i morgon, men det verkar som att jag kan hinna titta på TV ändå. Det här är något som man inte får missa. Det är extremt sällsynt med kröningar nu för tiden, åtminstone i Europa. Den senaste var kröningen av Paul VI som påve 1963. Därefter tycks den traditionen ha upphört. Den senaste kungliga kröningen var Elizabeth II 1952. Så det här vill jag inte missa. Nästa kröning blir väl när William V blir brittisk kung, och då är det inte säkert att jag lever. Någon annan som ska titta på kröningen?

Dagens visdomsord 2023-05-03

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort. (Ordspråksboken) 

Tisdagstrion: Något runt i titel eller handling

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat något runt i titel eller handling. Här är min runda trio: 

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är första delen i Engelsforstrilogin.

Det är en bok med mycket magi, men vi får även en inblick i de unga flickornas liv. Det är inte så lätt att vara tonåring. Det är förälskelser som känns som de betyder allt, det är avundsjuka och svartsjuka. Där finns en flicka som är upp över öronen förälskad i sin lärare. Personporträtten känns äkta. Så kan det säkert vara att vara 16-17 år.

Flickorna måste hålla ihop, men det är inte så lätt. Ibland hatar de varandra. Men när de inser att ondskan tänker döda dem, en efter en, måste de till slut konfrontera sin gemensamma fiende. Men vem är denna fiende? De har fått veta att de är utvalda och har till uppgift att skydda världen mot de demoner som attackerar, men så mycket mer vet de inte.

Boken vänder sig till ungdomar och unga vuxna, så jag tillhör inte målgruppen. Men jag tyckte den var riktigt bra. Bitvis var den mycket spännande; en bladvändare som jag hade svårt att lägga ifrån mig.

Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf. Boken på bilden till höger är inte den utgåva jag har läst. Jag har en samlingsvolym på ett tiotal band med verk av Lagerlöf.

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig som deltagare i en utmaning som gick ut på att fram till den 31 december 2017 ha läst något av samtliga 14 (var det då) kvinnliga nobelpristagare i litteratur, och då var det väl lika bra att börja med den första. Selma Lagerlöf erhöll nobelpriset 1909.

Löwensköldska ringen anknyter till gammal berättartradition. Man sitter tillsammans och kurar skymning och berättar historier. Det här är faktiskt en spökhistoria.

General Bengt Löwensköld har tjänstgjort i Karl XII:s armé. Han har fått en mycket dyrbar signetring, som får följa honom i graven. Ringen blir dock stulen, vilket givetvis inte ger generalen någon ro, utan han går igen på sitt gods och söker efter ringen.

Britt-Marie var här av Fredrik Backman.

Vi får följa Britt-Marie, som just lämnat sin man och som nu, 63 år gammal, vill ha ett arbete. Av misstag får hon ett tillfälligt arbete som vaktmästare på fritidsgården i Borg, det enda som kommunen inte hunnit lägga ned i den lilla byn.
Till en början är Britt-Marie reserverad som alltid, och söker sin tillflykt i städningen. Hon löser de flesta problem genom att städa med bikarbonat.
Men snart får Britt-Marie uppleva en alldeles ny känsla. Det finns barn i den lilla byn som faktiskt behöver henne.
Steg för steg byggs hennes självförtroende upp i denna bok, som faktiskt är humoristisk. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste den.

(Ni ser väl bollen på bilden? Bollen är rund.)