Veckans mening v. 48

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är hämtad från Cecilia Poulsens bok Livet som en dyslektiker.

När jag började klass sex så satte min lärare upp ögonen för just mig.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Helgfrågan v. 48

Helgfråga från Mias bokhörna. Idag funderar Mia över julens böcker. Helgfrågan lyder:

Har du någon julfavorit?

Bonusfråga: Har ni fått upp ljusstakarna än?

Jag kommer inte på rak arm på så många julböcker. Juldeckare brukar vara trevligt. Men den allra finaste julberättelsen är julevangeliet, som vi hittar i det andra kapitlet i Lukas evangelium. Jag har ett band hemma, som spelades in för väldigt längesen. Det var jag, som då var sex år, som fick läsa in julevangeliet på bandspelaren.

Ljusstakarna kommer upp i morgon. Men jag satte upp utomhusslingan idag.

Julkalenderbloggstafetten 2019

Det är snart dags för Julkalenderbloggstafetten 2019. Det är ett årligt "arrangemang" som Sofies bokblogg håller i.

Varje dag är det någon bokbloggare som har ett inlägg på det tema som Sofie har valt. Årets tema är "Jag minns när jag läste..." Mitt inlägg dyker upp den 4 december.

Här är hela listan från den 1 december till julafton:

1. Sofies bokblogg
2. Agnes bokblogg
3. Grefvinnan/Whatyoureadin
4. Robert/Mina skrivna ord
5. Emma/Systrarna böcker
6. Sandra/Snowglitterbooks
7. Bokdivisionen
8. Sammanfattning på Sofies bokblogg
9. Johanna Lundin
10. Mrs Calloway
11. Mias bokhörna
12. Lottens bokblogg
13. Boktanken
14. C.R.M. Nilsson
15. Sammanfattning på Sofies bokblogg
16. Västmanländskans bokblogg
17. Hanneles bokparadis
18. Stories from the sea
19. Fiktiviteter
20. Breakfast book club
21. Lexie/Tusen sidor
22. Littermentärt
23. Barnboksbloggen 
24. Sammanfattning på Sofies bokblogg

Omslagsonsdag vecka 48: Uniformer

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är uniformer. Först ledade jag bara efter militära uniformer, och det gick inte så bra. Jag är tydligen inte så militaristisk i mina läsval. Därför utvidgade jag begreppet och bestämde mig för att kardinalernas klädsel är en form av uniform. Likadant när det gäller kockklädsel. Här är mina uniformerade omslag:

Dagens visdomsord 2019-11-27

Bruttonationalprodukten mäter allt i en nation. Men inte mycket av det som verkligen gör livet värt att leva. (John F. Kennedy)

Utlottning hos Boklysten

Boklysten har en utlottning, där hon lottar ut ett ex av Michel Bussis roman Tiden dödar långsamt, och jag vill förstås vara med. Läs om utlottningen HÄR!

Tisdagstrion: Frestelser

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat frestelser. Här följer min trio:

Torgny Lindgrens Bat seba kan väl passa in här. Lindgren har här skrivit en roman om en av de mest kända kvinnorna i Bibeln.
Batseba var gift med hetiten Uria. Konung David fick syn på henne och ville till varje pris ha henne. Han tog henne till sig och låg med henne och hon blev gravid. Han gav därför order om att Uria skulle finnas i täten på ett fältslag, vilket gjorde att Uria stupade, vilket var konungens avsikt.
Nu kunde David gifta sig med Batseba, men det han hade gjort upptände Guds vrede och han skulle ständigt få strida. Den son Batseba föddes dog.
Senare fick David och Batseba ännu en son. Sonen fick namnet Salomo, den vise konungen som lät bygga Jerusalems tempel.

I Snabba cash av Jens Lapidus möter vi JW, en ung man från landsorten som kommer till Stockholm, där han lever ett dubbelliv. Frestelsen att få vara en av "stekarna" på Stureplan gör att han inte tvekar att begå brott för att få pengar för att finansiera det glamorösa livet.
En riktigt bra bok när det gäller intrigen. Historien höll ihop hela vägen, så det är väl inte så konstigt att den blev en bestseller när den kom ut. Men språket i boken kan göra mig galen. Att dialogerna är lite märkliga säger jag inget om, eftersom det väl är någon form av Rinkebysvenska. Men texten däremellan! Skriver verkligen Lapidus så illa, eller gör han sig till?

Exempel på meningar i boken som får det att krypa i mig:

• Mrado och Latko letat upp lodisen.
• Motståndaren avsvimmad före han landat på golvet.
• Jorge hade sett vare sig Radovan eller Nenad.

Jag undrar om Jens Lapidus säger "svenskalärare" också...

Joanne Harris' bok Choklad är en riktigt trevlig läsning. Den handlar om Vianne Rocher som tillsammans med sin dotter Anouk kommer till en liten sydfransk by, där hon öppnar en underbar chokladbutik.
Invånarna älskar hennes choklad, men allt är inte konfliktfritt. Byns präst hatar henne för att hon för frestelser och sinnliga begär till hans församling.
Vi får efterhand veta att det finns många hemligheter som människor gör allt för att dölja.
Boken var som sagt var mycket trevlig att läsa, men jag känner att jag inte fick svar på alla frågor. Vad var det egentligen för kunskap som den gamla Armande Voizin satt inne med och som gjorde att det fanns folk som fruktade att hon skulle berätta?
Men det kanske inte är meningen att man ska få veta allt. En del ska kanske lämnas till läsarens fantasi.

Authors & Characters: Christian

Lyrans Noblesser har en utmaning, som  går ut på att hon väljer ett namn, och sedan är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Christian.

Författaren får bli Per Christian Jersild, mer känd som PC Jersild. Han har arbetat som läkare, men är även känd som författare. Jersild har skrivit många böcker och noveller (hur han han hunnit med det när han arbetat som läkare?), men jag vill särskilt lyfta fram En levande själ. Det är en dystopi, som väcker frågor kring vilka etiska gränser det finns i forskningen. "Huvudpersonen" är en hjärna som ligger i en näringslösning. Den minns inte vem den en gång var och utsätts för olika experiment. En sorglig bok, men tankeväckande.

När det sedan gäller den litterära figuren, så får jag fuska. Jag kan inte påminna mig någon bok jag läst, där det finns med någon som heter Christian. Men det finns en mycket känd bok (som jag inte har läst) som har en Christian i en betydande roll, nämligen Femtio nyanser av honom (Fifty Shades of Grey). Den manlige huvudpersonen heter Christian Grey.

Veckans mening v. 47

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Öster om Eden av John Steinbeck tar tid att läsa, så precis som förra veckan har jag valt en mening ur den boken:

Visserligen avslöjades till slut pastor Billing som tjuv, horkarl, skörlevnadsman och sodomit, men innan dess hade han hunnit bibringa åtskilliga människor en massa goda saker.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

En ny bok

När jag satt vid mitt bord på Värmlands Bokfestival idag kom Nya Wermlands-Tidningens chefredaktör Staffan Ander fram till mig.
- Ska vi byta? frågade han.
Så jag fick hans bok Godmorgon 2020 med hans krönikor och han fick Ingenting att se av mig.

Värmlands Bokfestival 2019

Idag och i morgon pågår Värmlands Bokfestival. Som vanligt ett arrangemang som lockar många utställare och stor publik. Det finns även utställare utanför Värmland, som åkt många mil för att vara med. Och här sitter jag och säljer mina böcker :)

Boken i topp!

Jag läser i Aftonbladet att Kantar Sifo tillsammans med prisjämförelsesajten Pricerunner har gjort en undersökning om vad svenskarna helst vill ha i julklapp. I topp på listan står: En helt vanlig bok!

Även bland unga i åldern 18-29 år är boken i topp. För övrigt vill jag säga att jag är på Värmlands Bokfestival på Nöjesfabriken i Karlstad fredag-lördag den här veckan och säljer mina böcker Skam, Synd och Ingenting att se. Tänkte bara nämna det ;)

Omslagsonsdag vecka 47: Fjädrar

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är fjädrar. Jag har hittat lite fåglar och änglar. Visst kan man väl säga att änglar har fjädrar på de flesta bilder? Här är mina fjädrande omslag:

Dagens visdomsord 2019-11-20

Styrka är förmågan att bryta en chokladkaka i fyra bitar - och sedan bara äta en av dem. (Judith Viorst)

Tisdagstrion: Först i serien

Bokbloggen Ugglan & Boken har en tisdagstrio, där det är ett nytt tema varje vecka, och vi uppmanas knåpa ihop vår egen trio. Denna vecka är temat först i serien. Här följer min trio:

När jag läste Niklas Natt och Dags debutroman 1793, uppfattade jag den inte som den första i en serie, men eftersom jag vet att en uppföljare som heter 1794 har kommit ut, så är den nog det.

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstaden avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Det är ingen självklarhet att en berättelse om ett fiktivt mordfall, som författaren placerar drygt två sekler bakåt i tiden, ska bli intressant och läsvärd. Natt och Dag lyckas med detta. Dels därför att själva mordhistorien är väl berättad, dels därför att han beskriver ett Stockholm med dess människor på ett sätt och med ett språk som känns trovärdigt.
Vid något tillfälle har han, vilket han nämner i efterordet, lagt till en byggnad som då ännu inte uppförts, men det var gjort för att skapa en än bättre berättelse och här får man hänvisa till varje skönlitterär författares rätt att forma verkligheten efter romanens idé.
Jag lärde mig en hel del under läsandet. Inte kände då jag till de "paltar" och "korvar" som bevakade huvudstadens gator på ett sätt som oftast drabbade dem som stod längst ner på samhällsstegen. Inte heller kände jag till Fatburen, en sjö som fanns på Södermalm ända till 1850. Ibland har jag googlat saker som författaren skriver om och nästan alltid funnit att de varit korrekt beskrivna. Den grevliga ätten Balk som finns med i romanen har dock inte existerat. Sannolikt därför att författaren inte velat utpeka en specifik adelsätt. (Niklas Natt och Dag tillhör för övrigt Sveriges äldsta nu levande adelsätt.)
Romanen 1793 är en mycket välskriven och läsvärd roman, som av Svenska Deckarakademin utsågs till 2017 års bästa deckardebut.

Brobyggarna av Jan Guillou är första delen av hans romansvit Det Stora Århundradet, det vill säga 1900-talet. 
Boken är mycket välskriven, med ett mycket bra språk, och den är dessutom fängslande. Tre fattiga norska bröder får av en tillfällighet möjlighet att studera till ingenjörer i Dresden. Som motprestation förväntas de återvända till Norge och bygga broar. Det är dock bara en av bröderna som återvänder.
I boken följer vi två av bröderna. Den ene (Lauritz) lever och arbetar i Norge, medan den andre (Oscar) hamnat i tyska Östafrika (det som idag kallas Tanzania). Den afrikanska delen är stundtals en grym och blodig historia, med mord och kannibalism. Här känns det nästan som om Guillou har inspirerats av min barndoms äventyrsböcker för unga.,
Det är uppfriskande att det är belgare och engelsmän som framför allt framstår som grymma, giriga och blodtörstiga, medan tyskarna försöker sprida kultur och civilisation. Det är alltför vanligt i vår anglosaxiskt dominerade värld att tyskarna ses som brutala medan britterna är civiliserade tedrickare.
Lite märkligt är det att den tredje brodern, Sverre, helt försvinner i boken. Vi får bara veta att han begett sig till England med en homosexuell vän. Sin vana trogen skriver Guillou om "pederaster", vilket inte är en beteckning på homosexuella som sådana, utan det gäller förhållanden mellan en äldre man och en pojke.
Men bortsett från detta så är boken mycket läsvärd, och jag kan avslöja att Sverre dyker upp igen i den andra delen av romansviten, som heter Dandy.

Blodlokan av Louise Boije af Gemnäs är första delen i Motståndstrilogin.
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv.
Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på PR-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.
Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt - men vem? Och till vad?

Det här är en riktig spänningsroman. Boken är samhällskritisk utan att bli torr och tråkig. Författaren blandar in autentiska artiklar om moderna rättsfall och skandaler där det svenska samhället inte visat sig från sin bästa sida.
Vi följer Sara som, trots att hennes liv har blivit i det närmaste perfekt med en underbar pojkvän, en fantastisk ny väninna och ett intressant och välbetalt jobb, snart märker att det händer allt märkligare saker kring henne. Hon börjar ifrågasätta sitt eget förstånd. Till slut vet hon inte vem som är hennes vän och vem som vill henne och hennes familj riktigt illa.
Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är en roman av det där slaget när man vill komma fram till slutet så snabbt som möjligt, men när man nått dit vill man bara läsa mer.
Men när jag läst klart känner jag mig ändå frustrerad. Det finns mängder av frågor som inte har fått något svar.
Men det beror givetvis på att detta är första delen i en trilogi. Och jag kan redan nu avslöja att de båda senare delarna inte är mindre spännande än den första.
Sammanfattningsvis: En riktigt bra spänningsroman, som verkligen gav mersmak.

Authors & Characters: Katarina

Lyrans Noblesser har en utmaning, som  går ut på att hon väljer ett namn, och sedan är uppgiften att berätta om en författare och en litterär figur med det namnet. Det är tillåtet att välja andra former av namnet. Den här veckan är namnet Katarina.

När det gäller författaren så gör jag en liten ändring i namnet och nämner Karina Johansson, journalist och författare från Sunne. Hon skriver framför allt deckare i Sunnemiljö. I hennes bibliografi finner vi böckerna Bara en pärla, Utan egen vinning, Ett felsteg eller två, Resan tillbaka och Pengabrevet. Trevliga deckare med hög mysfaktor.

Den litterära figuren får bli Lagårds-Kattrina. Hon är hustru till Jan i Skrolycka, som är huvudpersonen i nobelpristagaren Selma Lagerlöfs roman Kejsarn av Portugallien. Drängen Jan i Skrolycka får en dotter på gamla dar, och hon, Klara-Gulla, är sin fars ögonsten. Men när Jans beskyddare Erik i Falla dör, drabbas Jan av olycka. Eriks måg som tar över i Falla kräver att Jan ska betala för torpet i Skrolycka. Det är en summa som han omöjligen kan få fram. Men då erbjuder sig dottern att fara till Stockholm och få ett arbete som hembiträde så att hon kan tjäna ihop pengarna.
Pengarna anländer i tid, men dottern kommer inte tillbaka. Snart sprids ryktet att Klara-Gulla försörjer sig som prostituerad. Detta är en sanning som hennes far inte kan ta till sig. Istället går han in i en fantasivärld där dottern har blivit kejsarinna av Portugallien. Och då måste ju han själv vara kejsare. Lagårds-Kattrina är inte intresserad av att dela sin makes höga titel, utan tvingas uppleva hur maken alltmer går in i sin egen fantasivärld.
Det är en sorglig berättelse, men naturligtvis läsvärd. Jan i Skrolycka är för övrigt begravd på kyrkogården i Östra Ämtervik, där även Selma Lagerlöf är begravd.

En smakebit på söndag - Öster om Eden

Idag är det söndag. Utan att komma med några spoilers delar man på söndagen med sig av ett stycke från den bok man just håller på med att läsa. Spindeln i nätet den här veckan är bloggen Betraktninger - tanker om bøker. Boken jag läser heter Öster om Eden och är skriven av nobelpristagaren John Steinbeck.

Öster om Eden är en flödande släktroman om två familjer vars öden griper in i varandra i flera generationer.
Samuel Hamilton är irländaren som tar sig till Kalifornien, där han måste kämpa hårt för sin växande familj. Där är också Adam Trask och hans hustru Cathy. Adam är en god människa, men Cathy är en ond kvinna, som kallt utnyttjar alla som kommer i hennes väg. Äktenskapet med Adam är för henne bara vägen mot makten. Hon bedrar honom på själva bröllopsnatten med hans bror Charles. Och när hon fött tvillingar lämnar hon både dem och Adam.
Upptäckten av Cathys verkliga natur och av det hat hans bror hyser mot honom blir en svår chock för Adam. Ur brödrahatet uppstår en livslång konflikt som upprepas i nästa generation mellan tvillingbröderna Aron och Caleb. Den bittre och hatiske Caleb uthärdar inte Arons trygghet i livet. Grymt avslöjas en hemsk och skamlig hemlighet som Aron inte förmår bära och Caleb blir orsak till sin brors död.

Smakbiten är hämtad från sidan 13:

Samuel hade en stor svart bok stående på en hylla så att han bekvämt kom åt den och på dess pärm lästes i guldbokstäver: "Dr Gunns husläkare". Många sidor föll genast upp av flitigt bruk, andra satt ihop och hade aldrig använts. Bläddrar man igenom dr Gunn finner man hamiltonarnas hela medicinska sjukdomshistoria. De lästa sidorna omfattar benbrott, skärsår, koppor, mässling, ryggvärk, skarlakansfeber, difteri, fruntimmerskrämpor, bråck och naturligtvis allt som har med havandeskap och barnsbörder att göra. Hamiltonarna måtte antingen haft tur eller varit särskilt moraliska, för sidorna om gonorré och syfilis var aldrig öppnade.

Veckans mening v. 46

Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening kommer från Öster om Eden av John Steinbeck:

Hon hade presbyterianens kärvhet och en moralkodex som fullständigt kvävde och söndersmulade allt som kunde vara roligt att göra.

Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.

Heder utan samvete

Titel: Heder utan samvete
Originalets titel: Oath of Office
Författare: Marc Cameron
Förlag: Bookmark Förlag (2019)
Antal sidor: 518

Heder utan samvete är skriven av Marc Cameron, som fortsätter Tom Clancys serie om president Jack Ryan.
Iran står på gränsen till revolution och omvärldens ledare hyllar den så kallade Persiska våren. I Kongressen höjs röster för att hjälpa rebellerna men president Jack Ryan förblir tveksam. Samtidigt står han inför problem inom landets gränser. En dödlig influensa, katastrofala översvämningar och en oetisk senator som med hjälp av bot-manipulerade nyheter gör allt i sin makt för att störta Ryan. Det största hotet mot världens säkerhet uppdagas dock då två ryska kärnvapenmissiler kapas och förblir spårlöst försvunna. Jack Ryan Jr måste tillsammans med Kollegiet lösa mysteriet och spåren leder honom till Afghanistan - där han blir attackerad och bortförd.

Detta är den andra boken jag läser i den här serien. Den förra var Makt utan gräns, och precis som var fallet då har jag svårt att komma in i boken, eftersom det är så många separata händelser som omväxlas. Än befinner vi oss i ett ryskt flygplan, än i Ovala rummet, än i ett förhörsrum/tortyrkammare i ett iranskt fängelse och det finns hur många namn som helst att hålla reda på. Jag är tacksam för att det längst fram i boken finns en lista över framträdande personer i boken och vad deras uppgift är, annars hade jag nog fått lägga av. Och givetvis måste författaren även denna gång grotta ner sig i olika vapens prestanda och kaliber.

Men eftersom jag tyckte att Makt utan gräns tog sig ju längre jag kom in i boken, stålsatte jag mig och läste vidare, och belöningen för detta kom så småningom. När författaren utnyttjat möjligheten att studsa runt mellan olika platser och händelser börjar han knyta ihop alla lösa tåtar, och det är då boken växer. Det är då boken blir riktigt spännande. Skickligt låter författaren oss steg för steg inse att motståndarnas mål är ett helt annat än vad alla trott, och mot slutet kan jag inte nog snabbt komma vidare i boken. Bara ett kapitel till innan jag ska sova... (Ja, ni känner igen känslan.)

När jag slagit ihop boken kan jag inte säga annat än att Marc Cameron än en gång skrivit en riktigt bra spänningsroman, som i vart fall i bokens senare hälft blir en verklig bladvändare.

Helgfrågan v. 46

Helgfråga från Mias bokhörna. Idag funderar Mia över boktidningar och filmer. Helgfrågan lyder:

Brukar ni läsa eller titta på tidningar eller program om böcker? Vilka?

Bonusfråga: Har du något bra filmtips?

För en del år sedan prenumererade jag en kort tid på Vi läser. En bra tidning, men jag kom efter ett tag på mig själv att inte läsa tidningen. Jag lade undan den för att läsa den senare, men detta senare inträffade aldrig. Trots det rekommenderar jag den gärna. När jag har tid och råd kan det nog hända att jag återupptar bekantskapen med den.

Jag ser väldigt sällan på film. Dock var vi på bio för ett par månader sedan och såg Downton Abbey. Eftersom jag älskade TV-serien så var det ett mycket kärt återseende när alla de kända karaktärerna fanns med i filmen. Framför allt änkegrevinnan av Grantham som den fantastiska Dame Margaret (Maggie) Smith gestaltar med bravur.

Värt att tänka på

Ett bokpaket

Jag fick ett bokpaket idag. Det innehöll en liten bok av Cecilia Poulsen och heter Livet som en dyslektiker. Jag har fått boken av författaren, som skriver utifrån sina egna upplevelser.

Omslagsonsdag vecka 46: Vinterkläder

Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Temat är vinterkläder. Detta var jättesvårt. Jag har böcker med vintermotiv, men då är inte någon person med på bilden. Jag hittade till slut fyra böcker, där jag tycker mig se vinterkläder. Här är mina vinterklädda omslag: