De som dödar drömmar sover aldrig av Jan Guillou

Titel: De som dödar drömmar sover aldrig

Författare: Jan Guillou

Förlag: Piratförlaget (2018)

Antal sidor: 473

De som dödar drömmar sover aldrig är åttonde delen i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet. Nu är det 70-tal. Vänstervågen från 1968 ter sig närmast som en idyll jämfört med det krig som håller på att växa fram mellan Europas säkerhetstjänster och en alltmer splittrad vänsterrörelse. Det blir bokstavligen en fråga om liv eller död. Eric Letang arbetar på dagarna som biträdande jurist på Henning Sjöstrands famösa advokatbyrå. Men på nätterna och fritiden ingår han i en hemlig säkerhetstjänst inom den vänster som försöker organisera försvaret mot en hela tiden aggressivare statlig fiende. Hans stora kärlek är verksam som advokat i Hamburg medan klimatet hårdnar och hon får uppleva hur hennes vänner undan för undan fängslas eller dödas. I Sverige arbetar statens hemliga agenter efter västtysk förebild för att försöka provocera fram en öppen konfrontation mellan "terrorister" och staten. För den motståndsrörelse där Eric Letang ingår blir det en katt- och råttalek i ett allt farligare spel. Samtidigt som släkten Lauritzen växer och en ny generation föds.

Detta är en bra roman. Spännande och intressant. Vi får både en inblick i svensk och utländsk terroristbekämpning på 1970-talet och de roller som media kom att inta. Och samtidigt följer vi familjen Lauritzen, även om familjen spelar en mindre roll i den här boken än de tidigare. Det är i vart fall min upplevelse.

Samtidigt finns det saker som skaver. Precis som i den föregående delen, 1968, har Guillou haft lite svårt med enkel faktakoll. När han nämner ett besök av det norska kronprinsparet Harald och Märta på 1930-talet så blir jag irriterad. Kronprinsen hette Olav. 

Men det som framför allt stör mig är att grundberättelsen har fått ge vika för att istället låta författaren själv ta en allt större plats i den egna boken. Det är Jan Guillous engagemang för FNL och PFLP som får ett större utrymme, men framför allt avslöjandet av IB-affären. Där är Guillous alter ego Erik Ponti som avslöjar att försvarsmakten och det socialdemokratiska partiet hade en särskild säkerhetstjänst som spionerade på svenska medborgare. Här blir författaren så överförtjust i att få berätta vilken stor roll han spelade i detta att han börjar fabulera för att få historien att växa ytterligare. Han påstår att justitieministern tvingades avgå, vilket är ren lögn. Lennart Geijer satt som justitieminister till 1976, då den socialdemokratiska regeringen röstades bort. Guillou hade ingen som helst roll i att Geijer då slutade som statsråd. Han påstår vidare att åklagarmyndigheten blev tvungen att lägga ner spionåtalet mot Erik Ponti (det vill säga Guillou själv) och övriga medåtalade. Men sanningen är ju att hovrätten dömde Guillou till tio månaders fängelse. 

En författare har förvisso friheten att skapa en fiktiv historia. Det kan komma ödlemonster från yttre rymden om så skulle vara. Men när man väljer att beskriva faktiska händelser i svensk nutidshistoria, då borde man hålla sig för god för rena lögner.

Läs gärna boken, för den är intressant och för all del välskriven. Men var beredd på att författaren till en del har trängt undan verkligheten för att kunna få ge fullt utlopp för de egna politiska åsikterna och för att låta den egna personen framstå i en skimrande dager.

En biblioteksbok

Idag tog jag en liten tur till biblioteket i Vålberg. Där lånade jag Mr Alis äktenskapsbyrå av Farahad Zama. Jag tror den kan bli rolig att läsa. 

Första advent

Det är första advent och belysningen är uppsatt och tänd i vår utegran. Ingen snö, men granens grenar är frostiga.

Edit. Jag postade det här inlägget på lördagen med publicering idag på eftermiddagen. Under natten till söndag kom det faktiskt lite snö, så det ligger ett fint puder på gräsmattan och på granen. 

En smakebit på søndag - De som dödar drömmar sover aldrig

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter De som dödar drömmar sover aldrig och är skriven av Jan Guillou. 

Nu är det 70-tal. Vänstervågen från 1968 ter sig närmast som en idyll jämfört med det krig som håller på att växa fram mellan Europas säkerhetstjänster och en alltmer splittrad vänsterrörelse. Det blir bokstavligen en fråga om liv eller död. Eric Letang arbetar på dagarna som biträdande jurist på Henning Sjöstrands famösa advokatbyrå. Men på nätterna och fritiden ingår han i en hemlig säkerhetstjänst inom den väster som försöker organisera försvaret mot en hela tiden aggressivare statlig fiende. Hans stora kärlek är verksam som advokat i Hamburg medan klimatet hårdnar och hon får uppleva hur hennes vänner undan för undan fängslas eller dödas. I Sverige arbetar statens hemliga agenter efter västtysk förebild för att försöka provocera fram en öppen konfrontation mellan "terrorister" och staten. För den motståndsrörelse där Eric Letang ingår blir det en katt- och råttalek i ett allt farligare spel. Samtidigt som släkten Lauritzen växer och en ny generation föds.

Smakbiten är hämtad från sidan 332:

Erich Maria var ivrig, både att slå på plingen i barnhöjd och att träffa gammelfarmor. Tycke hade uppstått mellan släktens äldsta och yngsta redan vid första mötet och nu var det förstås hon själv som öppnade dörren, fint nypermanentad i det tunna silvergrå håret. Bakom henne avvaktade mamma Hélène och lillebror Acke med något stela leenden.

Allmänt borgerligt pussande vidtog, utom förstås med lillebror Acke, som tog sin äldre bror stelt i handen och inte låtsades se Erich Maria som redan hängde om halsen på sin nya farmor Hélène, sprattlande med snömoddiga ytterskor som hon upptäckte försent.

Eric trasslade fram deras inneskor ur den stora julklappsbagen han släpat med sig. I familjen Lauritzen uppträdde man aldrig i strumplästen när man kom på besök eftersom sådant beteende, enligt mamma Hélène, bara förekom i "medelklassen". Hon hade ett alldeles särskilt tonfall när hon använde det ordet.

Veckans mening v. 48

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. För en gångs skulle har jag valt två meningar, annars blir det nog obegripligt. Veckans meningar är hämtad från De som dödar drömmar sover inte av Jan Guillou.

Det var också, från och med nu, så att rabarberprincipen hade trätt i kraft. Den som i en vårdnadstvist först lägger rabarber på barnet vinner, enligt denna specifikt svenska princip.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Fem en fredag v. 48: Ett hem

Fem en fredag  kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer hon fem frågor och den här gången håller vi oss hemma.

1. Vad är nytt i ditt hem?
Soffgruppen i vardagsrummet skaffade vi för några månader sedan.

2. Vad är äldst i ditt hem?
Jag har en lite småtrasig Bibel från 1880-talet. Den kan nog vara äldst.

3. Vad skulle behöva bytas ut?
Den ena bilen skulle verkligen behöva bytas ut, men pengarna saknas.

4. Vad fattas som egentligen "ska" finnas i ett hem?
Jag kommer inte på något.

5. Vad önskar du fanns i ditt hem?
Plats för fler bokhyllor.

Helgfrågan v. 48

Helgfråga från Mias bokhörna. Mia börjar komma i pyntstämning. Helgfrågan lyder:

Har du pyntat klart?

Bonusfråga: Är det extra pyntat i bokhörnan?

När jag skriver detta är det torsdag. Nej, det är inte adventspyntat. Sånt gör man på fredagen, så det så ;) I morgon pyntas det i köket och hallen. Jag får försöka få upp ljusslingan på altanen och sätta upp belysningen i utegranen. Det är väl tio år sen som den äldre dottern fick en granplanta i skolan att ta med hem och plantera. Och nu är det perfekt storlek på den som julgran. Jag har funderat på att plantera en gran till, för den här första granen kommer att fortsätta växa och till slut blir den för stor. Då kan det vara bra att ha en annan gran att ta till. Men var sjutton köper man en (1) granplanta?

Jag har ingen särskild bokhörna, så det blir väl nej på bonusfrågan antar jag.

Veckans kulturfråga v. 48

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Den här gången handlar det om litterära priser. Veckans kulturfråga lyder: 

Brukar du följa utdelningen av litterära priser? Vilket pris fokuserar du i så fall mest på?

Nej, inte speciellt mycket. När Augustpriset offentliggörs brukar jag aldrig veta att det överhuvudtaget var på gång. Men Nobelpriset följer jag slaviskt. Sitter framför TV:n eller med datorn i knät när dörren öppnas och Svenska Akademiens ständige sekreterare offentliggör årets pristagare. Jag funderar på detta med den mer fysiska delen av utdelandet av Nobelpriset. Den stora festen är ju inställd och årets pristagare ska visst bli inbjudna nästa år. Betyder det att de får vänta på sin medalj? Pengarna är ju lätta att skicka över.

Omslagsonsdag vecka 48: Vinterväder

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är vinterväder. Blir det nåt vinterväder den här säsongen tror ni? Jag tycker att Blå stjärnans omslag är riktigt snyggt. Här är mina vintervädriga omslag:   

Dagens visdomsord 2020-11-25

Fänaden dör, fränder dö, själv dör du likaledes; ett vet jag som aldrig dör: domen som fälls om den döde. (Hávamál)

Tisdagstrion: Lockande böcker från tre författare jag ännu inte läst

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat lockande böcker från tre författare jag ännu inte läst. Här följer min olästa trio (som inte heller finns i min bokhylla):

Goda grannar av Mattias Edvardsson. 

Hur väl känner du dina grannar? Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?

”Goda grannar” är en psykologisk spänningsroman om den hårfina gränsen mellan rätt och fel, och om faran med att komma sina grannar alltför nära.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens.

Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang.

Detta är berättelsen om en höna som heter Knopp. En dag tröttnar hon på att lägga ägg efter ägg bara för att se dem forslas iväg till marknaden.
Varje dag tittar hon ut genom ladugårdsdörrarna och ser de andra djuren ströva fritt. Knopp suktar efter ett annat liv. Hon planerar att fly ut i friheten och drömmer om att få ta hand om ett av sina ägg själv.
En hymn för frihet, individualitet och moderskap med en kavat, pigg hjältinna som gör uppror mot sitt öde.

De kapabla av Klas Ekman

Titel: De kapabla

Författare: Klas Ekman

Förlag: Bookmark Förlag (2020)

Antal sidor: 362

De kapabla av Klas Ekman. En man och en kvinna i 35-årsåldern checkar in på ett hotell i en liten ort i västra Sverige. Johan ser framför sig en natt med förbjudna äventyr medan Anna med vånda planerar att göra slut på otrohetsaffären för att helhjärtat satsa på sin familj. Helgen blir inte som någon av den tänkt sig. Ett katastrofalt misstag leder till att de där och då fattar ett ödesmättat beslut. Detta blir startskottet på en mardrömslik resa som kommer att förändra deras liv för alltid. 

Har vi inte alla någon gång fattat beslut som fått konsekvenser som vi inte hade föreställt oss. Oftast kanske bara småsaker, men någon gång kanske det har påverkat våra liv på gott och ont. Ibland kanske vi ser tillbaka på det där beslutet och tänker att vi önskar att vi kunde gå tillbaka och fatta ett annat beslut. Men det går givetvis inte.

Anna och Johan fattar ett beslut som sätter igång en kedjereaktion av händelser, den ena värre än den andra. Försöken att minimera skadan gör allt ännu värre.

Klas Ekmans debutroman är otäck på ett alldeles speciellt vis. Här finns inga övernaturliga händelser och inga psykopater som smyger därute i mörkret. Nej, alla som medverkar i boken är precis sådana som vi kan träffa varje dag. De hade fortsatt att leva sina ganska händelselösa liv, om inte Anna och Johan hade fattat det där beslutet. Det är vanligheten som gör det krypande obehagligt. Hade något av detta kunnat hända dig eller mig?

Ekmans debut är riktigt bra. Ett extra plus vill jag gärna ge till Marcell Bandicksson för ett fantastiskt omslag!

En smakebit på søndag - De kapabla

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter De kapabla och är skriven av Klas Ekman. 

En man och en kvinna i 35-årsåldern checkar in på ett hotell i en liten ort i västra Sverige. Johan ser framför sig en natt med förbjudna äventyr medan Anna med vånda planerar att göra slut på otrohetsaffären för att helhjärtat satsa på sin familj. Helgen blir inte som någon av den tänkt sig. Ett katastrofalt misstag leder till att de där och då fattar ett ödesmättat beslut. Detta blir startskottet på en mardrömslik resa som kommer att förändra deras liv för alltid.

Jag har hunnit långt i boken, men väljer ändå att hämta smakbiten från prologen på sidan 7:

Det gick så snabbt när tillvaron rämnade. En dryg månad tidigare hade Annas största problem varit hennes sons svårigheter och att behöva leva med en tråkig man. Nu placerade hon kroppsdelar i soppåsar.

Efteråt tog hon en kall dusch och när hon såg sig i badrumsspegeln blev hon förvånad över att se ut precis som vanligt. Som om ingenting hade hänt. Men hon var inte densamma.

Eller hade hon först nu blivit sig själv? Hade allt som hänt släppt fram hennes verkliga jag? Det var en verkligt skrämmande tanke. 

Veckans mening v. 47

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från boken jag läste under veckan: De kapabla av Klas Ekman.

Skönheten blev socialdemokratisk med åren.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Fredag

Fem en fredag v. 47: Tittut

Fem en fredag  kommer från bloggen elisamatilda. Varje vecka ställer hon fem frågor och den här gången är temat "tittut".

1. Vilken var din senaste oväntade utgift?
Jag är hemma så mycket att jag inte har dragit på mig några oväntade utgifter. Det räcker så väl med de förväntade utgifterna.

2. Vad är en trevlig överraskning?
Ett bokpaket med posten som jag inte räknat med.

3. Vad är något du inte kan hitta?
Ofta mina glasögon. Tidigare var det yngsta dotterns uppgift att hjälpa mig att hitta dem, men hon har flyttat hemifrån så nu får jag leta själv.

4. Vad gömmer du dig från?
Alla människor, eftersom vi har covid-19.

5. Vad gör du vid oväntat besök?
Tyvärr får jag väldigt sällan oväntade besök. (Då räknar jag inte irländska asfaltsläggare och Jehovas Vittnen.) Men skulle det ändå ske, så sätter jag på kaffe. Löfbergs Kharisma, vilket är det enda kaffe jag köper.

Helgfrågan v. 47

Helgfråga från Mias bokhörna. Nu börjar Mia känna av att advent och jul närmar sig. Helgfrågan lyder:

Brukar du läsa julböcker?

Nja, jag letar väl inte direkt efter böcker med julmotiv. Dock har jag under ett antal år lyckats önska mig såna där deckarantologier, som brukar säljas med jultidningarna. I årets katalog från Jultidningsförlaget var det dock samma bok med som i fjol, så det sket sig. Här är några exempel på såna där juldeckare som jag har läst tidigare:

Veckans kulturfråga v. 47

Dags för veckans kulturfråga hos Linda som har bokbloggen enligt O. Den här gången handlar det om Amerikat. Veckans kulturfråga lyder: 

Vilken amerikansk författare är din favorit?

Det är en sån där fråga som på ett sätt är omöjlig att besvara. Hur lyfta fram den ene framför den andre? Men å andra sidan riskerar man inte att svara "fel", för det handlar ju bara om vem jag väljer.
 
Så jag drämmer till med nobelpristagaren Ernest Hemingway. Hans Klockan klämtar för dig är givetvis fin, men jag tänker nog främst på Den gamle och havet. En finstämd historia, som lär ha varit skälet till att han erhöll nobelpriset.

Omslagsonsdag vecka 47: Hopp

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är hopp. Jag har kanske fått tänja på det hela lite och använda min fantasi. De som dansar charleston på Guillous bok kan var göra ett och annat litet hopp. Mannen på omslaget till Lindgrens bok har kanske inte hoppat, men effekten blir den samma. Här är mina hoppfulla omslag:  

Dagens visdomsord 2020-11-18

Då och då snubblar människor över en sanning, men de flesta reser sig upp och skyndar vidare som om ingenting hade hänt. (Winston Churchill)

Tisdagstrion: Mord & mysterier

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat mord & mysterier. Här följer min mystiska trio:

De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton måste vara med här. Boken är verkligen en roman utöver det vanliga. Jag kan inte påminna mig att jag har läst något liknande tidigare. Författaren marinerades i Agatha Christie-böcker som barn och därför har det varit en dröm i många år att skapa en pusseldeckare som utspelar sig i en avskild miljö. Alla är på plats, så den skyldige måste vara en av dem som befinner sig på lantgodset Blackheath. Men Stuart Turton har vittnat om hur svårt det är att komma på den rätta intrigen. Agatha Christie hade redan skrivit allt.
Men till slut har författaren ändå kommit på sin intrig. Och den är mycket speciell. Vi får veta att Aiden Bishop, historiens jag, ska försöka lösa mordgåtan, men, som framgår av baksidestexten, han vaknar upp i en ny kropp varje dag. Varje dag går i repris och han får se allt hända ur olika personers perspektiv. Han måste använda informationen han fått fram från var och en av dem och få ihop det till en hel bild. Men för att göra det ännu krångligare, så vet han ju delvis vad som kommer att hända och han själv blir ofta en del i att något verkligen sker. För vad skulle hända om han förhindrar något han upplevde dagen innan skulle hända?
Låter det krångligt? Det är det! Jag är himla glad att det i början av boken finns en lista över de personer som medverkar. Många gånger måste jag kolla där för att veta vem det är man talar om.
Det gör att jag under en stor del av läsandet är riktigt irriterad. Jag känner att jag inte hänger med. Men det är nog faktiskt meningen. Jag vet ju inte mer än vad Aiden Bishop dittills fått veta.
Men när boken närmar sig slutet och bilden äntligen börjar klarna, då är det hur bra som helst. Historien må vara helt otänkbar, men det hindrar inte att det är riktigt spännande. Och givetvis, som i alla sådana här historier, upptäcker man att inte alla karaktärer i boken är vad de utger sig för att vara. Jag vill dessutom tillägga att en del av behållningen är språket. Turton ger läsaren många roliga repliker att le åt.
De sju morden på Evelyn Hardcastle är en riktigt bra spänningsroman, en pusseldeckare helt annorlunda än andra som jag läst.

En fallen man av Håkan Lindgren. Oscar överlever fallet från sjätte våningen på hotellet där han jobbar. Men han hamnar i koma - åtminstone är det vad alla tror. Han kan varken röra sig eller tala men hör allt som pågår, varje samtal från sjukhusbesökarna och vartenda avslöjande om hemligheter och relationer.

Snart börjar en tanke ta form. Var fallet kanske inte alls en olycka? Visst har han inte varit Guds bästa barn, men varför skulle någon vilja döda honom? Oscar inser att hans människokännedom inte är så god som han trott, samtidigt ställs han inför en ännu värre insikt - tänk om han aldrig vaknar.

Den här boken blev jag tillfrågad av förlaget om jag ville ha som recensionsex och jag är glad att jag tackade ja. Detta är en annorlunda bok med en nervkittlande intrig, samtidigt som boken är underhållande.

Visst är väl tanken på att vara vid fullt medvetande samtidigt som man hör allt vara fruktansvärd. Att sakna möjligheten att kommunicera. Det är ju detta som har hänt Oscar. Men vad var det egentligen som förorsakade fallet från sjätte våningen? Ingen vet. Inte heller Oscar.

Som läsare får man veta det mesta genom det som Oscar hör. Det mest underhållande är hans tankar kring detta. Han har en svart humor, som nog är det som håller honom vid liv. Vi får även reda på saker som hänt tidigare. Saker som till en början inte verkar ha något med huvudberättelsen att göra, men som givetvis vävs in efterhand. Vem kan ha motiv att vilja döda Oscar? Som i alla romaner av det här slaget märker vi snart att det kan vara flera som skulle vilja ta livet av honom. Men vem är den skyldige och vad är motivet?

Håkan Lindgren har förvaltat bokidén på ett riktigt skickligt sätt, och de som behöver straffas blir straffade. Men kanske inte riktigt som man som läsare har föreställt sig.

Till sist 1793 av Niklas Natt och Dag.

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Den nye kungen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstaden avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.
Det är ingen självklarhet att en berättelse om ett fiktivt mordfall, som författaren placerar drygt två sekler bakåt i tiden, ska bli intressant och läsvärd. Natt och Dag lyckas med detta. Dels därför att själva mordhistorien är väl berättad, dels därför att han beskriver ett Stockholm med dess människor på ett sätt och med ett språk som känns trovärdigt.
Vid något tillfälle har han, vilket han nämner i efterordet, lagt till en byggnad som då ännu inte uppförts, men det var gjort för att skapa en än bättre berättelse och här får man hänvisa till varje skönlitterär författares rätt att forma verkligheten efter romanens idé.
Jag har lärt mig en hel del under läsandet. Inte kände då jag till de "paltar" och "korvar" som bevakade huvudstadens gator på ett sätt som oftast drabbade dem som stod längst ner på samhällsstegen. Inte heller kände jag till Fatburen, en sjö som fanns på Södermalm ända till 1850. Ibland har jag googlat saker som författaren skriver om och nästan alltid funnit att de varit korrekt beskrivna. Den grevliga ätten Balk som finns med i romanen har dock inte existerat. Sannolikt därför att författaren inte velat utpeka en specifik adelsätt. (Niklas Natt och Dag tillhör för övrigt Sveriges äldsta nu levande adelsätt.)

Liljecronas hem av Selma Lagerlöf

Titel: Liljecronas hem

Författare: Selma Lagerlöf

Förlag: Bonniers (1984) Utkom första gången 1911. Bilden är från en annan utgåva.

Antal sidor: 196

Liljecronas hem av nobelpristagaren Selma Lagerlöf är ett i den långa raden av verk, som denna den svenska litteraturens drottning skapade. Flera av de personer vi träffade på i Gösta Berlings Saga, som Melchior Sinclair och fänrik Örneclou, dyker här upp som bifigurer.

Här är huvudpersonen prästdottern Maja Lisa, som bor med sin älskade far. Lyckan får dock ett abrupt slut när fadern gifter om sig med den elaka Raklitza. Med styvmoderns intåg i hemmet försvinner glädjen för både mamsell Maja Lisa och tjänstefolket.

När jag läser romanen upplever jag att det är en omisskännlig Lagerlöfsroman. Där finns både fina bondefamiljer och fattiga hjon, men där finns även drag av övernaturlighet. När vättarna visar sig på Lövdala...

För den som har uppskattat Gösta Berlings Saga är det här en utmärkt berättelse att gå vidare med.

I kaosutmaningen får denna bok svara mot punkt 28: Läs en bok av din favoritförfattare.

Books can solve all your problems

En smakebit på søndag - Liljecronas hem

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet denna vecka är bloggen Flukten fra virkeligheten. Boken jag läser heter Liljecronas hem och är skriven av nobelpristagaren Selma Lagerlöf. 

Smakbiten är hämtad från sidan 65:

Den julen var det så obeskrivligt många kalas både hos bönder och herrskap, att dagarna inte ville räcka till för dem alla. Det hade inte blivit någon annan råd, än att prästfolket hade måst resa bort också på nyårsafton, men mamsell Maja Lisa hade som vanligt inte fått följa med. Det hettes, att hon skulle vara hemma och se till, att tjänstfolket fick ordentlig välfägnad med fisk och gröt på samma sätt som på julafton, liksom inte den gamla hushållerskan skulle ha kunnat ställa med den saken.

Veckans mening v. 46

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från boken jag läste under veckan: Ödesväven av nobelpristagaren François Mauriac.

Alla flickor föraktade av princip den unge mannen och längtade bara efter att få gå till sängs med en "herre", en stadgad man, aktad i samhället, korpulent och skallig.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet!

Nu finns mina böcker som e-böcker

Igår släpptes Skam som både e-bok och ljudbok. Idag släpptes Synd och Ingenting att se som e-böcker. Så nu är det bara att gå ut på nätet och beställa. Om du vill ha böckerna som fysiska böcker är det bara att du hör av dig till mig.