Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Numera talas det tyvärr mycket om Ryssland. Därför är temat Ryssland. Här är mina ryska omslag:
Sidor
- Startsida
- Om mig
- Mina böcker
- Ljudböcker
- Antologier
- På gång
- Om recensionsexemplar
- Kaosutmaning 2016
- Kaosutmaning 2017
- Kaosutmaning 2018
- Kaosutmaning 2019
- Kaosutmaning 2020
- Kaosutmaning 2021
- Kaosutmaning 2022
- Kaosutmaning 2023
- Kaosutmaning 2024
- Kvinnliga nobelpristagare
- Klassikerutmaning
- Boktolvan 2022
- Boktolvan 2023
- Boktolvan 2024
onsdag 28 februari 2024
Dagens visdomsord 2024-02-28
tisdag 27 februari 2024
Tisdagstrion: Trädgård, skog eller park i handling eller titel
I Harlan Cobens spänningsroman Inte ett ord försvinner Simon Greenes drogberoende dotter Paige spårlöst. En dag ser han henne sjunga i Central Park, men hon är en skugga av sitt forna jag. När han närmar sig flyr hon i panik.
Nog har han funderat en hel del, den gode Thoreau. Och bildad är karln också. Där finns många hänvisningar till olika filosofer och till hinduismens Vedaböcker. Han vet allt, kan allt och vill oerhört gärna förtälja detta. Och då blir han bitvis outhärdlig.
Jag har även lite svårt med att han gräver ner sig i detaljer som jag tror att han är ensam om att fundera på. I något kapitel funderar han ut någon formel som ska kunna användas för att beräkna en sjös djup. Om jag förstod saken rätt, skulle formeln inte fungera om sjön hade öar. Vattnets karaktär och färg ägnar han också många sidor åt. För att nu inte tala om isens konsistens.
Men jag ska ändå erkänna att det fanns avsnitt som var intressanta. Framför allt hans funderingar kring vad som egentligen borde vara viktigt för en människa. Problemet för mig är att när jag har läst klart ett kapitel, så minns jag nästan inget av innehållet. Dock kanske inte hela skulden ska läggas på Thoreau. Det kan ju vara jag, som inte är tillräckligt djup.
i din himmel, du Gud
Te gå i en finen kväll
En tocken där gammel skog, du vet
mä smörsôpp å kantarell
Vi hörd fôll ôm gröna änger
ôm söer mä vita ull
Musik ifrå harpas stränger
å gater gjord uttå gull
Men ja skull nock int trives
mä dä där, du Gud
Du vet ja är blyg å rädd
Dä låter sö fint på nô vis, du Gud
å ja ä inte tocken klädd
Kanske du tycker ja tarjer å fråger
men dä här ä noga för mej
Fast slepper ja unna ellbrann å plåger
ska ja ta't sôm dä ä ôppnär dej
Men har du en skog
i nôn utkant, du Gud
vill ja gå där i ensamhet
å ly på en bäck å på fôggelsang
när dej, i all evihet
måndag 26 februari 2024
Selfie: Namn
Jag upptäckte just att Klimakteriehäxan har någon form av utmaning som hon kallar Selfie. Jag har inte en aning om varför hon kallar den så, men jag kan väl prova den här veckan. Temat är namn.
1. Är du bekväm med namnet dina föräldrar valde att ge dig? Absolut. Jag gillar namnet Robert. Min farmor var dock inte förtjust. Hon ansåg att Robert var något som bara gamla gubbar hette. Jag förstår henne, för det var många som hette Robert i mitten av 1800-talet. Vi väljer ofta namn från vår farfars- och mormors-generation. Det är därför barnets farmor och mormor inte alltid är så förtjusta över barnbarnens namn. Får jag barnbarn någon gång kommer de väl att heta Bengt och Kerstin... Jag heter Curt Robert, där Curt var min pappas namn. Min äldre bror Stellan fick dessutom vår farfars namn, vilket jag är lite avundsjuk för. Han heter Curt Stellan Engelbert.
2. Om du har barn, vad avgjorde i valet av deras namn? Första dottern fick heta Agnes efter min frus farmor. Dottern heter Agnes Sigbritt Margareta. Sigbritt efter min mamma. Margareta är ett namn som den förstfödda flickan i min frus släkt heter i varje generation. Det har hållit i sig i fem, sex generationer, så det var självklart att det skulle bli ett av namnen. När den andra dottern föddes ville jag att hon skulle heta Maria efter min farmor. Min fru var inte så tänd på det, för hon tyckte att namnet var så vanligt, men hon sa ändå inget, eftersom ju första dottern namngivits efter hennes farmor. När hon besökte sin arbetsplats inte så långt efter flickans födelse och berättade om namnet var det någon som sa: "Maria! Men vad roligt att det namnet kommer tillbaka!" Det visade sig att Agnes var ett jättevanligt namn kring millennieskiftet, medan Maria var ovanligt. Så kan det gå. Maria heter Maria Ragnhild Olivia. Ragnhild efter min frus mormor och Olivia efter hennes mormorsmor. Maria har inte riktigt förlåtit oss att hon fick namnet Ragnhild :)
3. Vilket är det otrevligaste kvinno- respektive mansnamn du vet? Jag har inga antipatier mot något kvinnonamn. När det gäller mansnamn skulle det väl vara Adolf, Vidkun eller Muhammed. Fast Gustaf VI Adolf var en fin kung.
4. När folk gifter sig - tycker du då att makarna ska ha bådas efternamn eller ska en av dem skala bort sitt? Hur gjorde du? Jag tycker det känns lite märkligt när mannen byter till kvinnans efternamn. Jag har svårt att låta bli att fråga vad han hette som flicka... Mitt efternamn är ju såpass ovanligt att det inte var aktuellt över huvud taget att jag skulle byta efternamn. Min fru bytte till mitt namn, vilket gladde mig. Men det hade varit helt okej om hon även hade behållit sitt tidigare namn. En del väljer att ge sina barn båda föräldrarnas efternamn, men hur gör man då i nästa generation? Man kan ju inte plussa på med namn hur många gånger som helst. Min fru har haft tre efternamn. När hon föddes var hennes föräldrar inte gifta. Därför fick hon sin mammas efternamn - Granlöf. (Konstigt namn för övrigt. Vem har väl hört talas om en gran med löv?) Något år senare gifte sig föräldrarna, och då fick hon sin pappas efternamn - Wågström. Så gifte hon sig med mig och tog mitt efternamn - Warholm.
5. Bästa hundnamnet? Jag har aldrig haft någon hund, så det har jag inte så många synpunkter på. Dock tycker jag att trenden att ge husdjuren människonamn är lite märklig. Om någon ropar Bertil! räknar jag med att en äldre man eller ung pojke ska vända sig om, inte en tax!
6. Ska ägodelar "döpas" och i så fall varför? När vi köpte vår första gräsklipparrobot bestämde Maria av någon outgrundlig anledning att den skulle heta Gottfrid. Så fick det bli. Jag tyckte namnet var bra. Det torde väl betyda Guds frid, och varje gång jag satt på en stol och såg den klippa gräset istället för att jag behövde göra det så fylldes jag av en gudomlig frid :)
Boktriss I
lördag 24 februari 2024
Veckans mening v. 8 2024
Hannah hörde en åktenskapsrådgivare på tv en gång som sa att "det viktiga i ett äktenskap är att ha gemensamma mål och hållla blicken åt samma håll", hon tänker ofta att problemet med det är ju bara att om man alltid tittar åt samma håll så ser man aldrig varandra.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
onsdag 21 februari 2024
Omslagsonsdag v. 8: Butiker, affärer osv
Det är omslagsonsdag hos Boklysten. Pirjo har varit ute och handlat och gjort av med en massa pengar, så idag är temat butiker, affärer osv. Några förklaringar kan nog vara på sin plats vad gäller mina val. När jag ser omslaget till "Den som ruvar på hämnd..." tänker jag att kvinnan på bilden nog är ute för att göra speciella affärer. Doktor Glas? Jag kom på att fru Gregorius har en affär med en annan man. Här är mina affärsmässiga omslag:
Dagens visdomsord 2024-02-21
tisdag 20 februari 2024
Tisdagstrion: Maria, Marie och Mary
Alla känner nog till att det finns en bok som handlar om hur Frankenstein skapar en levande varelse och många av oss har säkert sett någon filmatisering av boken, där den mest klassiska väl är den där Boris Karloff har rollen som monstret.
Vad jag däremot inte visste var att boken och filmen skiljde sig åt så mycket. Jag ser framför mig ett monster som bara kan utstöta vissa enkla ord (friend till exempel) och på slutet tror jag att han jagas av män med högafflar som låter honom brinna inne i en byggnad. Och visst fick väl monstret liv genom elektricitet i filmerna? Något sådant förekommer inte i boken.
Boken är betydligt mer problematiserande än vad någonsin filmerna har varit. Vem har egentligen skulden till den ondska som släpps lös och de dödsoffer som krävs? Monstret eller dess skapare?
Detta var en bok som överraskade mig och jag är glad att jag har läst den. Mary Shelleys originaltankar förtjänar att få komma fram och inte döljas bakom Hollywoods filmfilter.
Med Uppdrag Hail Mary - Ensam i rymden är Andy Weir tillbaka! Jag tyckte så mycket om Ensam på Mars och hade därför höga förväntningar på Artemis. Jag blev inte besviken, även om Artemis inte riktigt nådde upp till Ensam på Mars' nivå. Den här boken befinner sig definitivt på den nivån. Det finns likheter med Ensam på Mars. En ensam person långt från jorden måste finna lösningar; i den förstnämnda boken för att komma hem till jorden och i den här för att rädda vår planet och mänskligheten. (Det är väl därför det svenska förlaget har lagt till orden "Ensam i rymden" till titeln. Man vill säga till läsare som älskade Ensam på Mars att de kommer att älska den här boken också.) Och jag är mycket förtjust i Weirs sarkastiska humor.Fast helt ensam är nog inte Ryland Grace, men jag tänker inte spoila.
Den här SF-romanen är riktigt spännande, bara man accepterar att genren går utanför våra traditionella ramar. Att som Ryland Grace tvingas inse att stjärnan han ser utanför sin rymdfarkost inte är solen utan Tau Ceti, en stjärna 12 ljusår från vårt solsystem kan få vem som helst att förtvivla. Men inte vår hjälte. Steg för steg återvänder minnena och han inser att han helt enkelt måste hitta lösningen på problemet att solen är på väg att slockna.
Det som ibland kan vara lite jobbigt för mig som läsare är att Andy Weir strösslar med vetenskapliga termer och matematiska problem. Jag har inte en aning om ifall det han skriver är korrekt eller om han hittar på alltsammans. Men det behöver jag egentligen inte veta. Det viktiga är att det verkar "rimligt" när Ryland Grace tar sig an problemen, försöker, misslyckas, och försöker igen.
Boken är en verklig bladvändare. Jag bara måste få veta hur det går. Och den avslutande twisten är helt underbar!
(Kanske var det lite fusk att ta med Uppdrag Hail Mary, för någon Mary är inte med i boken. Men boktiteln gjorde att jag ville ha med den, så det så.)
Det är nästan ett misstag att jag läst Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Jag valde den till Kaosutmaning 2022 som en bok vars titel börjar på T, men hann inte läsa den och tog därför med den i 2023 års kaosutmaning istället. Vad jag hade missat var att Maria Gripe skrev barn- och ungdomsböcker. Jag hade fått för mig att hon skrev deckare för vuxna. Ja ja, det får vara som det vill med den saken. Nu har jag läst den och det är alltid roligt att få läsa något annat än det man tänkt sig. För övrigt är väl det själva vitsen med kaosutmaningen.
Det förvånade mig till en början att språket var så enkelt, men när jag väl insett att det var en bok för barn i åldern 9-12 år läste jag den med stor behållning. Detta är vad man brukar kalla en genreövergripande bok. I en studie vid Lunds universitet av Hanna Borglid sägs att "här samsas detektivromanen, äventyrsberättelsen, den fantastiska berättelsen och spökhistorien med en existentiell och filosofisk framställning vars rötter finns i romantiken".
Det är en fantasifull berättelse där huvudpersonerna David, Annika och Jonas får hjälp av både tordyvlar, blommor och spökröster för att lösa gåtorna. En spännande historia som jag hade älskat när jag var i den åldern. Och den ska givetvis bedömas som en ungdomsbok och då tycker jag att den var riktigt bra. Boken har för övrigt förärats med Astrid Lindgren-priset.
måndag 19 februari 2024
Boktriss H
lördag 17 februari 2024
Veckans mening v. 7 2024
Det står två bilar på varje garageuppfart och en studsmatta i varje trädgård; den här stan är så otroligt bra på att berätta för dig vad du inte har råd med.
Häng gärna på! Och länka gärna i kommentarsfältet.
onsdag 14 februari 2024
Omslagsonsdag v. 7: Hjärta
Dagens visdomsord 2024-02-14
tisdag 13 februari 2024
Tisdagstrion: Smycken & accessoarer
Kan en cylinderhatt/hög hatt/stormhatt räknas som en accessoar? (Här ser vi en sådan på omslaget till Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.) Det tycker jag. Är den hopfällbar kallas den chapeau-claque. Gör sig alldeles utmärkt till frack. Jag har givetvis en frack. (Jag har faktiskt två. Den första hade jag bland annat på mitt bröllop, men sedan krympte den i klädkammaren.) Jag har för övrigt en hög hatt. Den tillhörde min far och han hade säkert fått den efter farfar, för det står EW inuti den, och det står alldeles säkert för Engelbert Warholm. Jag har dock stort huvud (storlek 61) så hatten passar mig inte. Men kanske att jag någon gång gör slag i saken och alldeles i onödan köper mig en egen cylinderhatt.